Hur har arbetsmiljön för senior arbetskraft

Pensionsåldersutredningen publicerade 2012 en analys av hur arbets- förhållanden och hälsotillstånd samverkar till att forma olika typer av arbetslivskarriärer för kvinnor och män under perioden 1974 till 2010, baserad på SCB:s levnadsnivåundersökningar (LNU).49 _LNU

följer årskullar födda mellan 1917 och 1980, vilket gör att det är möjligt att följa utvecklingen för samma individer över lång tid.

Sammanfattningsvis visar analysen att kvinnors och mäns villkor i arbetslivet utvecklats i olika riktningar under senare decennier, med tendenser till såväl förbättringar som försämringar. Den tydligaste förbättringen gäller arbetets utbildningskrav. Både kvinnors och mäns arbeten har blivit påtagligt mer kvalificerade, och utvecklingen har gått betydligt snabbare för kvinnor. Över den undersökta perioden har kvinnorna närmat sig männen vad gäller kvalifikationskrav i arbetet och i undersökningen som genomfördes 2010 var kvalifika- tionskraven i kvinnors arbeten högre än i mäns.

Den mest påtagliga försämringen av arbetsvillkoren är den till- tagande negativa stressen. Den negativa stressen tenderar att vara högre i verksamheter där de dagliga uppgifterna består av arbete med människor, t.ex. inom vård, omsorg, undervisning och personlig service. Denna utveckling har på grund av att kvinnor i högre ut- sträckning har sådana jobb särskilt påverkat kvinnor, men även bland männen har stressen i arbetslivet generellt ökat tydligt. Den negativa stressen har ökat betydligt mer över tid totalt sett, än den har ökat med deltagarnas stigande ålder.

Med stigande ålder tenderar de fysiska kraven att sjunka för både kvinnor och män, men i ganska långsam takt. Bland yngre är de fysiska kraven i genomsnitt högre för män än för kvinnor, men köns- skillnaden minskar med åldern och upphör i princip bland äldre. En vanlig uppfattning är att de fysiska kraven i arbetet har sjunkit

49 _{Tåhlin M. (2011), Arbetslivskarriärer bland kvinnor och män i Sverige 1974–2010 – Jobbkvalitet,}

Goda förutsättningar för ett längre arbetsliv SOU 2020:69

152

successivt och markant över tid under de senare årtiondena, men den bilden bekräftades inte i den här analysen.50

Analysen visar också att betydelsen av arbetets innehåll för ut- träde från arbetslivet förändrades mellan undersökningstillfällena. Under 1980-talet var benägenheten att lämna arbetslivet tidigt klart förknippad med arbetets innehåll. Ju lägre kvalifikationsgrad arbetet hade, desto tidigare lämnade människor arbetslivet. Detta samband förändrades stort under 1990-talet. Då minskade andelen som lämnade arbetslivet tidigt bland dem som hade arbeten med låg kvali- fikationsgrad, men ökade bland dem som hade arbeten med hög kvalifikationsgrad.

Under 2010-talet ökade benägenheten att stanna i arbetslivet i samtliga grupper och allra mest i gruppen med arbeten med lägst kvalifikationsgrad. Den ökade benägenheten att stanna i arbetet bland personer som hade arbeten med låg kvalifikationsgrad var tydligt koncentrerad till personer med någorlunda god hälsa. Den ökande benägenheten att stanna i arbetslivet trots relativt dåliga arbetsförhållanden har dock inte haft någon skadlig inverkan på hälsan.

Enligt SCB:s ULF–undersökningar som återkommande under- söker befolkningens levnadsförhållanden har inga stora försämringar sker i arbetsmiljön i slutet av arbetslivet (se figur 4.5). En hög andel seniorer anger att de är mycket eller ganska nöjda med sitt nuvarande arbete, de har stora möjligheter att lära nytt, medan få anger att arbetet är enformigt, att de saknar inflytande över planering och arbetstempo. Få anger också att de sällan eller aldrig får hjälp från närmaste chef.

Det finns vissa skillnader mellan de äldre åldersgrupperna. Det är vanligare att 55–59-åringarna, jämfört med både 60–64-åringar och 65– 69-åringar, upplever arbetet som fysiskt och psykiskt ansträngande, att de är fysiskt och psykiskt utmattade efter en arbetsvecka, att de ofta arbetar under tidspress och att de har svårt att koppla bort arbetet när de är lediga.

SOU 2020:69 Goda förutsättningar för ett längre arbetsliv

Figur 4.5 Arbetsmiljön för sysselsatta 55–74 år, 2016/2017

Procent

Källa: SCB, ULF-undersökningen 2016/17.

Att de som är 65–74 år i stor utsträckning anger att de har en sam- mantaget god arbetsmiljö kan bero på den så kallade healthy worker

effect, dvs. att de som är i denna ålder och är mindre friska redan har

lämnat arbetslivet. Jämförelsen visar också att det inte är någon större skillnad mellan gruppen som är 55–59 och 60–64 år, där man kan anta att healthy worker effect spelar mindre roll.

Enligt ULF-undersökningen sker ingen synbar försämring av fysiska arbetsmiljöfaktorer för senior arbetskraft. Det är snarare den yngsta åldersgruppen (16–29 år) som utsätts för olika fysiska fakto- rer i arbetet, såsom kroppsligt ansträngande arbete, tunga lyft, upp- repade och ensidiga rörelser och buller (se figur 4.6.). Andelen som utsätts för dessa olika fysiska faktorer i arbetslivet är ungefär lika

0 20 40 60 80 100

Ganska/mycket nöjd med nuvarande arbete Ganska/mycket missnöjd med nuvarande arbete Psykiskt ansträngande arbete Arbetar ofta under tidspress Enformigt arbete Stora möjligheter att lära nytt i arbete Saknar inflytande över planering av arbete Saknar inflytande över eget arbetstempo Saknar inflytande över förläggning av arbetstid Får sällan/aldrig stöd och hjälp från arbetskamrater Får sällan stöd och hjälp från närmaste chef Kroppsligt ansträngande arbete Tunga lyft Upprepade och ensidiga rörelser Kraftiga skakningar eller vibrationer Buller Stillasittande Fysiskt utmattad efter arbetet varje vecka Psykiskt utmattad efter arbetet varje vecka Svårt att förena arbete med familj och fritid varje vecka Svårt att koppla bort arbetet när man är ledig varje vecka Kontakt med arbetet på fritiden via telefon eller epost varje vecka

55-59 år 60-64 år 65-74 år

Goda förutsättningar för ett längre arbetsliv SOU 2020:69

154

stor i åldersgrupperna 30–39, 40–49, 50–59 och 60–64 år. När det gäller andelen med stillasittande arbete minskar den däremot med respektive åldersgrupp.

Figur 4.6 Fysiska arbetsmiljöfaktorer, 2016/2017

Förvärvsarbetande 16–64 år

Källa: SCB, ULF-undersökningen 2016/2017.

För samtliga åldersgrupper har förekomsten av psykiskt ansträngande arbete ökat sedan 1980 (se figur 4.7). Den yngsta (16–29 år) och den äldsta (60–64 år) åldersgruppen har under hela perioden mest sällan angett att arbetet är psykiskt ansträngande. Knappt 44 procent av de som är 60–64 år anger vid den senaste mätningen att de har ett psykiskt ansträngande arbete. De som är 30–39 år och 40–49 år anger den högsta nivån under hela mätperioden. Den yngsta gruppen har dock de senaste åren haft en utveckling som innebär att de 2016/17 hade den näst högsta nivån av psykiskt ansträngande arbete.

0 10 20 30 40 50 60 Kroppligt ansträngande arbete

Tunga lyft Upprepade och ensida rörelser

Buller Stillasittande Kraftiga skakningar och vibrationer 16-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-64 år Procent

SOU 2020:69 Goda förutsättningar för ett längre arbetsliv

Figur 4.7 Psykiskt ansträngande arbete

Förvärvsarbetande 16–64 år

Källa: SCB, ULF-undersökningen 2016/17. Anm. För 2006–07 och 2014–15 saknas uppgifter.

Äldre förvärvsarbetande har lättare att förena arbete med fritid (se figur 4.8). De som är 60–64 år anger i lägre utsträckning än yngre åldersgrupper att de är fysiskt eller psykiskt utmattade efter arbetet, att de har svårigheter att förena arbete med familj och fritid, samt att de har svårt att koppla bort arbetet när de är lediga. De äldsta (60–64 år) och yngsta (16–29 år) anger i lägst utsträckning att de har kontakt med arbetet på fritiden, ca 40 procent. Bland de som är 30–39 och 50–59 år anger 50 procent att de har kontakt med arbetet på fritiden och bland de som är 40–49 år anger 55 procent detta.

25 30 35 40 45 50 55 16-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-64 år Procent

Goda förutsättningar för ett längre arbetsliv SOU 2020:69

156

Figur 4.8 Balans mellan arbete, familj och fritid, 2016/2017

Förvärvsarbetande 16–64 år

Källa: SCB, ULF-undersökningen 2016/17.

Sammantaget innebär detta således att äldres arbetsmiljö inte på något sätt tycks vara sämre än yngres. De äldre har i lägre utsträck- ning fysiskt och psykiskt ansträngande arbeten och de har bättre balans mellan arbete, familj och fritid jämfört med de yngre.