Pedagogens språkstimulerande förhållningssätt

Alla pedagoger framhåller att språket finns i allt man gör, hela tiden och att det är av stor vikt att man utnyttjar vardagen för att stimulera barnen språkligt. Majoriteten menar att för att språket ska utvecklas krävs det att barnen är trygga och pedagogerna arbetar först med att skapa denna trygghet innan man sätter fokus på språket. Det krävs att man är trygg för att man ska våga prata inför varandra i gruppen.

”Och det som jag tycker är viktigt då, i den här lilla gruppen, är att de känner sig trygga och det ser vi nu när vi började efter jul. Nu börjar de bli riktigt trygga allihop så då vågar de prata i den här gruppen.” (Ella)

I vardagen är pedagogerna lyhörda inför barnen, tar tillvara deras intressen och

uppmuntrar dem att sätta ord på sina känslor och tankar. Alla pedagoger nämner vikten av att man som vuxen pratar mycket med barnen och att ett rikt inflöde av språk är stimulerande.

”Jag pratar mycket med dem och försöker föra ett samtal, en dialog. Inte bara ja och nej utan man lyssnar på dem och vad de säger och försöker spinna vidare på det. Snappar upp vad de är intresserade av” (Doris)

Anna menar att språk är inte bara det som barnen uttrycker verbalt utan det gäller att tyda barnens kroppsspråk och sätta ord på vad de förmedlar med sin kropp samt att det är viktigt att prata med de små barnen även om de ännu inte har något eget verbalt

språk. Ella anser att när man jobbar med små barn är det viktigt att man upprepar vad man gör och säger för att utveckling ska ske. Flera av pedagogerna upplever sig själva som ett redskap och använder sig av sin kropp, röst och tonläge för att fånga barnens intresse. Man ser sig som en språklig förebild, både vad det gäller vad som sägs och hur det sägs. Anna menar att det handlar om ömsesidig samtalsrespekt genom att den vuxne också ska lyssna på barnen och inte avbryta när de samtalar. Ett sätt att stimulera språket, menar några pedagoger, är att ställa frågor till barnen. Här poängterar Bea att det är viktigt att frågorna är utvecklande och får barnen att fundera och reflektera. Ella menar att även barnen måste uppmuntras till att ställa frågor och det handlar om att våga och då är tryggheten viktig. De pedagoger som arbetar med de äldre barnen upplever att de har möjlighet att låta barnens egna reflektioner ta mer plats medan de som jobbar med de yngre och de flerspråkiga barnen måste använda mer konkreta metoder i sitt arbete såsom tecken och visualiserande material. Flertalet av pedagogerna nämner måltiden som en av de rutinsituationer där man har störst möjlighet att arbeta

språkstimulerande och att här ges tillfälle att utvidga dialogen bortom en här- och - nu nivå.

”Är man en duktig pedagog lägger man sitt språk lite över barnens nivå” (Ella)

Detta uttalande är i linje med Vygotskijs proximala utvecklingszon och denna tankegång finns även med då några pedagoger uttalar att de kan se barnen som resurs för varandra i lärandet. De barn som har kommit längre i sin språkutveckling kan inspirera och stimulera de andra barnen i språket.

”Även om de är ungefär lika i sin ålder har de kommit olika i sin utveckling och i

den fria leken så är det mycket fantasi. De leker tillsammans mycket och många är fantasifulla och man hör väldiga dialoger. Jag tror att de som inte kommit så långt de får verktyg av sina kompisar.” (Doris)

Här är det leken som alla pedagoger menar är mycket betydelsefull vad det gäller barnens språkutveckling och att leken har en avgörande betydelse och att man absolut inte får glömma den då den är av stor vikt för språkutvecklingen. I leken använder barnen sitt språk som ett redskap för kommunikation, samspel och utvecklandet av

fantasin. Åsikterna går isär om man som vuxen ska gå in och vara med i leken eller ej och här ser man att de som jobbar med de äldre barnen inte deltar lika ofta men det finns i bakgrunden för att lyssna och observera. De äldre barnen värnar om sin lek på ett annat sätt och man måste som pedagog vara mer lyhörd för om man har tillträde till leken. Anna uttrycker att man som pedagog ofta glömmer bort uteleken när det gäller språkstimulering men att man här har ett ypperligt tillfälle att möta barnen individuellt i språket. Det framkom att alla pedagoger delar in barnen i mindre grupper, dels för att det språkliga utrymmet blir större för vart och ett av barnen men framför allt för att man kan anpassa de planerade aktiviteter utifrån barnens språkliga nivå.

Läsvilan är uppdelad så de fem mest svensktalande barnen läses det en bok för. Sen har nästa grupp bok eller flano, lite enklare då. (Bea)

Man kan se skillnader i det språkstimulerande arbetet beroende på om man har få eller övervägande flerspråkiga barn i gruppen. De pedagoger som har många flerspråkiga barn i gruppen poängterar vikten av att man lägger grunden för det svenska språket på förskolan och att föräldrarna talar sitt modersmål. Alla pedagoger ser det som angeläget att man använder vardagen för att stimulera barnens språk och att de ser sitt eget

förhållningssätt som viktigt.

”Vardagen ska vara ett äventyr tycker jag och även språkligen.” (Doris)

På vår fråga om någon teori eller speciell pedagogik ligger till grund för deras arbete menar de pedagoger som har jobbat längst att de genom sin erfarenhet skapar sig en egen teori som de går tillbaka till när de möter nya situationer.

”… försöker jag tänka och se lite utifrån de teoretiska kunskaper som jag har och har fått och de erfarenheter som jag fått och så försöker jag hitta någonting som passar.” (Anna)

Anna tar vid flera tillfällen upp att de har läroplanen som grund i sitt arbete medan någon av de övriga pedagogerna nämner den i förbigående. Ytterligare någon pedagog menar att även hon utgår ifrån sina erfarenheter men att de i sina planerade

språkstimulerande aktiviteter utgår från Bornholmsmodellen1. Vygotskij ligger som teoretisk grund i arbetet hos den pedagog som är relativt ny i sitt yrke. Några av pedagogerna nämner att de jobbar eller ska börja jobba Reggio Emilia inspirerat.