Vid intervjutillfällena ställdes flertalet frågor gällande hur lärarna arbetar med högläsning av skönlitterära böcker i undervisningen. Bland annat om undervisningens upplägg, val av bok, förberedelser och i vilken utsträckning högläsning av skönlitteratur förekommer i
undervisningen. Samtliga av de intervjuade lärarna använde sig av högläsning i klassrummet. Fem av lärarna läser högt regelbundet, det vill säga dagligen eller några gånger per vecka. En lärare säger även “det är ju minst en gång per dag, minst en gång per dag, flera gånger per dag är det ju förstås, så är det ju, absolut” (L7). Två av lärarna använder högläsning i perioder, den ena läraren använder det som “planerade insatser” där fokus på högläsning läggs periodvis i samband med ett temaarbete. Den andra läraren nämner att vissa perioder läser eleverna mest själva och i de perioderna sker det mindre högläsning, men säger att utöver dessa så sker högläsningen regelbundet. Samtliga lärare nämner att högläsningen sker som en planerad aktivitet, varav två lärare nämner att högläsningen även kan ske utan planering. Alla intervjuade lärare använder sig av boksamtal i samband med läsningen. Fyra av de intervjuade lärarna uttryckte specifikt att de alltid presenterar boken innan de börjar läsa högt genom att visa framsidan. Det görs för att introducera boken och för att intressera eleverna. En lärare berättar om hur hen inspirerar eleverna för att få dem skapa inre bilder: “Och då brukar jag alltid börja med att ta fram boken, visa hur boken ser ut och läsa vem som har skrivit boken. Och så får de gissa vad boken handlar om” (L6). Två av lärarna presenterar även författaren, varav en ibland söker upp information och gör ett författarporträtt. Två av lärarna gör en presentation av karaktärerna som eleverna får bekanta sig med. En lärare nämner även att hen brukar, i de fall där hon känner till boken sedan innan, berättar lite om boken så att eleverna får en förförståelse för vad den kommer att handla om.
De flesta av lärarna stannar upp under läsningen för att bearbeta och diskutera texten, det handlar då om att eleverna får frågor kring de lästa. Det kan handla om för eleverna aktuella livsfrågor som vänskap och känslor, eller vad det tror kommer hända härnäst. En lärare berättar att hen stannar upp för att låta eleverna lyfta sina tankar och därmed får alla elever upptäcka att de kan tolka texten olika trots att de lyssnat till samma text. En annan lärare nämner att vissa elever blir störda vid eventuella avbrott i högläsningen och säger följande: “Så därför är det också en avvägning, när man känner att man börjar tappa nån, hur länge man
kan hålla på, så ibland kan ju en bok ta flera dagar, på grund av hur, hur gruppen är just då” (L6).
Läraren menar att vissa elever behöver få lyssna på texten i ett flyt för att inte tappa fokus, och fortsätter berätta att det kan vara bra att spara frågor och diskussioner till slutet. Endast en lärare nämner uttryckligen att hen stannar upp vid svåra eller främmande ord som dyker upp i texten. Hen berättar att eleverna får gissa de främmande ordens betydelse innan hen går igenom ordens innebörd och mening. En annan lärare nämner att samtalen i sig är viktiga och säger “de barn som har ett litet ordförråd med en låg språklig nivå, gynnas av att få höra kompisarna prata” (L6). Läraren förklarar att ordförståelsen gynnas likväl av att eleverna pratar, och får lyssna till andra, som vad de pratar om.
Fyra av lärarna brukar låta eleverna se på illustrationerna i boken under läsningen. En lärare nämner att hen tror att det är bra, för då hänger eleverna med i texten. Två lärare berättar att de har en dokumentationskamera, en kamera kopplad till smartboarden eller projektorn, som filmar i boken under läsningen, vilket gör att eleverna både kan se texten och illustrationerna under högläsningstillfället.
När boken är slut nämner lärarna olika aktiviteter som kopplas till läsningen. Tre av lärarna berättar att de tillsammans med eleverna brukar göra en bokrecension. Detta för att ta reda på om eleverna lyssnat och hängt med i handlingen samt om de minns några händelser från boken, detta är för att bearbeta och få eleverna att reflektera. En lärare säger däremot: “en recension, alltså det är ju supertråkigt, utan det finns ju så många olika sätt att göra” (L7). Att det finns olika sätt att arbeta med boken efteråt är något som fler lärare håller med om. Tre av lärarna berättar att de brukar låta eleverna rita bilder eller illustrationer utefter deras egna inre bilder från berättelsen. En lärare fortsätter berätta att hens elever, efter de läst ut boken, brukar få skriva en fortsättning, egna sagor eller ett nytt slut. En lärare brukar även låta eleverna göra någon mindre dramaövning efter boken lästs ut, medan en annan ibland låter eleverna skriva frågor till författaren gällande boken.
Samtal var något som nämndes som det huvudsakliga arbetet under läsningens gång, men samtal är även en stor del i arbetet efter läsningen. Av de lärare som nämnde ett efterarbete sa alla att de på något sätt även bearbetade texten muntligt vid bokens slut. Några genom att göra
en gemensam bokrecension, som tidigare nämnts, och några genom andra samtal. En lärare kollar av muntligt om eleverna kan förklara ords betydelse, men reflekterar över att det är svårt att ta reda på vilka ord eleverna egentligen lärt sig då eleverna oftast snappat upp olika ord. Några av lärarna repeterar bokens handling var på en lärare säger:
Och det är inte säkert att det alltid kommer samma dag, utan man läser boken, för det tar ju som sagt en stund, så kan man prata om det dagen efter och kanske en dag till, beror lite på vars det hamnar, vad handlar den om och vad hände och vad, för att återigen reflektera (L6).
Denna lärare påpekar att det är viktigt att försöka lägga tid för reflektion då hen tänker att det ger en ökad förståelse för det lästa, men att det inte nödvändigt bör ske vid samma tillfälle. Tre av lärarna nämner kooperativt lärande under intervjun. Två lärare nämner det i samband med att de fick frågan gällande vad de har för syfte med högläsningen. Dessa två lärare reflekterade över att de tror att ett kooperativt lärsätt skulle passa i samband med högläsning och de tillhörande boksamtalen. Att eleverna jobbar i grupp där de blir tilldelade olika roller och ska tillsammans skapa frågor, svara på frågorna, anteckna och repetera svaren. Då får eleverna även träna på turordning och att lyssna på varandra under högläsningstillfället. En av dessa lärare säger: “Jag tänker att man kan ju ha, jomen kooperativt lärande, att eleverna kan ju så småningom läsa för varandra. Men de jag jobbar med är ju för små, de kan inte, alla kan inte läsa” (L6). En annan lärare berättar att eleverna får jobba i lärpar. Hen säger:
Barn idag kan ha ganska svårt men fantasin, alltså det är svårt att säga ba nu när vi läst den här boken så vill jag skriva en recension eller ni ska skriva fortsättningen eller, jag tycker inte om slutet nämen hur vill du att det ska sluta, då har vi ofta att dem får sitta två och två eller tre och tre, och då har dem ju ofta också strukturer då på frågor förstås, att utgå ifrån där de då i samtal med varandra, lär av varandra och får inspiration av varandra (L7)
Läraren menar att en motivation skapas hos eleverna då de får jobba i par, vilket läraren betonar är jätteviktigt. Samma lärare reflekterar över hur lång tid ett högläsningspass ska vara, och säger: “när de är små så har de ju ganska korta orkstunder de orkar ju inte jättelänge så att ett knep är ju verkligen att man tänker efter när man har den där högläsningen”(L7). Hen berättar vidare att hen behöver tillämpa strategier för att få eleverna att hålla koncentrationen uppe och orka lyssna. Samma lärare reflekterade även över vilken tid under dagen det passar bäst att läsa högt och säger att det är olika från grupp till grupp.
Att variera tonläge, röststyrka och att stanna upp när det blir spännande är något som flertalet av lärarna använder för att engagera eleverna under högläsningen. Att förflytta sig i rummet, ställa sig längst bak i klassrummet eller sätta sig på en ledig stol är det en av lärarna som nämner att hen gör. En lärare säger: “Vill jag få eleverna att lyssna noga, brukar jag viska, då brukar de flesta koncentrera sig för att höra vad jag säger” (L5). Lärarna reflekterar över att de säkert använder sig av omedvetna strategier för att bibehålla elevernas intresse som de omedvetet tillämpar under högläsningstillfällena.
Alla utom en av de intervjuade lärarna tar upp läsförståelse och olika strategier under intervjun. Två lärare nämnde det i samband med att de tror att högläsning gynnar utvecklandet av läsförståelsestratergier. En lärare ger exempel på hur hen arbetar med strategierna genom att använda sig av ett anpassat pedagogiskt material som innefattar läsförståelsestrategierna personifierat, där varje strategi omvandlats till en karaktär i form av en spågumma, detektiv, reporter med flera. Denne lärare nämner dock inte hur hen konkret använder sig av dessa karaktärer i undervisningen. En lärare berättar att hen använder sig av läsförståelsestratergier och att hen har gjort det i många år. Hen berättar att det fanns material som hen använde sig av som de följde till punkt och pricka. Hen uttryckte sig: ”Skulle det finnas idag, och du som ny lärare fick ta del av det skulle du märka att det är en fantastisk hjälp” (L4).En annan lärare arbetar med strategierna genom att själv stanna upp och ställa frågor kopplade till texten för att visa hur strategierna används, för att sedan allt eftersom låta eleverna själva ställa frågor och vara motorn i arbetet.
De flesta av lärarna är förberedda inför högläsningstillfället och menar på att det är viktigt för undervisningen. En lärare säger: “om inte jag är förberedd på vad jag ska läsa så kan jag ju inte heller gör en bra lektion av det eller en bra lässtund” (L7). Flertalet lärare nämner att de tycker att det är viktigt att läsa på om boken innan så att de kan förbereda eleverna innan läsningen med vad den kommer att handla om. Nästan alla läser, eller skummar, igenom boken innan om de inte väljer en bok som de redan känner till. En lärare, som alltid har ett speciellt syfte och tema med högläsningen, berättar att hen alltid måste läsa igenom böckerna för att veta om handlingen passar till temat. En annan lärare nämner att hen inte har tid att läsa igenom böckerna innan men att hen brukar bläddra i boken innan läsningen för att ta reda på hur långt kapitlet är och om de kan stanna på något passande ställe mitt i kapitlet om de inte hinner läsa hela.
Hur valet av högläsningsbok går till skiljer sig bland de intervjuade lärarna. En lärare nämner att hen försöker variera genre hela tiden, medan en annan lärare väljer mycket fantasy då det är en genre som tilltalar läraren själv. Att välja böcker som är relevant för eleverna och som de kan relatera till är det tre av lärarna som nämner. Två lärare väljer bok med omsorg och nämner att de alltid har ett syfte med valet av en bok. Boken ska passa in i ett tema som är relevant för klassen vid lästillfället. Har klassen ett arbetsområde om vikingatiden så kan en skönlitterär bok som relaterar dit väljas som högläsningsbok. Ibland är syftet att roa eleverna, eller bearbeta känslor, och då väljs passande böcker utifrån detta. Två av lärarna väljer böcker som de har läst i tidigare klasser eller känner till sedan innan, de kan också välja en bok som de har blivit tipsade om av en kollega eller en elev. En av de två lärarna berättar att följande hände vid ett tillfälle i början av hens karriär när eleverna hade fått välja bok:
(..)så vart det Berts dagbok och så hade jag en förälder där, som jag var som, ja hon vart bara rödare och rödare i ansiktet, och tyckte att språket var direkt olämpligt och, hade jag läst igenom, och hur jag tänkte, det vart som en lärpenning på något sätt (L4). Denna lärare fortsätter berätta att hen numera endast läser böcker med ett vårdat språk. En annan lärare pratar också om att låta eleverna ge förslag på böcker. Vidare nämner hen att om en elev kommer med en bok som eleven visar glädje för, så anser hen att ett syfte med att läsa just den boken kan vara att motivera eleverna till läsning, vilket också är en viktig del i valet av bok. Om vem som ska få välja bok uttrycker sig en lärare så här:
Jag tror på att man inte alltid kan låta eleverna välja vad de vill läsa. Vi ska bredda deras repertoar och det är vår uppgift att visa på mångsidigheten i litteraturen, därför måste man som lärare ibland välja böcker som eleverna kanske inte själva skulle valt (L1).
Läraren menar att det är lärarens uppgift att välja vilka böcker som ska läsas, men att eleverna emellanåt kan få vara delaktiga. Även tankar kring hur högläsningen prioriteras och hur mycket tid som kan ägnas åt det skiljer sig bland lärarna. Majoriteten av de intervjuade lärarna tycker att de har för lite tid för högläsning i relation till hur mycket de har att göra. Dessa lärare har en ambition att läsa ofta och regelbundet, men det prioriteras ofta bort när annat måste hinnas med. Hälften av dessa lärare uppger att de vill läsa mer då de anser att högläsning främjar mycket, att det har positiva effekter som alla elever borde få ta del av och
Jag är ju sån där att jag tycker att läraryrket fortfarande, tack och lov är ganska fritt, alltså jag har ju, det är ju som det verktyg jag ska förhålla mig till men det står ju inte exakt på vilket sätt jag ska lära dem, saker hit och dit så jag har jobbat ganska mycket med böcker för att jag tycker att det är jätte, jättestor del och jätteviktigt och det är lätt att entusiasmera eleverna med det. Och det är ju upp till mig att, ta in det(L7)
Den här läraren tycker inte att tiden är ett hinder för att använda sig av högläsning i undervisningen, och förklarar att högläsning är “jättejätteviktigt”.
8. Diskussion
Under rubriken diskussion kommer resultatet att analyseras och diskuteras mot arbetets bakgrund, tidigare forskning samt det teoretiska ramverk som studien vilar på. Diskussionen har struktureras upp utifrån rubrikerna 8.1 Lågstadielärares syfte med högläsning av
skönlitterära böcker, 8.2 Hur lågstadielärare arbetar med högläsning av skönlitterära böcker, 8.3 Metoddiskussion samt 8.4 Framtida forskning.