Hur kan man skydda sin hörsel?

Mål: Att veta hur man förebygger hörselskador.

Barn och ungdomar utsätts idag för höga ljudnivåer (starka ljud) i en stor omfattning. Ungdomar riskerar hörselskador och tinnitus bl.a. vid besök på diskotek där det ofta spelas alltför stark musik. Ljudnivån skruvas ofta upp under en diskotekskväll för att kulminera mot slutet. Barn som är 13-14 år eller yngre påverkas mer än ungdomar mellan 18 och 20 år. Ju yngre barnen är desto känsligare är de för starka ljudnivåer. WHO:s rekommendation för barn till och med 12 år är att genomsnittsvärdet för ljudnivån begränsas till 90 dB(A), och att maximinivån får vara högst 110 dB(A).

Ungdomar lyssnar ofta på musik i hörlurar. Enligt gällande EU-direktiv bör inte ljudnivån i hörlurarna överstiga 85 dB(A) när en person lyssnar på musik upp till en timma.

Det är inte så stor risk att drabbas av hörselskada av klassrummets buller, förutom på lektioner i musik, gymnastik och träslöjd där ljudnivåerna är betydligt högre. Även i matsal och uppehållsrum kan ljudnivån vara så hög att den förorsakar hörselskador såsom tinnitus (se även kap. 1 och avsnitt 5.2).

Förslag på en enskild utvärderingsfråga där elevernas förståelse av örats funktion kan tillämpas (se även avsnitt 5.2, Nedsatt hörsel):

På vilka olika sätt kan ljudöverföringen från ytterörat till hjärnan påverkas så vi inte hör?

Eleverna diskuterar frågan i grupp och läraren följer upp.

Nu är det dags att arbeta mera med hörselhälsa och starka ljud (se avsnitt 5.2). Börja med frågan:

När, var och hur har du upplevt starka ljud i din vardag?

Eleverna antecknar sina svar. Därefter får eleverna diskutera och ge förslag på hur man kan undvika att bli skadad av starka ljud, dvs. hur de skall kunna bibehålla sin hörselhälsa imorgon, nästa vecka och nästa år.

Ibland finns det ett s.k. ljudnivåöra (Sound Ear) på skolan, i matsalen eller kanske i idrottshallen. Det är egentligen ett instrument som mäter ljudnivån och det

brukar sitta på väggen i utsatta lokaler. Med hjälp av ljudnivåörat kan eleverna pröva vilka ljudnivåer det blir när de viskar, pratar, skriker, spelar musik m.m. (Undvik alltför starka ljud!). Hur stark är ljudvolymen i klassrummet? Kanske kan klassen få låna ljudnivåörat under en vecka? Ljudnivåörat är ett utmärkt hjälpmedel att använda när/om diskon anordnas för eleverna på skolan. (Den ljudnivå som ljudnivåörat ska reagera på, visa rött, ställs in på baksidan. Då visas ett orange sken ca 5 dB(A) innan den inställda nivån nås).

Om det finns vanliga ljudnivåmätare (decibelmätare) kan eleverna göra undersökningar av föremål som ger upphov till starka ljud, men även av lokaler eller platser där det finns risk för sådana ljud (se även avsnitt 10.9). Eleverna diskuterar i mindre grupper var de anser det är lämpligt att mäta, lär sig hur mätaren används, planerar hur mätningen skall gå till, visar planeringen för läraren och genomför sedan sina mätningar (se även avsnitt 10.1). Att tänka på: om de t.ex. väljer att mäta i slöjdsalen när en elev spikar måste de mäta vid personens öra för att få veta vilken ljudnivå personen utsätts för.

Det är viktigt att göra eleverna medvetna om hur de kan använda sina MP3-spelare på ett hälsobefrämjande sätt (se även kap. 1). Om de vill mäta ljudnivån från hörlurarna till en MP3-spelare, efterliknar de hörselgången med ett ca 3 cm långt plaströr där en av hörlurarna placeras. Plaströret gör så att ljudet inte sprids åt alla håll, annars finns risk för att mätningen ger ett mindre utslag än vad det verkliga örat utsätts för. Låt gärna eleven ställa in den ljudvolym som vanligtvis används genom att först lyssna på tre favoritlåtar i följd. Ett annat sätt att öka elevernas medvetenhet om ljudnivån är att de noterar vilken ljudnivå de lyssnar till när de åker tåg, buss eller bil och sedan prövar med samma ljudvolym i ett tyst rum. För de allra flesta upplevs denna ljuvnivå alltför hög när bakgrundsbullret plötsligt tas bort.

Följande lilla historia är ett exempel på vad som kan hända när eleverna gör sina mätningar:

Vid tidigare försöksundervisning med yngre barn hade några 10-åriga flickor planerat att de skulle undersöka ljud i slöjdsalen, idrottshallen och i matsalen. Men de hade otur – det pågick ingen undervisning i någon av salarna och det fanns inga elever i matsalen. Modstulet gick de vidare. De såg några barn leka utanför förskolans lokaler, och då passade de på att gå in där. En liten treårig flicka satt innanför dörren och lekte med ett skrällande gosedjur som hon tagit med hemifrån. Flickorna blev nyfikna och mätte ljudnivån vid barnets öra. Mätaren visade 90 dB(A)! Flickorna blev upprörda och pratade genast med personalen om sin mätning. De uppmanade också personalen att informera barnets föräldrar. Flickornas intresse för ljudande leksaker, inklusive de egna småsyskonens leksaker, var väckt och de undrade över vilket ansvar en leksakstillverkare egentligen tar!

Det finns olika hörselskydd t.ex. öronkåpor eller öronproppar. Vilka erfarenheter har eleverna av dessa? När tycker de att man bör använda dem? En rekommendation är att visa olika typer av hörselskydd och låta eleverna diskutera

i vilka sammanhang de passar bra. Många känner nog igen de gula öronpropparna av skumplast eller liknande, som skyddar hörseln på ett utmärkt sätt t.ex. vid konserter. Skumplastpropparna dämpar ljudet rejält, men ljudkvaliteten blir försämrad. Därför är det bra att känna till att det också finns speciella musikhörselskydd som sänker volymen med bibehållen kvalitet (se avsnitt 5.2). Visa gärna sådana för eleverna! Detta så att de inte struntar i öronproppar om de inte är nöjda med skumplastproppar. Det gäller att bevara hårcellerna!

I bilagorna finns en diskussionsövning som anknyter till hörselhälsa: ”Tinnitus”. Övningen börjar med att eleverna enskilt väljer svarsalternativ, och därefter diskuterar de frågorna i mindre grupper. Eftersom övningen innehåller kontroversiella påståenden, som är avsedda att utmana elevernas tänkande, är det viktigt att läraren följer upp övningen tillsammans med eleverna. Det är t.ex. direkt olämpligt om eleverna i fortsättningen tror att om man bara lyssnar på musik som man gillar så slipper man få tinnitus även om ljudet är starkt eller att det är bara om det gör ont i öronen av den starka musiken som det finns risk att få tinnitus. Bilagan ”Tinnitus” kan naturligtvis användas på annat sätt, t.ex. i utvärderingssyfte.