6. RESULTAT OCH ANALYS
6.8 Helhetsperspektivet för att förebygga mobbning
6.8.1 Skolnivå Personal på rasterna
För att minimera riskerna för att mobbning uppstår är viktigt att jobba förebyggande och främjande, vilket majoriteten av skolkuratorerna belyser. Däremot kan vi författare urskilja att det förebyggande arbetet mot mobbning kan se olika ut beroende på vilken skola skolkuratorerna arbetar på. För att förhindra problematik på raster skildrar intervjuperson 1 att skolan har infört ett omfattande arbete för att strukturera upp rasterna. Exempelvis bygger arbetet på scheman där det framgår vilken klass som ska använda fotbollsplanen och basketplanen. Genom denna struktur menar intervjuperson 1 att eleverna ska få hjälp till rastaktiviteter som är fria från slagsmål och konflikter. Liknande resonemang förs av intervjuperson 3 som beskriver att personalen upprätthåller en personaltäthet för att kunna ha en överblick över eleverna:
Jag jobbar i små skolor, det måste jag säga, en fördel med att jobba på små skolor är att folk inte är så betongfasta i sina roller alla gånger.
Samma intervjuperson skildrar hur rektorer också kan befinna sig ute på skolgården under rasterna och för att ha uppsyn över eleverna. Däremot upplever hen att detta preventiva arbete med rastvakter kan skilja sig åt beroende på skolans storlek, vilket förklaras genom att hens kollegor som arbetar på större skolor inte har samma möjlighet till att vara flexibla gällande raster. Detta kan tolkas med hjälp av Abbotts (1988) resonemang om att professionerna på intervjupersonens skola har löst jurisdiktionen genom arbetsfördelning, detta då samarbetet gällande rastvakter fungerar. Samtidigt visas att olika skolor har varierande förutsättningar för att kunna hjälpas åt i övervakandet på rasterna, vilket kan vara ett resultat av organisatoriska förutsättningar som inverkar på handlingsutrymmet (jmf Lipsky 2010)
Samarbete inom och utanför skolan
Mobbning kan även förebyggas genom att professioner inom elevhälsan lyfter upp frågan, vilken kan bestå av varierande professioner. Merparten av skolkuratorerna menar att de har avstämning i elevhälsoteam med lärare ett antal gånger per termin för att få en klar bild över elevernas ställning och gemenskap i klassen. I dessa möten kan elevhälsoteamet utifrån lärarens information tidigare fånga upp elever som befinner sig i riskabla situationer. I elevhälsoteamen kan även skolkuratorerna utbilda professionerna i det som berör det psykosociala arbetet:
Jag har bland annat haft handledning med alla elevassistenter på skolan och då träffas vi en gång i månaden och pratar om, för dem har ju de svåraste eleverna på skolan men det är oftast dem som har minst utbildning som ska ta hand om dem svåraste eleverna. Och då har vi sett att de behöver extra stöd i att hantera vissa situationer och att man då kan prata i grupp om, vad är det för problematiska situationer som uppstår med min elev. - Intervjuperson 4.
Citatet beskriver relevansen av att utbilda professioner på skolan som behöver stöd i svårhanterliga situationer med elever. Därtill samverkar skolkuratorn externt med socialtjänsten, där socialtjänsten i en personalgrupp befinner sig på skolan en gång i veckan. Intervjuperson 4 belyser att socialtjänsten vägleder professionerna på skolan i elevärenden i frågor som berör det psykosociala arbetet.
6.8.2 Klassnivå
Teater och rollspel i klassen
För att förebygga mobbning är det viktigt att arbeta med gruppen elever. Intervjuperson 7 skildrar att hens tidigare arbetsuppgifter gällande det förebyggande arbetet mot mobbning kunde grunda sig i trygghetsteam8 och forumteater. Genom forumteatern spelade trygghetsteamet upp olika scener utifrån diskrimineringsgrunderna. Eleverna som såg på fick därmed urskilja vilken diskrimineringsgrund som spelades upp samt säga stopp när de upplevde att någon i teatern blev diskriminerad. Således fick eleverna själva komma med förslag på lösningar och ändra situationen.
Ett annat sätt att förebygga mobbning enligt intervjuperson 4 kan vara att arbeta med metoden
Agera tillsammans som syftar till att elever ska våga agera tillsammans när någon elev blir illa
behandlad. Hen förklarar att alla elever som går i årskurs 4 på hens skola får utbildning i
8 Trygghetsteam består av representanter från alla arbetslag som arbetar med att utreda, förebygga och åtgärda mobbning (intervjuperson 7).
metoden som bygger på 8 lektioner per klass där även eleverna får rollspela. Likaledes berättar intervjuperson 2 att de på hens skola ska börja arbeta med metoden och att flera skolor inom kommunen redan börjat. Grundtanken med metoden är att synliggöra våld och hur våld kan uttrycka sig samt vilken roll eleven själv har och kan agera i sådana situationer. Rollspelet om mobbning ska syfta till att elever ska uppnå en kunskap om hur de ska hantera situationer där en elev blir utsatt (jmf Olweus 1998).
Årshjulen
Ytterligare ett sätt att arbeta preventivt förklarar intervjuperson 5 är att utgå från årshjul i alla årskurser med olika teman som identifierats som risker på skolan. Hen redogör för att mobbning samt nätmobbning är återkommande teman i årshjulet som ingår i årskurs ett och tre samt mellanstadiet. Exempelvis skildrar intervjuperson 4 att de i hens årshjul arbetar med fadderaktiviteter och faddersystem för hela skolan för att främja en vi-känsla. På liknande sätt redogör intervjuperson 2 att de arbetar med årshjulen och har varierande samt återkommande teman från förskoleklass till årskurs sex. I förskoleklassen kan exempelvis ett tema vara hälsosamtal eller kamratskap. Intervjuperson 4 betonar också att hen inom årshjulen har samarbete med skolsköterskan och socialpedagogen. Hen skildrar att eleverna i årskurs två har hälsosamtal och att de utifrån hälsosamtalen bygger en insats i årshjulet för årskursen. Detta skiljer sig från intervjuperson 5 som på grund av tidsbrist inte gör någon insats i de klasser som har hälsosamtal med skolsköterska. Därför kan detta förstås utifrån att skolkuratorerna har olika stort handlingsutrymme som påverkas av organisatoriska förutsättningar (jmf Lipsky 2010). Ytterligare förklarar intervjuperson 2 att de i årskurs tre också arbetar med nätfrågor och hur eleverna ska bete sig på nätet och sedan återigen i årskurs fyra har hälsosamtal som sedan bygger på en insats. Arbetet med årshjulen skiljer sig från skola till skola då skolkuratorerna själva eller i samarbete sätter upp teman för olika årskurser. Även intervjuperson 3 förklarar att de arbetar med olika teman gällande olika årskurser men hen beskriver inte arbetet som ett årshjul:
[...] vi kör en del värdegrundsarbeten [...] i årskurs 1 har vi jobbat veckovis med utbildningsmaterial som att du är bäst, där vi har haft diskussionsteam hur man är kompisar, vad som är svårt med att vara kompisar och inte [...] med årskurs två och tre där vi också pratar om mobbning, retas, säga ifrån och där har vi små grupper där vi jobbar med årskurs två och tre, fyra och fem elever åt gången en gång i veckan just nu.
Av det empiriska materialet att döma synliggörs att skolkuratorerna inom samma kommun har möjligheter att forma årshjulen utifrån vad de upplever är nödvändigt på deras skolor. Detta
kan förstås med hjälp av att decentraliseringen skapat ett utrymme för varje kommun att styra om sina skolor (jmf Backlund 2007). Likaså kan empirin visa att skolkuratorn behöver avgöra med hjälp av sin handlingsfrihet hur årshjulen ska utformas, då det inte finns tydliga riktlinjer (jmf Lipsky 2010).
Vikten av en god relation mellan lärare och elever
En annan grundläggande utgångspunkt för att förebygga mobbning är enligt intervjuperson 1 att som mentor ha en god relation till sina elever för att skapa en trygg klassrumsmiljö. Hen förklarar att hen som skolkurator inte kan ha en relation till alla 400 elever på skolan men att varje mentor har förutsättningen att bygga relationer till eleverna i sin klass. Intervjuperson 1 berättar att mentorerna i klasserna kan sätta upp bestämda platser till eleverna för att ingen ska utelämnas och sitta ensam. I korrelation till intervjuperson 1 förklarar intervjuperson 2 att det är viktigt att läraren tar sitt ansvar i klassrummet. Hen skildrar att en av lärarna på hens skola delat in sin klass i fyra, vilket innebär att eleverna sitter fyra om fyra grupper, går ut ur klassrummet i ordning om fyra samt att de går fyra stycken in i matsalen. Genom detta sätt främjas trygghet och att ingen utelämnas, då det finns en förutbestämd struktur. Det kan förhindra att ‘’vi och de’’-tänk uppstår, vilket kan förstås med hjälp av Thornbergs (2011) förklaring om att ett “vi och de” tänk kan uppstå om eleverna inte inkluderas i sammanhanget.
6.8.3 Individnivå Enskilda samtal
Slutligen kan det förebyggande arbetet lyftas fram på en individnivå. På individnivån ämnar skolkuratorns arbete till att arbeta enskilt med eleverna. I motsats menar intervjuperson 3 att enskilt arbete med elever inte är vanligt förekommande i hens arbetsuppgifter i det förebyggande arbetet. De fåtal samtal som genomförs bottnar i att samtala med eleverna om hur de är mot varandra. Hen förklarar vidare att enskilda samtal med elever hör till rutinerna på skolan i enlighet med planen mot kränkande behandling. Ett exempel är om en elev kränker en annan, vilket resulterar i tillhörande åtgärder som innebär att samtala med kuratorn 3 till 5 gånger. Ytterligare beskriver övriga intervjupersoner att de arbetar med likabehandling genom planen mot kränkande behandling som syftar till att utreda och åtgärda kränkningar samt aktivt främja alla elevers lika rättigheter.
Intervjuperson 7 beskriver att de utredande elevsamtalen berör sociala delar i eleven liv och välbefinnande, något som visat sig ha en korrelation mellan hur eleven fungerar och presterar i skolan. Hen exemplifierar att om en elev inte når målen i skolan behövs en gemensam samtalskontakt för att urskilja om det återfinns en problematik i elevens privatliv eller någon svårighet kopplat skolan. Utifrån elevsamtalet kan hen kartlägga elevens situation och visar kartläggningen ett utfall på pedagogiska svårigheter kan hen som skolkurator hänvisa eleven till specialpedagogerna. Handlar utfallet däremot om elevens mående eller relationer hemma eller i skolan, fortsätter hen att arbeta enskilt med eleven i samtal. Det här kan tolkas som att skolkuratorn genom sin jurisdiktion och kompetens har möjlighet att främja elevernas välmående (jmf Brante 2005; Lipsky 2010). Detta då de har möjlighet att utföra kompetensbaserade arbetsuppgifter.