Del BNulägesanalys
HUR VÄL KARAKTÄRERNA ÄR REPRESENTERADE I MODELLERNA
Inte alls Delvis Stor del Rofy lld Nat ur Artr ik Rym d Öpp ning Skyd d Soci al Kul tur Miljöbyggprogram SYD
4.4 Reflektion av analysen
Det som tydligt framgår av analysen är att vissa brister finns i båda planeringsverktygen avseende hur väl de kan säkerställa just välbefinnandet,som i detta fall representeras av de åtta
karaktärernas närvaro. Miljöbyggprogram SYD har de största bristerna av modellerna avseende att säkerställa de åtta karaktärerna. Detta särskilt för att modellen inte har några tilläggsfaktorer eller kompletterande listor som tar hänsyn till just rekreativa/sociala värden, vilket däremot Norra Djurgårdsstadens modell har. Inledningsvis i Miljöbyggprogram SYDs kapitel om urban biologisk mångfald beskrivs grönskans roll som viktig för människans välbefinnande,
koncentrationsförmåga, stressnivå och möjlighet till återhämtning. Detta är slutsatser som både Kaplan och Kaplan (1989), Ulrich (1983) och Grahn (2005) även konstaterat genom sina teorier inom miljöpsykologin. Även om detta omnämns inledningsvis i texten finns det vidare inga faktorer, delfaktorer eller tilläggsfaktorer i modellen som direkt syftar till att säkerställa rekreativa/sociala värden. Det går därför att påstå att Miljöbyggprogram SYDs modell är utformad efter antagandet att grönyta, oberoende vilka kvalitéer den innehåller, genererar ett mänskligt välbefinnande.
Karaktären artrik är bäst representerad i modellen eftersom de kompletterande listorna för holkar, bon och biotoper är ämnade att öka den biologiska mångfalden som i mångt och mycket går i led med beskrivningen av karaktären ifråga. De andra karaktärerna kan endast indirekt eller inte alls uppnås genom att enbart använda faktorerna i Miljöbyggprogram SYD. Faktorer som exempelvis träd, buskar, gröna väggar, holkar, bon och biotoper kan indirekt skapa viktiga kvalitéer som kan förstärka upplevelsen av karaktärerna rofylld, natur, kultur och skydd. Dock ligger det ett stort ansvar på den som gestaltar att faktiskt utforma platsen rätt efter de specifika krav som karaktärerna ställer avseende exempelvis avskildhet eller rumslighet. För karaktärerna
rymd, öppning och social fann vi dock inga större kopplingar med Miljöbyggprogram SYD. Rymd
kräver, precis som namnet antyder, en viss storlek för att uppfyllas vilket inte modellen kan säkerställa. Vidare är rymd, öppning och social helt beroende av att människan ska kunna utföra en viss aktivitet och därmed kunna befinna sig här och använda platsen. I Miljöbyggprogram SYD finns inga konkreta faktorer som syftar till ett användande av ytan. Av detta kan vi konstatera att Miljöbyggprogram SYD är otillräcklig och hade behövt utvecklas ytterligare för att mer
framgångsrikt kunna ta hänsyn till kopplingarna mellan ekologiska och sociala värden. Norra Djurgårdsstadens grönytefaktormodell kan baserat på analysen säkerställa de åtta karaktärerna mer framgångsrikt än Miljöbyggprogram SYD. Detta främst eftersom modellen innehåller tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden avseende både grönska och vattenelement. Modellen tar därför bättre hänsyn till ett användande av platsen än Miljöbyggprogram SYD, även om minimikraven på vissa av tilläggsfaktorerna som syftar till ett användande kan tyckas vara små för att uppnå samtliga karaktärer. Även i denna modell är karaktären artrik bäst representerad med tilläggsfaktorer för både biologiska gestaltningselement som för vattenelement med biologiska funktioner. Karaktären öppning finns till viss del representerad med tilläggsfaktorn gräsyta för bollspel/lek. Här kan dock minimikravet på 75 m² diskuteras då det kan tyckas vara i minsta laget för att uppnå karaktären. Vidare har denna modell tilläggsfaktorer för fontäner eller cirkulationsanläggningar som stärker karaktären kultur och rofylld. De andra karaktärerna kan vidare förstärkas indirekt med hjälp av olika faktorer och tilläggsfaktorer i modellen. Odlingsytor kan exempelvis förstärka karaktären social även om denna aktivitet inte är specifik för att uppnå karaktären som även går att återfinna på både kajer och torg. Vidare kan exempelvis buskar och träd med upplevelsevärden förstärka karaktären skydd. Även natur kan förstärkas genom att använda tilläggsfaktorer för faunadepåer eller holkar för baggar och diverse fåglar. Dock har även Norra Djurgårdsstadens modell svårigheter med att säkerställa karaktären rymd, eftersom karaktären kräver en viss yta då besökaren ska kunna promenera ett tag innan denne når andra
sidan området. Det går därför att konstatera att karaktären rymd inte alls finns representerad i någon av grönytefaktormodellerna. Rymd är som känt den viktigaste karaktären för att
möjliggöra för fysisk aktivitet och att ingen av planeringsverktygen kan säkerställa denna karaktär visar återigen på en stor brist hos modellerna. Trots att Norra Djurgårdsstadens modell
innehåller tilläggsfaktorer som syftar till ett användande av platsen, finns det inga garantier på att enbart dessa faktorer och tilläggsfaktorer säkerställer särskilda krav på utformning som är specifik för karaktären ifråga. Precis som med Miljöbyggprogram SYD går det därför återigen att
konstatera att ett stort ansvar hamnar på den som gestaltar att besitta den kunskap som krävs för att kunna utforma ytan efter karaktärernas beskrivning, med dess specifika utformningskrav och kvalitéer.
En av de största utmaningarna vi sett genom analysen av grönytefaktorerna är att de inte har någon förmåga att behandla olika skalor. Att förstå och förhålla sig till den för platsen aktuella skalan är enligt Kärrholm (2011) direkt avgörande för att förstå vilken nivå problematiken ligger på. Problemen som vi ser här är främst att de båda grönytefaktormodellerna är anpassade för bostadsområde och kvartersmark. De har ingen klar förmåga att ta sig an större ytor som parker eller liknade som på grund av sin storlek är de ytor som har bäst potential att uppfylla de olika karaktärerna. Visserligen kan även mindre områden uppnå egenskaper som karaktärerna framhäver och bidra med viktiga kvalitéer i staden (Nordh et al., 2009) men för att vissa karaktärer som exempelvis rymd ska få plats krävs ett större område (Grahn & Stigsdotter, 2010). Minimikraven på storleken som återfinns i faktorerna lundbiotopen (100 m²) i
Miljöbyggprogram SYD eller yta för bollspel och lek (75 m²) i Norra Djurgårdsstaden är för små för att fungera för planering av allmän platsmark. Av storleksskäl är det därför även av stor
relevans att se till den kringliggande kontexten som en grönyta befinner sig i (Nordh et al., 2009). Vidare är ekosystemtjänster en aspekt som vi anser kan täckas upp av grönytefaktorn men även här finns ett beroende av att i planeringen av en plats tänka i termer av skala och kontext. Då grönytefaktorn är ett verktyg som är utvecklat för att skapa grönska i urbana miljöer skapas således även ekosystem. Dessa ekosystem tillhandahåller i sin tur ekosystemtjänster för oss människor. Flertalet tillägg som Miljöbyggprogram SYDs biotoplistor och Norra
Djurgårdsstadens tilläggsfaktorer för både biologiska gestaltningselement samt för vatten och biodiversitet är delfaktorer som blir användbara för detta. Men som det står beskrivet i de båda modellerna ska de tillämpas av personer med grönkompetens och därför blir också de
ekosystemtjänster som existerar på en plats beroende av dennes expertis och förståelse för dem, det är upp till gestaltaren av en plats att uppmärksamma dessa. Där själva gestaltningen av en plats främst avgör vilken karaktär platsen kommer att få, medan de materialval och den innehållsmässiga programmeringen avgör vilka ekosystemtjänster som följer. En viss kritik kan riktas mot Bolund och Hunhammars (1999) tabell 1 som vi använder oss av i analysen av
karaktärerna då de urbana ekosystemen i denna till viss del kan vara otillräckliga. Som exempelvis karaktären natur beskrivs är detta en naturartad och vildvuxen karaktär som således innehåller ett flertal välmående ekosystem. Eftersom att tabell 1 innehåller ekosystem och ekosystemtjänster som är typiska för stadsmiljö kan dessa inte ge karaktären en helt rättvis bedömning och det bör därför gå att finna fler ekosystem och ekosystemtjänster i denna karaktär som är typiska för naturliga miljöer än vad som framgår.
Som Miljöbyggprogram SYD säger har utemiljön en stor betydelse för vårt välbefinnande. Att närhet till grönska har god inverkan på vår koncentrationsförmåga, återhämtning och stressnivå samt är en arena för vårt sociala liv. Det återfinns dock inga faktorer för att säkerställa detta utan en grönytas förmåga att verka positivt för vårt välbefinnande är också upp till den som gestaltar att säkerställa. Det är kanske så att denna förmåga kommer per automatik när tillgången till
grönska är närvarande? Det påstående går i led med det Dempsey et al. (2011) hävdar om att den fysiska planeringen är bunden till att ta hand om hårda värden som fysiska strukturer och inte de mjuka värdena som livskvalitet, interaktion och välbefinnande. Men det är värden som har en stark koppling till en plats eftersom denna är direkt avgörande för hur det sociala livet kommer ta form (Dempsey et al., 2011). Detta gör att kraven på att det är personer med speciell kompetens som arbetar med de båda grönytefaktormodellerna blir väldigt väsentlig, för det är utifrån denna kompetens som kvalitéerna uppnås.
Grönytefaktorn som planeringsverktyg kan, som Holden (2012) menar, hjälpa till att skapa en holistisk förståelse av vårt samhälle och därför bli ett Boundary Object som skapar sense-making (Alderman et al. 2005). Vid stadsutveckling bör bedömningar och värderingar av varje projekt göras för att uppsatta hållbarhetsmål faktiskt ska uppnås. TEEB (2011) menar i rapporten TEEB manual for cities att hälsosamma ekosystem är grunden för hållbara städer. Att de influerar och påverkar både det mänskliga välbefinnandet som den ekonomiska aktiviteten i staden. Att förstå och planera för ekosystemens effekter är avgörande då en degradering kan innebära stora följder för våra städer och att försöka återskapa ett förlorat ekosystem är både svårt och kostsamt. Det framhävs därför att en värdering av lokala ekosystem måste göras av lokala beslutsfattare så att dess viktiga funktioner ska synliggöras och bibehållas (TEEB, 2011). För en hållbar stad bör, som Johansson och Küller (2005) säger, säkerställa människans behov och livskvalitet. Där de viktiga värdena som gröna och blå miljöer besitter, skapar en grund för både befolkningens hälsa och livskvalitet som stadens attraktivitet och klimatanpassning (Jansson et al., 2013). Det är funktioner som sett genom de åtta karaktärerna bidrar till Nussbaums (2000) tio punkter för mänskligt välbefinnande. Där de hälsosamma ekosystemen till stor del kan uppfylla kriterierna
liv, hälsa, integritet, sinnen, känslor, praktiskt förnuft, samhörighet mellan människor,
gemenskap med andra arter, lek samt kontroll över sin omgivning både politiskt och mentalt. Den strategiska planeringens roll blir därför att med hjälp av de mångfunktionella ytorna skapa platser som hjälper till att ge möjlighet för människan att leva ett så gott liv som möjligt samtidigt som de förbättrar miljömässiga värden i staden. Att synliggöra och arbeta med denna problematik strategiskt och i rätt skala blir då också ett sätt att bygga upp en förståelse och närma sig de Wicked Problems som kantar en stad (Rittler & Webber, 1973). En problematik som är av en komplex natur och det råder lika många olika förhållanden som det finns städer runt om i världen (Nussbaum, 2000). Även om det är Wicked Problems som kanske inte alltid går att lösa är en tillämpning av de åtta karaktärerna ett bra sätt närma sig de aspekter WACOSS (2002) lyfter angåeden ett mänskligt välbefinnande. Att det är först när människan kan känna tillhörighet till en plats, att ha ett förhållande till naturen samt att människor ska ges möjlighet att leva i relation med rena element som luft, mark och jord som detta uppstår. Med hjälp av denna analys kan vi därför hävda att förbättringar i livskvaliteten inte uppnås för än alla tre dimensionerna av hållbarhet integrerar med varandra.
4.5 Projektförslag
På grund av de brister vi sett genom analysen i grönytefaktormodellerna, att de främst säkerställer en grönytas tekniska egenskaper och till viss del ger utrymme för en biologisk mångfald, vill vi därför göra dessa modeller mer holistiska. Störst brister ser vi i Miljöbyggprogram SYD och därför faller valet på att undersöka hur denna modell kan utvecklas för att bättre ta hänsyn till ett användande av platser. Vi vill i nästa del utreda hur tilläggsfaktorer för rekreativa/sociala värden som utgår ifrån de åtta karaktärerna kan täcka denna brist. Projektförslaget kommer således handla om hur grönytornas mångfunktionalitet kan säkerställas, hur karaktärerna som både gynnar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som de skapar utrymme för ekosystemtjänster kan implementeras i Miljöbyggprogram SYD. Hur detta kommer att ske beskrivs utförligare i nästa del men tanken är att en struktur för hur Miljöbyggprogram SYD kan utvecklas ska utredas och
arbetas fram. Genom vår analys har vi landat i följande problemområden som vi kommer att ta med oss in i nästa del som kommande utredningsområden i projektet:
• Hur kan de åtta karaktärerna bli representerade i modellen?
Lämpar sig en kompletterande lista likt biotoplistan bäst, eller behövs olika
tilläggsfaktorer för detta? Eller ska det bli ett kompletterande verktyg med ett eget system som skiljer sig från resterande Miljöbyggprogram SYDs uppbyggnad?
• Hur kan den inbyggda skalproblematiken beaktas med hjälp av detta verktyg? Kommer planeringsverktygets skala som är anpassat för kvartersmark bli ett problem för att säkerställa de åtta karaktärerna? Hur kan det kompletterande verktyget säkerställa en viss storlek för olika karaktärer?
• Hur kan karaktärerna som är utformade för välbefinnande användas så att de främjar en bredd av ekosystemtjänster på bästa sätt?
Kan de befintliga kompletterande listorna för bon, holkar och biotoper samspråka med det kompletterande verktyget för de åtta karaktärerna? Bör tillägg ske och hur kan denna biotop i så fall utformas för att premiera både ekosystemtjänster som ett användande av platsen?
• Hur kan förvaltningen av ytor integreras i ett framtida planeringsverktyg, kan modellen sätta krav på löpande förvaltning?
Vissa karaktärer är beroende av den löpande skötseln för att bibehålla viktiga kvalitéer. Kan det kompletterande verktyget ställa krav på att upprätta en skötselplan för ytan?
46