Resultatet av undersökningen visar att både enkätens lärare liksom de intervjuade lärarna ser att det finns många fördelar med att färga in matematiken. Samtidigt bör det poängteras att 40 utav lärarna grundar sina åsikter utifrån ett teoretiskt perspektiv, då det endast var 5 lärare som svarade jakande på frågan, Använder du dig av infärgning i din undervisning? Matematiken tycks vara ett sorgebarn då det gäller samverkan mellan lärare. Enligt Löwing och Kilborn (2002 s. 282) har ämnet oftast en undanskymd roll i integrationens diskurs. Vid en jämförelse mellan de båda lärarkategorierna från enkätundersökningen, uppdagades det att fler Hv-lärarna (12 mot 4) hade kryssat för den mer kraftfulla graderingen I mycket hög grad. Jag ser det som att dessa lärare oftast har en bakgrund som professionella hantverksutövare och detta bidrar till en mer positiv inställning till att förankra de teoretiska kunskaperna till den praktiska utövningen. Martinsson (1991 s. 92) beskriver matematiken som en uttalad kunskap i motsats till den tysta, outtalade, som inbegriper hantverkets vetande. I hans diskussion om hantverkets handböcker med beskrivningar, menar han att den tysta oformulerade kunskapen kan bli uttalad och formulerad. Jag menar som Martinsson att matematiken kan ses som ett kommunikativt verktyg för en bättre förståelse av verkligheten.
Undersökningsgruppen som helhet ser att infärgningsmetoden kan bibringa en helhet i lärandet. Indirekt skulle detta kunna tolkas som att lärarna i första hand fokuserar på läroplanen och kursplanernas mål att lyfta fram fakta, förtrogenhet, färdighet och förståelse (Lpf 94 2.1). Resultatet visar även att verklighetstrogen undervisning är det som lärarna ser som fördelaktigt med metoden. Lärare H1 och H2 betonar vikten av att förbereda eleverna inför det kommande yrkeslivet, där anställningsbarheten kan avgöras huruvida eleven kan hantera matematiska begrepp inom sitt kommande yrke. Enligt Egidus (1999 s. 67) och Gustafsson (Skolverket 2002c s. 79) ska teori och praktik förenas för att ge en verklighets- anknuten undervisning, och att det krävs en teoretisk inblick för att kunna förstå och utforska den praktiska utövningen. Till resonemanget går det även att applicera Alexandersson & Lantz, Andersson (Säljö 2008 s. 210) tankar, att den traditionella synen på kunskap måste omprövas och att dagens skola bör upptäcka beröringspunkter och se samband mellan teori och praktik.
I efterhand måste jag rikta en viss kritik mot mina olika alternativ i enkäten. Endast 3 positiva aspekter hade formulerats i motsats till 6 olika negativa aspekter. Detta kan ge en bild av att jag ville framhålla det negativa, men det var inte mitt syfte. För rättvisans skull bör jag därför uppge att det under intervjuerna förekom argument som kan ses som gynnsamt ur ett lärarperspektiv. Lärare M2 menar att infärgning gynnar en förståelse för kollegornas olika kurser, samt att lärarna kan ge varandra stöd i sin lärarprofession. Lärare M1 betonar att eleverna finner lugn när lärarlaget dras mot samma mål och ger ett samspelt intryck. Liknande åsikter presenteras även av Maerker och Kilborns (www.mah.se) i KAM-projektet.
I litteratur och pedagogiska publikationer nämns ofta elevernas ökade motivation till matematiken när kärnämnet färgas in i karaktärsämnet. Enkäten hade ingen direkt fråga om motivation, men indirekt går det att tolka in motivationsbegreppet i resonemanget om att öka elevernas intresse för matematik. Lärare H3 beskriver att eleverna blir stolta och glada över nyvunna matematik kunskaper som leder till bättre lösningar inom hantverket.
Illerns (2006 s. 41) beskriver ”drivkraftsdimensionen” som de processer som sätts i rörelse när nyfikenhet leder till sökandet efter kunskap och förståelse. Giota (2002 s. 296) och Illeris (2006 s. 150) anser även att elevens autonomi kan ses som en bakomliggande faktor till motivation. Jag anser liksom Stensmo (2000 s. 10) att ”eleverna måste äga målen för att uppfatta dem som angelägna”, här är samspelet mellan läraren och eleven av yttersta vikt för att finna uppgifter som upplevs utmanande och tillgängliga.
Några angelägna faktorer som lärarna ser som negativt med infärgning framkom ur resultatet. Resultatet visar att betygsättning och bedömning upplevs som en svårighet med arbetsmetoden. I debatten om en likvärdig skola kan det vara relevant att nämna ett sådant argument. I skolverkets rapport Utvärdering av fem gymnasieprogram (1999 s. 132), framkom det att beprövade metoder att bedöma elevernas prestationer inte har arbetats fram. Lärarna i rapporten anser liksom lärare M2 att det kan vara svårt att finna anknytningar. Jag tolkar detta som att lärarna inte är insatta i kollegans kurser.
Frågan jag ställer mig är, varför lärarna så entydigt vidhåller betygsättning ska ses som det mest negativa, den nya läroplanen som förespråkar en undervisning mellan ämnena har funnits sedan 1994 och intervjuernas svar har uppgivit att det vid samverkan kan ge läraren fler infallsvinklar på eleven kompetenser, vilket jag tycker borde ge mer underlag för en likvärdig bedömning och betygssättning. Enligt Rudhe (1996 s. 13) koncentrerade sig debatten vid den senaste läroplanens införande på att samarbeta inte hur man skulle samarbeta. För mig förefaller det som att samma förhållande fortfarande gäller.
Faktorer som ytterliggare nämns i resonemanget är inga djupa kunskaper i matematik och förlorad undervisnings tid inom respektive ämne. Enligt lärare M1 är det endast 30,00 % av matematikinnehållet som går att färga in och det blir därmed svårt att uppnå kursmålen. Denna lärarröst står i kontrast till Krantz och Perssons (2001 s. 24 ) och mina antaganden som nämndes i arbetets början, att det finns många beröringspunkter mellan läroplanerna och de uppsatta kursmålen. Statistik för de nationella ämnesproven i matematik för årskurs 9 under vårterminen 2008 kan tolkas som en tydlig klassmarkör (Skolverket 2008e s. 10). Elever med minst en högutbildad förälder klarade sig betydligt bättre än elever med två lågutbildade föräldrar. Det är oftast de sistnämnda eleverna som söker sig till de yrkesinriktade programmen, PRIV- elever. Resultatet har uppgett att elevernas bristande förkunskaper i matematik försvårar infärgning och därför avvisas som arbetsmetod. Min fråga är, om det inte är dessa elever som är mest betjänta av att arbeta med infärgning. Liksom Maerker och Kilborn (www.mah.se) ser jag inga svårigheter med att utgå från den nivå eleverna befinner sig på. Jag anser att skolan måste försöka få in mer matematik i den löpande undervisningen, annars skapar vi ett A- och B lag.
Min slutsats är liksom Lindberg (2003 s. 11) att ”varken yrken eller yrkesområden är statiska fenomen”, dagens samhälle ställer andra krav på såväl skola som Hantverksbranschen. Ett antal negativa sidor med infärgningen har påträffats, men jag anser att de positiva sidorna
väger för arbetsmetoden. Den största behållningen med att färga in matematiken är att eleverna får en helhet i sitt lärande i en verklighetstrogen undervisning. Där teori och praktik samt lärare och elever samspelar med varandra.