Humanistiska färdigheter och kompetenser

I diskussioner kring humaniora och arbetsmarknaden, är kompetens ett återkommande inslag.

Vad är det som humanister har i sitt bagage när de lämnar universitetet och hur kan detta föras i bruk ute i näringslivet? Ovan har en del kritik förts fram, inte att kunskaperna brister, utan snarare förankringen, hur dessa kan brukas och vad de är för några. Bland annat Hanna Dor-the Sørensen omtalar styrkan hon upplever i att, den samhällsvetenskapliga skolning hon har, längs hela studietiden har informerat om vilka kompetenser det är som utvecklas i de olika stadierna och hur dessa kan användas ute på arbetsmarknaden. Ett liknande plus har varit att utbildningen har en större etablering ute i näringslivet och att i de arbetsintervjuer som hon har varit på, har arbetsgivaren ofta haft samma eller liknande utbildningsbakgrund. I intervjun med Helle Aggebo Lillelund, som också dels har en samhällsvetenskaplig bakgrund, förklarar hon vad hon har tillgodogjort sig under de olika studieperioderna och hur denna kunskap kommer till användning:

Genom samhällsvetenskapen lärde jag mig både projektformen och grupparbete, det att ha en projektformulering, dela upp, sammanfatta det, presentera det, arbeta i nätverka och hela det här med organisation. Det har givit mig bättre förståelse av hur folk kan inkluderas, det centrala i berättelsen och hur man använder metodik, lärde jag på litteratur och danska. Jag har lärt om visuell kommunikation, som jag använder direkt idag. Vad det egentligen är man kommunicerar och intervjuteknik, framtidverkstäder, workshop som jag också använder idag och förståelsen av folk. Kärnan i att skrapa relevanta resultat som kan användas, konstruktiv, kritisk och reflekterande, och vara lyssnande, men det är inget jag lärt vid universitet, även om jag jobbat mycket i grupper på universitetet har jag inte lärt det här med vad mina kompetenser är. Det har jag behövt ta IBM till att klarlägga, och det hade varit fantastiskt om man hade den delen i undervisningssystemet så man kunde gå in och få reda på var man hör hemma och lära sig att knyta de rätta personerna till sig så att det blir succé i projekten. Jag tycker faktiskt att jag har kunnat använda allt som jag har lärt mig (Helle Aggebo Lillelund, 05-11-15, översatt från danska till svenska).

Här tydliggörs flertalet av de färdigheter som lyfts fram som humanistiska kompetenser och hur de kommer i bruk, bland annat kring metodik, kommunikation, konstruktivt och kritiskt tänkande samt reflektion. Samtidigt framkommer även en kritik kring att även om kompeten-serna har funnits där sedan utbildningen behövdes den inre skolningen vid IBM för att lyfta fram och synliggöra vad dessa kompetenser var/är. Denna problematik är inget som gått blint förbi universiteten och utbildningsväsendena på båda sidor om sundet. Åtgärderna är flera och under konstant konstruktion, ett första steg har varit att tydliggöra vilka de humanistiska kom-petenserna är. I Sverige finns det i högskoleförordningen och proposition 1999/ 2000:28, in-skrivet olika färdigheter som ska återfinnas hos studenterna efter avslutat utbildning:

Allmänna färdigheter:

• Självständigt kunna lösa problem

• Tänka kritiskt

• Argumentera och övertyga

• Göra skriftliga presentationer

• Göra muntliga presentationer

• Kommunicera på engelska Akademiska färdigheter:

• Skriva längre artiklar

• Utnyttja historisk medvetenhet

• Förstå olika kulturyttringar

• Anlägga ett internationellt perspektiv

• Tolka olika sociala situationer

• Upptäcka och analysera etiska problem

• Kommunicera på annat utländskt språk än engelska

Arbetslivsinriktade färdigheter:

• Arbeta i team

• Förklara för icke-specialister

• Organisera verksamhet

• Organisera utbildning

• Vara serviceinriktad

• Handleda

• Använda IT för informationssökning

• Använda IT för kontakt och kommunikation

• Använda IT för presentation

(Armgard m.fl. 2002, Humanistsiska studier och arbetslivet, Utvärderingsenheten Rapport nr 2002:217)

De olika indelningarna mellan Allmänna, Akademiska och Arbetslivsinriktade färdigheterna, är flytande gränser och varierar beroende på utbildningens inriktning, där exempelvis engel-ska för de flesta är en allmän färdighet men för de som studerar engelengel-ska blir det en akad-emisk färdighet. Kompetenser som lyfts fram här är mer generella, en kategoriseringsform som kan vara svår att undgå i diskussionen kring humanistiska kompetenser. Utifrån att det återfinns ett så pass stort spektrum av humanistiska ämnesinriktningar blir generaliseringar stundtals vaga i sin framtoning och används i samtal om kompetens där alla ämnen kan inklu-deras. Utifrån kompetensskildring ovan visar Kristina Kårebys citat hur det i första hand är de allmänna kompetenserna som lyfts fram:

Jag är rätt bra på att förstå mig på människor; det är en kombination av läggning och utbildning och jag kan finna mig till rätta i olika miljöer och situationer. Mitt arbete innehåller mycket presentationer, att hela tiden presentera och argumentera för sin åsikt. Jag har de kunskaper om relationer och på jobbet har jag ett ganska bra grepp om det och kan vara direkt. Utbildning gav mycket av det (Kristina Kåreby, 05-10-27).

I nuläget pågår ett mer omfattande arbete vid de svenska universiteten för att tydliggöra dels förankringen till arbetsmarknaden, men även kompetensfrågan. I och med Bolognaprocessen (den tredje stora högskolereformen) som ska träda i kraft den 1 juli 2007, ska all utbildning struktureras om för att bli mer jämförbar med övriga Europa. Kommenteras kan att arbetet med Bologna även pågår i Danmark, däremot är deras utbildningssystem sedan tidigare i fas med övriga Europa och omstruktureringen blir inte lika omfattande och märkbar. Ett av förar-betena för övergången på den svenska sidan, handlar om att tydliggöra alla kursplaner så att studenterna före påbörjad utbildning får en bättre bild av vilken arbetsmarknad studierna rik-tar sig mot. Syftet är en pågående dialog med näringslivet under studierna. Första steget mot detta blev, vid Lunds Universitet, synligt i slutet av 2005 med informationsbroschyren; Stu-dera humaniora & teologi vid Lunds Universitet, om utbildningar, val och framtidsmöjlig-heter (Projektledare Katarina Branzén).

Vid Köpenhamns Universitet har det Humanistiska Fakultetssekretariatet, gjort en omfattade studie och kartläggning av de humanistiska kompetenserna, där dels de gemensamma hu-manistiska kompetenserna satts i fokus, men även exempel på kompetensbeskrivningar uti-från särskilda områden har kartlagts. Här poängteras dock att de gemensamma kompetenserna bottnar i, och existerar utifrån ämnesfördjupningen, och inte ska ses som separerade från den-na.

Faglighed – som forudsætning for opøvelse af kompetencer

• At kunne anvende sit eget fags forskningshistorie, teorihistorie og videnskabsteori

• At kunne foretage en kobling mellem analyse, historie og teori

• At kunne forstå grundlæggende problemstillinger samt vurdere det ideologisk-historiske udgangspunkt for en teori

• At kunne anvende et præcist defineret begrebsapparat på forskellige typer tekster og problemstillinger

• At kunne forstå videnskabelige metoder på et humanistisk fagområde

• At kunne foretage et kritisk metodevalg, det vil sige at vurdere metoders egnethed og gyldighed, samt at kunne reflektere over de metodiske problemstillinger, herunder for eksempel behandling af kilder

• At kunne tage selvstændigt stilling til viden og forholde sig kritisk til videns anvendelighed og lødighed

• At kunne vejlede andre inden for det faglige speciale Analytisk kompetence

• At kunne gennemføre en konsistent analyse baseret på den teoretiske tilgangs betydning for forståelsen af genstandsområdet

• At kunne definere og formulere relevante problemstillinger

• At kunne forstå og fortolke humanistiske temaer.

• At kunne fortolke symboler og forstå dem i en kontekst

• At kunne reflektere over et emne eller et spørgsmål

• At kunne stille kritiske spørgsmål

• At kunne reducere kompleksitet, det vil sige at skabe overblik

• At kunne nedbryde problemstillinger i delproblemer, det vil sige at skabe nuancer

• At kunne foretage en syntese på grundlag af komplekse iagttagelser Historisk kompetence

• At kunne anvende et historisk perspektiv

• At kunne anvende historisk metode

• At kunne foretage historisk informationssøgning og kildekritik

• At kunne beskrive viden i forhold til tid og sted

• At kunne sætte kulturelle fænomener ind i en historisk kontekst

• At kunne forstå arbejdsprocessens relativitet / historicitet, det vil sige forstå, at en viden og fortolkning af viden ændres over tid i takt med samfundets forandring

Kulturel kompetence

• At kunne forstå og at have viden om det humanistiske objekt, det vil sige medmenneskelige relationer i forskellige udtryksformer (modsat det tingslige / naturvidenskabelige objekt)

• At kunne perspektivere til omverdenen, det vil sige fra værkerne/objektet, til det liv, der leves omkring værkerne/objektet, samt have generel viden om samfundet og dets praksisformer

• At kunne indleve sig i andre kulturer

• At kunne fungere som mediator mellem forskellige kulturer

• At kunne fortolke kulturelle udtryk og koder

• At kunne arbejde med et etisk perspektiv

• At kunne arbejde ud fra et æstetisk perspektiv Formidlingskompetence

• At kunne fremlægge et projekt skriftligt og mundtligt, så det fremstår overbevisende og korrekt både på dansk og et fremmedsprog

• At kunne præsentere et komplekst stof, så det bliver forståeligt og relevant for forskellige målgrupper

• At kunne formidle et videnskabeligt begrebsapparat

• At kunne fungere som formidler fra en kultur til en anden

• At kunne anvende IT som et redskab i forbindelse med informationssøgning samt mundtlig og skriftlig formidling

Navigationskompetence

• At kunne prioritere i hvilken rækkefølge forskellige opgaver skal udføres

• At kunne skelne mellem korrekt viden og bred information, det vil sige at udvælge relevant viden

• At kunne overføre viden fra en kontekst til en anden

• At kunne udvælge sine kilder og sit informationsmateriale

• At kunne tilegne sig viden effektivt, det vil sige at kunne indlære og strukturere en stor mængde viden

• At kunne belyse et emne fra flere perspektiver og forstå perspektivets betydning for emnets afgrænsning, fremtræden og den producerede viden

• At kunne arbejde metodisk med et komplekst og omfattende stof

• At kunne genkende mønstre i sproget, kulturen, litteraturen, historien og samfundet

• At kunne parallelanvende viden, metoder og teorier på sammenlignelige områder Innovationskompetence

• At kunne arbejde kreativt

• At kunne forstå, hvorledes viden er blevet til

• At kunne søge viden og stille spørgsmål til den fundne viden

• At kunne omarbejde viden ud fra nye problemstillinger

• At kunne skabe viden, det vil sige kunne anvende et videnskabeligt begrebsapparat på et komplekst stof og dermed skabe ny og interessant viden

• At kunne analysere en social sammenhæng og finde problemer og løsninger

• At kunne formulere et problem og opstille en løsningsmodel

• At kunne udtænke og omforme tekst, symboler og relationer Samarbejds- og selvledelseskompetence

• At kunne lede sig selv

• At kunne arbejde selvstændigt, disciplineret, struktureret og målrettet

• At kunne styre egne projekter

• At kunne lytte og bidrage med egne forslag, som er baseret på viden

• At kunne nå frem til en beslutning igennem en kollektiv proces

• At kunne indgå i et tværfagligt samarbejde

(Kilde: Kompetenceveje – inspiration til studienævnene og eksempler på kompetencebeskrivelser, Det humanistiske fakultet, Københavns Universitet, 2004)

En inte helt ovanlig företeelse i diskussioner kring kompetens är hur humanisterna upplever sina kompetenser utifrån allmänna sådana och hur de ämnesfördjupande kompetenser mer upplevs som sekundära för de som ger sig ut i arbetslivet (Armgard, Fasth och Nelsson 2002, Humanistsiska studier och arbetslivet, Utvärderingsenheten Rapport nr 2002:217). Sett till den danska kompetensstudien är det i första hand navigation-, innovations-, förmedlings- och analytiska kompetenser som omtalas nedan kan Kirstens Brandt Sørensens upplevelse av vad hennes studier gett och hur de kommer till användning på hennes arbetsplats följas:

Jag använder studierna, inte ämnet, utan de akademiska kompetenserna. Att kunna kan gå från att nosa upp idé till det konkreta, kan bli till en form som kan bli till något som andra kan få glädje av. Att med det samma kunna komma igång och tänka, formulera, samla de sprida tankarna och vilka konkreta former något kan få. Jag trycker mycket på hur fantastiskt det är att röra sig på det abstrakta planet och att ta det till det konkreta. Vad vill det här? Min ämneskunskap som sådan, betyder att det är kul att röra sig inom språklig och estetisk formning. Kulturteori, sociologi och det kan jag märka är bra till att vara i det offentliga. Jag tycker det är kul att kunna använda det till att förstå saker och se mekanismer. Att kunna flippa ut lite och kunna tänka utanför ramarna, och på så sätt kunna använda innovation och kreativitet, är ett mode inom kommunikation. Förhållandet mellan disciplinerna, påminner om den egna studietiden, konst och kultur är en väsentlig del av ett sätt att tänka och det hänger samman med att det är hårt arbetet, inte bara något man bara gör (Kirsten Brandt Sørensen, 05-10-31, översatt från danska till svenska).

Den danska kompetensbeskrivningen går ner mer på djupet i förhållande till den svenska, men fortfarande är den av en mer generell natur. Läggs det däremot till ytterligare en dimension av en specifik kompetensbeskrivning blir det en klar bild som målas upp.

I exemplet nedan beskrivs slutkompetenserna i en dansk Cand. mag. i Etnologi

1. At kunne analysere kulturelle fænomen i forti og nutid.

2. At kunne anvende fagets teorier og metoder.

3. At have blik for de barrierer for forståelse, der kan vare mellem forskellige kulturer og kulturelle grupperinger.

4. At kunne forstå eller kunne sætte sig ind i andre måder at leve på.

5. At forstå, hvad kultur kan være.

6. At have viden om hvordan kulturen kan analyseres på en hensigtsmæssig måde og hvad konsekvenserne af de forskellige analysemåder er/ kan være.

7. At kunne identificere og afgrænse en etnologisk problemstilling.

8. At kunne gennemføre selvstændige etnologiske undersøgelser af livsformer og levevis i fortid og nutid.

9. At kunne foretage en kvalificeret og nuanceret analyse af kulturelle former og kulturelle forskelle på baggrund af viden om europæisk kulturhistorie.

10. At have indsigt i kvalitative metoder og andre relevante metoder til at opnå viden om kulturelle forhold og kulturelle forskelle i fortid og nutid.

11. At kunne indsamle og benytte materiale i bredeste forstand (herunder kvalitative interviews, kildearbejde, genstande).

12. At have indsigt i kulturteori og kunne vurdere kulturteoriers anvendelighed i almindelighed og på specifikt materiale/ konkrete situationer.

13. At have indsigt i perspektivets betydning for den producerede viden.

14. At kunne vurdere hensigtsmæssigheden af de enkelte teoretisk-metodiske tilgang i konkrete analysesituationer.

15. At have viden om kulturteoriers sammenhæng med udviklingen i både videnskab og samfund; og altså sammenhængen mellem teorihistorie og kulturhistorie.

16. At have indsigt i de særlige karakteristika for forskellige typer formidling (herunder udstilling og museum) og bevidsthed om i hvilken sammenhænge de er hensigtsmæssige.

17. At kunne formidle til forskellige publikumsgrupper.

18. At have blik for formidlingens funktion i en verden af kulturforskelle.

(Kilde: Kompetenceveje – inspiration til studienævnene og eksempler på kompetencebeskrivelser, Det humanistiske fakultet, Københavns Universitet, 2004)

Valet att lyfta fram etnologi gjordes utifrån att det bland informanterna återfinns två etno-loger, Nicolai Carlberg och Sara Jensen. I deras förklaringar kring deras respektive kompe-tenser samt hur detta kommer i bruk, omtalas utifrån kompetensbeskrivningen ovan, i första hand punkterna; 1, 3, 4, 5, 9, 11, 12, 13, 17 och 18. Observera att informanterna inte utgick från kompetensbeskrivningen ovan utan associerade fritt vid intervjutillfället.

En sak är att jag har blivit skolad som etnolog, men jag tror att många andra humanister inte hade kunnat känna igen sig, förutom självklart i grundfigurerna av en akademisk utbildningsmiljö. Något av det jag har lärt mig är att kunna förhålla mig kritiskt till sin omvärld. Att vara analytisk, att försöka förstå, begreppsliggöra och strukturera tingen, kan förklaras som en ”mjuk utgåva” och inom humaniora är det en massa sådant, också är det mer beskrivningar. Där är några aspekter som inte är ”hardcore”

vetenskapligt, men jag tror att en av de humanistiska kompetenserna är att ha tillgång till världen, men det vet jag inte om det specifikt för mig. En av mina kärnkompetenser är en kulturellt differentierad blick på världen; det handlar om att alla kan förstå att det är skillnad på folk och att vi ter oss olika, om att det inte bara är de andra som är främmande utan också en själv som är annorlunda, utifrån att vi alla är kulturella människor. Många humanistiska ämnen sysselsätter sig med aspekter av kultur (Nicolai Carlberg, 05-11-28, översatt från danska till svenska).

När det rör kommunikation tycker jag det handlar mycket om förnuft och att tydliggöra; att analysera och förklara, och jag tycker att en humanistisk utbildning ger den här bredden. Jag tror att det har gett mig en mer analytiska förmåga men också förmågan att ifrågasätta och förklara. Det skulle jag vilja säga att mina humanistiska studier har gett mig, men jag har inget att jämföra med, för jag har inte läst ett program i ekonomi eller juridik, så jag har svårt att säga att det är på grund av min humanistiska bakgrund, men jag upplever det som att det har varit till stor nytta för mig. Mycket av humanistiska studier är ju att läsa, läsa in sig på material, att analysera och ifrågasätta och det kan man säga att det gör jag på mitt jobb idag - dessutom förmedlar jag det vidare. Även källmaterialsökningar, det här med att söka fakta och söka olika vinklar är en kompetens. Jag märker på min arbetsplats att jag är otroligt ifrågasättande; jag litar inte på några fakta alls. Jag ska alltid söka källan till informationen. Det känner jag är annorlunda mot mina kol-legor. Ibland uppskattas det och min arbetsgivare uppskattar det, men ibland möts jag av väldig oförstå-else. Andra tycker något är rätt eller fel, men jag har inte den åsikten; jag tycker att det finns inga rätt eller

fel osv. och allt är personliga vinklingar och alla är vi färgade av våra vinklingar. Det är nog en huma-nistisk syn, som kommer av en väldigt humahuma-nistisk syn på hela min omgivning. Man är ödmjuk inför kunskap och inför fakta (Sara Jensen, 05-12-09).

Synen på och hur informanterna väljer att beskriva båda humaniora och dess kompetenser beror i hög utsträckning på var de själva befinner sig, deras kontext och situation. Sett till Daniel Stjernfeldt och Gunilla Freij, arbetar de båda inom förmedling av information och det som kommer i fokus är språket och de humanistiska språkliga kompetenserna:

Humanistiska kunskaper är ju språkliga kunskaper och förutsättningar. Att vara humanisten i

organisationen är ju att vara länken mellan vår verksamhet och allmänheten, att kunna skriva och berätta om saker som händer i vår verksamhet som kan vara ganska svårt att berätta och beskriva. Jag är en hejare på språkbehandling, har ett gott ordförråd och skulle säga att humaniora för mig är ett verktyg som kan förvandla andra typer av teknokratiska språk och logiken, till något begripligt. För mig så är

humaniora verkligen ett verktyg för att översätta saker som är oförståeliga, på ett sätt som blir närmare människan (Daniel Stjernfeldt, 05-11-04).

Det är ju just det här, det skrivna ordet, även det talade ordet, att kunna uttrycka sig mer än i punktform.

Det är väldigt stor skillnad på den tekniska ritningen och att man kan förklara vad den betyder för den enskilda individen i vår vardag och det behövs humanister in i den här tekniska världen (Gunilla Freij,05-11-08).

Lars Markussen och Henrik Malmqvist arbetar i mer tekniska miljöer och är båda mer benäg-na att tydliggöra de humanistiska kompetenserbenäg-na utifrån en motpol av det tekniska/ benäg- naturve-tenskapliga, förklarat utifrån ”mjuka vetenskaper” kontra ”hårda vetenskaper”:

Humanister är vana att förhålla sig till mjuka utsagor och är mer villiga att acceptera att det finns mer än en lösning till problemet, där teknikerna gärna vill ha fler lösningar. Folk som är intresserade av humaniora, är skruvade samman på det sättet och är inget man lär sig på utbildningen. Snarare får man utveckla dessa på utbildningen och utvecklar ett gott analytiskt sinne för att förstå nyanser tillexempel hos användare och blir skicklig på att formulera sig. //…// Jag vill gärna kunna säga att jag har fullständigt kontroll på humanistisk teoretisk bildning, men så är det inte. Förmågan till att tänka kring den teori man använder, typiskt syn på teorin som man inte sätter frågeställning till. Filosofin arbetar med teori och undersöker dess hållbarhet. Andra humanister har sina ämnesområden. De sociala vetenskaperna kopplar samman teori och praktik, komma ihåg att bevara överblicken. Min förmåga att kunna se vilken normativ

Humanister är vana att förhålla sig till mjuka utsagor och är mer villiga att acceptera att det finns mer än en lösning till problemet, där teknikerna gärna vill ha fler lösningar. Folk som är intresserade av humaniora, är skruvade samman på det sättet och är inget man lär sig på utbildningen. Snarare får man utveckla dessa på utbildningen och utvecklar ett gott analytiskt sinne för att förstå nyanser tillexempel hos användare och blir skicklig på att formulera sig. //…// Jag vill gärna kunna säga att jag har fullständigt kontroll på humanistisk teoretisk bildning, men så är det inte. Förmågan till att tänka kring den teori man använder, typiskt syn på teorin som man inte sätter frågeställning till. Filosofin arbetar med teori och undersöker dess hållbarhet. Andra humanister har sina ämnesområden. De sociala vetenskaperna kopplar samman teori och praktik, komma ihåg att bevara överblicken. Min förmåga att kunna se vilken normativ