Intervjuerna inleddes med att lärarna fick en fråga gällande syftet till varför de tillämpar högläsning av skönlitterära böcker i undervisningen.Samtliga lärare uttryckte att det ofta fanns ett flertal syften till varför de tillämpade högläsning. De tre genomgående aspekterna som samtliga sju informanter nämnde som syfte var att de högläser för att det skapar en känsla av gemenskap, för att det stärker elevernas ordförståelse och för att utöka elevernas ordförråd.
Lärarna uttryckte vidare att samtalen kring texterna är minst lika viktiga som själva
högläsningen. Denna aspekt lyfts också av Batini et al. (2018) och Lennox (2013) som båda i sina respektive studier betonar vikten av att arbeta och diskutera tillsammans. De menar att det är en viktig aspekt i utvecklandet av såväl den språkliga förmågan som den kognitiva förmågan. Vidare betonar den sociokulturella teorin uttryckligen att samtal och interaktion ligger till grund för all kunskap och utveckling,där scaffolding är ett viktigt begrepp.
Scaffolding sker när lärare och elev interagerar, och eleverna får redskap som gör att eleverna kan ta till sig kunskap på en högre nivå (Vygotskij, 2001). Även Palincsar och Brown (1984) presenterar i sin studie att en ömsesidig dialog mellan lärare och elever bidrar till lärande och utveckling. Palincsar och Brown (1984) kallar metoden för Reciprocal teaching. Metoden syftar till att läraren först visar och sedan bjuder in eleverna till att delta i diskussioner utefter egen förmåga, med målet att eleverna slutligen får redskap till att diskutera på egen hand. Det går att identifiera drag av metoderna Reciprocal teaching och scaffolding i samtliga lärares didaktiska tankar gällande utformningen av undervisningen. När lärarna nämner vilka syften de har till varför de högläser, hur de tänker kring upplägget av arbetet samt hur de resonerar kring elevernas utveckling, går det finna likheter med såväl Palincsar och Browns (1984) tankesätt som Vygotskijs (2001). Lärarna nämner dock inte uttryckligen att de använder sig aktivt av vare sig scaffolding eller Reciprocal teaching. Några av lärarna använder sig av
läsförståelsestratieger som exempelvis: att förutspå, sammanfatta och ifrågasätta. De
förtydligar detta genom att de först visar och sedan låter eleverna successivt ta över. Detta sätt att arbeta går att koppla till både Reciprocal teaching och scaffolding. Lärarna nämner med andra ord inte att de använder sig av någon speciell metod men vid bearbetning av det insamlade materialet som denna studie baseras på, går det vid analys att finna delar av metoderna i ett flertal av lärarnas svar och arbetssätt.
Batinis et al. (2018) forskning gällande att högläsning visat sig vara ett medel för att utveckla de kognitiva förmågorna, såsom förståelse för andras känslor och situationer, är något som återspeglas i lärarnas syften med högläsning. Resultatet i studien tyder på att lärarna tycker att högläsning och boksamtal är en viktig del i undervisningen för såväl den språkliga- som den kognitiva utvecklingen. Att använda högläsning och boksamtal med syfte att bearbeta och diskutera samhällsviktiga problem och lyfta situationer eller känslor med eleverna, kan kopplas till begreppet mediering. Mediering är ett redskap som enligt den sociokulturella teorin hjälper människan att förstå och tolka omvärlden (Chambers, 2019). Skönlitterära böcker ger möjlighet till att ta del av andras erfarenheter vilket gynnar vårt sätt att tänka och resonera enligt Säljö (2013). Det medför att vi kan utveckla förståelse för sådant som vi ännu inte varit med om och att vårt perspektiv vidgas. Högläsningen kan med andra ord tillämpas som ett medierande redskap för eleverna.
Vid sammanställningen av det insamlade datamaterialet visade det sig att flertalet lärare använder sig av mediering på flera olika sätt under sitt arbete med högläsning. Eleverna får genom högläsning möjlighet att ta del av ett textinnehåll som är över deras förmåga. Högläsning blir redskapet som lärarna använder sig av för att eleverna ska kunna ta till sig innehållet. Vidare reflektioner gällande mediering är att lärarna inte endast tillämpar mediering genom själva högläsningen. Flertalet lärare nämner också att de visar bilder på omslaget eller visar illustrationerna i boken under tiden högläsning pågår, vilket också är ett medierande redskap. Genom att eleverna får ta del av bilderna får de enligt en av de
intervjuade lärarna en ökad förståelse för innehållet, vilket innebär att läraren nyttjar ett medierande redskap i undervisningen.
Vidare uttryckte samtliga lärare att elevers ordförråd och språkliga utveckling var en av anledningarna till att de tillämpade högläsning. Lärarnas syfte med högläsningen, och deras
tidigare forskningen gjord av Oueini et al. (2008) stöttar. Oueine et al. (2009) har i sin studie kommit fram till att högläsning hjälper eleverna att utveckla ordförrådet. Även Lennox (2013) menar att högläsning, vid frekvent användande, gynnar elevers ordförråd då det medför att elever blir exponerade för stora mängder av ord. Edwards Santoro et al. (2008) menar vidare på att elevernas ordförråd och ordförståelse gynnas, men betonar också vikten av att samtala om texten. Edwards Santoro et al. (2008) menar på att även i de textfokuserade samtalen sätts ord och begrepp in i ett meningsfullt sammanhang. Att samtal runt texter gynnar
språkutvecklingen är något som även Vygotskij (2001) stöttar, då han lyfter att en central del för utveckling av den språkliga förmågan är kommunikationen mellan individer.
Oueini et al. (2008) tar i sin studie upp att elevers läsförståelse gynnas genom högläsning. De menar på att eleverna under högläsningen blir bekanta med och introduceras till
läsförståelsestrategier och att eleverna genom samtal får möjlighet att bearbeta det lästa. Det är dock ingen av de intervjuade lärarna som nämner att högläsning bidrar till en utvecklad läsförståelse. Det verkar finnas en diskrepans mellan det lärarna säger att deras syfte är och vad de nämner att de gör. Lärarna nämner i intervjuerna att de jobbar med läsförståelsen under arbetet, men nämner inte läsförståelsen som ett specifikt mål eller syfte till varför de högläser.
Flertalet av lärarna uttrycker i sina intervjuer att de har önskan om att lägga mer tid till
högläsning och lyfter problematiken med att högläsning ofta är aktiviteten som får stå tillbaka på grund av tidsbrist. Att högläsningen är det som får stå tillbaka trots det faktum att flertalet av de intervjuade lärarna uttrycker en önskan om att lägga mer tid på högläsningen beror enligt den insamlade datan på några faktorer Det som framkom vid bearbetningen av den insamlade datan är att anledningarna till att högläsningen inte får den plats lärarna önskar beror på att det inte förkommer som en schemalagd aktivitet, lärarna upplever stress gällande att hinna med de resterande ämnena och tidsbristen. Vikten av att högläsning sker frekvent lyfts av såväl Lennox (2013) som Fisher et. al, (2004) som menar på att den frekventa tillämpningen av högläsning är den grundläggande förutsättningen för att den språkliga förmågan skall främjas. Dessa faktorer, som visat sig ligga som hinder för att lärarna ska kunna uppnå sina ambitioner om att använda sig av högläsning av skönlitteratur i
undervisningen i större utsträckning, är några av de faktorer som enligt Fisher et. al,(2004) och Lennox(2013) forskning bidrar till elevernas språkutveckling
8.2 Hur lågstadielärare arbetar med högläsning av skönlitterära böcker
Om lärarna vill nå ut med sitt tilltänka syfte och nå den utveckling hos eleverna som de strävar efter krävs det vissa faktorer och komponenter. Fishers et al. (2004) tar i sin forskning upp komponenter som är viktiga för att utföra en effektiv högläsningsundervisning. Den första komponenten som Fisher et al. (2004) lyfter är att läraren måste ha ett tydligt syfte med undervisningen. De följande tre komponenterna är att lärarna måste vara förberedda, göra noggranna val av böcker och sätta högläsningen i ett större sammanhang. Alla de intervjuade lärarna i studien nämnde en eller flera av komponenterna när de beskrev hur de förberedde sig inför arbetet med högläsningen. Enligt Fisher et al. (2004) är samtliga komponenter bärande faktorer för en effektiv högläsningsundervisning. Frågan väcks om alla komponenter måste tillämpas för att högläsningsundervisningen ska visa sig vara effektiv.
Samtliga lärare nämner att de använder sig av boksamtal och de flesta nämner att de stannar upp för att ställa frågor kring texten. Lärarna fick inga frågor under intervjuerna gällande vilka typer av frågor de ställer till eleverna under läsning utan endast frågor som ämnade undersöka hur de arbetar med de skönlitterära böckerna. Det lämnar en öppning för
reflektioner gällande hur boksamtalen praktiskt går tillväga i klassrummet. Lärarna bör enligt Fisher et al. (2004) ställa frågor om detaljer samt frågor som bjuder in till reflektioner där eleverna uppmanas identifiera samband mellan texten och deras egen verklighet. Edwards Santoro et al. (2008) säger att eleverna måste vara delaktiga i diskussionerna för att det ska ge något resultat. Lennox (2013) samt Palincsar och Brown (1984) pekar på vikten av interaktion och att det ska vara en ömsesidig dialog mellan lärare och elever. Enligt Palincsar och Brown (1984) innebär det till exempel att läraren visar och sedan får eleverna ta över allt mer. Det innebär inte att läraren endast ska ställa frågor som eleverna ska svara på, utan att utmana dem att ställa egna frågor till texterna. Endast en av lärarna nämner att hen utmanar eleverna på detta sätt med motivationen att eleverna allt eftersom själva ska vara motorn i
frågeskapandet. Scaffolding blir en viktigt metod i samtalen kring texten (Vygotskij, 2001). Trots att lärarna nämner att de ställer frågor kring texten är det inte helt självklart om de ställer frågor som faktiskt utmanar och hjälper eleverna att utvecklas till nästa nivå.
Arbetet som sker när boken är slut är något Fischer et al. (2004) ser som en viktig komponent i ett arbete med högläsning. Att läsningen inte bör ses som en enskild aktivitet, utan ska kopplas samman med skrivande eller liknande uppgifter. Alla intervjuande lärare nämner att
hela läsupplevelsen i ett sammanhang. Vikten av att sätta lärandet i ett sammanhang är något som Vygotskij (2001), Batini et al. (2018) samt Fisher et al. (2004) betonar. Lärarnas
didaktiska tankar vid utformandet av hur de arbetar kring det lästa kan förankras i både det teoretiska ramverket för studien och i den tidigare forskning, vars studier visar på att det är ett gynnsamt sätt att arbeta. Lärarna arbetar dock på olika sätt med bearbetningen av det lästa. En lärare stannade upp under läsningen för att diskutera texten och ställa frågor, exempelvis om livsfrågor, frågor om vänskap eller en händelse i boken. De bearbetar även texten på olika sätt efter läsningen och nämner flera förslag på passande aktiviteter. Genom att samtliga lärare har ett arbete kring böckerna sätts läsandet in i ett sammanhang och ger eleverna ett vidare
perspektiv på innehållet. Innehållet kopplas samman med elevernas verklighet, vilket Vygotskij (2001) anser vara viktigt. Vygotskij (2001) anser även att det är viktigt att läraren organiserar undervisningen och låter eleverna möta en socialt stimulerande miljö för att förbereda sig att möta omvärlden. Han säger även att en bra lärare tar med sig livet in i klassrummet.
Flera av lärarna nämnde att högläsning bidrar till gemenskap varav en lärare nämnde att högläsning skapar likvärdiga förutsättningar för alla elever, oavsett tidigare kunskap, kultur eller modersmål. En av aspekterna som en lärare lyfter som en vinst med högläsning är att eleverna möts på samma arena. Högläsningen blir därför enligt läraren en gemensam
mötesplats där alla ses på samma villkor. Men för att eleverna ska kunna ta till sig en text och kunna ta del av de erfarenheter och budskap som boken ger kan dock inte böckerna vara allt för långt ifrån elevernas verklighet (Wedin, 2011). Fisher et al. (2004) nämner i sin forskning att val av högläsningsbok ska matcha elevernas utvecklings- och emotionella stadie, vilket även skulle kunna innebära att boken behöver matcha elevernas förkunskaper, erfarenheter och kultur. Wedin (2011) menar att autentiska böcker vid högläsning är en viktig del i elevers språkutveckling, inte minst för elever med svenska som andraspråk. Många av de klassiska barnböckerna har ett svenskt perspektiv och budskap som de elever som kommer från en annan kultur inte alltid delar och förstår. För en lärare som har som syfte att läsa skönlitterära böcker för att skapa gemenskap har valet av bok stor betydelse, vilken ingen av lärarna reflekterade över under intervjuerna. Lärarna nämnde att de väljer bok efter genre, aktuella teman, böcker de blivit rekommenderade eller böcker som de tror passar eleverna.
8.3 Metoddiskussion
Alla lärare är överens om att högläsning är något positivt och att det används mestadels i ett språkfrämjande syfte. De lärare som ville ställa upp på en intervju kan förmodas vara de som använder sig av högläsning i undervisningen samt har positiv inställning till detta. Det kan vara en av anledningarna till att vi fått fram de resultat vi fått. Vidare kan det reflekteras över vad de lärare som inte ville ställa upp på en intervju hade för anledning att inte vilja delta. Möjliga orsaker kan vara tidsbrist, bristen på högläsning i undervisningen eller oviljan att delta. Om alla tillfrågade lärare hade ställt upp på en intervju hade utfallet troligtvis blivit annorlunda och studien således större. Resultatet kunde då blivit mer nyanserad och en bredare bild av lågstadielärares syn på att arbeta med högläsning hade troligtvis framkommit. Några av de intervjuade lärarna är bekanta till oss sedan tidigare genom den
verksamhetsförlagda utbildningen eller genom vikariat. Vi är medvetna om att utfallet av intervjuerna samt de intervjuande lärarnas positiva inställning till deltagandet kan ha påverkats av faktorn att vi sedan tidigare kände till varandra.
När intervjufrågorna skapades utformades de så att de inte skulle vara ledande, vilket beskrivs under rubrik 6.1. Vid analys av de transkriberingar som gjorts kan vi i efterhand identifiera att ledande frågor i viss mån förekommit, detta trots försök till att undvika dem. Det har skett när följdfrågor ställts vid eftersökandet av information som informanten inte vidrört. Om vi ska koppla tillbaka till att få en mer nyanserad och varierad bild av högläsning med fler
informanter, skulle vi även kunna vidareutveckla och justera frågorna. I dokumentet med intervjufrågor (se bilaga 2) finns frågan om vilka fördelar lärarna ser med högläsning men inte vilka nackdelar som de ser. En sådan fråga kan komma att påverka resultatet i sin helhet då samtliga lärare var positiva och såg flertalet fördelar med högläsning. Att ta reda på om lärarna även såg några nackdelar hade gett oss ett mer nyanserat resultat.
Vid rekryteringen av skolor för intervjuerna tillfrågades fem rektorer som samtliga blev kontaktade via telefon. De gav ett muntligt samtycke till att intervjuer fick genomföras med personal på deras skola, med kravet att lärarna själva måste bestämma om de vill ställa upp i studien eller ej. I efterhand har reflektioner hos oss skribenter uppstått gällande att vi skulle utformat ett skriftlig godkännande och inte ett muntligt. En reflektion som vi tar med oss är att alltid bekräfta och säkerhetsställa bevis skriftligt. Det har dock inte uppstått några komplikationer gällande detta men är en lärdom som vi kommer bära med oss till framtida