1
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivåLivet efter särskolan
Om gymnasiesärskolans förberedelsearbete inför yrkeslivet
Life after special education school
Special education schools preparation for a life on the labour market
Gabriella Norrbin
Lärarexamen 270 hp Examinator: Elisabeth Söderquist
Lärarutbildning 90 hp
2010-11-03 Handledare: Björn Lundgren
Lärarutbildningen Skolutveckling och ledarskap
3
Sammanfattning
Ett av gymnasiesärskolans uppdrag är att förbereda eleverna inför ett meningsfullt vuxenliv med boende, fritid och arbete. I denna studie undersöks gymnasiesärskolans förberedelsearbete inför yrkesliv med förhoppningen att inspirera skolor till att utveckla sitt arbete. Metoden som använts är en kvalitativ metod med djupintervjuer, gruppintervjuer och telefonintervjuer, där rektorer, arbetslagsledare, lärare och före detta elever från tre gymnasiesärskolor i tre olika kommuner intervjuats.
Studien visar på att samtliga skolor ser den arbetsplatsförlagda utbildningen som den viktigaste delen i gymnasiesärskolans förberedelsearbete, något som stärks av Lpf 94. På skolorna finns ett nära samarbete mellan elev, mentor och studie- och yrkesvägledare samt i två av fallen även ett samarbete med kommunen och arbetsförmedlingen. Av de elever som tagit studenten och som intervjuats i denna uppsats är idag två arbetslösa, en fast anställd och en visstidsanställd. De två som idag arbetar har fått arbete genom sin arbetsplatsförlagda utbildning, något som skolorna menar är förhoppningen med praktiken. De intervjuade lyfter också fram skolornas möjligheter att utveckla förberedelsearbetet och förslagen som betonas är en närmre kontakt mellan handledare och skolor, mer aktiva mentorer, en integrering av gymnasiesärskolan samt ett fortsatt arbete med att öka elevernas självmedvetenhet. Genom att arbeta med detta finns det en möjlighet att förebygga de fördomar som finns mot funktionsnedsatta på arbetsmarknaden, i samhället och bland arbetsgivare, något som kan gynna funktionsnedsattas ingång till yrkeslivet.
Nyckelord: Förberedelsearbete, gymnasiesärskola, särskoleelev, yrkesliv, arbetsplatsförlagd utbildning.
5
Innehåll
1 Inledning ...7
1.2 Syfte och frågeställningar...8
1.3 Avgränsningar ...9
2 Bakgrund ... 10
2.1 Gymnasiesärskolan och dess ansvar ... 10
2.2 Kommunen och dess ansvar ... 12
2.3 Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden ... 13
3 Metod ... 14 3.1 Val av metod... 14 3.2 Urval ... 15 3.3 Tillvägagångssätt ... 16 3.4 Forskningsetiska aspekter ... 17 4 Tidigare forskning ... 19
4.1 Gymnasiesärskolelever på arbetsmarknaden - hinder och möjligheter ... 20
4.2 Gymnasiesärskolans förberedelsearbete ... 21
5 Resultat ... 24
5.1 Hur arbetar gymnasiesärskolorna för att förbereda eleverna inför yrkeslivet? ... 24
5.1.1 Skola A – Carina, Maria och Linda ... 24
5.1.2 Skola B – Ola och Yvonne ... 26
5.1.3 Skola C – Anita... 28
5.2 Hur ser yrkeslivssituationen ut för några före detta gymnasiesärskolelever och hur upplevde de gymnasiesärskolans förberedelsearbete? ... 30
5.2.1 Jesper ... 30
5.2.2 Fredrik ... 31
6
5.2.4 Anders ... 33
5.3 Hur kan gymnasiesärskolorna utveckla sitt förberedelsearbete? ... 34
6 Analys ... 36
6.1 Hur arbetar gymnasiesärskolorna för att förbereda eleverna inför yrkeslivet? ... 36
6.2 Hur ser yrkeslivssituationen ut för några före detta gymnasiesärskolelever och hur upplevde de gymnasiesärskolans förberedelsearbete? ... 39
6.3 Hur kan skolorna utveckla sitt förberedelsearbete? ... 40
7 Slutsatser ... 42
8 Referenser ... 46
7
1 Inledning
De senaste tio åren har det skett en ökning av antal elever på gymnasiesärskolan med 83 procent. Inför läsåret 2009/10 antogs 9400 elever, elever som enlig skollagens 3 kap. § 3 har rätt till en utbildning i särskolan om de på grund av sin utvecklingsstörning eller av annan orsak inte bedöms nå upp till kunskapsmålen i grund- eller gymnasieskolan.1 Skolverket, som ansvarar för att vår skollag och läroplaner följs, menar dock att en examen från gymnasiesärskolan kan innebära att elever går miste om möjligheter till arbete och utbildningar då ett slutbetyg från gymnasiesärskolan inte berättigar till fortsatta universitetsstudier. 2 Jerry Rosenqvist menar i sin forskning att före
detta särskolelevers svårigheter att hitta ett arbete kan hänga samman med elevens prestationer och anpassningsförmåga men även med arbetsgivarens syn på funktionshindrade och läget på arbetsmarknaden. Ett av gymnasiesärskolans uppdrag är att förbereda eleverna inför ett vuxenliv med boende, fritid och arbete och enligt Rosenqvist kan skolan, med hjälp av sin undervisning, förbättra möjligheter till arbete genom att fokusera på att öka elevernas självtillit och oberoende.3 Detta skulle skapa en mer initiativrik och flexibel elev som är attraktiv på arbetsmarknaden. 4
1
http://www.skolverket.se/sb/d/1726/a/8723, 100906
2
Skolverket (2009), Särskolan – en skolform för mitt barn?18
3 Skollagen 1 kap. § 5, Rosenqvist, Jerry (1991), Levnadsförhållanden bland före detta särskolelever, 74
8
1.2 Syfte och frågeställningar
Den svenska gymnasieskolan har i uppdrag att överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda eleverna för att verka och arbeta i samhället.5 Detta betonas särskilt för gymnasiesärskolan, vars uppdrag är att verka för att främja elevernas kunskaper som en förberedelse för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid.6 En meningsfull sysselsättning tycks därmed vara en del av normaliseringen och integreringen i samhället men hur detta förberedelsearbete rent konkret ska bedrivas finns varken beskrivet i skollagen, Lpf 94 eller i gymnasieförordningen. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur några gymnasiesärskolor arbetar med att förbereda
eleverna inför arbetslivet och ge förslag på hur detta arbete kan utvecklas. Syftet är även att undersöka vad som har skett med några elever som tagit studenten från gymnasiesärskolans nationella program samt hur de upplevde gymnasiesärskolans förberedelsearbete. Förhoppningen är att skapa en bild av
hur gymnasiesärskolan kan arbeta med att förbereda eleverna inför ett meningsfullt vuxenliv och att inspirera till ett fortsatt utvecklingsarbete. De frågeställningar som ligger till grund för studien är därför:
1) Hur arbetar gymnasiesärskolorna för att förbereda eleverna inför framtida yrkesliv?
2) Hur ser yrkeslivssituationen ut för några före detta gymnasiesärskolelever och hur upplevde de gymnasiesärskolans förberedelsearbete?
3) Hur kan gymnasiesärskolorna utveckla sitt förberedelsearbete?
5
Lpf 94, 2.1
6
9
1.3 Avgränsningar
Jag kommer i denna uppsats främst att inrikta mig på gymnasiesärskolans arbete, hur de arbetar och vad de kan göra annorlunda för att utveckla sitt förberedelsearbete. I diskussionen får dock inte kommunens ansvar glömmas bort och jag kommer därför ge en kort bakgrund om vilka skyldigheter kommunen har gentemot eleverna. Att utesluta kommunen vore att missa en väsentlig del i diskussionen kring gymnasiesärskolelevenas framtid. Utifrån syftet och ur ett ämnesmässigt perspektiv är det dock mest aktuellt att fokusera på gymnasiesärskolans uppdrag och ansvar. Jag bör också nämna att jag kommer att fokusera på elever som har gått de nationella gymnasiesärskoleprogrammen. Detta eftersom arbetsplatsförlagd utbildning, enligt gymnasieförordningen § 9, ska ingå i alla nationella program. Vilken typ av funktionsnedsättning eller funktionsnedsättningar eleverna har är dock för denna uppsats irrelevant då jag ämnar undersöka elevernas möjlighet till arbete efter en examen från gymnasiesärskolan och inte möjlighet till arbete utifrån funktionsnedsättning. Jag bör dock nämna vad jag, för denna uppsats, betraktar som en funktionsnedsättning eller ett funktionshinder. Jag utgår här från alla former av begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som medverkar till att elever inte lyckas nå kunskapsmålen för gymnasieskolan. Det kan därmed handla om t.ex. en utvecklingsstörning, autism eller koncentrationssvårigheter. Min uppsats omfattar därmed inte funktionsnedsättningar såsom hörselskada, synskada, epilepsi eller allergi.
10
2 Bakgrund
2.1 Gymnasiesärskolan och dess ansvar
Enligt skollagen 6 kap. § 1 ska varje elev som inte bedöms nå kunskapsmålen i grundskolan eller kunna ta del av undervisningen, till följd av en utvecklingsstörning, autism, autismliknande tillstånd eller begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av en hjärnskada, ha rätt till en plats i särskolan och därefter gymnasiesärskolan. Särskolan och gymnasiesärskolan styrs, liksom grundskola och gymnasieskola, av Lpo 94 samt Lpf 94. Till skillnad från grundskola och gymnasieskola har dock särskolan och gymnasiesärskolan egna kursplaner, program, mål och betygskriterier.7 Detta medför att elever i gymnasiesärskolan inte har samma behörighet till högre studier som de elever som gått i gymnasieskolan. Enligt Skolverket är detta den främsta anledningen till att särskolelever går miste om arbete och utbildningsmöjligheter.8
Gymnasiesärskolan består av åtta nationella gymnasieprogram samt specialutformade yrkesförberedande program och individuella program med yrkes- och verksamhetsträning.9 De nationella och specialutformade programmens utformning och innehåll ska förbereda eleverna inför arbete på den öppna arbetsmarknaden medan de individuella programmen ska erbjuda yrkesorientering om det är lämplig och möjligt för den enskilda eleven. Gymnasiesärskolans individuella program ska även utgå från elevens
7
Skolverket (2009), Särskolan – hur fungerar den?, 4
8
Skolverket (2009), Särskolan – en skolform för mitt barn?18
9
11
utvecklingsbehov och de elever som undervisas här är ofta elever som kommit direkt från grundskolans träningsskola10 Alla program är fyraåriga och vilket program en elev ska gå bestämmer nämnden för särskolan i varje kommun. En elev som går i gymnasiesärskolan följer en individuell kursplan men får dock aldrig hindras i sin kunskapsutveckling. Därför har alltid eleven, efter rektorns bedömning och godkännande, rätt att läsa kurser ur gymnasieskolans kursplaner.11 Målet med gymnasiesärskolan är att ge varje elev, utifrån sina egna förutsättningar, möjlighet att fördjupa och utveckla sina kunskaper som en förberedelse för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid.12 Enligt gymnasieförordningen § 9 ska arbetsplatsförlagd utbildning, så kallad APU, ingå på alla nationella och specialutformade program. Det är varje skolas uppdrag att själva hitta praktikplatser och om det ej är möjligt ska liknande utbildning ges i skolan. Varje elev ska ha rätt till minst 22 veckors praktik under sina fyra studieår. Syftet med den arbetsplatsförlagda utbildningen är att eleven ska få kontakt med arbetslivet, lära sig hur arbetet på den aktuella arbetsplatsen fungerar samt bli medveten om hur ett lämpligt uppträdande och beteende på en arbetsplats ser ut.13 Skolan ska även sträva efter att varje elev har kunskap om vad som sker efter examen och att de har goda möjligheter till fortsatt utbildning eller förvärvsarbete.14 Lärarens ansvar är att i sin undervisning diskutera kunskaper och erfarenheter från arbetslivet och samhällslivet som eleverna inhämtat från bl.a. den arbetsplatsförlagda utbildningen.15 Rektorn ska i sin tur se till att varje elev i gymnasiesärskolan ges stöd vid sin arbetsplatsförlagda utbildning och vid utslussningen till arbetslivet efter examen.16
10 http://www.nacka24.nacka.se/servlet/IBMainServlet/?ib_page=1267&iw_language=sv_SE, 101104 11 Gymnasieförordningen 5 kap. § 2 12 Skollagen 1 kap. § 5 13
Malmö stad (2010), ”Arbetsplatsförlagd utbildning APU i gymnasiesärskolan – riktlinjer och rutiner”, 5
14
Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), 2.1
15
Ibid.
16
12
2.2 Kommunen och dess ansvar
År 1993 kom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagen innehåller bestämmelser om stöd- och serviceinsatser för personer med utvecklingsstörning, autism, autismliknande tillstånd, begåvningsmässig funktionsnedsättning till följd av hjärnskada och för personer med varaktiga fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.17 Syftet med lagen är att fastställa goda levnadsvillkor för den funktionshindrade samt att han eller hon ska ges möjlighet att leva som andra i samhället.18 Enligt LSS (15 kap. § 4) är det kommunens ansvar att medverka till att de personer som omfattas av lagen erbjuds studier och/eller arbete.19 Det är alltså kommunens ansvar att se till att barn och föräldrar får kunskap och tillgång till särskolan och gymnasiesärskolan samt att ett antal av de olika nationella och individuella gymnasieprogrammen finns inom kommunen. Det är också kommunens ansvar att fånga upp de ungdomar som tar studenten från gymnasiesärskolan och som ska ut i arbetslivet.20 Några av de verksamheter eller stödinsatser som kommunen ansvarar för och erbjuder efter studenten är daglig verksamhet, vars mål är att ge funktionsnedsatta något meningsfullt att göra på sin vardag, arbetspraktik samt lönebidrag. Lönebidraget ges till arbetsgivare som anställer funktionsnedsatta och är att personer med funktionsnedsättningar lättare ska få anställning eller få behålla sitt arbete om han eller hon plötsligt blivit handikappad.21 Hur stor bidraget är baseras på lönekostnaden av den anställda och den anställdes arbetsförmåga. Beslut om lönebidrag görs för ett år i taget
17 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1993:387, 101004 18 http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Omsorg_o_stod/LSS-broschyr.pdf, 101005 19 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1993:387, 101004 20 http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1993:387, 101004 21 http://www.handikappombudsmannen.se/Tpl/NormalPage____609.aspx, 100906, http://www.handikappupplysningen.se/gn/opencms/web/HU/arbete_utbildning/arbete/daglig_ verksamhet.html, 100906
13
och får högst betalas ut under fyra år.22 Det finns även möjligeter att läsa vidare på folkhögskola eller särvux. Stödinsatserna finns att söka via arbetsförmedlingen och särskilt för ungdomar som nyligen tagit studenten finns avdelningen arbetsförmedlingens unga funktionshindrade, vars mål är att underlätta övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv.23
2.3 Funktionshindrades situation på
arbetsmarknaden
Enligt statistiska centralbyråns årliga rapport Funktionshindrades situation på
arbetsmarknaden för 2008, som de upprättat tillsammans med arbetsförmedlingen, uppgick arbetslösheten för funktionshindrade utan nedsatt arbetsförmåga till 4,2 procent och för de med nedsatt arbetsförmåga till 9,1 procent.24 Detta kan jämföras med den allmänna arbetslösheten som i september 2010 låg på 7,8 procent.25 Av de resterande procenten bland de med nedsatt arbetsförmåga var det endast hälften som arbetade heltid. Ca 85 procent var fast anställda. De flesta arbetade inom service, omsorg och försäljning, process- maskinoperatörs- och transportarbete och i liknande yrken där kraven på yrkesutbildning eller högre kompetens var låga.26 I rapporten framgår också att 72 procent av de tillfrågade med funktionsnedsättning uppgav att de är i behov av någon form av anpassning av arbetsförhållandena, varav de vanligaste formerna var anpassad arbetstid och anpassat arbetstempo. De flesta menade att de fick den hjälp de behövde för att kunna utföra sitt arbete.27
22 http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.46ccfec5127ddccec778000476/lonebid_ag.pd f, 100927 23 http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/ungafunkthindr.pdf, 100917 24
Statens statistiska centralbyrå och arbetsförmedlingen (2009), ”Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden – fjärde kvartalet 2008”, 36
25 http://www.scb.se/ 26 Ibid.,48 27 Ibid.,53-54
14
3 Metod
3.1 Val av metod
I denna uppsats utgår jag från en kvalitativ ansats med kvalitativa metoder i form av semistrukturerade intervjuer, gruppintervjuer och telefonintervjuer. Jag valde denna metod då jag ansåg att det, utifrån mitt syfte och mina frågeställningar, skulle kunna ge mig en rättvis och trovärdig bild av hur skolorna arbetar och hur eleverna uppfattade skolans förberedelsearbete. Fördelen med intervjuer och den semistrukturerade intervjun som jag har utgått ifrån är att den intervjuade själv kan formulera erfarenheter som rör problemställningen, något som inte hade varit möjligt om jag använt mig av enkäter eller strukturerade intervjuer.28 Intervjuer kan även, som Esaiasson, Gilljam, Oskarsson och Wängnerud skriver i Metodpraktikan, utgöra ett komplement till tidigare forskning och ett sätt för att generera nya idéer i syfte att komma vidare med forskningen.29 Två av mina intervjuer är genomförda i grupp och fördelarna med detta är att de intervjuade, som kanske känt sig osäkra inför att bli intervjuade enskilt, kan hjälpa varandra fram i samtalet.30 Farorna med gruppintervjuer är dock att de mest språksamma kan ta över samtalet medan de mer tystlåtna försvinner, att intervjuaren får en så kallad majoritetssynpunkt och att de intervjuade inte vågar säga allt alternativt
28
Lang, Lena 100914
29
Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oskarsson, Henrik och Wängnerud, Lena,
Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad (2003), 284
30
15 avslöja ”hemligheter” när andra är med.31
Trots detta har jag valt att genomföra gruppintervjuer då jag anser att de intervjuade kan hjälpa varandra att föra samtalet framåt. För att inte låta den ena ta över har jag, i möjligaste mån, varit noga med att fördela ordet mellan de intervjuade.
Enligt Esaiasson m.fl. ligger intervjuernas utmaning i att komma bortom de färdigfabricerade, politiskt korrekta svaren och att hitta ett relevant urval. För att komma till bukt med denna problematik återger de tre generella råd. Det första rådet handlar om valet att intervjua bekanta. Detta är något som Esaiasson m.fl. råder intervjuaren att undvika då intervjuaren har en tendens att ta den intervjuade för givet. Detaljerade frågor kan kännas onödiga eftersom intervjuaren känner den intervjuade, vilket kan leda till missförstånd och att forskningen förlorar sitt vetenskapliga värde. Esaiasson m.fl. menar även att den intervjuade kan ha lättare att öppna sig om han eller hon inte känner intervjuaren och vet att de både inte kommer ha vidare kontakt i framtiden. Nästa råd som de ger är att intervjua ett litet antal, det viktiga är därmed inte hur många som intervjuas utan vilka som intervjuas. Det tredje rådet hänger delvis samman med förgående råd och Esaiasson m.fl. lyfter här fram problemet med att intervjua ”subjektiva experter”, d.v.s. personer som kan känna sig tvingade, av olika anledningar, att ge ett politiskt korrekt svar som överrensstämmer med de regler och normer som personerna förväntas följa. Att intervjua subjektiva experter kan göra det svårt för intervjuaren att hitta kärnan i forskningens problemställning.32 Dessa råd har jag tagit hänsyn till när jag har gjort mitt urval och genomfört mina intervjuer.
3.2 Urval
Utifrån mitt syfte och för att öka undersökningens validitet har jag valt att intervjua två rektorer, en biträdande rektor, en arbetslagsledare, en lärare och fyra före detta särskolelever. Dessa är eller har alla varit verksamma inom
31
Bell (2009), 164 och Trost, Jan (1993), Kvalitativa intervjuer, 24
32
16
gymnasiesärskolan och kan därför ge mig en trovärdig bild av hur förberedelsearbete på skolorna fungerar. De elever som jag har intervjuat har alla gått något av de nationella programmen och tagit studenten under de senaste två åren. Esaiasson m.fl. skriver att urvalet och vilka en forskare väljer att intervjua är viktigare än antalet intervjuade för att kunna göra en intressant analys. För att få en vid syn av gymnasiesärskolans föreberedelsearbete har jag därför valt att intervjua representanter från tre skolor i tre olika kommuner i Skåne.33 Även valet av före detta särskolelever är medvetet. Med hjälp av rektorer och lärare på de skolor som jag har intervjuat har jag, genom det så kallade snöbollsurvalet, kommit i kontakt med elever som har goda erfarenheter av yrkeslivet och elever som idag står utanför arbetsmarknaden. Jag vill dock, i denna diskussion, nämna att det i undersökningen förekommer olika antal representanter från de olika skolorna och detta kan vara viktigt att ha i åtanke när undersökningens resultat bedöms.
3.3 Tillvägagångssätt
De personer som intervjuats har jag kommit i kontakt med via mejl eller telefon och alla intervjuer är genomförda antingen på gymnasiesärskolorna, på caféer eller via telefon. Under intervjuerna hade jag ett antal öppna frågor som hjälp (se bilaga 1) och varje intervju tog mellan en halvtimme och en timme. Frågorna kretsade kring hur skolans förberedelsearbete ser ut, vad skolan kan göra annorlunda, vad eleverna gör idag, hur eleverna uppfattade skolans förberedelsearbete samt kring tänkbara orsaker till varför särskolelever kan ha svårt för att hitta ett arbete. Esaiasson m.fl. menar även att en intervju endast kan få ett lyckat resultat om den intervjuade känner sig motiverad att berätta om sina erfarenheter. Detta uppfylls om frågorna är lätta att förstå, korta och befriade från akademisk jargong.34 Under mina intervjuer har jag därför använt mig av uppvärmningsfrågor, tematiska frågor och uppföljningsfrågor för att få
33
Esaiasson m.fl. (2003), 286-287
34
17
mer utvecklande och förklarande svar.35 Jag har också undvikt att ställa ledande frågor, något som medverkar till att öka intervjuernas reliabilitet.36 Efter genomförda intervjuer, som alla spelades in, transkriberades intervjuerna och tematiserades utifrån mina tre frågeställningar. I resultatdelen har alla intervjuade och de tre skolorna tilldelats fiktiva namn, med syftet att värna om de etiska aspekterna som redovisas mer utförligt i stycket nedan. Skolorna är benämnda som Skola A, Skola B och Skola C. På Skola A har jag intervjuat en biträdande rektor, Carina, en arbetslagsledare, Maria och en lärare, Linda. Ola och Yvonne arbetar på Skola B som rektor respektive lärare medan Anita arbetar på Skola C som rektor. De fyra före detta gymnasiesärskoleleverna har tilldelats namnen Jesper, Fredrik, Linus och Anders.
3.4 Forskningsetiska aspekter
I enlighet med vetenskapsrådets fyra huvudkrav har jag i min forskning varit noga med att informera de intervjuade om forskningens syfte samt hur jag kommer att behandla de uppgifter som kommit fram under intervjuerna i min uppsats. De intervjuade har informerats om sin anonymitet och har själva valt att tacka ja till mina förfrågningar om att ingå i min undersökning. Vetenskapsrådet skriver dock att ”särskild försiktighet bör iakttagas då det gäller omyndiga eller sådana personer som själva ej kan tillgodogöra sig given information. Så långt som möjligt bör kravet på samtycke tillämpas. Där så inte är möjligt bör förmyndare eller närstående personer ges detta ansvar.”37
I denna undersökning kan det diskuteras huruvida samtycke från elevernas föräldrar vore nödvändigt. Efter samtal med rektorer och lärare och med hänsyn till att eleverna är myndiga har ett samtycke från föräldrar inte setts som nödvändigt i denna uppsats. I enlighet med nyttjandekravet kommer den
35
Ibid., 290
36
Kvale, Steinar (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun, 213
37
Vetenskapsrådet, ”Forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning”, 9-10
18
information som framkommit under intervjuerna endast användas och bearbetas av mig i detta forskningsändamål.38 Alla medverkande har också mottagit information om att uppsatsen kommer att publicerats på Internet och godkänt detta. För att värna om de intervjuades och skolornas namn har de att tilldelas fiktiva namn. Dessutom har jag, av hänsyn till individskyddskravet och utifrån mitt syfte, inte valt att nämna de före detta särskolelevernas funktionsnedsättningar.
38
19
4 Tidigare forskning
Utgångspunkten för denna forskningsöversikt är Jerry Rosenqvists Särskolan i
ett arbetsmarknadsperspektiv – Om lärares och handledares uppfattningar av arbete och elevernas framtid i arbetslivet och Levnadsförhållanden bland före detta särskolelever. I denna diskussion bör det dock nämnas att Rosenqvists
forskning kan ses som något föråldrad då den dels är skriven på 1980-talet och bygger på Lsä73 (Läroplan för särskolan). Han utgår även från elever som gått ut särskolans dåvarande yrkesutbildning, vilket idag kan jämföras med en examen från grundsärskolan. Trots detta är Rosenqvist högst aktuell och hans tankar präglar mycket av den forskning som bedrivs i ämnet idag. I denna del av uppsatsen kommer även Martin Molins forskning i Delaktighet i olika
världar – om övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv från 2008
samt Noomi Sundströms c-uppsats från Luleå tekniska universitet Särskolan,
och sen då…? – En studie om övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv från 2009 att behandlas. Forskningsöversikten bygger till största del
på primärkällor men vid några få tillfällen är det tydligt att referenser till andra forskare utifrån Martin Molins förekommer. Som läsare är det alltid viktigt att följa upp författarens namn, när informationen är skriven samt om informationen bygger på primär- eller sekundärkällor. Eftersom de väsentligaste delarna i denna uppsats bygger på primärkällor har jag, trots faran i att använda sekundärkällor, valt att ändå lita på Molins trovärdighet
20
4.1 Gymnasiesärskolelever på arbetsmarknaden -
hinder och möjligheter
Enligt Rosenqvist hänger de främsta orsakerna till varför särskolelever upplever svårigheter att hitta ett arbete samman med elevernas prestation och sociala anpassning, stöd från familj och omgivning, arbetsgivaren och läget samt konkurrensen på arbetsmarknaden. Rosenqvist menar här att elevernas prestation och sociala förmåga kan påverka möjligheten till arbete, men kritiserar även sin egen undersökning eftersom denna orsak ofta bygger på en negativ och pessimistisk bild av eleverna som lärare skapar sig efter att endast har sett hur eleverna fungerar i skolsammanhang.39 Vad gäller arbetsgivaren menar Rosenqvist att deras eventuella okunnighet om förståndshandikapp och ekonomiska tänkande försvårar möjligheterna till arbete. Han lyfter särskilt fram arbetsgivares fokus på förväntade problem såsom arbetstempo och förmåga att ta ansvar bland funktionshindrade som de största orsakerna till att arbetsgivare inte anställer funktionshindrade. 40 Slutligen talar han om det aktuella läget på arbetsmarknaden och att arbetsgivare i en kärv marknad med lågkonjunktur inte har möjlighet att nyanställda samt att konkurrensen om vilka arbetsgivare väljer att anställa då blir hårdare.41
Även Martin Molin diskuterar kring före detta särskolelevers situation på arbetsmarknaden och hänvisar till socialstyrelsen som 1997 uppvisade en rapport om att antalet enkla arbetsuppgifter minskar drastiskt som en följd av den internationella arbetsmarknaden och globaliseringen. Arbetsuppgifterna på dagens arbetsmarknad är mer abstrakta och komplicerade och tillsammans med en allt mer pressad ekonomi och fokus på vinst ställer arbetsgivaren större krav på sina anställda.42 I och med att de enkla arbetsuppgifterna, d.v.s.
39
Rosenqvist, Jerry (1988), Särskolan i ett arbetsmarknadsperspektiv – om lärares och
handledares uppfattningar av arbete och elevernas framtid i arbetslivet, 132-133
40 Ibid., 136 41 Ibid., 137-138 42 Molin (2008), 163
21
uppgifter som inte ställer högre krav än ett par månaders utbildning efter grundskola, försvinner blir också fler arbetslösa och fler upplever svårigheter att hitta nya arbeten.43 Molin gör även en hänvisning till Munir Dags Unga
människor med rörelsehinder – förankring, marginalisering och social exkludering där hon lyfter fram individuella och sociala hinder som försvårar
funktionsnedsattas möjlighet till arbete. Till de individuella hindren räknar Dag låg utbildningsnivå, långtidsarbetslöshet, grava fysiska funktionsnedsättningar och brist på arbetslivserfarenhet medan de sociala hindren utgörs av dåligt anpassade arbetsplatser, högt arbetstempo, arbetsgivarens negativa attityder samt brist på kunskap om funktionshinder bland arbetsgivare.44 Liksom Rosenqvist, Molin och Dag visar också Sundströms undersökning på att fördomar, okunskap och låg förväntan på funktionshindrade bland arbetsgivare tillsammans med ekonomiska aspekter är de största orsakerna till arbetslösheten bland funktionsnedsatta.45 Genomgående för Molins undersökning är diskussionen kring elevernas och omgivningens identifiering av eleverna som särskolelever även efter studenten, något som kan påverka elevernas möjligheter att bli en del av arbetsmarknaden. Det handlar dels om att omgivningen och arbetsgivare identifierar eleverna som särskolelever men också om elevernas förmåga att själva bryta sin identifiering av sig själv som särskolelever och att skapa ny identiteter på nya arenor i samhällslivet och i arbetslivet.46
4.2 Gymnasiesärskolans förberedelsearbete
Jerry Rosenqvist lyfter fram skolans arbete med att öka elevernas självtillit och oberoende som betydelsefullt. Genom att arbeta med att stärka elevernas självständighet i skolan ökas också chanserna till ett mer integrerat vuxenliv
43
Ibid., 7
44
Dag, Munir (2006), Unga människor med rörelsehinder – förankring, marginalisering och social exkludering i Molin (2008), 48
45
Sundström, Noomi (2009) Särskolan, och sen då…? En studie om övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv, abstract
46
22
för eleverna. Rosenqvist menar att skolan genom sin undervisning kan få eleverna att bli mer deltagande i samhälls- och arbetslivet genom att stödja elevernas självständighetsutveckling samtidigt som de visar eleverna respekt. Denna respekt visar lärare genom att ha en planerad undervisning som medvetandegör elevens förmåga till självständighet. Enligt Rosenqvist kan elever som inte tränats i att vara självständiga inte visa sig vara flexibla eller ta initiativ på arbetsplatsen, något som arbetsgivare premierar på dagens arbetsmarknad. Att satsa på självständighetsutveckling i skolan tror Rosenqvist kan komma att leda till att elever senare i livet accepteras bättre på arbetsmarknaden. I undervisningen innebär detta rent konkret att läraren ska utgå från en problembaserad undervisning och inte ställa för låga krav. Rosenqvist menar även att undervisningen, i största möjligaste mån, bör anknyta till elevernas erfarenheter från arbetslivet som de inhämtat från sin arbetsplatsförlagda utbildning. På så sätt kan undervisningen både beröra arbetsmomentsfrågor och sociala frågor som dykt upp på arbetsplatsen.47 Detta arbete kan dock, enligt Rosenqvist endast fungera om all personal på skolan är involverad.48
Molin lyfter fram olika framgångsfaktorer som ökar elevernas möjligheter att närma sig arbetsmarknaden. Han börjar med att lyfta fram elevens vilja och förmåga att förstå samt klara av sina arbetsuppgifter. Detta kräver att eleven har en god arbetsförmåga, trevlig personlighet, uthållighet och möjlighet att avläsa sociala koder på arbetsmarknaden. Viktigt är också att eleven har en självinsikt och medvetenhet om sitt funktionshinder och sina begränsningar. Vidare diskuterar Molin tidsaspekten och att särskolelever inte alltid redo att ge sig ut i arbetslivet direkt efter studenten utan att de kan behöva några år till i daglig verksamhet för att mogna. Det är därmed viktigt att ge eleverna tid och låta dem mogna i sin egen takt för att de sedan ska känna själva att de kan klara av att utföra ett arbete. En annan viktig framgångsfaktor som har visat sig vara betydelsefullt är stödet från föräldrarna. Det handlar dels om att eleverna får sunda värderingar hemifrån men också att de har föräldrar som pushar dem och hjälper dem, många gånger tack vare sina kontakter, att hitta
47
Rosenqvist (1991), 73-75
48
23
ett arbete. Slutligen talar Molin om arbetsplatsens stöd och dess förmåga att ta eleven, som Molin skriver, ”under sina vingars beskydd”. Det handlar om att ha realistiska förväntningar på eleven, att eleven ges tid, får genomtänkta förberedelser och ett noggrant utfört introduktionsarbete på arbetsplatsen.49 Till sist anser både Rosenqvist, Molin och Sundström att ett framgångsrikt arbete som syftar till att hjälpa elever ut på arbetsmarknaden kräver ett samarbete mellan såväl skola och föräldrar som kommun, LSS, arbetsförmedling och arbetsliv.50 Sundström menar att dessa skulle kunna utbyta erfarenheter och kunskaper vilket skulle kunna innebära att fler funktionshindrade blir en del av arbetsmarknaden, men förhoppning att också bryta några av de fördomar som finns mot funktionshindrade i samhället och på arbetsmarknaden.51 Vad gäller skolan lyfter Sundström fram den arbetsplatsförlagda tiden och medvetandegörandet av elevernas handikapp bland eleverna själva som de viktigaste uppdragen och ansvarsområdena.52
49
Molin (2008), 173-175
50
Ibid., 171 och Rosenqvist (1988), 239, Sundström (2009), 36
51
Sundström (2009), 36
52
24
5 Resultat
Resultaten av intervjuerna som genomförts med rektorer, arbetslagsledare, lärare och elever är organiserade efter uppsatsens frågeställningar. I resultaten förekommer 10 fiktiva namn, Carina, Maria, Linda, Ola, Yvonne, Anita, Jesper, Fredrik, Linus och Anders. De tre första, Carina, Maria och Linda arbetar på den skola som jag i denna uppsats har valt att benämna som Skola A. Ola och Yvonne arbetar på Skola B medan Anita arbetar på Skola C. Jesper, Fredrik, Linus och Anders är alla före detta särskolelever.
5.1 Hur arbetar gymnasiesärskolorna för att
förbereda eleverna inför yrkeslivet?
5.1.1 Skola A – Carina, Maria och Linda
Arbetsplatsförlagd utbildning och mentorer
På Skola A arbetar Carina, biträdande rektor, Maria, arbetslagsledare och Linda, lärare. På skolan finns två nationella program och en möjlighet för eleverna att bo på skolans internat, något som de alla anser vara förberedande i sig för ett vuxenliv med boende, fritid och arbete. Förutom praktiska program och internat menar de alla att det är den arbetsplatsförlagda utbildningen som
25
är den viktigaste förberedelsen inför yrkeslivet. Under de fyra åren på det nationella programmet arbetar skolan därför med att hitta skräddarsydda praktikplatser och förhoppningen är att praktikplatsen ska vara den arbetsplats eleven fortsätter att arbeta på även efter studenten. För de elever som bor på skolans internat ordnas även praktikplatser i elevernas hemkommun, allt för att öka chanserna att eleverna ska bli kvar på sina praktikplatser efter studenten. Under de fyra åren på gymnasiesärskolan får eleverna prova sig fram på olika arbetsplatser och skulle det vara så att en elev hittat en bra plats i fyran som han eller hon trivs på är det möjligt, om praktikplatsen tillåter det, att eleven spenderar mer tid på den arbetsplatsförlagda utbildningen än i skolan. Innan eleven går ut på sin första praktik besöker studie- och yrkesvägledaren, mentor och eleven själv arbetsplatsen. Det är studie- och yrkesvägledaren som upprättar kontakten med praktikplatsen och det är sedan mentorns uppdrag att förbereda handledaren på vad det innebär att ta emot en särskolelev samt vilken elev som kommer . Här menar Carina att ”det gäller att ha förberett,
pratat mycket med handledaren och presenterat eleven på ett bra sätt”. Det
handlar om att varken ljuga eller skönmåla eleven, utan att vara realistisk om vilken elev de ska ta emot. Det är också mentorns uppdrag att förbereda eleven inför praktiken, genom samtal om vad som förväntas av eleven och besök ute på praktikplatsen. Under praktiken håller mentorn sedan kontinuerlig kontakt med eleven och diskuterar kring vad som fungerar och vad som inte fungerar ute på praktikplatsen samt hur detta kan lösas. Skulle det vara så att eleven inte känner sig trygg utan vill ha stöd med sig under de första praktikdagarna finns det även elevassistenter på skolan som kan följa med ut.
Samarbete med arbetsförmedling och föräldrar
Under det tredje året inbjuds alla elever och föräldrar till ett föräldramöte där arbetsförmedling deltar. Under mötet berättar arbetsförmedlingen om framtiden samt vilka alternativ och stödinsatser som finns för eleverna. Detta arbete fortsätter i fyran när eleverna bjuds in till enskilda samtal med arbetsförmedlingen och där framtiden, som Carina säger ”sys ihop”.
26
Ansvar, självständighetsträning och uppdrag
Linda lyfter fram skolans arbete med att få eleverna att växa som vuxna, att låta och lära dem att ta ansvar samt att träna dem i att bli självständiga. På skolan får eleverna t.ex. utföra olika uppdrag såsom att besöka en ny stad och elevernas uppgift är då inte enbart att ta sig till platsen utan även att bestämma hur de ska ta sig dit, när eventuell buss avgår samt hur vi hittar i en stad vi aldrig besökt tidigare.
Hinder och möjligheter
För Carina är det väldigt viktigt att hitta praktikvärdar och framtida arbetsgivare med ett stort hjärta som ger tid till förklaring och som låter eleverna arbeta efter sin förmåga. Att arbetslivet förändras och blir mer tekniskt, att de enkla arbetsuppgifterna försvinner och att tidsbristen blir större bland arbetsgivare ser hon dock som ett hinder. Maria kan se ett mönster i att elever kan ha problem med att passa tider, de långa arbetsdagarna, förmågan att ta egna initiativ, problem med korttidsminne och det sociala samspelet på arbetsplatserna, något som kan försvåra möjligheterna till arbete. Samtidigt påpekar hon att dessa hinder är ytterst individuella och att hon är positiv till det skyddsnät, med t.ex. lönebidraget och den dagliga verksamheten, som finns runt eleverna och som ökar chanserna att hitta en meningsfull sysselsättning.
5.1.2 Skola B – Ola och Yvonne
Arbetsplatsförlagd utbildning och mentorer
Ola och Yvonne arbetar som rektor respektive lärare på skola B. Skolan erbjuder tre nationella program och för att förbereda eleverna inför yrkeslivet ser Ola den arbetsplatsförlagda utbildningen som mest betydelsefull. Skolan försöker därför att hitta praktikplatser efter elevernas önskemål och skulle det vara så att en elev hittar en praktikplats där han eller hon trivs är det möjligt för eleven att utöka sin praktik. Förhoppningen med praktiken är, precis som
27
skola A uttryckte, att eleverna ska fortsätta arbeta på praktikplatsen även efter studenten. Ola lyfter också fram hur viktigt det är att eleverna har en mentor som stöttar dem och följer med ut till praktikplatsen den första eller de första dagarna under praktiken. Som det är idag är det studie- och yrkesvägledaren som knyter kontakten med praktikplatserna och sedan är det elevernas mentorer som förbereder praktikplatsen inför elevens ankomst genom att både besöka arbetsplatsen och att hålla telefonkontakt med handledarna. När eleven ska ut på sin första praktik finns det möjlighet för mentorn att följa med men Ola lyfter samtidigt fram att skolan, den senaste tiden, haft stora nedskärningar och skulle det vara så att det är fler elever än en som behöver stöttning så kan det bli svårt.
Möte med studie- och yrkesvägledare
Det fjärde året får eleverna tillfälle att träffa studie- och yrkesvägledaren som berättar om valmöjligheterna inför framtiden samt vilka stödinsatser som kommunen ansvarar för. Under detta möte är även föräldrarna inbjudna och tillsammans gör de en plan över hur framtiden kommer att se ut. Ola skulle dock önska att arbetsförmedlingen kunde komma ut till skolan och berätta vad som väntar eleverna, men bara om de ”hade haft något att säga”. Det skulle inte få bli ett möte där arbetsförmedlingen bara står med armarna i kurs utan ett möte som är betydelsefullt för eleverna och där de har möjlighet att ställa frågor. Yvonne tillägger även att kommunen och skolan borde ha bättre kontakt och att skolan uppdateras om vad som sker inom kommunen, t.ex. om en ny daglig verksamhet planeras byggas. På så sätt skulle skolan kunna föra det vidare till eleverna och deras föräldrar.
Hinder och möjligheter
Ola nämner under intervjun att förhoppningen med den arbetsplatsförlagda utbildningen och att den ska leda till arbete efter studenten dessvärre inte fungerat i den mån skolan hade önskat. Han samt Yvonne tror att detta dels kan bero på eleverna individuella problem och då framförallt den sociala förmågan, men även på att arbetslivet och arbetsgivarna har blivit mindre flexibla och mer komplicerat i form av ett ökat antal maskiner och ansvar för
28
arbetstagarna. Ett annat problem som de lyfter fram är att vissa elever saknar självinsikt, inte inser sina begränsningar och inte förstår att det t.ex. inte är möjligt att bli polis efter en examen från gymnasiesärskolan. För att komma till bukt med detta tror Yvonne att det är viktigt att arbeta stegvis, att öppna upp möjligheter och arbeta vidare på deras starka sidor och inte säga rakt ut att ”detta kommer du aldrig att klarar av”. Ett annat sätt att arbete med detta, enligt Ola, är att ge eleverna insikt i vilka krav som ställs på t.ex. en polis och vad du behöver kunna för att bli antagen. När eleverna blir medvetna om detta tror Ola också att de kommer att inse sina begränsningar och anpassa sina framtidsdrömmer efter sina förmågor. Yvonne tror att det är viktigt att eleverna lär känna sig själva och att ta ansvar. På så sätt kommer det också att bli lättare för dem att hitta en sysselsättning. Ola talar även om den stämpel som eleverna får som ”särskolelever” och att den kan påverka arbetsgivarens inställning till den arbetssökande. Både Ola och Yvonne ser en fara i detta eftersom ingen elev på särskolan är den andra lik och eftersom ”det som är den
enas svaghet kan istället vara den andras styrka”.
5.1.3 Skola C – Anita
Mottagandesamtal, arbetsplatsförlagd utbildning och mentorer
Anita arbetar på skola C som rektor. På skola C finns tre nationella program och förberedelsen inför yrkeslivet börjar redan i årskurs ett. Varje elev och dess föräldrar inbjuds då till ett mottagandesamtal där Anita berättar om de olika framtidsmöjligheterna, allt från arbete till daglig verksamhet och eget boende, som väntar eleverna efter de fyra åren i gymnasiesärskolan. Sedan hålls kontinuerliga samtal varje termin mellan mentor, elev och föräldrar för att hålla diskussionen vid liv. I årskurs ett får eleverna även gå ut på sin första praktik och syftet med detta är att eleverna ska få insikt i vad det innebär att arbeta inom det yrke som de valt att utbilda sig inom. Praktiken är därefter ett återkommande inslag i elevernas utbildning och skulle det vara så att eleven trivs bättre på praktikplatsen än i skolan så finns det en möjlighet att eleverna
29
kan få utöka sin praktik. Innan eleven går ut på praktik är det mentors ansvar att både förbereda handledaren på praktikplatsen och eleven. Detta görs genom att mentorn besöker praktikplatsen vid ett eller flera tillfällen och när en bra kontakt etablerats får även eleven tillfälle att besöka praktikplatsen och sin kommande handledare. Innan detta möte får eleven själv bestämma vad han eller hon ska berätta för sin handledare. Anita anser att detta är ett steg mot handikappsmedvetenhet, något som hon tror är viktigt för att eleven ska uppskattas och förstås av sin arbetsgivare. Därmed inte sagt att mentorn inte får göra tillägg i elevens berättelse. Det viktiga är dock att vara tydlig med vilken elev som kommer och då utan att låta det negativa överväger det positiva. Skulle det vara så att en elev, trots att han eller hon besökt arbetsplatsen innan praktikperiodens start, känner sig otrygg eller rädd finns det möjlighet för mentorerna eller elevassistenter att följa med ut den första eller de första dagarna.
Nya praktikplatser och arbetslivsrelaterade lektioner
På skolan finns tre personer, en på varje program, som en dag i veckan har som uppgift att leta efter och besöka nya praktikplatser. Dessa personer håller även lektioner med eleverna där de t.ex. talar om arbetsmiljö och vikten av att passa tider samt att vara hel och ren.
Personliga samtal och samarbete med kommun och arbetsförmedling Under det fjärde och sista året hålls ett viktigt möte där eleven tillsammans med föräldrar, studie- och yrkesvägledare, mentor och representanter från
arbetsförmedlingens unga funktionshindrade ska försöka utstaka framtiden.
Samtalen är personliga och det diskuteras bl.a. hur det har gått på elevens praktik, vilka platser eleven har praktiserat på samt vilka som är elevens starka respektive svaga sidor. Det är sedan den ansvarige på arbetsförmedlingens unga funktionshindrade som ska försöka hitta en lämplig sysselsättning. Skola C samarbetar även med kommunen på politisk nivå för att förbättra elevernas möjligheter till arbete efter studenten. Samarbetet startade i ett missnöje mot kommunen som inte lyckade få ut eleverna i arbete och som tvingades betala aktivitetsersättning. Kommunen blev positivt inställda till skolans initiativ och
30
kallade till en konferens dit alla stadsdelar i kommunen var inbjudna. Efter konferensen utsåg varje stadsdel en person som skulle samarbeta med gymnasiesärskolorna och till en början var det ett givande samarbete där skolan knöt kontakt med flera nya praktikplatser. Efter ett tag började dock intresset från kommunens sida att svalna och de ansvariga personerna från stadsdelarna dök inte upp på mötena. Samarbetet pågår fortfarande men på grund av detta, känns det enligt Anita, som om skolan hela tiden får börja om för att arbetet ska leda någonstans.
5.2 Hur ser yrkeslivssituationen ut för några före
detta gymnasiesärskolelever och hur
upplevde de gymnasiesärskolans
förberedelsearbete?
5.2.1 Jesper
Jesper tog studenten 2009, arbetar idag som bilmekaniker och trivs enligt honom själv ”mycket bra”. Arbetet på bilfirman är en fast anställning som han fick tack vare en lärare på sin gymnasiesärskola. I slutet av det fjärde året gjorde Jesper fyra veckors praktik på samma bilfirma och efter tre dagars provanställning direkt efter studenten var han fast anställd. Sammantaget är Jesper väldigt nöjd med sin gymnasieutbildning och han lyfter fram praktiken som både rolig och givande. Han fick prova på att arbeta på olika företag och fick ett stort stöd från sin mentor som både tog kontakt med företagen, följde med ut till praktikplatsen och kom på besök under praktikveckornas gång. Jesper lyfter särskilt fram det fjärde året som förberedande och berättar att de, förutom mycket praktik, fick lära sig att skriva cv, diskutera praktiken och arbetslivet i klassrummet samt skriva en uppsats om arbetslivet. Det enda han har att invända emot är mottagandet på den sista praktikplats där han idag
31
arbetar. Han upplever själv att han inte blev väl mottagen av arbetsgivaren och efter den första dagen var han bestämd över att han skulle ringa till skolan och säga att han inte ”pallar” mer. Trots att han inte fick en bra kontakt med arbetsgivaren bestämde han sig ändå för att ge praktikplatsen och arbetsgivaren ännu en chans och det var väl, som han själv säger, ”tur det, det
blev ju toppen!”.
5.2.2 Fredrik
Sommaren 2010 tog Fredrik studenten. Idag arbetar han i verkstaden på en bilfirma, något han gjort sedan studenten. Än så länge är det en visstidsanställning som upphör i december men han hoppas att det blir förlängt och att han slutligen blir fast anställd. Första gången han arbetade på bilfirman var sommaren efter nian, ett feriearbete som han fick tack vare sin pappa som också arbetar på firman. När han sedan, under gymnasiet, skulle göra praktik önskade han att få vara på företaget, något som skolan godkände och som resulterade i att Fredrik fick göra all sin praktik på bilfirman under gymnasiet. I trean fick han även förlängd praktik och under trean och fyran var han på sin praktikplats två dagar i veckan och i skolan de resterande dagarna.
Under sin gymnasieutbildning fick Fredrik prata om yrkeslivet och vad arbetsgivare förväntar sig av sina anställda både under lektionstid och med sin mentor. Lärarna berättade ofta om hur viktigt det var att passa tider och att det skulle löna sig i längden om eleverna gjorde bra ifrån sig på praktiken. Förberedelsearbete startade redan i trean och trappades sedan upp i fyran då arbetsförmedlingen kom på besök för att prata om elevernas framtidplaner.
32
5.2.3 Linus
Linus tog studenten i juni 2010 och har sedan dess varit arbetslös. Tiden efter studenten har han aktivt sökt arbete genom att ringa till olika företag, främst inom industri samt lager och logistik. Det senaste arbetet han sökte var på en budbilsfirma men där upplever han att han blev nonchalant bemött. För tillfället behövde firman ingen extrahjälp men när Linus undrade om han kunde lämna sitt nummer så att de kunde ringa om de någon gång behövde hjälp fick han till svar ”behövs inte, dörren är där”. Linus har även sökt arbete via annonser och då främst de annonser som går att hitta på anslagstavlorna i matvarubutiker, men även genom bemanningsföretag. För fyra månader sedan var han på en intervju med ett bemanningsföretag som lovade att höra av sig så fort de hittade ett passande arbete, men tiden har gått och de har inte hört av sig. Några arbeten via arbetsförmedlingen har han inte sökt då de endast kan erbjuda honom praktikplatser. För Linus finns det inga garantier för att praktikplatserna kommer att leda till ett fast arbete eller en förlängd anställning och han har ”ingen lust” att hela tiden hoppa mellan olika praktikplatser som inte leder någonstans. Han kan däremot tänka sig att ta en provanställning som sedan kan leda till arbete. Linus var även i kontakt med arbetsförmedlingen under slutet av sin gymnasieutbildning då han under ett möte med arbetsförmedlingens unga funktionshindrade talade om framtiden. Linus fick en kontaktperson från arbetsförmedlingen som lovade att hjälpa honom med både att hitta ett arbete och att ta kontakt med arbetsgivare. Enligt Linus skulle denne kontaktperson höra sig i augusti igen, men än har han inte fått något samtal.
Under gymnasietiden fick Linus prova på flera olika praktikplatser, men dessvärre kunde ingen av dessa erbjuda honom arbete. Praktiken i sig ser han som en positiv del av sin utbildning, i alla fall ”så länge man trivdes”. Han berättar själv att det endast var två av sina praktikplatser som han trivdes på, varav den ena som han ordnade själv. På dessa två praktikplatser blev han väl bemött och han trivdes med arbetsuppgifterna. Under tiden på gymnasiet
33
upplevde Linus även att klassen fick prata om arbetslivet, främst med mentorerna, och då om hur viktigt det är att passa tider och att komma hel och ren till arbetet. De fick även lära sig att skriva cv och att skriftligt redovisa vad de lärt sig under praktiken. Han upplevde att han hade en god kontakt med sin mentor som brydde sig, gjorde besök på praktikplatserna och som samtidigt ställde krav.
5.2.4 Anders
Anders, som tog studenten i sommaren 2010, upplever en liknande situation som Linus. Han är arbetslös och har sedan studenten sökt arbete, främst genom arbetsförmedlingens platsbank och genom att själv ringa runt till olika företag. Han har även besökt företag, men utan att lyckas. Liksom Linus har Anders fått en kontaktperson via arbetsförmedlingens unga funktionshindrade, men inte heller Anders har fått något samtal. Praktiken som Anders hade under gymnasiet kunde inte heller leda till anställning eftersom det inte fanns någon ledig tjänst eller tillräckligt mycket arbete på den bilfirma han praktiserade på. Anders har god minnen från såväl praktik som skolan. Eftersom han ordnade alla sina praktikplatser själv fick han praktisera inom de områden han ansåg intressanta. Under en period praktiserade han även inom byggbranschen och inom detta skulle han kunna tänka sig att fortsätta. Dessvärre saknar han kvalificerad utbildning. I skolan fick de, precis som Linus nämnde, skriva cv och diskutera praktiken i såväl klassrummet som med mentorerna. Anders minns särskilt stöttningen han fick av sin mentor och genom att mentorn drog en parallell mellan skolan och arbetslivet kunde Anders förstå hur viktigt det egentligen var att passa sina tider och att göra bra ifrån sig på sin praktikplats.
34
5.3 Hur kan gymnasiesärskolorna utveckla sitt
förberedelsearbete?
Samarbete med handledare
Linda på Skola A skulle önska att handledarna på praktikplatserna kunde få bättre information om vad det innebär att ta emot en gymnasiesärskolelev. Hennes förslag är att skolans skulle arrangera ett informationsmöte dit handledarna bjöds in och där det bl.a. skulle diskuterades vad handledarna bör tänka på och hur de kan bemöta eleverna. Detta tror Linda både skulle underlätta för handledaren och för eleven. Faran, som hon ser den, skulle dock kunna vara att handledarna ser problemen före möjligheterna och väljer att tacka nej till uppdraget.
Aktivt mentorsarbete
Anita talade om mentorerna och hennes önskan att de skulle vara mer aktiva. För att kunna bekräfta eleverna och vara trovärdig i sin bekräftelse tror Anita att mentorerna skulle behöva besöka elevernas praktikplatser oftare. Även Fredrik skulle önska ett större engagemang från lärarnas sida genom t.ex. fler besök på praktikplatserna. Han såg även ett mönster i att lärarna engagerade sig mer för ”duktiga” elever. Fredrik kan dock förstå lärarna och att de tappade intresset för att hjälpa eleverna då eleverna själva aldrig visade intresse, men han skulle ändå önska att lärarna visade samma intresse för alla elever.
Integrerad gymnasiesärskola
Anita lyfte också fram sitt förslag om en integrerad gymnasiesärskola, något hon tror lägger grunden för att särskolelever ska bli accepterade i samhället och i arbetslivet; ”Ska vi förvänta oss att Svensson ska integrera där ute så
måste vi integrera här”. Detta skulle kunna leda till att fördomar motverkades
och att fler kom ut på arbetsmarknaden, men hon lyfter samtidigt fram att det idag är svårt för alla gymnasieelever att få arbete direkt efter studenten.
35 Namnbyte
Linus är kritisk mot själva namnet ”särskolan” och menar att namnet är orättvist eftersom eleverna som går i särskolan ofta är väldigt olika och har olika former av funktionshinder. Han skulle önska att skolformen kunde byta namn och att människor kunde förstå att särskolan inte bara infattar elever med grava funktionshinder. De fördomar och generaliseringar som idag finns mot särskolan och dess elever tror Linus mycket väl kan påverka hans chanser att hitta ett arbete.
36
6 Analys
6.1 Hur arbetar gymnasiesärskolorna för att
förbereda eleverna inför yrkeslivet?
Arbetsplatsförlagd utbildning
Efter att ha intervjuat representanter från tre olika gymnasiesärskolor är det tydligt att det går att finna både likheter och skillnader i hur skolorna arbetar för att förbereda eleverna inför yrkeslivet. Gemensamt för alla skolor är att de ser den verksamhetsförlagda tiden som den mest betydelsefulla och det viktigaste förberedelsearbetet inför yrkeslivet, något som stämmer väl överrens med rådande läroplaner som säger att eleverna genom sin praktik ska få kunskap och insikt i hur arbetslivet fungerar.53 Detta stärks även av Sundströms undersökningar som visar på att den verksamhetsförlagda tiden är ett av skolans viktigaste ansvarsområden.54 Samtliga skolor är eniga om att det är viktigt att hitta praktikplatser efter elevernas önskemål och att eleverna, om de hittar en plats som de trivs på, kan få utökad praktik. Representanterna uttrycker alla en förhoppning om att skolans praktik ska leda till en fast anställning, alternativt en anställning med lönebidrag efter studenten. Dessvärre uttrycker de även att detta ofta inte är fallet, något som de bl.a. förklarar med att arbetsmarknaden har blivit mer komplex, att de enkla arbetsuppgifterna har försvunnit, att arbetsgivare inte har tid att ta sig an särskolelever, att det finns fördomar mot eleverna och att eleverna hindras av
53
Malmö Stad (2010), 5
54
37
arbetsgivares identifiering av dem som särskolelever. Detta går att hänföra till såväl Rosenqvist, Molin, Dag och Sundström som alla uttryckte det förändrade arbetslivet och fördomar som huvudorsakerna till att det är svårt för särskolelever att hitta ett arbete.55 Dag, Molin och till viss del även Rosenqvist nämnde också elevernas prestation, vilja och förmåga att utföra sina arbetsuppgifter samt att anpassa sig socialt som tänkbara orsaker, något som också Ola och Maria lyfte fram.56
Introduktionsarbete, ärlighet och självmedvetenhet
Samtliga skolor lyfte fram vikten av att förbereda såväl eleven som handledaren på praktikplatsen inför elevens ankomst. De talade även om hur viktigt det är att eleven känner sig trygg inför sin praktik och att elevernas mentorer samt elevassistenter kan följa med eleverna under den första eller de första praktikdagarna. Enligt Molin och hans framgångsfaktorer är dessa genomtänka förberedelser och det noggrant utförda introduktionsarbete på arbetsplatserna något som ökar chanserna för att eleverna ska närma sig arbetsmarknaden.57 Ärlighet gentemot handledarna och en handikappsmedvetenhet bland eleverna tycktes också vara viktigt för alla skolor. På skola C får eleven själv, inför sin praktik, träffa sin handledare och berätta om sig själv och eventuella problem som kan tänkas uppstå. För Anita, rektor på skola C, är detta ett steg i elevernas handikappmedvetenhet. Denna handikappmedvetenhet nämnde även Ola och Yvonne som menade att om eleverna lär känna sig själva och ta ansvar så kommer det bli lättare för dem att hitta en sysselsättning. Enligt Sundström är skolans viktigaste ansvarsområde, förutom den verksamhetsförlagda tiden, att göra eleverna själva medvetna om sitt handikapp.58 Detta är även tydligt i Molins forskning som menar att om eleven har en självinsikt och är medveten om sitt funktionshinder och sina begränsningar så kommer han eller hon bli mer
55
Ibid., abstract, Molin (2008), 163, 48, Rosenqvist (1988), 137-138
56 Molin (2008), 173-175, Rosenqvist (1988), 132-133 57 Ibid. 58 Sundström (2009), 33
38
attraktiv för arbetsgivare eftersom dessa då kommer ha lättare att förstå den anställde.59
Självständighetsarbete
Enligt Lpf 94 är det lärarens ansvar att anknyta till den verksamhetsförlagda tiden i sin undervisning, något som tycks förekomma på samtliga skolor, antingen i undervisningssammanhang eller genom privata samtal mellan elev och mentor.60 På skola A finns även ett självständighetsarbete som kan jämföras med den forskning om gymnasiesärskolans förberedelsearbete som Rosenqvist bedrivit. Linda talade om skolans internat och om de olika problembaserade utmaningarna som eleverna utsättas för och Rosenqvist lyfte här fram att detta arbete kan skapa en mer flexibel och självständig elev som är konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.61
Samarbete med arbetsförmedling och föräldrar
Utifrån intervjuerna står det också klart att Skola A och Skola C har ett nära samarbete med arbetsförmedlingen. Under det fjärde året har skolorna personliga samtal mellan eleven, föräldrarna, mentorerna och arbetsförmedlingen där framtiden diskuteras. Skola A har också ett förberedande informationsmöte för alla elever i årskurs tre där arbetsförmedlingen berättar om gällande lagar och de stödinsatser som de ansvarar för. Ett liknande möte har skola C, med skillnaden att det är rektorn som berättar om framtiden och kommunens samt arbetsförmedlingens ansvar. Enligt Sundström är detta samarbete ett tänkbart sätt för att öka elevernas möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden.62 På samtliga skolor finns också ett samarbete med föräldrarna och ska vi tro Molin, Rosenqvist och Sundström som menar att föräldrar och dess stöttning är en av orsakerna till att elever kan ha lättare för att hitta ett arbete, så torde skolornas arbete med
59 Molin (2008), 173-175 60 Lpf 94, 2.1 61 Rosenqvist (1991), 74 62 Sundström (2009), 36
39
mottagandesamtal, informationssamtal och kontinuerliga mentorssamtal vara betydelsefullt för elevernas framtid.63
6.2 Hur ser yrkeslivssituationen ut för några före
detta gymnasiesärskolelever och hur
upplevde de gymnasiesärskolans
förberedelsearbete?
Av de fyra före detta särskolelever som intervjuats är idag två arbetslösa, en visstidsanställd och en fast anställd. Både Jesper och Fredrik arbetar på de arbetsplatser där de gjorde sin praktik, Jesper på en praktikplats han fick genom en lärare och Fredrik på en praktikplats som han själv ordnade och där hans far arbetar. Att föräldrars stöd och kontakter kan underlätta för elevers möjligheter att hitta ett arbete, som Molin talade om, tycks därmed kunna styrkas.64 Linus och Anders däremot har, sedan studenten 2010, aktivt sökt arbete utan att lyckats. Deras praktikplatser däremot kunde inte leda till arbete och kanske kan det förklaras med den kärva arbetsmarknaden som Rosenqvist talade om och som gjorde att Linus och Anders praktikplatser inte kunde nyanställa.65 I sitt arbetssökande upplever både Linus och Anders att de blivit nonchalant bemötta. Vad detta beror på vet de inte, även om Linus misstänker att det finns en negativ inställning till att anställa honom eftersom han betraktas som särskolelev, något som också Ola tog upp i sin intervju och som Molin lyfter fram i sin forskning.66 Alla fyra för detta särskolelever upplever att gymnasiesärskolan förberedde dem väl inför framtiden och de fick, i enlighet med Lpf 94, Rosenqvist och Molins framgångsfaktorer, prata mycket
63
Molin (2008), 171, Rosenqvist (1988), 239, Sundström (2009), 36
64 Molin (2008), 173-175 65 Rosenqvist (1988), 137-138 66 Ibid., 181-182
40
om arbetslivet under lektionstid.67 Den verksamhetsförlagda tiden ser de som mycket lärorik och flertalet av dem är nöjda med sin kontakt med sin mentor som både stöttat dem och ställt krav på dem. Liksom Linus lyfter Jesper fram hur viktigt det är att bli väl bemött på sin arbetsplats och i detta fall specifikt på sin praktikplats. Molin talade om arbetsplatsens stöd och hur viktigt det är att eleven ges tid, får genomtänkta förberedelser och ett noggrant utfört introduktionsarbete på arbetsplatsen.68 Jesper berättar i sin intervju om avsaknaden av detta och hur det fick honom att överväga att byta praktikplats. Även Fredrik har erfarenheter av en god kontakt med arbetsgivaren och hur viktigt det är att arbetsgivaren förstår honom och är villig att hjälpa honom för att han ska trivas på sin arbetsplats.
6.3 Hur kan skolorna utveckla sitt
förberedelsearbete?
Enligt Lpf 94 ska gymnasiesärskolan förbereda eleverna inför vuxenlivet med boende, fritid och arbete.69 Hur detta konkret ska ske finns dock inte beskrivet, även om vi får vissa svar i den verksamhetsförlagda tiden, att lärare ska anknyta till praktiken i sin undervisning och att rektor ska ansvara för utslussning till arbetslivet efter studenten. Det är idag tydligt att skolorna som jag intervjuat arbetar enligt våra styrdokument, men frågan är om detta är tillräckligt för att förbereda eleverna inför arbetslivet. En fråga under intervjuerna (se bilaga 1) handlade om skolans fortsatta arbete och om rektorerna, arbetslagsledare, lärare och eleverna ansåg att skolan kunde utveckla sitt arbete. Linda på Skola A skulle här önska att samarbetet med handledarna blev ännu bättre, genom att t.ex. handledarna bjöds in till skolan för att få kunskap om vad det innebär att ta emot en särskolelev. Kanske skulle detta kunna leda till att skolan hittar handledare och framtida arbetsgivare med
67 Lpf 94, 2.1, Molin (2008), 173-175, Rosenqvist (1991), 73-75 68 Molin (2008), 173-175 69 Skollagen 1 kap. § 5
41
ett stort hjärta som Carina talade om och som Molin menade vara en framgångsfaktor för elevers möjlighet till arbete.70 Dock skulle det kanske också, precis om Linda och Rosenqvist lyfte fram, leda till en förstärkning av arbetsgivares fokus på förväntade problem.71 Anita på Skola C och Fredrik skulle även önska ett mer aktivt arbete från mentorerna och fler besök på praktikplatserna, men om detta skulle öka elevernas möjligheter till arbete är oklart. Linus lyfte också fram en önskan om att skolformen behöver byta namn för att komma förbi de fördomar som han upplever finns mot särskolelever på arbetsmarknaden medan Anita tror att lösningen på detta är en integrerad gymnasiesärskola. Detta är det dock endast möjligt att spekulera kring och inget som bekräftas av vare sig Rosenqvist, Molin och Sundströms forskning.
70
Molin (2008), 173-175
71
