I hetaste laget, bild 14. Del av serie 1988, Kolteckning.
I bilden ser vi två figurer, två unga kvinnor. De är centralt placerade i bildrummet men den ena förvinner delvis ut ur bilden och blir av papprets kant avkapad strax ovanför knäna. Hon har ryggen vänd mot oss. Den andra kvinnan är vänd framåt mot betraktaren. Hela kroppen är inte avbildad, nedre delen av vad och fötter är inte återgivet. Hon som är vänd mot oss är ovanför den andra kvinnan på pappret. Man ser inte ansiktet på någon av figurerna då det är hår framför. Man ser inte heller båda armarna. Den ena kvinnan har ett grepp med sin hand om den andres arm. Båda håller tag i eller rycker i den andres hår med högerhanden. De är nakna så när som på trosor eller längre mamelucker. Bröst är markerade i teckningen men i övrigt är det få detaljer angivna och man får känslan av att det är en skiss.
I bildsviten I hetaste laget ser vi två unga kvinnor hårdhänt brottas eller famnar varandra, vad som utspelas ter sig något olika i de olika bilderna i serien. De är nakna så när som på
underbyxor och även om det skulle handla om en kärleksakt är den våldsam. De sexuella undertonerna är tydliga i Billgrens teckningar och hon hämtar ofta ett visuellt språk och idéer från den pornografiska världen.58 I den världen blir kvinnan ett objekt som kan köpas, en vara att konsumera och inte en jämlike. Billgrens flickor agerar tvärtemot inte för att behaga någon annan och i den mån man kan läsa in något sådant är det tvetydigt. De är inte snälla vare sig mot sig själva eller andra, och deras oberäknelighet gör dem obehagliga.
Billgrens hantering av kolet som material är snabbt, kladdigt och skissartat. Ofta finns visuella felaktigheter när det kommer till perspektiv och kroppsgestaltningar.59 Men det vårdslösa sättet att teckna gagnar bilderna som skulle blivit besvärande om de getts en mer realistisk framställning.
Billgren blev under 90-talet uppmärksammad för sina kolteckningar som ofta skapades i serier med flera bilder runt samma tema. Det som gav uppmärksamhet var innehållet i bilderna där en kvinnlig värld ”bakom kulisserna” målades upp. Billgrens flickor eller unga kvinnor verkar aldrig ha varit i närheten av 60- och 70-talets feministiska kamp, där kvinnors rättigheter och jämställdhet bar fysiska uttryck i utseende och kläder som bh-löst och unisex-kläder. I Billgrens bildvärld är det 50-talets hemmafrus eller pin-up-flick-ideal som är
stilbildande, men flickorna agerar på ett sätt långt ifrån vad som förväntas av den tidens unga kvinnor. Visserligen kan de ägna sig åt att sminka sig, pyssla och vårda men det är utan att vara tillmötesgående och älskvärda. Gör de sig vackra är det för sin egen skull, ofta ganska skruvat där kammar och borstar kan bli till vapen och verktyg. Bilderna ger oss ibland en känsla av att vi får inblick i något vi inte borde se, men också att det är en lek och att det är flickor som tränar på men också utmanar en alltför begränsad kvinnoroll.60
Hur kan man då förstå våldet i bilden? Det faktum att det är två flickor eller yngre kvinnor som slåss gör ju det svårt att relatera till en maktordning. Handlar det ens om en nära relation eller har de två bara blivit ovänner och rykt ihop. Det finns ett hinder i vår tolkning av bilden då vi ogärna kopplar slagsmål och aggressivitet till unga flickor, något som Billgren är medveten om och därigenom utmanar oss betraktare.61 Hennes hållning är tydligt
58 Kajsa Widegren, Ett annat flickrum, s.163-164.
59 Kajsa Widegren, Ett annat flickrum, s.165.
60 Kajsa Widegren, Ett annat flickrum, s.152.
61 Kajsa Widegren, Ett annat flickrum, s.175.
postmodernistisk med ett ifrågasättande av stereotyper och undersökande av gränser. Vi som betraktare medvetandegörs om våra värderingar och vilka begränsningar de medför. Istället för att rikta blicken mot verket får verket oss att rikta blicken mot oss själva.
Kanske är den omständighet att det är två tjejer som slåss inte lika anmärkningsvärt idag som det var på 1980-talet. Kvinnor och aggressivitet till och med våld har blivit mer accepterat och synligt. Det kan avspeglas i sporter som boxning och andra kampsporter där kvinnor numera har en självklar plats. Det finns idag också en medvetenhet, om än inte så uppmärksammad om att våld förekommer även i samkönade relationer.
Jag ser ingen tydlig maktordning i verket mer än den som riktar sig mot mig som betraktare.
Det är när du som betraktare laddar de unga kvinnornas kamp med en sexuell innebörd, ger en voyeuristisk vinkling och förståelse till deras akt, som du går från åskådare till förövare.62 Judith Butlers koppling till könet som något vi lär oss och manifesteras performativt finns i hög grad med i Billgrens produktion.63 Ofta synliggörs könsrollen genom hennes figurers misslyckade försök att upprätthålla den korrekt. Butler beskriver att samhället straffar den som inte följer normen och Billgrens teckningar är fyllda av bestraffningar, där uppmaning om ett önskvärt beteende resulterar i att figurerna skadar sig själva i strävan att följa normen.
Ibland verkar dock hennes unga kvinnor njuta av att provocera och inte göra det som förväntas av dem.
62 Kajsa Widegren, Ett annat flickrum, s.152,153,171.
63 Judith Butler, Genustrubbel, s.78, s.87.