Vi anser att, efter att noggrant studerat vårt material såsom tidigare forskning, pedagogiska teorier och vår egen empiriska undersökning att hemundervisning är ett fullgott alternativ till skolundervisning. Detta eftersom vi inte har funnit något i verksamheten som strider mot de uppsatta regler, lagar eller mål som finns för skolans verksamhet. Vår ambition genom hela arbetet har varit att ge en så nyanserad och trovärdig bild av hemundervisning som möjligt. Det finns i dagsläget ingen forskning som tyder på att hemundervisade barn får sämre kunskapsutveckling än de barn som får traditionell skolundervisning (Medlin, 2000). Vi inte har hittat någon sådan forskning som visar att hemundervisning som företeelse har någon negativ inverkan på ett barns utveckling eller inlärning. Vi kan i vårt arbete enbart förhålla oss till befintlig forskning och därför har vårt resultat övervikt på de positiva aspekterna av hemundervisning. För att hitta forskning som förhåller sig kritisk till hemundervisning har vi bland annat tagit hjälp av bibliotekarier på flera olika bibliotek men utan resultat.
De barn som blir hemundervisade följer till stor del läroplanen från 1994 (Lpo 94) enligt två av våra intervjufamiljer. Mamman i intervjufamilj 2 menar att det som hemundervisare är lättare att följa Lpo 94 än vad det är i skolans isolerade värld. Detta anser hon eftersom hemundervisare inte har några rumsliga begränsningar, som skolan till viss del har (Familj 2, intervju med mamman). Eftersom en hemundervisares klassrum är världen, så är möjligheterna oändliga. Skolans begränsade resurser gör att de är relativt låsta vid sin ensidiga miljö, det vill säga klassrummet (Riksorganisationen för hemundervisning i Sveriges broschyr: klassrum världen, läroplan livet, 2010-09-30).
Mamman i familj 2 uttrycker att skolan i princip ser likadan ut som den har gjort i hundra år medan samhället utanför har utvecklats mycket. Ju mer tid som förflyter, desto mer omodern blir skolan (Familj 2, intervju med mamman). Eftersom hemundervisning är en del av samhället och därmed utvecklas i samma takt, anser vi att hemundervisning är en mer modern undervisningsform. I Lpo 94 kan man läsa att skolan ska vara en socialt levande gemenskap som ger vilja och lust att lära. Detta kan man uppnå i den traditionella skolan men även i hemundervisning, enligt våra intervjusvar. Vygotskij
41
betonar enligt Strandberg (2006) vikten av att miljön är inspirerande och avgörande för vad man lär sig. Han menar också att skolan måste skapa möjligheter för elever att ta del av varandras kunskap och erfarenheter (Strandberg, 2006). Detta betonas även i läroplanen som en del i det livslånga lärandet (Lpo 94). Det livslånga lärandet börjar vid födseln och upphör först vid döden. Man kan ifrågasätta om det livslånga lärandet under en period behöver ske separat på ett förutbestämt sätt, nämligen i skolan. När vi är små lär vi oss tillsammans med familjen och utforskar världen med stöd av våra närmaste.
Det är inte nödvändigtvis det bästa för alla barn att börja skolan. Med detta menar vi att valet bör vara fritt. Enligt valfrihetsprincipen har vi denna möjlighet. De familjer som nyttjar valfrihetsprincipen som alternativ är ofta de familjer där viljan, lusten och förmågan finns för hemundervisning. Av våra intervjusvar framgår att ingen av familjerna följer någon kursplan. De arbetar istället mot de obligatoriska läroplansmålen (Familj 1, 2 & 3).
Fördelar med hemundervisning är att den i större utsträckning än skolundervisning kan anpassas till att passa varje elev. Oavsett om det gäller svårigheter eller särbegåvning hos eleven behövs individanpassad undervisning. Eleven kan utvecklas i den takt som den behöver utan att hänsyn måste tas till andra elever i klassen. Enligt skolplikten måste alla barn i Sverige få undervisning, men många skolor har idag problem med att individualisera sin undervisning. Resultatet blir att många barn inte får den hjälp de har rätt till. Eftersom elevantalet i de flesta skolor är väldigt stort, ges eleverna begränsad individuell tid med läraren (Beck 1, 2010 & Riksorganisationen för hemundervisning I Sverige broschyr klassrum världen, läroplan livet, 2010-09-30). Ofta är det läraren som bestämmer när och vad som ska läras in. Forskning visar att de barn som lär på egna villkor där undervisningen är anpassas efter deras behov bevarar sin naturliga nyfikenhet och lust till lärande (Beck 1, 2010). Våra intervjufamiljer uttrycker att barnen lär under hela dagen, det finns ingen uppdelning mellan fritid och skoltid, utan allt bakas samman och grunden för interaktionen är barnets egen nyfikenhet (Familj 1, intervju med pappan).
Vi skrev i kapitlet Kunskapsbakgrund om de senaste årens anknytningsforskning och hjärnforskning som visar att vikten av nära relationen inte enbart handlar om små barn.
42
Den består ända upp i tonåren. Forskningen visar att anknytning är en avgörande faktor för inlärning (Riksorganisationen för hemundervisning i Sveriges broschyr: klassrum
världen, läroplan livet, 2010-09-30). Dessutom kan man fråga sig om det egentligen är
naturligt att skilja barn från deras föräldrar så fort det är kunskap, som någon annan definierat, som ska läras in. Var går då gränsen? Har föräldrarna då verkligen ett fritt val? Ska vi utgå ifrån att föräldrarna inte är kapabla att lära sina egna barn om hur världen fungerar?
Vi anser att de flesta föräldrar som nyttjar valfrihetsprincipen och väljer att hemundervisa sina barn också är lämpliga att göra det. De föräldrar som är så engagerade i sina barns utveckling att de vill ta över ansvaret från staten är oftast lämpade att göra det. Engagerade föräldrar har vi mött i våra intervjuer, och vi har ingen anledning att misstro deras entusiasm. Vi är medvetna om att inte alla hemundervisningsituationer är optimala eller ens lämpliga. Vi ställer oss därför positiva till den kontroll som finns av hemundervisning, men vi efterlyser tydligare regler kring vad det är som ska kontrolleras. En viktig del är också att lämplig uppföljning sker. Även detta behöver tydligare reglering än vad som finns i dagsläget. Rich (2005) anser att genom strikt kontroll kan man undvika okontrollerade hemundervisningssituationer där barn far illa (Rich, 2005). Föräldrarna är de som beslutar om vad som är bäst för barnet men de är inte de enda. Staten har ett övergripande ansvar för barnets välbefinnande (Lubienski, 2003). Skolplikten infördes delvis för att trygga alla barns rätt till utbildning (Skollagen, 1985). Därför är det viktigt att det finns insyn i hemundervisningen. Oreglerad hemundervisning kan leda till att olämpliga hemundervisande föräldrar inte låter sina barn få kännedom om vilka möjligheter och alternativ de har i sitt sätt att leva och därmed blir mer begränsade som individer (Rich, 2005).
Vi ställer oss tveksamma till om föräldrar kan fortsätta att undervisa sina barn i hemmet genom skolans alla stadier. Vi anser, precis som mamman i familj 2, att det är lämpligt att barnen går i den traditionella gymnasieskolan, och inte blir hemundervisade i de högre åldrarna. Detta för att underlätta för fortsatta studier på universitet eller högskola, om eleven så önskar.
43
Flera hemundervisande familjer har blivit begränsade i sitt utövande i och med den nya Skollagen, då deras valfrihet inom utbildning kraftigt reducerad. De förändringar som har gjorts i Skollagen är att det numera krävs synnerliga skäl för att få hemundervisa. Det är inte heller längre tillåtet att hemundervisa på religiösa eller filosofiska grunder (Regeringskansliet, 2010-10-19). Detta försvårar situationen markant för hemundervisare i Sverige. Intervjufamilj 1 har tvingats att lämna Sverige för att få fortsätta med sin väldokumenterade hemundervisning, som i alla kontroller från skolan fått mycket bra resultat. Det är denna familj inte ensam om att göra. Bland annat har en familj från Tyskland sökt och fått politisk asyl i USA på grund av att de inte får hemundervisa (Beck 1, 2010). I och med den nya lagen riskerar svenska familjer att tvingas till det samma. Sverige riskerar att ses som en B-demokrati där vissa rättigheter existerar endast på pappret. Ironiskt nog har den nya Skollagen fått namnet Den nya
skollagen för kunskap, valfrihet och trygghet (Regeringskansliet, 2010-10-19). Vilken
valfrihet det är som åsyftas kan man undra? Troligen är det inte den som
valfrihetsprincipen grundar sig på. Det argument som ofta används av förespråkare till
den nya lagen är att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning. De pekar på att den svenska skolan är sekulariserad och att det därmed inte finns någon anledning att hemundervisa av religiösa eller filosofiska skäl. Förespråkarna av lagen lutar sig mot FN: s barnkonvention artikel 14 som säger att alla barn har rätt till samvets-, tanke-, och religionsfrihet. De anser därför att hemundervisning ska begränsas för att eliminera fall där eleven utsätts för religiös påverkan (Regeringskansliet, 2010-10-19). Vi ställer oss tveksamma till resonemanget. Var slutar föräldrarnas ansvar och var börjar statens ansvar gällande vilken religionspåverkan som ett barn ska utsättas för? Den nya Skollagen gällande hemundervisning kan ses ur flera olika vinklar där en av dem är att föräldrarnas påverkan på sina barns utbildning har blivit så kraftigt begränsad att föräldrarna i princip blir omyndigförklarade när det gäller valet av utbildningsform för sina barn.
Vi upplever att skolan många gånger misslyckas med att vara en skola för alla, eftersom det är många barn som far illa i skolan eller inte får den hjälp de har rätt till. Detta är inget enskilt fenomen för just skolan. Det finns barn i svårigheter på många ställen, även inom hemundervisningen. Vi anser att man inte ska förkasta en hel företeelse bara för att
44
det finns risk för misslyckanden, i form av barn som inte får tillräckligt hög kunskapsnivå eller barn som far illa. Den nya Skollagen försvårar inte bara hemundervisningen utan näst intill omöjliggör den (Familj 1, intervju med pappan). När missförhållanden i den kommunala skolan uppdagas sätter man in resurser för att förbättra dem, man förbjuder inte hela skolan. Vi tror att om hemundervisning hade synliggjorts som alternativ i större utsträckning, hade fler vågat prova det. Om hemundervisning blev en erkänd undervisningsform hade resurser troligen satts in där det hade behövts, för att komma tillrätta med problemen som finns istället för att förbjuda all hemundervisning. Vi upplever att hemundervisning har fått en negativ klang. De som undervisar känner hela tiden en rädsla för om de ska få fortsätta. Ett av barnen som vi har intervjuat uttrycker just detta. Barnet känner press på sig att prestera bra så att undervisningen i hemmet får fortsätta (Familj 1, Barn 1).
Det som händer i och med den nya Skollagen är att en valfrihet som föräldrar och barn har haft tidigare, försvinner. Denna frihet är dessutom reglerad i de mänskliga rättigheterna som Sverige har förbundit sig att följa (FN: s Mänskliga rättigheter, Artikel 26, punkt 3). Vi har alltså hamnat i ett politiskt läge där det har lagstiftats tvärt emot vad de mänskliga rättigheterna uttrycker.
Mamman i familj 2 uttrycker att staten inte vet hur den ska hantera hemundervisningsfrågan och då av ren okunnighet väljer att försvåra och omöjliggöra denna typ av undervisning. Intervjupersonen menar att det troligen är lättare för staten att förbjuda än att förstå. Det okända är alltid skrämmande och förbjuds det, så försvinner det ur sikte (Familj 2, intervju med mamman).
Vi anser att så länge de hemundervisade elevernas kunskap förhåller sig till de kunskapsmål som finns i läroplanen och behovet av socialisering blir tillgodosett, är det ett fullgott alternativ. Det är viktigt att kunskapsnivån kontrolleras av utomstående, till exempel en lärare. Eftersom en del av de hemundervisade barnen inte själva väljer att bli hemundervisade utan det är deras föräldrar väljer det åt dem är det viktigt att de håller jämna steg med jämnåriga i skolan. Om de senare väljer att börja i traditionell skola ska de kunna göra detta. Det ska inte ställa till problem för dem utan vara en enkel övergång. Den kontroll från myndigheter som våra intervjufamiljer har genomgått anser vi är
45
rimlig. Det sker kontroller och uppföljning kontinuerligt, fast på olika sätt i olika kommuner och för olika familjer. Alla våra intervjufamiljer ställer sig positiva till ett fungerande samarbete med såväl skola som kommunen. Mamman i familj 2 uttrycker vikten av att detta samarbete sker på deras villkor, då de inte vill bli kontrollerade eller testade (Familj 2, intervju med mamman).
46