Enligt Lpf 94 ska gymnasiesärskolan förbereda eleverna inför vuxenlivet med boende, fritid och arbete.69 Hur detta konkret ska ske finns dock inte beskrivet, även om vi får vissa svar i den verksamhetsförlagda tiden, att lärare ska anknyta till praktiken i sin undervisning och att rektor ska ansvara för utslussning till arbetslivet efter studenten. Det är idag tydligt att skolorna som jag intervjuat arbetar enligt våra styrdokument, men frågan är om detta är tillräckligt för att förbereda eleverna inför arbetslivet. En fråga under intervjuerna (se bilaga 1) handlade om skolans fortsatta arbete och om rektorerna, arbetslagsledare, lärare och eleverna ansåg att skolan kunde utveckla sitt arbete. Linda på Skola A skulle här önska att samarbetet med handledarna blev ännu bättre, genom att t.ex. handledarna bjöds in till skolan för att få kunskap om vad det innebär att ta emot en särskolelev. Kanske skulle detta kunna leda till att skolan hittar handledare och framtida arbetsgivare med
67 Lpf 94, 2.1, Molin (2008), 173-175, Rosenqvist (1991), 73-75 68 Molin (2008), 173-175 69 Skollagen 1 kap. § 5
41
ett stort hjärta som Carina talade om och som Molin menade vara en framgångsfaktor för elevers möjlighet till arbete.70 Dock skulle det kanske också, precis om Linda och Rosenqvist lyfte fram, leda till en förstärkning av arbetsgivares fokus på förväntade problem.71 Anita på Skola C och Fredrik skulle även önska ett mer aktivt arbete från mentorerna och fler besök på praktikplatserna, men om detta skulle öka elevernas möjligheter till arbete är oklart. Linus lyfte också fram en önskan om att skolformen behöver byta namn för att komma förbi de fördomar som han upplever finns mot särskolelever på arbetsmarknaden medan Anita tror att lösningen på detta är en integrerad gymnasiesärskola. Detta är det dock endast möjligt att spekulera kring och inget som bekräftas av vare sig Rosenqvist, Molin och Sundströms forskning.
70
Molin (2008), 173-175
71
42
7 Slutsatser
Gymnasiesärskolans förberedelsearbete
Jag har under mina intervjuer med rektorer, lärare, arbetslagsledare och elever blivit varse om att det inte finns ett utan flera sätt att arbeta för att förbereda eleverna inför yrkeslivet. I min redovisning av tidigare forskning lyfte jag fram olika orsaker till varför det är svårt för funktionshindrade att hitta ett arbete samt olika framgångsfaktorer som visat sig vara betydelsefulla för att underlätta funktionshindrades väg in på arbetsmarknaden. Till orsakerna räknades bl.a. det förändrade och mer komplexa arbetslivet och fördomar mot funktionshindrade medan framgångsfaktorerna utgjordes av elevens vilja och förmåga att förstå sina arbetsuppgifter, god arbetsförmåga, social kompetens, självinsikt och medvetenhet om sitt handikapp och stöd från föräldrar, omgivning och arbetsplats.72 Att förbättra förhållanden på arbetsmarknaden och ta tillbaka de enkla arbetsuppgifterna må vara omöjligt för skolan men kanske är det möjligt att arbeta med både fördomar och självinsikt. Hur detta arbete ska genomföras finns inte klara svar på och kanske heller inga rätt eller fel, även om arbetet med självinsikt bör genomföras i största respekt för eleverna. Att vara medveten om sitt handikapp och kunna förmedla det till sin arbetsgivare tror jag, i likhet med det som Molin talade om, kommer att underlätta för eleverna. Det får däremot inte bara bli fokus på det negativa utan även på det positiva och att ge eleverna insikt i att de är lika mycket värda och har chanser att lyckas trots sitt handikapp.73 Jag lyfte också fram Rosenqvists diskussion om ett självständighetsarbete, men om detta arbete är framgångsrikt
72
Molin (2008), 173-175
73
43
eller ej och om det leder till att eleverna blir mer initiativtagande och flexibla och därmed mer attraktiva på arbetsmarknaden går inte att bevisa. Klart är dock att det stämmer med rådande läroplan om att förbereda eleverna inför vuxenlivet med boende, fritid och arbete och ska en elev kunna klara detta bör han eller hon kunna vara självständig och oberoende. Jag har också, precis som Anita och flera av de före detta särskoleleverna nämnde, blivit medveten om att det finns en negativ attityd gentemot arbetsförmedlingen och kommunen som, enligt dem, inte tar sitt ansvar. Huruvida detta är sant eller ej och hur arbetsförmedlingen ställer sig till detta påstående är inget jag har undersökt vidare, även om det är en tänkbar fortsättning i forskningen
Det fortsatta arbetet
I min intervju med Linus kom det fram att han ansåg att gymnasiesärskolan behöver ändra namn och göra en tydligare skillnad mellan de olika programmen. Jag är här enig med Linus. Det är idag stor skillnad på att gå ett nationellt program och verksamhetsträning samt mellan de olika graderna av funktionsnedsättningar hos eleverna och att likställa alla tror jag många gånger hindrar eleverna från ett nationellt program i deras möjligheter att få arbete. Detta kan också vara en av källorna till de fördomar som finns i samhället och bland arbetsgivare gentemot särskolelever. Ett namnbyte i sig tror jag inte kommer inte att förändra situationen på lång sikt, men en distinktion mellan de olika formerna av gymnasiesärskolan tror jag skulle underlätta för de elever som gått ett nationellt program och som ofta befinner sig på gränsen mellan att klara av och inte klara av den ordinarie gymnasieskolan. En lösning på att komma förbi fördomar tror jag också skulle kunna vara det som Anita talade om, den integrerade gymnasiesärskolan, för precis som Anita säger ”ska vi
förvänta oss att Svensson ska integrera där ute så måste vi integrera här”. Det
är också möjligt att Sundström kan ha rätt när hon menar att fördomar kan förebyggas genom ett samarbete mellan skola, arbetsförmedling och företag.74 Jag tror också att Lindas idé om att handledare borde få mer kunskap om vilka elever de tar emot och vad det innebär att ta emot en särskolelev kan öka
74
44
arbetsgivares förståelse för funktionshindrade och på så sätt även medverka till att fördomar motverkas. Att få kunskap om vad det innebär att ta emot en särskolelev skulle också kunna förbättra mottagandet av eleverna på praktikplatserna och upplevelser liknande de Linus och Fredrik har skulle därmed kunna minimeras. Slutligen bör också skolans arbete med mentorer lyftas fram. Samtliga elever som jag har intervjuat har berättat om sina positiva erfarenheter av kontakten med sina mentorer och även om arbetet med mentorer inte kan styrkas med den forskning som bedrivits och trots att både Fredrik och Anita anser att arbetet kan utvidgas så borde det ges en eloge till de mentorer som engagerar sig för eleverna och som ger dem hopp för framtiden.
Uppsatsens tillförlitlighet och användbarhet
Syftet med denna uppsats var att undersöka hur några gymnasiesärskolor
arbetar med att förbereda eleverna inför arbetslivet och ge förslag på hur detta arbete kan utvecklas. Syftet var även att undersöka vad som har skett med några elever som tagit studenten från gymnasiesärskolans nationella program samt hur de upplevde gymnasiesärskolans förberedelsearbete. Jag
har intervjuat både elever och representanter från skolorna och därmed fått båda parters syn på hur de uppfattar skolans förberedelsearbete. På så sätt har jag också ökat möjligheterna att komma förbi ett eventuellt skönmålande av förberedelsearbete från skolornas sida. Frågorna jag har ställt har utgått från beskrivningar av skolans förberedelsearbete, hur rektorer, lärare och före detta elever uppfattar arbetet och vad skolan skulle kunna göra annorlunda. Jag har även ställt frågor kring samarbetet med arbetsförmedlingen och föräldrar, elevernas arbetsplatsförlagda tid och tänkbara orsaker till varför elever har svårt att hitta ett arbete. Förhoppningen har här varit att skapa en helhetsbild över skolans förberedelsearbete och elevernas situation samt att möjliggöra för ett svar på min tredje fråga om skolans fortsatta arbete. Däremot vill jag påpeka att förhoppningen med denna uppsats har varit att, i första hand, uppmärksamma gymnasiesärskolans förberedelsearbete och de svårigheter som de står inför. Jag vill och kan inte göra anspråk på hur skolan och enskilda lärare bör och ska arbeta, något som skulle kräva en mer omfattande
45
undersökning under en längre tidsperiod där olika skolors arbete skulle kunna utvärderas. Min tredje frågeställning är därmed något som i denna uppsats inte kan besvaras med universella svar, men som öppnar upp en dörr för vidare forskning. Med denna uppsats hoppas jag att jag har inspirerat andra att fortsätta arbeta för att hjälpa gymnasiesärskolelever, både inom forskning, bland rektorer och lärare på gymnasiesärskolorna och på politisk nivå.
46
8 Referenser
Arbetsförmedlingen.
http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.46ccfec5127ddccec778000 476/lonebid_ag.pd f. 100927
Bell, Judith (2009). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Dag, Munir (2006). Unga människor med rörelsehinder – förankring,
marginalisering och social exkludering. Örebro universitet i Molin, Martin
(2008) Delaktighet i olika världar – om övergången mellan
gymnasiesärskola och arbetsliv. Trollhättan: Högskolan Väst.
Esaiasson, Peter, Oscarsson, Henrik, Mikael Gilljan och Lena Wängnerud (2003). Metodpraktikan – Konsten att studera, samhälle, individ och
marknad. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
Handikappsombudsmannen.
http://www.handikappombudsmannen.se/Tpl/NormalPage____609.aspx. 100906
Handikappsupplysningen.http://www.handikappupplysningen.se/gn/opencms/ web/HU/arbete_utbildning/arbete/daglig_verksamhet.html. 100906
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Malmö Stad (2010). Arbetsplatsförlagd utbildning APU i gymnasiesärskolan –
riktlinjer och rutiner.
Molin, Martin (2008). Delaktighet i olika världar – om övergången mellan
gymnasiesärskola och arbetsliv. Trollhättan: Högskolan Väst.
Nacka kommun.
http://www.nacka24.nacka.se/servlet/IBMainServlet/?ib_page=1267&iw_la nguage=sv_SE. 101104
Regeringen. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1993:387. 101004. Rosenqvist, Jerry (1991). Levnadsförhållanden bland före detta särskolelever.
Malmö: Lärarhögskolan, Lunds Universitet.
Rosenqvist, Jerry (1988). Särskolan i ett arbetsmarknadsperspektiv – Om
lärares och handledares uppfattningar av arbete och elevernas framtid i arbetslivet. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Skolverket (2009). Särskolan – en skolform för mitt barn? Skolverket (2009). Särskolan – hur fungerar den?
47
Skolverket.http://www.skolverket.se/content/1/c4/34/82/s%E4rskola%20infob lad.pdf 101005
Skolverket. http://www.skolverket.se/sb/d/1726/a/8723. 100906.
Statistiska centralbyrån och arbetsförmedlingen (2009). Funktionsnedsattas
situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet 2008.
Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/. 101104
Sundström, Noomi (2009). Särskolan, och sen då…? En studie om övergången
mellan gymnasiesärskola och arbetsliv. Luleå Tekniska Högskola.
Trost, Jan (1993). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Ungdomsstyrelsen.http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/unga funkthindr.pdf. 100917.
Uppsala kommun.
http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Omsorg_ o_stod/LSS-broschyr.pdf, 101005
Vetenskapsrådet (2010). Forskningsetiska principer inom humanistisk –
48