I boken Att fånga nätet (2003) beskriver Bergquist vikten av att se hemsidans semiotik, och belyser hur bild och text tillsammans bildar en annan produkt än om texten och bilden skulle visats separat. De beskriver i följande citat hur intertextualitet uppstår, författarna refererar här i citatet även till diskursanalysens främste förgrundsfigur Norman Fairclough:
26
"Vissa av dessa "meningsfulla helheter" eller texter kan då beskrivas som skriftliga och andra som icke-skriftliga (t.ex. fotografier, avbildningar och symboler). De olika element som ingår i en webbsidas text visar också tydligt på hur olika tecken i sig själva eller i olika meningsgivande kombinationer framförallt får sin betydelse av det sammanhang av andra texter som de står i relation till det som brukar kallas intertextualitet (Fairclough 1992:152f). Det är alltså viktigt att studera relationen mellan webbsidans olika element för att få en djupare förståelse av dess sammansättning och funktioner.”
(Bergquist 2003:156)
Att de valda hemsidorna skiljer sig åt, rent estetiskt, är tydligt. När den kommunala hemsidans estetiska uttryck står i relation mot den privata skolans syns det tydligt vad det är för sorts hemsidor som betraktas. I studien av hemsidorna som bild ser jag här en intertextualitet av bildens element som kan kopplas till både den kommunala samt privata skolan. De båda skolorna har i sin presentation av sina hemsidor uppenbart olika förutsättningar till vad jag kan tolka det som både estetiskt och ekonomiskt. Vi kan här se en intertextuell konkurrens, där förutsättningar speglar organisationen. Den kommunala hemsidan kan tolkas som att vars enda funktion ska fungera som en informativ bas där det estetiska har skjutits åt sidan. Den fungerar väl som informativ webbplats, där tydligheten verkar stå över ett mer estetiskt tilltalande uttryck. Det som får hemsidan att leva upp mer är dess fåtal fotografier som har placerats centralt i bilden. Andra element som bryter av den annars enhetliga bilden är länkboxarna som ligger till höger i bild, som i det närmaste sprakar av färg, till skillnad från den övrigt visuellt modesta färgpalett.
Den privata hemsidan skiljer sig radikalt i det visuella uttrycket. Färgvalet är kanske inte det som kan konnoteras som det mest starkaste och mest positiva rent kulörmässigt, men det ger ett mer "rent" intryck från betraktaren. Hemsidan som bild fungerar intertextuellt sett på ett informativt sätt. Texterna förhåller sig väl till varandra och skapar tillsammans den informativa grund som är viktig för en hemsida. Bergquist beskriver:
27
"[...] till exempel samspelet mellan skriften och en avbildning, en symbol en, viss färg eller en ljudillustration kan på olika sätt förstärka en webbsidas funktion. Funktionen kan vara att berätta om dess skapare, att förstärka eller försvaga karaktären hos det som står på en faktasida eller styra vad vi uppfattar som viktig eller mindre viktig information på en webbsida."
(Bergquist 2003:161)
I enlighet med Bergquist kan jag se att det är samspelet mellan hemsidornas olika tecken som skapar dess funktion. Den kommunala sidan visar så tydligt vad och vem som representerar den, vad det ska vara för information och vem som ska ta del av den informationen. Den privata hemsidan visar även denna tydlighet men skapar ändå ett större utrymme för tolkning, då den inte på samma tydliga sätt presenterar dess avsändare. Det övriga som skiljer dem åt är det ekonomiska värdet och varumärket som dessa hemsidor representerar. Malmö Stad är en stor organisation där alla delar som ligger under kommunens regi presenteras via deras hemsida. De ekonomiska resurser måste med största sannolikhet vara enormt mycket större än den privata aktörens. Det är här det blir intressant. Ur ett konkurrensperspektiv är det, utifrån de flesta konkurrensteorier, den konkurrent med flest resurser som lyckas absolut bäst (Bergström & Sandström, 2001). Marknadsföringsmässigt konkurrerar de båda skolorna om ungefär samma elevgrupp som mål. Hemsidorna däremot utstrålar, trots den likartade information, väldigt olika saker som ur ett marknadsförings- och varumärkesmässigt (Håkansson 2008:122ff).
Den kommunala hemsidan och/eller skolan samt den privata hemsidan och/eller skolan, vill båda utstråla en modernitet, och en känsla av att vara "med" i tiden. Den kommunala skolan gör det genom att på två ställen i bilden visa länkar till det sociala nätverket Facebook, samt att det i bildens centrala punkt visar en digital systemkamera.
Högst upp är det ett fotografi med texten Mediegymnasiet - Originalet, vilket ska få betraktaren av bilden att känna en trygghet inför sitt kommande gymnasieval. Den privata skolan visar även det en mer rätt i tiden bild av sig själv, med länkar till Facebook och informativ text som berättar om alla spännande händelser som eleverna har fått vara med och ska få göra.
28
Det mer, i min mening, trendigt visuella intryck av hemsidan som bild som den privata skolan ger ett friare intryck än vad den kommunala gör. Att de två skolorna vill uppnå samma sak men skiljer sig åt kan beskrivas med att de har två helt olika varumärken som de har valt att bygga (Håkansson, 2008). Den kommunala har sannolikt sitt starka varumärke tack vare en mångårig tradition av att vara på ett visst sätt, och dess hemsida utstrålar en mognad och trygghet som den privata skolan inte ger. Den ger förvisso också ett tryggt intryck, men den visar istället ett mer individualistiskt intryck, där skolans varumärke bygger på att visa sig "med" i tiden, och att undervisningen sker efter elevernas intresse.
Hemsidorna är inte de reklampelare som jag förutsatte att de skulle vara, utan de riktar sig i dess texter ofta direkt till studenter som redan går på skolan på ett tydligt och informativt sätt. Men för att vara två multiestetiska skolor, så förekommer ganska lite information om att så just skulle vara fallet. Att skolorna har olika avsändare har jag tidigare behandlat under denna text, men en problematik som jag har funnit under denna uppsats gång, är att avsändarkontexten (Nordström, 2009), alltså vem som äger eller respresenterar hemsidan skiljde sig så mycket åt. Att en kommunal skola är kommunal är liksom självklart. Men en problematik är att försöka förstå vem och vad för sorts krafter som ligger bakom en privatiserad skola. Pålitligheten, kan ifrågasättas, och speciellt i samband med konkurrensperspektivet (Sydsvenskan, 2011-11-14).
Slutsats
En konsekvens som kan uppstå med den uppsjö av skolor som elever ska välja emellan idag är att givetvis någon måste bli utan söktryck. Enbart Malmö Stad har 34 gymnasieskolor, varav 13 av dessa är kommunala och de resterande 21 är fristående, och de ska kämpa om de cirka 8000 gymnasiebehöriga elever som förväntas vara behöriga för att söka gymnasieprogram (Skolverket, 2010).
Med detta massiva skolantal räknas inte de angränsande kommunerna till Malmö som också erbjuder en större mängd skolor. Att skolor är tvingade till denna konkurrens idag beror mycket på de resurser de blir fördelade av den kommun där de ligger. Varje tom skolbänk betyder ekonomiska förluster för både de kommunala samt privata aktörerna.
29
Skolverkets riksprislista sätter standarden för övriga Sverige när kostnaden för elevers utbildningsplatser ska sättas (Skolverket, 2010)
Priserna per elev och år har i en jämn takt sakta ökat de senaste åren. När skolorna varje år erbjuder utbildningsplatser så är den ekonomin grundad på hur många elever som förväntas söka, räknar en skola med att få tio elever till ett specifikt och dyrt program och det inte blir så, får skolan inte heller de pengarna, och konsekvensen kan bli att lärare står överflödiga en termin, och pengar som skulle ha använts till olika saker går dem förbi. Enligt skolverket har de privata gymnasieskolorna ökat mest i storstäderna och i Sveriges tredje största stad Malmö är det inget undantag att så är fallet (Sydsvenskan, 2011-11-14). Skolverket beskriver i sin rapport att det är kommunernas strukturella premisser som varierar kraftigt och det är det som avgör hur mycket den genomsnittliga kostnaden per elev som betalas ut. De menar även att kostnaden är betydligt lägre per elev i de större städerna än i de mindre (Skolverket 2010:31ff). Att det skiljer så pass mycket är allvarligt i min mening, då vi enligt vår skollag ska kunna erbjuda samma "sortiment" till alla elever som söker likvärdiga gymnasieprogram. Att det kan vara så pass annorlunda är även allvarligt ur ett socioekonomiskt perspektiv, då att som i Gustafssons och Myrbergs bok, presenteras att elever från sämre förmedlade hem, väljer den skola som är geografiskt närmast, och inte den som tekniskt sätt är bäst (Gustafsson & Myrberg 2002:56ff), trots de enskilda skolornas varumärken.
Ur ett marknadsföringsperspektiv kan den problematiken alltså påverka även skolans varumärke då det kan bli en negativ klang kring en viss skolas namn, och därför väljs bort, och elevsammansättningen inte blev den önskvärda (Skolverket 2010:65ff). En aspekt som är viktig att den inte glöms bort är att kommunerna även tjänar på att ha en viss konkurrens från privata skolor. Specialiserade program är ofta dyra, och det blir för kommunen i långa loppet billigare att låta privata aktörer utbilda elever, som direkt efter avslutad utbildning kan bidra till samhällsnyttan (Skolverket 2010:59ff). Kommunerna tjänar mest på att vid en period av lågt elevantal som, som Sverige nu står inför, att låta dessa privata aktörer stå för de dyra specialiserade programmen, då det ger ett utrymme att skära ned i den egna verksamheten utan att de små specialutbildningarna tvingas tas bort. Alltså, kan antas, flyttas bara ansvarsproblematiken från kommunen till den privata aktören.
30