Hinder och möjligheter i det språkstimulerande arbetet

Pedagogerna ser olika hinder och möjligheter i det språkstimulerande arbetet. Det som någon upplever som en möjlighet ser någon annan som ett hinder. När pedagogerna pratar om vad de uppfattar som svårigheter handlar det bland annat om yttre faktorer såsom brist på tid, barngruppens storlek och brist på personal. De flesta av pedagogerna tar upp tiden som en faktor som skapar svårigheter i det språkstimulerande arbetet. Bea menar att det inte finns tid för att gemensamt planera och reflektera vilket ger effekter på samstämmigheten i arbetet. Ytterligare några av pedagogerna menar att det inte har ett gemensamt förhållningssätt och upplever det som ett hinder, dock ser man andra anledningar till detta än brist på tid. Resterande pedagoger ser arbetslaget som en möjlighet då de upplever att de har gott samarbete och att de ger varandra stöd och inspiration. Cilla tror att de inte alltid hade behövt hjälp av specialpedagogen när de upplever problem om bara tiden och möjligheten hade funnits för dem själva att koncentrera sig och fokusera mer på enskilda barn. Hon menar att arbetslaget besitter stor kompetens men att det är tiden som saknas. De pedagoger som jobbat längst ser sin

långvariga erfarenhet som en stor fördel och att man har ett stort register att plocka från. Doris menar att frånvaro av personalen gör att man får disponera om planeringstid vilket medför uteblivna aktiviteter för barnen. Anna säger att hon jobbar i ett arbetslag med hög närvaro och att de är flexibla och ger varandra tid till planering vilket hon ser som en stor fördel. Några av pedagogerna lyfter fram barngruppens storlek som ett hinder. De menar att de har för många barn i gruppen för att kunna jobba på ett så medvetet språkstimulerande sätt som de skulle önska att de kunde. Ella menar att det stora barnantalet gör att de praktiska rutinerna tar tid ifrån det pedagogiska arbetet. Andra hinder relaterade till barngruppen är när det finns barn som pedagogerna upplever tar mycket kraft, energi och tid vilket skapar negativa konsekvenser för det språkstimulerande arbetet. Dels skapar det stress som gör att det goda samtalet övergår till tillrättavisningar och dels finns det en risk att man i dessa situationer glömmer bort de tysta barnen. Några av pedagogerna ser ekonomin som ett hinder i sitt arbete. Ella menar att de inte kan köpa in de material de skulle vilja och att ekonomin sätter stopp för kompetensutvecklingen. Cilla menar att det inte finns ekonomi att ge barnen de upplevelser som de ibland skulle vilja.

”Det finns en kurs om flerspråkiga barn i förskolan som går under hela vårterminen och som är gratis. Det finns ju lite möjligheter men det får inte kosta pengar.”(Ella)

Miljön upplevs både som en möjlighet och ett hinder i det språkstimulerande arbetet. Bea och Anna ser miljön som en möjlighet och upplever att den uppmuntrar dem att dela in barnen i mindre grupper och att små förändringar i miljön skapar nya

möjligheter till samtal. Cilla påtalar att miljön är ett hinder då lokalerna är små och trånga med få möjligheter till att dela upp gruppen. Detta betyder att barnen har liten möjlighet till lek i mindre grupp vilket Cilla anser påverkar språkstimuleringen negativt. Det är en stor fördel att ha engagerade föräldrar och en trygg barngrupp i arbetet kring språket menar Ella. Hon ser dock en risk i att föräldrar idag har mindre tid för sina barn vilket lägger en större del av ansvaret på förskolan. Det uppfattas av någon pedagog som en nackdel att vara enspråkig då man har många flerspråkiga barn i gruppen. Det kan upplevas som svårt att nå fram till barnen och att kommunikationen ibland måste gå igenom de flerspråkiga kollegorna vilket kan ge upphov till missförstånd. Alla

pedagoger upplever både hinder och möjligheter i sitt språkstimulerande arbete men Anna menar att:

”Jag försöker… det är en strategi jag har, hinner jag inte med så är det viktigaste att jag är med barnen i det vardagliga. För det är ändå där man lär sig mest.” (Anna)

5.5 Kompetensutveckling

Flertalet av pedagogerna har fått kompetensutveckling angående barns språkutveckling men av skiftande karaktär. Enstaka pedagoger har gått kurser på högskolan gällande flerspråkiga barn. Någon av pedagogerna har fått en bok till arbetslaget för att läsa och diskutera på arbetstid. Där menar man att det finns möjlighet till kompetensutveckling, såsom litteratur och Internet, men att det får inte kosta något enligt arbetsgivaren. Enstaka pedagoger har gått på olika former av föreläsningar i kompetensutvecklande syfte. Anna ser en möjlighet till utveckling om hon fick mer information kring den senaste forskningen och därmed gavs större möjlighet att knyta an mellan teori och praktik. Hon tror att ett samarbete mellan forskare och de ute i den praktiska

verksamheten gynnar alla. Ella anser att eget intresse och engagemang är utvecklande för yrkesrollen och en drivkraft att själv söka kunskap i ämnet. Anna håller med men menar att all kompetensutveckling bör ske på arbetstid och inte genom egen försorg på fritiden . På vissa av förskolorna tar man tillvara varandras resurser och kunskaper för att utveckla yrkesrollen. Majoriteten av pedagogerna anser att lång erfarenhet är viktig och är lika med ökad kunskap. De anser att det krävs förmåga att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken och att denna kunskap fördjupas i samband med erfarenhet. Alla pedagogerna efterfrågar kompetensutveckling av något slag men de pedagoger som jobbat längst anser inte att de behöver det just angående språkstimulerande arbetssätt.

”Kunskap kan man aldrig få för mycket av. Utvecklas man inte ska man nog sluta att jobba, då kör man ju fast” (Cilla)