33
barngruppen 1-3-åringar för dagen bestående av elva barn av sammanlagt femton inskrivna. Barnen springer iväg och börjar leka. Avdelningens tre pedagoger, Tilly, Tuva och Tammy, har upprättat rutiner för verksamheten vilket för stunden innebär toalettbesök innan den dagliga utevistelsen. Toalettrutinen består i att en pedagog tar med sig maximalt fem barn ut på toaletten där alla ska kissa på potta eller toalett samt få ny blöja om barnet är ett blöjbarn. Därefter ska barnen tvätta händerna för att sedan tillsammans med pedagogen gå ut i kapprummet för att klä sig inför utevistelsen.
Tilly påkallar Moas, 2:8 år, Ranas, 2:0 år, Wilmas, 2:5 år, och Alfons, 2:11 år, uppmärksamhet och berättar att det är dags att gå på toaletten. Flickorna springer ut i korridoren, mot toaletten, men Alfons, som just påbörjat ett bygge med träjärnvägen, sätter sig på tvären. Tilly lockar med utevistelsen, men Alfons skakar bestämt på huvudet. Då går Tilly fram och tar honom i handen: - Kom, säger hon, vi måste se vart Rana tog vägen. Alfons följer motvilligt med. Med sänkt huvud och utskjuten underläpp hänger han, lätt bakåtböjd, i Tillys hand.
Då Tilly och Alfons kommer ut på toaletten har Moa själv lyckats komma upp på en av de två toalettstolarna. Rana och Wilma står vid en av de två vaskarna och har satt igång kranen. Tilly släpper Alfons hand och lyfter ner flickorna från pallen. – Vi måste kissa först, säger hon. Vill du sitta på pottan Wilma? Wilma försöker dra ner sina byxor, får hjälp av Tilly, och sätter sig sedan på en av avdelningens fem pottor. Under tiden klättrar Rana på nytt upp på pallen vid vasken. Hon har hämtat en kanna och en mugg från ett vattenlekbord bredvid vasken. – Nej, säger Tilly. Vi måste kissa först. Vill du sitta på pottan? Rana skriker, sedan blir hon tyst en stund och tittar med sänkta ögonbryn på Tilly. Tilly tittar tillbaka. Rana skriker igen, lite längre, med framskjuten haka. – Jag ser att du inte vill sitta på pottan, säger Tilly. Kom så ska du få en ny blöja.
Moa som har kissat färdigt försöker nå toalettpappret som hänger precis utanför hennes räckvidd. Tilly, med Rana på armen, drar en bit toalettpapper och räcker det till Moa. – Kan du själv torka dig? undrar Tilly. – Mmm, bekräftar Moa, kan fälv, säger hon och nickar. Tilly ler mot henne. – När du har torkat dig kan du sätta dig på golvet och vänta så ska jag bara hjälpa de andra barnen. Tilly byter blöja på Wilma som har kissat lite på pottan. Hon sköljer av pottan samtidigt som hon frågar Alfons, som stått som tyst observatör till händelseutvecklingen på toaletten, om han vill sitta på pottan eller toaletten. – Pottan, svarar han och får hjälp av Tilly att ta av sig byxorna. – Min mamma kissar åsså pottan, säger han till Tilly och ler lite finurligt. – Gör hon det, säger Tilly och ler hon också.
Moa sitter på golvet och petar bort ludd mellan sina tår medan Rana lockar med sig Wilma ut i korridoren. – Kom, säger hon och vinkar till Wilma. Rana och Wilma springer iväg i korridoren. Tilly går och hämtar dem. – Ni får sitta här och vänta på att Alfons blir färdig, säger hon. Wilma sätter sig bredvid Moa. Rana springer ut i korridoren igen. Tilly suckar och går efter henne, kommer tillbaka och sätter sig på
34
bänken vid vasken med Rana i knäet. Alfons är färdig och får hjälp av Tilly att torka sig. Rana springer på nytt ut i korridoren. Tilly sätter snabbt på Alfons en blöja. – Så ja, säger hon. Då går vi och klär på oss. Vi måste nog ha kofta på oss idag, det blåser lite. (Observation, 2011-05-04)
Någon form av toalettrutin sker dagligen på alla förskolor. Förskolans rutiner diskuterades med samtliga respondenter eftersom flera menade att rutinerna stod som hinder för barninflytandet. Tilly på förskolan Tigern:
De största hindren är ju alla rutiner till exempel. Man har ju bestämda, alltså på morgonen ska man göra det, och så ska vi. Frukost vid en tid och sen måste vi det och så måste vi det. Sen måste vi hinna med det och det och så är det middag precis när barnen vill hålla på med något och då kan det vara lite svårt att… (Tilly, 2011- 06-17)
Tuva som arbetar på samma avdelning som Tilly menar att rutiner också kan ge barnen möjlighet till inflytande.
Ibland gör ju rutinerna som styr upp verksamheten så att det inte blir kaos. Då kan ju en rutin göra att det blir lugnt så att man kan få tillfälle att lyssna på barnen. En rutin kan ju vara att man har ett visst antal barn ute. (Tuva, 2011-06-17)
Kajsa från förskolan Kaninen hävdar att alla skapar egna rutiner kring sina liv för att de ska fungera. Exempelvis när vi ska äta, laga mat och så vidare. Däremot tycker hon att barnen ska ha möjlighet att utmana rutinerna. Då de exempelvis uttrycker att de inte vill sova middag ska de få prova på hur det känns och själv få göra sig en erfarenhet och därigenom eventuellt kunna göra nya val i kommande situationer. När Kajsa får frågan om huruvida rutiner hindrar barns inflytande svarar hon:
Det är inte rutinerna som är hindret, det tycker inte jag, det är ju hur vi själv ser på rutinerna som är hindret. (Kajsa, 2011-06-22)
Kring all verksamhet i förskolan skapas rutiner. Förskolebarnen behöver rutiner. Vissa barn klarar att självreglera sina aktiviteter vilket innebär att de söker en lugnare aktivitet då deras kropp behöver vila. Andra behöver hjälp med att strukturera dagen och de behöver hjälp med att finna rytmen som är en förutsättning för att förstå tid och rum. Rutinerna i förskolan hjälper barnen att få en känsla av sammanhang (Brodin & Hylander, 2008:44 ff.).
35
Hjälpte då denna toalettrutin Alfons att självreglera sina aktiviteter och strukturera sin dag? Om vi för några sekunder försöker ta Alfons perspektiv på denna händelse kan vi se att han blev avbruten i sin lek för att, på Tillys initiativ, gå på toaletten. Trots att han uttrycker sin motvilja både genom att skaka på huvudet men senare också med hela kroppen bjuda motstånd då Tilly tar hans hand, har han inte möjlighet att påverka sin situation. Om förskolan styrs av fastställda regler som är opåverkbara för barnen anser Granberg (2004:86) att det är förödande och menar att inrutade aktiviteter som är styrda av vuxna är direkt förstörande för barns lek. Författaren påpekar att det finns en hel del regler som har upprättats för pedagogernas del och inte för barns bästa, som exempel kan nämnas regler där alla måste gå ut samtidigt och att sitta med i samlingen. En sådan styrning, där alla barn leds in i samma aktivitet, motarbetar barns spontana lek.
På toaletten står Alfons tyst och iakttar de andra barnen en lång stund innan Tilly får tid att hjälpa honom. Vilka erfarenheter gör sig Alfons genom sitt iakttagande? Att barn inte får stå vid vasken innan de sitter på pottan, att barn inte får springa i korridoren, att väntan är en stor del av barndomen? Vad är det genom rutinen pedagogerna försöker förmedla till barnen? Eller är rutinen upprättad enbart ur ett vuxenperspektiv för att lösa praktiska detaljer och därigenom ses den som en oviktig händelse ur det enskilda barnets perspektiv. En transportsträcka, ett nödvändigt ont, mellan två viktigare planerade aktiviteter, i detta fall samlingen och utevistelsen?
Tilly ger Alfons möjlighet till påverkan genom att låta honom välja mellan toalett och potta. ”De ramar som pedagogerna skapar, inom vilka barnen får lov att påverka, blir intressanta i frågan om huruvida de små valen kan kallas reell påverkan” (Westlund, 2010:84). Alfons får inte möjlighet att avstå toalettbesöket men gör sitt val att sitta på pottan. Under tiden han kissar startar han en dialog med Tilly som svarar med tal och inbjudande leende. Grunden för hela förskoleverksamheten är att pedagoger upprättar kommunikation med barnet (Brodin & Hylander, 2008:104). Arnér (2006:102) har undersökt hur de vuxnas roll i förskolan påverkar barns möjlighet till inflytande. Resultatet av studien visar att pedagogerna i undersökningsgruppen som intar ett relationellt förhållningssätt till barnen och samtidigt reflekterar och problematiserar sin egen praktik anser sig ha större möjlighet att möta och tillgodose barns initiativ till inflytande. Ett relationellt förhållningssätt innebär att som vuxen ha förmåga att se barnet samspela med sin omgivning och att närma sig barnets eget perspektiv, vilket är motsats till ett punktuellt förhållningssätt där den vuxne ser på barnet på ett specifikt sätt, en sluten uppfattning, oberoende av vilka omständigheter eller i vilken utveckling barnet befinner sig (Arnér & Tellgren, 2006:46). Tilly svarar både verbalt
36
och kroppsligt på Alfons tilltal men driver inte dialogen vidare. I efterhand uttalar hon att i stressade situationer hinner man inte alltid ge barnen det som de behöver då det saknas tid.
Intar Tilly ett bristdiskursivt förhållningssätt för att hon inte anser sig ha tid att ta hänsyn till Alfons inflytandeförsök? Kunde situationen blivit annorlunda om Tilly endast tagit med sig två barn ut till toaletten?