Hur anpassad studiegång används i praktiken

I intervjuerna uttrycks uppfattningen att anpassad studiegång traditionellt handlar om att plocka bort ämnen. Informanterna menar att det då oftast handlar om NO- och SO-ämnen som anpassas bort eftersom de anses vara begreppstunga stoffämnen som elever av olika

anledningar kan ha svårt att hinna med och/eller klara av att nå kunskapskraven i. Olika praktisk-estetiska ämnen som exempelvis idrott eller slöjd kan också anpassas bort, men svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik är ämnen som sällan berörs, i annat än att de förstärks med mer tid och mer stöd i de anpassade studiegångarna. Praktiska ämnen menar rektor B att det ”kan vara lättare att gå tillbaka till och läsa ifatt än kanske dom teoretiska ämnena”.

Anpassade studiegångar kan se ut på många olika sätt och enligt informanterna handlar det oftast om att anpassa genom färre ämnen eller kortare skoldagar. Det kan handla om att plocka bort hela ämnen, delar av ämnen eller att eleven till exempel läser färre SO- eller NO- ämnen under dubbla tiden och således har möjlighet att nå målen i ett eller två av ämnena under en termin eller ett läsår. Det kan också handla om att anpassa scheman, så att dagar kortas eller komprimeras eller att vilodagar för återhämtning läggs in i elevens schema. Rektor B uttrycker att man blivit mer restriktiva med att ”anpassa bort” ämnen:

Ett tag tyckte jag att man körde ganska mycket det här att så fort det tog emot lite för nån så gjorde man en anpassad studiegång och framförallt på NO-sidan, men jag tycker inte att det är riktigt så just nu.

Specialpedagoger och speciallärare lyfter även fram olika varianter av anpassade studiegångar där man tar bort, men inte just ämnen. Det kan då exempelvis vara aktuellt med variationer av kravanpassning, där elever till exempel inte gör alla prov och examinationer eller inte deltar i vissa moment alternativt deltar under anpassade former. Speciallärare A uppfattar att man på senare tid börjat se anpassad studiegång i ett bredare perspektiv. Tidigare handlade det mer om fokus på vilket ämne som skulle tas bort, men nu är det inte enbart att specifika ämnen plockas bort, utan det kan också se ut på andra sätt. Det kan handla om att en elev har kortare skoldagar eller att det finns behov av att börja samma tid varje morgon; det vill säga

anpassade studiegångar där det inte är ämnen som är i fokus, utan att det är tiden i skolan som är anpassad utifrån elevens behov och förutsättningar.

Anpassat schema är en åtgärd som de intervjuade uppfattar som en lösning för elever som av olika anledningar inte orkar gå hela dagar i skolan. De menar att dessa elever kanske inte har några egentliga inlärningssvårigheter, men att svårigheter kan uppstå på grund av andra orsaker. ”Det finns inte chans att dom orkar fokusera på sexton ämnen, och byta salar och lärare i den utsträckningen som vi kräver här för att det ska funka” säger rektor A. Då är det mer ett anpassat schema som är i fokus än att faktiskt plocka bort eller förstärka ämnen. I dessa fall är det den generella orken som saknas snarare än att man har svårt för något speciellt ämne menar flera av informanterna.

Rektor B uttrycker synpunkter på timplanen som fastslår i vilken omfattning respektive ämne ska läsas under grundskoletiden och menar att det borde finnas utrymme för större flexibilitet utifrån elevernas behov. Rent krasst är det ju kunskaper och förmågor som bedöms och som borde vara i fokus; ”det är ju inte timmar egentligen utan det är kunskaperna, och visar du kunskaperna och färdigheterna under den här tiden, så spelar det inte nån roll om du gör det

på 80 timmar eller om du gör det på 40 timmar egentligen”. Dessutom säger skollagen att varje elev ska få det den behöver och det stämmer enligt rektor B inte riktigt överens med en timplan som redan slagit fast antalet undervisningstimmar som elever ska ha i respektive ämne.

På både skola A och skola B betonas i intervjuerna att det viktigaste är att utgå ifrån den enskilde elevens behov. Informanterna uppger att man i stor utsträckning lyssnar på vad elev och vårdnadshavare uttrycker när man planerar en anpassad studiegång för en elev och man menar att de alltid ska ha möjlighet till inflytande över både form och innehåll. Enligt specialpedagog B har eleverna mycket att säga till om och att efterfråga deras upplevelse av situationen kan ge viktiga ledtrådar i arbetet med att skapa en mer fungerande skolgång; ”alltså vi måste ju utgå ifrån det som fungerar, och vad som fungerar vet ju oftast eleven bäst själv”.

Rektor A började använda anpassad studiegång i samband med att de hade ett stort antal elever med språkstörning på en tidigare skolenhet. Då började de använda anpassade

studiegångar för att ”skapa den tiden för eleverna, att faktiskt klara ett färre antal ämnen bra än att dom inte hängde med nånstans”. Här handlade det då om att avlasta eleverna genom att anpassa bort vissa ämnen för att frigöra tid och kraft till andra, då oftast svenska/svenska som andraspråk, engelska och matematik.

Speciallärare A framhåller en ambition att ytterligare tydliggöra i dokumentationen av den anpassade studiegången och i åtgärdsprogrammet vad det är som behöver stärkas;

Alltså att man skriver fram exakt vad det är och inte bara att eleven behöver stärkas i svenska, engelska, matte utan att man går in lite mer kring vad det är när man ska göra anpassningar. Då blir det ju tydligt för eleven också att varför har du en anpassad studiegång? Jo för att det är det här du ska jobba med.

I detta citat uttrycker sig speciallärare A sig på ett sätt som skulle kunna tolkas som en strävan att öka elevens förståelse kring anpassningarna i och med att denne blir mer införstådd med vad som görs och varför.