Vi fann att den karnevalistiska temat var mest närvarande i Samnytt. Det karnevalistiska speglas främst i deras artikel: “Paludan ska dränka Koranen i grisblod och urin i
Malmö”:
“På fredagseftermiddagen avslöjade Rasmus Paludan, partiledare för det invandrings- och islamkritiska partiet Stram kurs i Danmark att han vid besöket i Malmö ska låta grisblod och urin från av [sic] muslimer betraktade som otrogna skölja över islams heliga bok Koranen. Detta för att visa motvilja men också för att muslimer inte ska tro att de med våld kan bestämma vilka idéer vi i en demokrati får kritisera.”
Samnytt gestaltade händelsen som karnevalistisk då det beskrevs hur religionen islam skulle skändas på ett hyperboliskt och parodiskt sätt med djurblod och kroppsvätska.
Det satiriska elementet blir enligt den diskursen accentuerad då Samnytt framhäver att Koranen skulle inlindas i bacon, eftersom det är tabubelagt för muslimer att äta bacon enligt sin religion (haram). Det provokativa anspråket i artikeln delar tillika aspekter av
Yiannopoulos “trollande” som Mello berörde (2017), då avsikten med diskursen tycks vara att generera upprördhet hos muslimer genom gränsöverskridande humor som bryter sociala tabun. Under koranbränningen på Stortorget nämnde Samnytt även att Stram Kurs spelat fotboll med Koranen, vilket framställer akten som något lekfullt och karnevalartat. Urinet passar dessutom in i Bakhtins koncept grotesk kropp i och med att Koranens spiritualitet reduceras till ett materialistiskt föremål när den vanäras.
Koranbrännarna blir via det karnevalistiska perspektivet “folket” medan islam får representera “eliten”. På samma sätt som kristendomen under de medeltida karnevalerna får islam agera som den förlöjligade religiösa auktoriteten.
Appliceringen av det karnevalartade är hursomhelst inte friktionsfri med tanke på att islam är en religiös minoritet i Sverige som inte kan jämföras med den centrala roll kyrkan hade under medeltiden. White (1987) kritiserar även Bakhtin av det skälet, alltså att han inte tog hänsyn till att karnevalerna ofta ledde till att religiösa minoriteter
demoniserades och blev våldsamt smädade, vilket korrelerar med vår analys om
intoleransgestaltningen. De muslimska föreningarnas inställning till koranbränningarna, mest framträdande i Aftonbladet, kan dock kopplas till kyrkans motstånd gentemot hädelse, något som tvärtom uppmuntras av det karnevalartade.
5.5 Yttrandefrihet
Enligt de alternativa nyhetsmediernas gestaltning kretsade manifestationen snarare kring yttrandefrihet än hets mot folkgrupp. Samnytt omnämnde ett flertal gånger att det
danska högerextremistiska partiet Stram Kurs genom sina metoder endast gjorde bruk av sina demokratiska rättigheter. Samnytt nyanserar det med att väva in ett tidigare citat från Paludan angående hans inställning till demokrati och yttrandefrihet:
“Paludan anser själv att hans agerande kan jämföras med hur muslimer breder ut sig på gator med exempelvis massböner. Detta menar han är djupt provocerande för honom och många andra men något de måste acceptera i en demokrati.”
Framställningen kan uppfattas som paradoxal. Gestaltningen tycks vara att invånare måste kunna acceptera olika kulturer i ett civiliserat samhälle. Samtidigt lyfter Samnytt ett citat från Paludan om att islam är oförenligt med demokratiska värderingar och
tillägger att partiet inte kommer sluta bränna Koranen förrän religionen är borta från Sverige.
Aftonbladets gestaltning lutade mer åt att koranbränningarna borde betraktas som hets mot folkgrupp. Efter att polisen nekat manifestationen publicerade tidningen som vi tidigare nämnt en intervju med imamen Roland Vishkurti som var orolig för ett växande hat mot muslimer under rubriken: “Lättnad efter stoppad koranbränning”:
"Att bränna religiösa symboler och andra böcker har genom historien varit uttryck för hat och intolerans", skrev också Roland Vishkurti tillsammans med 17 andra muslimska församlingar och föreningar i Malmö i ett gemensamt brev till polisen i Malmö tidigare i veckan.”
Citatet kan anknytas till Mellos (2017) observationer om vänsterns förståelse av yttrandefriheten. Aftonbladet, som en tidning med den politiska beteckningen
“oberoende socialdemokratisk”, ger sken av att absolut yttrandefrihet inte bör ske på bekostnad av att minoritetsgrupper, i det här fallet muslimer, tar skada. Medan Samnytt, obunden sverigedemokratisk, gestaltar koranbränningen som demokratisk, vilket kan kopplas till iakttagandet att högern anser att yttrandefriheten ska skydda medborgarnas gemensamma värden, i det här fallet rätten att kritisera och håna religion.
I likhet med Samnytt ekar Nyheter Idags rapportering gestaltningarna om yttrandefrihet och civilisationskrock. I en intervju med Park efter att mötet fått avslag ställer reportern frågan “Borde polisen stå upp för en [sic] yttrandefrihet och ta ett upplopp i
Rosengård?” varpå Park svarar:
“–Ja, jag tycker det. Det är deras skyldighet. Jag sade det till polisen, ni böjer er inför våldet. Ni är rädda för att det ska bli våldsamheter, men då böjer ni er, de våldsamma får bestämma över yttrandefriheten.”
Inbyggt i frågan är värderingen att koranbränningarna är ett tillfälle för demonstranterna att nyttja sin yttrandefrihet. Det kan tolkas som att reportern ställer frågan formulerad på så vis att en rimlig handling från polisens sida hade kunnat vara att försvara
yttrandefriheten, snarare än att skydda minoritetsgrupper från att bli hetsade mot. Under intervjun ställs inga frågor gällande att det kan uppfattas som kränkande mot muslimer,
såsom andra nyhetsmedier gjort när de intervjuat Park (Lärka, 2020). Här ser vi hur intoleransgestaltningen återigen inte är skönjbar i de alternativa nyhetsmedierna.
Varken Dagens Nyheter eller Aftonbladet har intervjuat Park eller Paludan trots att de nämns i flera av texterna och är centrala aktörer i händelsen. Konsekvensen blir att tidningarna har valt bort att lyfta deras perspektiv och berätta vad som ligger till grund för upploppen. Detta menar vi tyder på att yttrandefrihetsgestaltningen saknas till viss del.