Samtliga nyhetsmedier skrev om när förundersökningen rörande de inblandade i koranbränningarna lades ner. De traditionella nyhetsmedierna publicerade båda TT:s artikel som baseras på en artikel från Sydsvenskan. Sofia Syrén, kammaråklagaren citeras:
“– Man kan konstatera att det skriks meningar som innefattar hot eller ger uttryck för missaktning. Vissa uttalanden bedömer jag som hets mot folkgrupp. Men det går inte att styrka vem som skriker detta. Vi kan inte identifiera någon gärningsman, säger Syrén.”
Samnytt utgår ifrån Sydsvenskans artikel medan Nyheter Idag refererar till SVT.
Återigen var dramatiseringen hos de alternativa nyhetsmedierna mer påtaglig. Artikeln i de traditionella nyhetsmedierna avslutades med att “händelserna ledde till stora
oroligheter” medan Samnytt nämnde att “flera poliser skadades och omfattande skadegörelse orakades [sic] vilket resulterade i en nota på en miljon kronor till skattebetalarna”. Ordvalet “skattebetalarna” kan också kopplas till den populistiska retoriken då man ställer sig på “det rena folkets” sida. Nyheter Idag uttryckte sig ännu
mer modest: “Koranbränningen i Rosengård ledde till våldsamma kravaller med attacker mot polisen senare samma dag”.
Samnytts position är mest explicit. Hets mot folkgrupp beskrivs i reportertexten som ett
“åsiktsbrott”. En formulering som alluderar till den engelska författaren George Orwells (1949) koncept “tankebrott” från hans dystopiska roman 1984. Ett ord som används av den totalitära regeringen i boken för att tysta ner statens meningsmotståndare. Diskursen som Samnytt använder kan tolkas som att staten begränsar yttrandefriheten genom regleringar. Samnytt placerar även ordet “rasistiska” inom citattecken när de refererar till varför kammaråklagaren lade ner förundersökningen, vilket kan tolkas som ett avståndstagande från att handlingen skulle vara rasistisk. Slutligen refererar Samnytt till de eventuella glåporden som “påstått” rasistiska.
6 Diskussion
Vår frågeställning var ämnad att beskriva hur tidningarna hade gestaltat
koranbränningarna och vilka diskurser som synliggjordes kopplat till den tidigare forskningen på områden som exempelvis populism och civilisationskrock. Som presenterat fanns det skillnader mellan hur de traditionella och de alternativa nyhetsmedierna gestaltade koranbränningarna. Det fanns även betydande skillnader mellan tidningarna inom kategorierna som tål att diskuteras i korthet. Samnytts
gestaltning var till exempel i vissa fall mer hyperbol och tendentiös än Nyheter Idag och de skrev också sammanlagt flest artiklar om händelsen. De alternativa nyhetsmedierna ställde sig på polisens sida under händelsen. Dock positionerade sig inte Samnytt lika tydligt på polisens sida som Nyheter Idag, då den förra skrev kritiskt om att polisen beslagtagit “journalistiskt videomaterial” från Stram Kurs samt fört bort deras
medlemmar efter att ha spelat fotboll med Koranen. Det karnevalistiska fanns inte heller i Nyheter Idag på samma sätt som i Samnytt. Där drevs diskursen till sin spets i deras förlöjligande beskrivning av hur Koranen skulle skymfas. Milo Yiannopoulos sätt att
“trolla” som Mello (2017) noterat förekom i Samnytts gestaltning som var explicit provokativ och upprörande. Samnytt markerade tydligt sin hållning i sättet de beskrev koranbränningen som “påstått” rasistisk. Genomgående hade Samnytt ett mer uttalat politiskt ställningstagande.
Genom den karnevalistiska och hyperbola diskursen basunerade Samnytt ideligen ut sin tendensiösa gestaltning. Detta är ett oförtäckt exempel på hur de alternativa
nyhetsmedierna anammar en slags martyrroll såväl som självutnämnt antagonistisk roll i förhållande till eliten, som tidigare forskare har påvisat. Att beskriva koranbränningarna på ett karnevalistiskt sätt, skulle följaktligen kunna te sig problematiskt i förhållande till den professionella nyhetsjournalistikens trovärdighet. Diskursen pendlar mellan
oppositionsanspråk och det tendentiösa. Det är tydligt att Samnytt och i vissa fall Nyheter Idag skiljer sig från de traditionella medierna här. De traditionella
nyhetsmedierna (i synnerhet Dagens Nyheter) är mer konsekventa i sin diskurs. Vad konsekvenserna av detta blir i längden vore därför intressant att forska vidare om.
Exempelvis hur frekvent de alternativa nyhetsmedierna använder karnevalisering som diskurs i sina gestaltningar, hur påverkar detta publiken och används det för att invertera den politiska maktbalansen i realiteten eller enbart som ett symboliskt undantag från status quo. Diskurserna i Samnytts gestaltningar underbygger således den tidigare forskningen inom alternativa nyhetsmedier och tydliggör på en micronivå hur beståndsdelarna ser ut. På så sätt borde denna studie ses som en pusselbit som kan tillföra förståelse och underlätta skapandet av en holistisk karta över medielandskapet och dess funktioner i samhället.
Ett exempel på en händelse som kan vara meningsfull att studera i framtida forskning, med resultaten i vår studie som utgångspunkt, hade kunnat vara Trumpanhängarnas stormning av Kapitolium i början av Januari 2021 och hur detta gestaltades i alternativa nyhetsmedier. Det karnevalartade figurerar tydligt i händelsen både som en förbjuden handling där folket kräver makt men även som en skruvad och något förvirrad aktion där inget tydligt mål går att urskilja. Vidare skulle de färgstarka kostymer och
excentriska utstyrslarna som vissa personer hade på sig kunna belysa det satiriska och hånande elementet i det karnevalartade.
Fortsättningsvis hittade vi även skillnader mellan de två traditionella nyhetsmedierna.
Dagens Nyheter hade ett mer kortfattat och nedtonat sätt att gestalta jämfört med Aftonbladet som hade en mer dramatiserad diskurs. En förklaring till detta hade kunnat vara att Dagens Nyheter är en dagstidning och Aftonbladet en kvällstidning vilket medför att de har olika tilltal och till viss del olika publik. Något som är värt att stanna upp vid är dock Dagens Nyheters val att lyfta citat från sin egen opinionsskribent istället
för att intervjua människor på plats som de andra tidningarna gjort. Förklaringar till detta kan vara många och det borde inte övertolkas, bland annat eftersom det är vanligt att nyhetsmedier låter en reporter på plats sammanfatta läget. Dock är det i vår analys av gestaltningarna svårt att bortse från hur Dagens Nyheter utmärker sig i det empiriska materialet på detta sätt. Resultatet blir att avståndet mellan tidningarnas gestaltningar synliggörs och de alternativa nyhetsmediernas gestaltning på sätt och vis täcker händelsen på ett mer uttömmande sätt, i alla fall när det kommer till mångfald i intervjuobjekt.
Med detta utrett kan vi gå vidare till den huvudsakliga frågan om skillnaderna i gestaltning mellan traditionella kontra alternativa nyhetsmedier. De alternativa nyhetsmedierna gestaltade koranbränningarna som en civilisationskrock och yttrandefrihetsfråga. Det var två av de tre gestaltningar vi presenterat i
litteraturgranskningen. Dessa två gestaltningar ekar genomgående i de alternativa nyhetstexterna och upploppsmakarna beskrivs som “vilda islamistgäng” eller
“huliganer”. Gestaltningens utformning är uppbyggd av premissen att islam ej är kompatibelt med det västerländska samhället. I linje med Huntingtons hypotes om civilisationskrock skildrar de alternativa nyhetsmedierna upploppsmakarnas religion och etnicitet som en av orsakerna till konflikten. Upploppsmakarna beskrivs av båda tidningarna som antagonister mot samhället och polisen.
Vidare finns gestaltningen om yttrandefrihet i sättet de alternativa nyhetsmedierna beskriver handlingen som en demokratisk rättighet att kritisera och förlöjliga religion. I likhet med Mellos (2017) teser om hur högern definierar lagen som majoritetens gemensamma vilja gestaltar de alternativa nyhetsmedierna koranbränningarna som ett uttryck för demokratisk yttrandefrihet. Populismen för de också samman i sättet de ger
“mannen på gatan” en röst genom att intervjua vittnen på plats under upploppen samtidigt som de fogar in Twitterinlägg från diverse privatpersoner. Dock i vissa fall från “elitkällor” som kristdemokratiska och moderata politiker. Park och Paludan, de ursprungliga initiativtagarna bakom manifestationen, intervjuas även på ett neutralt och okritiskt sätt utan följdfrågor, vilket plausibelt talar för att tidningarna har en delvis partisk inställning till aktörerna. Det populistiska syntes dessutom i den
sensationalistiska och dramatiska diskursen.
En gestaltning som vi fann i de alternativa nyhetsmedierna var
antisemitismgestaltningen. Där gestaltades konflikten som ett utslag för antisemitismen i Malmö då stadens judiska befolkning blir offret i en dispyt som inte direkt berör dem.
Det skulle rimligen kunna kopplas till de alternativa nyhetsmediernas uppfattning att traditionella nyhetsmedier mörkar negativa konsekvenser av politiskt inkorrekta frågor, däribland invandringen (Nygaard, 2020). De traditionella nyhetsmedierna riktade istället sökljuset mot att polisen undersökte om klippen härstammade från en annan tidpunkt.
Faktumet att de alternativa nyhetsmedierna hade rapporterat om ett problem som de traditionella nyhetsmedierna inte lade samma tyngd vid, kan sammankopplas med påståendet att den förra täcker ämnen som den senare inte gör. Oavsett om påståendet äger någon sanningshalt eller inte, kan det framstå som att de traditionella
nyhetsmedierna inte är intresserade av att lyfta det stigmatiserade ämnet antisemitism. Å andra sidan kan de alternativa nyhetsmediernas motvillighet att faktagranska klippen vara en bieffekt av att deras personalstyrka och resurser är mindre än de traditionella nyhetsmediernas, eller att tidningarna bestämt vidhåller sitt säregna narrativ och därför inte är intresserade av att bekräfta klippen.
De traditionella nyhetsmedierna förenades i sin stundtals ensidiga och sparsmakade rapportering. Vissa centrala händelser var inte omskrivna. Däribland de inledande faserna som ledde upp till koranbränningarna. Tidningarna var båda kritiska till manifestationen och lät skeptiska röster komma till tals. Imamerna i Aftonbladet
fördömde Stram Kurs och Dagens Nyheters opinionsskribent gjorde likaså. Aftonbladets artiklar med imamerna var även det tydligaste exemplet på Mellos (2017) tankar kring att vänstern anser att yttrandefriheten inte får ske på bekostnad av att minoriteter tar skada. Ingen av tidningarna hade heller intervjuat Park, Paludan, Stram Kurs eller ögonvittnen från upploppen som följde efter koranbränningarna. Händelsen gestaltades som en intoleransfråga. Att Park och Paludan ej intervjuats är värt att notera men vi borde understryka att detta kan bero på praktiska skäl eller att intervjuobjekten tackat nej till att medverka. Därför borde ingen större analytisk växel dras här. Dock är avsaknaden av ögonvittnen och andra berörda parter intressant. De traditionella
nyhetsmedierna lyfte fram få olika källor överlag och rapporteringen var ofta enögd som ett resultat av detta. Förutom imamerna var det nästan enbart polismyndigheten som citerades.
6.1 Sammanfattning
De alternativa nyhetsmediernas roll i samhället är som vi berört i den här uppsatsen något av ett tveeggat svärd. Deras närvaro ökar i takt med att populistiska strömningar breder ut sig alltmer. Effekter av detta är komplexa och långtgående då nyhetsmediernas roll både skapar och skapas i förhållande till resten av samhällets diskurser och agendor.
En överblick av den tidigare forskningen på fältet visar ett ungt och ännu till viss del outforskat akademiskt område och behovet av vidare empirisk forskning har pekats ut i tidigare litteratur (Haller, Holt, & de la Brosse, 2019). Detta för att närmare förstå det stoff som det demokratiska samhället är uppbyggt av och hur det fungerar och
interagerar i förhållande till nyhetsmedierna. Hittills har mycket av forskningen på området bestått av teoribildning och definitionsmässigt arbete. Den här
kandidatuppsatsens syfte är att bygga vidare på detta arbete. Forskningsresultatet och analysen vi genomfört kan förhoppningsvis bidra till kunskaperna om hur nyhetsmedier gestaltar händelser på olika sätt och hur detta skapar mening, agendor och diskurser som sprids i samhället och ekas mellan nyhetsmedier.
Holts (2020) beskrivning av alternativa nyhetsmedier som reaktionär i sin natur är en primär analytisk pusselbit för att förstå relationen mellan populism och alternativa nyhetsmedier. De alternativa nyhetsmedierna kan alltså tolkningsvis, enligt detta perspektiv, födas ur ett “behov”, eller i motsats till något som uppfattas som felaktigt i de traditionella nyhetsmedierna. Med hjälp av den beskrivningen och det ramverk för forskning på alternativa nyhetsmedier som presenterats tidigare av Holt et al. (2019) kan vi bidra till detta teoretiska pussel. I vår studie finner vi nämligen exempel som
underbygger dessa teorier. Det är tydligt, gällande koranbränningarna, att de alternativa nyhetsmedierna i viss mån har fångat upp säregna aspekter av skeenden som kan sägas upprör eller engagerar människor i betydande grad. Inte mins sett till de starka
reaktioner som väcktes i debatten. Vad nyhetsmedierna bör skriva om och inte är viktigt att inte dra slutsatser kring i den här studien då den enkom berört gestaltningsmässiga fenomen. Den kontrovers och den politiska polarisering som omger koranbränningarna går dock inte att ignorera och således finns det ändå ett journalistiskt intressant område att täcka som av någon anledning inte täcks. Dessutom ser vi i analysen hur de
traditionella nyhetsmedierna hakar på agendan kring koranbränningarna som trots allt kan hävdas sattes av de alternativa nyhetsmedierna och således visade sig vara av allmänintresse.
En effekt av detta kunna bli att den oppositionella roll som alternativa nyhetsmedier och populistiska röster anser sig anta, legitimeras och förstärks. Detta eftersom röster som är centrala för händelsen oftast ej hörs eller marginaliseras i de traditionella
nyhetsmedierna. Oavsett vad som förklarar dessa publicistiska beslut, om de sker avsiktligt, hur de motiveras eller vad man har för politiska, moraliska och filosofiska åsikter i frågan om alternativa nyhetsmediers legitimitet, framstår detta som en rimlig slutsats av en sådan effekt. För att utreda detta vidare krävs dock mer forskning på området med både kvantitativa och kvalitativa metoder. Den här studien är endast ett trappsteg i den långa kunskapstrappa som utgör medieforskningen kring alternativa nyhetsmedier och bör fungera som språngbräda för framtida studier med större omfång och resurser att ta avstamp i. Att förstå sin omvärlds meningsskapande processer och nyhetsmediernas roll i detta är nämligen oumbärligt för alla medborgare i en demokrati.
Referenser
Altheide, D., & Schneider, C. (2013). Process of qualitative document analysis. In Qualitative media analysis (pp. 38-74). SAGE Publications, Ltd, https://www-doi-org.proxy.lnu.se/10.4135/9781452270043
Altheide, D., & Schneider, C. (2013). Plugged-in research. In Qualitative media analysis (pp. 1-22). SAGE Publications, Ltd,
https://www-doi-org.proxy.lnu.se/10.4135/9781452270043
Bakhtin, M. M., & Emerson, C. (1984). Problems of dostoevsky's poetics. ProQuest Ebook Central. https://ebookcentral-proquest-com.proxy.lnu.se.
Berglez, P. (2010). Kritisk diskursanalys. I Ekström, M. & Larsson, L. (Red.) . Metoder i kommunikationsvetenskap. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Boje, D., & Cai, Y. (2004). Mcdonald’s: Grotesque Method and Metamorphosis of the Three Spheres: Mcdonald’s, Mcdonaldland, and Mcdonaldization. Metamorphosis, 3(1), 17–34. https://doi.org/10.1177/0972622520040103
Brandist, C. (2000) Bakhtin, Marxism and Russian Populism. I C. Brandist & G.
Tihanov (Red.), Materializing Bakhtin. St Antony’s Series. Palgrave Macmillan, London. https://doi.org/10.1057/9780230501461_5
Carlsson, D. (6 maj 2019). Salomea, 19, om judehatet: “Vi vågar inte visa oss ute”.
Expressen. https://www.expressen.se/kvallsposten/salomea-19-om-judehatet-vi-vagar-inte-visa-oss-ute/
MacMillan, M. (2017). Welcome to the carnival? Podemos, populism and Bakhtin’s carnivalesque, Journal of Contemporary European Studies, 25:2, 258-273, DOI:
10.1080/14782804.2016.1269642
McCombs, M., & Reynolds, A. (2002). News influence on our pictures of the world. I J.
Bryant & D. Zillmann. (Red.). Media effects: Advances in theory and research (p. 1–
18). Lawrence Erlbaum Associates Publishers.
Center mot våldsbejakande extremism (2020). Den autonoma miljön.
Brottsförebyggande rådet.
https://www.cve.se/om-cve/aktuellt/arkiv/nyhetsarkiv/2020-08-24-rapport-om-den-autonoma-miljon.html
C-REX Center for Research on Extremism (2020). Knowing what’s (far) right: A compendium. https://www.sv.uio.no/c-rex/english/groups/compendium/
Dalgaard, S., & Dalgaard, K. (2006). The right to offend, The RUSI Journal, 151:2, 28-33, DOI: 10.1080/03071840608523147
Ferman, D. (2013). A Parade or a Riot: A Discourse Analysis of Two Ethnic
Newspapers on the 2011 Marching Season in Northern Ireland, Journal of Media and Religion, 12:2, 55-70, DOI: 10.1080/15348423.2013.811367
Haller, A., Holt, K., & de la Brosse, R. (2019). The ‘other’ alternatives: : Political right-wing alternative media. Journal of Alternative and Community Media, 4(1), 1–6.
I Ekström, M. & Larsson, L. (Red.). (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap. (2.
uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Entman, R. M. (1993). Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm. Journal of Communication, 43:51-58. doi:10.1111/j.1460-2466.1993.tb01304.x
Grynbaum, M., & Herrman, J. (26 augusti 2016). “Breitbart Rises From Outlier to Potent Voice in Campaign”. New York Times.
https://www.nytimes.com/2016/08/27/business/media/breitbart-news-presidential-race.html
Hjalmarsson, S. (24 augusti 2020). Nu polisanmäls planen att bränna koranen: “Hat”.
Expressen. https://www.expressen.se/kvallsposten/nu-polisanmals-planen-att-branna-koranen-hat/
Holt, K. (2020). Populism and Alternative Media. Perspectives on Populism and the Media: Avenues for Research (1:a uppl., s. 201–214). Baden-Baden: Nomos
Verlagsgesellschaft. https://doi.org/10.5771/9783845297392-201
Holt, K., Ustad Figenschou, T., & Frischlich, L. (2019). Key Dimensions of Alternative Lee, B. (2016) Why we fight: Understanding the counter- jihad movement. Religion Compass, 10: 257– 265. doi: 10.1111/rec3.12208.
Huntington, S. (1993). The Clash of Civilizations? Foreign Affairs, 72(3), 22-49.
DOI:10.2307/20045621
Lärka, P. (29 augusti 2020). Dan Park: “Visar att våld kan styra över yttrandefriheten”.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/dan-park-ska-overklaga-polisens-beslut Mello, J. (2018). Free Speech from Left to Right: Exploring how Liberals and Conservatives Conceptualize Speech Rights through the Works of Lenny Bruce and Milo Yiannopoulos. Law, Culture and the Humanities.
https://doi.org/10.1177/1743872117750851 News Media. Digital Journalism, 7(7), 860–869.
https://doi.org/10.1080/21670811.2019.1625715
Nord, L., & Strömbäck, J. (Red.). (2012). Medierna och demokratin. (2. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Nygaard, S. (2020). Boundary Work: Intermedia Agenda-Setting Between Right-Wing Alternative Media and Professional Journalism. Journalism Studies, 21:6, 766-782, DOI: 10.1080/1461670X.2020.1722731
Orwell, G. (2017). 1984. (Warburton, T, Övers.; 6. uppl.). (Originalutgåvan publicerad 1949).
Peters, J. D. Courting the Abyss: Free Speech and the Liberal Tradition, University of Chicago Press, 2005. ProQuest Ebook Central,
https://ebookcentral-proquest-com.proxy.lnu.se/lib/linne-ebooks/detail.action?docID=496633
Sande, B. (7 maj 2019). Antisemitismen är en skam för vänstern. Timbro.
https://timbro.se/smedjan/antisemitismen-ar-en-skam-for-vanstern/
Shehata, A. (2012). Medierna och makten över publiken. I L. Nord & J. Strömbäck J (Red.), Medierna och demokratin. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Strömbäck, J., Shehata, A., & Dimitrova, D. V. (2008). Framing the Mohammad cartoons issue: A cross-cultural comparison of Swedish and US press. Global Media and Communication, 4(2), 117–138. https://doi.org/10.1177/1742766508091516 Sundbom, H. (10 augusti 2020). Vänstern döv inför larm om antisemitism. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/vanstern-dov-infor-larm-om-antisemitism
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed [Elektronisk resurs]. Stockholm:
Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1529480532631/Godfors kningssed_VR_2017.pdf
Vliegenthart., Rens & Walgrave, Stefaan. (2008). The Contingency of Intermedia Agenda Setting: A Longitudinal Study in Belgium. Climatic Change. 85. 860-877. DOI:
10.1177/107769900808500409.
de Vreese, C. H., Esser, F., Aalberg, T., Reinemann, C., & Stanyer, J. (2018). Populism as an Expression of Political Communication Content and Style: A New Perspective.
The International Journal of Press/Politics, 23(4), 423–438.
https://doi.org/10.1177/1940161218790035
White, A. (1987). The Struggle over Bakhtin: Fraternal Reply to Robert Young.
Cultural Critique, (8), 217-241. doi:10.2307/1354217