Hur ska och kan den specialpedagogiska kompetensen användas?

En rektor berättar att hennes specialpedagoger arbetar olika. En specialpedagog arbetar mot lärarna och hjälper vissa elever direkt. Hon kan ge råd, stöd och vara handledare. Rektorn lyfter fram att en saknar utbildning för yrket och kan därför inte användas fullt ut. Hon tar även fram problematik kring fördelning av resurser och att det finns en risk att användningen gynnar de som ”skriker högst”. Rektorns tankar kring hur specialpedagogen ska arbeta har stött på visst motstånd hos några av mellanstadielärarna. Den specialpedagog som har förskollärarbakgrund har haft svårt att hävda sig mot mellanstadielärarna. Specialpedagog och processledare har suttit tillsammans för att göra ett urval av elever. Specialpedagogen ska ha överblicken, vilket enligt rektorn är lättare för den som arbetar i teamet ”Jag måste lita på deras bedömningar”.

En av de fem rektorerna har ingen specialpedagog på sin egen enhet utan de finns i det centrala teamet. Intervjun påverkades av detta genom att det var lite begreppsförvirring. Rektorn redogjorde för hur specialpedagogen i stödteam på upptagningsområdet används. Teamet kopplas in när lärare känner att de inte når längre och när de tagit hjälp av enhetens speciallärare. Specialpedagogen i teamet går ut och ser barnet i verksamheten innan hon handleder personalen. Arbetssättet är väldigt olika beroende på vilken problematik det gäller. Specialpedagogen tolkar också utifrån den beskrivning som lämnas in till henne före besöket. Speciallärarna är i vardagen nära eleverna. Specialläraren ger handledning till läraren om hur man till exempel pratar med föräldrar. Specialläraren kan till och med vara med när de har föräldrasamtalen och de har utbildat en speciallärare till att avlasta specialpedagogen i vissa föräldrasamtalen. De har också vidareutbildat en speciallärare i Itba test, eftersom kön till specialpedagog i teamet upplevdes för lång. Speciallärare på enheten har öppna positioner i sina scheman för att kunna möta behov som uppkommer. De tar emot elever som har ett akut behov. Vissa positioner är låsta till klasser. De kan ha grupper men det variera vad det är för behov som styr. Användningen styrs av behov hos barn och hos lärare. Rektorn önskar en plan för hur specialläraren/specialpedagogen kan utveckla och användas i verksamheten.

Rektorn på en av skolorna tycker det är viktigt att den som arbetar som speciallärare eller specialpedagog i ett arbetslag har ett elevansvar. Det innebär att man har en eller två grupper i något sammanhang som man har ansvar för, utifrån den kompetens man har. Har man en bakgrund som svensklärare har man dem i svenska. Det är viktigt att man har hela ansvaret fullt ut för att slutligen kunna sätta betyg på de elever de haft i grupperna. Det är viktigt att specialpedagogen inte hamna i en svår roll där de handleder, men inte har ett ansvar.

Rektorn lyfter fram flera faktorer som påverkar användandet av specialpedagoger. Det är allt från bristen på små rum, till vilka utbildningar speciallärare och specialpedagoger har. Dessutom lyfter rektorn upp att förväntningar från lärare, föräldrar och elever styr. Rektorn ser sin roll som ansvarig för att inte låta akuta behov, lärares behov eller föräldrars krav styra utan komma fram till pedagogiska utredningar som styr fördelningen.

I en av intervjuerna tydliggör även denna rektor att det inte finns specialpedagog på enheten utan att de använder sig av den som finns i teamet för upptagningsområdet. Denne kartlägger, konsulterar lärare, besöker klasser och ser bland annat hur eleverna i klassen interagerar. Specialpedagogen handleder också. De som är speciallärare undervisar enskilda elever eller mindre grupper. När en elev har bekymmer lämnas problembeskrivning och önskemål om stöd skriftligt till speciallärarna från klasslärarna. I speciallärargruppen tas upp vilka tider som finns och det praktiska kring detta. Eleverna väljer till viss del själva genom att de får ett erbjudande att gå till speciallärare. Rektorn anser att specialundervisningen ska fokusera på kärnämnena och framförallt läsning. Fokus ska ligga på de lägre åldrarna. Rektorn lyfter också fram att invandrarelever ska ha specialpedagogiska resurser.

Användningen av speciallärarens resurser styrs genom beslut på t.ex. elevvårdskonferens. Där ges ett erbjudande om visst stöd i timmar och ett tydligt krav på eleven att utnyttja detta annars försvinner erbjudandet och får gå till någon annan elev. Rektorn lyfter fram att synen på elev i svårigheter är begränsande då han ser att det bakom detta finns en lärare i behov av någon form av stöd.

En av rektorerna har en ambition att eleverna skall tillbringa så mycket tid som möjligt i sin normala undervisningssituation och att det är pedagogen som rör på sig. I vardagen är det dock så att eleverna plockas ut i stor utsträckning, även om huvudansvaret för eleven ligger hos klassläraren. En viktig del av specialpedagogens arbetsuppgifter är att dela med sig av sina kunskaper genom den handledande rollen i vardagen. Det är också viktigt att specialpedagogen arbetar med barn. Rektorn tror att det är en delad roll. Rektorn här lyfter fram att det på enheten endast finns speciallärare och en lågstadielärare på skolan som arbetar som speciallärare. De följer lärarens schema och ett klasschema. Är det engelska så går man ifrån på engelska är det svenska så går man ifrån på svenskan.

Användningen styrs av många faktorer. Rektorn lyfter fram att det ibland är lärarna som inte orkar med eleven och då plockar man ut eleven för att göra det enkelt.

”När jag började här fanns det inte någon pedagogisk utredning som visade vilka elever som var i behov av särskilt stöd.” Därför har rektorn kravet att arbetslagen måste sätta sig ner och gå till botten med svårigheterna. Detta måste göras innan man sätter igång med saker och ting. Rektorn vill att det alltid ska göras en pedagogisk utredning i alla sammanhang.