Slutsats och avslutande reflektion

Syftet med denna uppsats var att tydliggöra begreppen välbefinnande och ekosystemtjänster samt att visa hur dessa är kopplade med varandra i urbana grönområden. Genom att synliggöra kopplingarna mellan välbefinnande och ekosystemtjänster i grönområden kunde vi sedan analysera hur väl dagens

planeringsverktyg för urban grönska kan säkerställa det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs, aspekter som är viktiga för den sociala, ekologiska och därmed den

ekonomiska hållbarheten. Detta har gjorts för att ytterligare öka kunskapen och förståelsen för de urbana grönytornas värden genom att visa på dess mångfunktionalitet samt för att utforma en argumentation som kan höja de urbana grönytornas prioritet i den framtida stadsutvecklingen.

Hur ser kopplingen mellan aspekterna välbefinnande och ekosystemtjänster ut i litteraturen? Det som framgått genom den tidigare utförda litteraturstudien är att vegetation är avgörande för att uppnå kvalitéer i staden som både främjar det mänskliga välbefinnandet samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs. Vidare är rekreationsvärdet i grönstrukturerna beroende av ekologiska egenskaper för att kunna tillhandahålla möjligheter för ett ökat välbefinnande både fysiskt och psykiskt hos människan och de är dessa ekologiska egenskaper som även ger oss människor ekosystemtjänster. Även om en stads invånare är beroende av de globala

ekosystemtjänsterna för sin överlevnad, är det de lokala ekosystemtjänsterna som bidrar till en individs livskvalitet och kopplingen mellan människa och natur är därför självklar för människans över huvudtagliga existens. Vidare är användandet av platser en funktion som är av stor vikt för de positiva effekterna för det mänskliga välbefinnandet. Detta eftersom stadsmiljön i sig kan verka stressande för dess invånare vilket gör specifikt de kulturella urbana ekosystemtjänsterna högt värderade i staden. Urban grönstruktur blir alltså en viktig resurs för både staden och dess invånare men avvägningar mellan stad och natur behöver göras. Mycket urban grönska skapar inte per automatik en bättre byggd miljö men ifall den är väl integrerad med stadens övriga strukturer ges det också ett utrymme för dess kvalitéer. Många forskningsstudier stödjer detta argument där tillgång och närhet till grönska spelar en stor roll för det mänskliga välbefinnandet. Stora som små fyller dessa grönstrukturer en vital funktion i staden och det är andel grönyta i staden som fäller avgörandet, att det inte blir för lite eller för fragmenterat. Att planera för mindre grönytor kan vara ett sätt att effektivt använda marken i staden för att bibehålla de positiva kvalitéer grönskan har på både den miljömässiga och mänskliga hälsan i staden. Slutsatsen av teorigenomgången är att perspektiven ekosystemtjänster och välbefinnande möjliggör för en planering som skapar platser som kan brukas av människan med kvalitéer som både främjar ett mänskligt välbefinnande samtidigt som ytan kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster. Stadens ekosystemtjänster bör därför ses som en självklar del av den hållbara stadsutvecklingen både för att främja en stads ekologiska hållbarhet då de ger renare luft och vattenavrinning, den sociala i form av mänskligt välmående och välbefinnande samt den ekonomiska genom att de ökar stadens attraktivitet och minskar samhällskostnader som exempelvis översvämningar och ohälsa skapar. För att skapa dessa kvalitéer kan de åtta

karaktärerna vara en bra vägledning eftersom dessa innehåller kvalitéer som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt, samtidigt som de är beroende av element som ger upphov till ekosystemtjänster.

Hur kan kopplingen mellan välbefinnande och ekosystemtjänster premieras vid planering? Vi kan med detta arbete påstå att ett planeringsperspektiv som premierar kopplingen mellan sociala och ekologiska värden, är planering utifrån de åtta karaktärerna som beskriver konkreta kvalitéer i grönytan som upplevs lockande och tilltalande av dess besökare. Genom att planera efter de åtta karaktärerna skapas kvalitéer som gynnar människan, både psykiskt som fysiskt,

samtidigt som olika ekosystemtjänster möjliggörs. Då karaktärerna är framtagna för att synliggöra miljöer som uppskattas vid olika sinnesslag och för olika aktiviteter ger de också en attraktivitet åt platsen och gör den inbjudande för olika typer av användande. Eftersom att karaktärerna besitter olika kvalitéer som tilltalar oss människor vid olika sinnesstämningar, både vid ett mer utåtriktad engagemang som vid ett mer inåtriktad engagemang, finns det en poäng att säkerställa samtliga karaktärer så att stadsbefolkningen har både närhet och tillgång till dessa.

Forskningsstudier visar att tre av karaktärerna är särskilt viktiga vid återhämtning från stress och att dessa därmed är de mest eftertraktade karaktärerna i urban miljö för detta ändamål. Dessa karaktärer är skydd, natur och artrikedom med låg eller avsaknad av karaktären social. Vidare rankas generellt karaktären rofylld högt och bör därför ses som en viktig karaktär att planera in. Med detta sagt finns det ändå en stor vinst i att skapa samtliga karaktärer utspritt i staden, så att invånarna har närhet och tillgång till dessa baserat på argumentet att ju fler karaktärer som finns representerade i närområdet, desto bättre trivs människan sitt närområde och desto oftare utför människan fysiska aktiviteter.

Det behövs alltså karaktärer av alla slag utspritt i staden, både sociala som avskilda karaktärer, för att tillgodogöra stadsbefolkningens olika psykiska och fysiska behov. Därför kan en

inventering av närliggande grönområden vara viktig i planeringsskedet för att avgöra vilka karaktärer som saknas i området för att veta vilka som behöver prioriteras för det specifika projektet ifråga. En övergripande kvalité som återfinns i alla karaktärer förutom social, är att mängden grönska har en stor betydelse för att karaktärerna ska uppstå. Vidare är vatten också ett element som ofta omnämns som positivt för det mänskliga välbefinnandet och det är ett element som på olika sätt kan implementeras både permanent i form av dammar eller fontäner men också tillfälligt genom att planera för dagvattensinfiltration. Det sistnämnda bär också på andra

kvalitéer eftersom när dessa platser inte är översvämmade av regnvatten blir de en yta där aktiviteter kan uppstå. Därför kan vi hävda att om urban grönska planeras genom de åtta

karaktärerna, premieras kvalitéer som bär på viktiga funktioner för välbefinnandet som samtidigt kan tillhandahålla flera olika ekosystemtjänster även om dessa är mer eller mindre direkt

planerade med karaktärerna som utgångspunkt.

Hur kan nuvarande planeringsverktyg för urban grönska ta hänsyn till dessa aspekter? Denna uppsats har visat att planeringsverktyg är viktiga för att ställa krav på de urbana

grönytornas innehåll eftersom de har en direkt potential att säkerställa dess många värden och kvalitéer. Planeringsverktyg som grönytefaktormodeller ger ett verktyg åt den strategiska planeringen med potential att bättre ta hänsyn till både ett välbefinnande- som ett

ekosystemtjänstperspektiv om de utformas rätt. Vidare har detta arbete visat att det är av stor vikt att planeringsverktygen som kan ställa krav på innehåll tar hänsyn till flera perspektiv och inte enbart säkerställer en grönyta utan konkreta funktioner och kvalitéer. Igenom analysen i arbetet går det att konstatera att de grönytefaktormodeller som är bäst utvecklade idag, behöver utvecklas ytterligare och bli mer heltäckande för att bättre kunna möta kommande utmaningar i samhällsplaneringen. Att verktygen kan ta ett mer holistiskt grepp och säkerställa grönytornas mångfunktionalitet ur fler olika perspektiv.

I analysen av Miljöbyggprogram SYD och Norra Djurgårdsstaden framgår det att dessa inte har detta holistika grepp och kan på många plan anses otillräckliga för att täcka in ett användande av platser. Visserligen appliceras dessa modeller på projekt som rör sig i en annan skala än den vi utreder men eftersom det är dessa verktyg som finns tillgängliga är det också de som sätter ramarna för hur vi tänker om grönska i städerna. Därför landar denna uppsats i ett förslag på hur Miljöbyggprogram SYD, som genom analysen visade sig ha störst brister, kan utvecklas för att bli mer inkluderande i sitt innehåll. För som analysen av grönytefaktorn i förhållande till de åtta

karaktärerna visat är inte detta ett verktyg som bidrar till funktioner som direkt verkar positivt för det mänskliga välbefinnandet utan tillägg behöver göras. Projektförslaget som utarbetats grundar sig i tanken om att en hållbar stad ska säkerställa människans behov och livskvalitet. Genom förslaget på vidareutveckling av Miljöbyggprogram SYD skapas ett verktyg som tar hand om både befolkningens hälsa och livskvalitet som stadens attraktivitet samt klimatanpassning och det görs med hjälp av de kvalitéer grönstrukturen besitter.

Avslutande reflektioner

Genom vårt arbete kan vi konstatera att en strategisk planering är viktig som tar hänsyn och väger in flera olika perspektiv samtidigt för att lyckas skapa mångfunktionella grönytor. Detta är ett faktum som går i led med en hållbar stadsutveckling som bygger på grundtanken att ett integrativt tanke- och tillvägagångssätt krävs för att uppnå en utveckling som anses hållbar. Vidare påstår vi att planeringsverktyg för urban grönska inte enbart är ett sätt att säkerställa kvalitéer i staden utan de har även förmågan att skapa gemensamma normer och värdegrunder för hur samhällsplanerarna ser på problematiken och förhåller sig till den. Verktygen blir ett

Boundary Object som sätter gränser för vad som tillåts samtidigt som de skapar konsensus och bidrar med kunskap så att kvalificerade beslut angående våra städers utveckling kan fattas. Kunskap som bidrar till att städer i förlängningen kan stå i framkant i den hållbara omställningen som måste göras. Genom att synliggöra problematiken lokalt kan också en påverkan ske globalt. Där en utveckling av grönytefaktorn ger en ekologisk bärkraft som ger förbättrade förutsättningar både socialt och ekonomiskt. På många plan har alltså stadens grönska en förmåga att ge sina invånare möjligheten att leva ett gott liv. Då det vi bygger idag skapar strukturer som kommer bestå är den strategiska planeringen också ett sätt att säkra dessa kvalitéer för framtida

stadsinvånare. Det blir en del av ett svar på Brundtlandsrapportens (1987) något svårtydda definition av hållbar utveckling som säger att vi ska sträva efter en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov, samtidigt som

det blir ett sätt att inkludera naturen i denna utveckling.

I denna uppsats har fokus legat på de sociala och ekologiska värdena kopplat till urbana grönytor och därför hade även det ekonomiska perspektivet varit intressant att studera vidare, vilket också hade gjort att hela hållbarhetsbegreppet täckts upp. Intressanta ingångar för det ekonomiska perspektivet hade varit att undersöka hur en ekonomisk värdering mot beslutsfattare för att bättre säkra urban grönska skulle kunna utformas. Samt att undersöka de samhällsekonomiska monetära värdena de urbana grönytorna står för, har vi råd att vara utan dem? Vidare hade det varit intressant att undersöka vilka värderingsmetoder för ekosystemtjänster som finns idag och hur dessa skulle kunna tillämpas vid planering av urban grönska. Detta leder vidare till ännu en frågeställning, vill vi verkligen sätta ett pris på naturen eller bör vi betrakta den som ovärderlig?

Referenser Tryckta

Aalborgdeklarationen. (1994). Deklaration om europeiska städer för en hållbar stadsutveckling. Europeiska städers kampanj för en hållbar stadsutveckling, Bryssel.

Alderman, N., Ivory, C., McLoughlin, I. & Vaughan, R. (2005). Sense-making as a process within complex service-led projects. International Journal of Project

Management, vol. 23, nr. 5, 380-385.

Andrén, S. (2009). Malmö möter framtiden - En inspirationsbok om hållbar stadsutveckling baserad på konferensen The Planet in 2050: Urban transformation Malmö. Malmö stad. Björk, J., Albin, M., Grahn, P., Jacobsson, H., Ardö, J., Wadbro, J., Östergren, P-O., Skärbäck, E. (2008). Recreational values of the natural environment in relation to

neighbourhood satisfaction, physical activity, obesity and wellbeing. Journal of epidemiology

and community health, 62(4).

Bolund, P. & Hunhammar, S. (1999). Ecosystem services in urban areas. Ecological

Economics, 29, 293-301.

Boverket. (2007). Bostadsnära natur, inspiration och vägledning. Karlskrona: Boverket. Boverket. (2010a). Mångfunktionella ytor: Klimatanpassning av befintlig bebyggd miljö i städer

och tätorter genom grönstruktur. Karlskrona: Boverket.

Boverket. (2010b). Socialt hållbar utveckling - en kunskapsöversikt. Regeringsuppdrag

IJ2009/1746/IU, Karlskrona: Boverket.

Bowler, D. E., Buyung-Ali, L. M., Knight, T. M., Pullin, A. S. (2010). A systematic review of the evidence for the added benefits to health of exposure to natural environments. BMC

Public Health 10, 456.

Brundtlandkommissionen. (1987). Towards Sustainable Development. I Wheeler, SM., Beatley, T (red.) (2009). The sustainable urban development reader. 2. ed. London: Routledge Berggren-Bärring, A-M. & Grahn, P. (1995). Grönstrukturens betydelse för användningen. Institutionen för landskapsplanering. Sveriges Lantbruksuniversitet, Rapport: 95:3. Alnarp & Ultuna.

Costanza, R., d'Arge, R., De Groot, R., Farber, S., Grasso, M., Hannon, B., Naeem, S., Limburg, K., Paruelo, J., O'Neill, R. V., Raskin, R., Sutton, P. & Van den Belt, M. (1997). The value of the world's ecosystem services and natural capital. Nature, 387(6630), 253-260. Daily, Gretchen C. (red.) (1997). Nature's services: societal dependence on natural

ecosystems. Washington, DC: Island Press.

Davidson, M. (2009). Social sustainability: a potential for politics?. Local Environment, vol. 14(7), 607-619.

de Groot, R. S. Wilson, M. A., & Boumans, R. M. (2002). A typology for the classification, description and valuation of ecosystem functions, goods and services. Ecological economics, 41(3), 393-408.

de Groot, R. S. (2006). Function-analysis and valuation as a tool to assess land use conflicts in planning for sustainable, multi-functional landscapes. Landscape and urban planning, 75(3), 175-186.

de Groot, R. S., Alkemade, R., Braat, L., Hein, L., & Willemen, L. (2010). Challenges in integrating the concept of ecosystem services and values in landscape planning, management and decision making. Ecological Complexity, 7(3), 260-272.

Delshammar, T., & Falck, M. (2014). Grönytefaktorn i Sverige. Landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, Rapport: 2014:21 Alnarp: Sveriges Lantbruksuniversitet.

Dempsey, N., Bramley, G., Power, S. & Brown, C. (2011). The Social Dimension of

Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability. Sustainable Development, 19, 289-300.

Fisher, B., Turner, R. K., & Morling, P. (2009). Defining and classifying ecosystem services for decision making. Ecological economics, 68(3), 643-653.

Folke, C. (2006). Resiliens: The emergence of a perspective for socioal-ecological analyses.

Global Environmental Change, 16, 253–267.

Gómez-Baggethun, E., Gren, Å., Barton D. N., Langemeyer. J., McPhearson, T. & O’Farrell. P. (2013). Urban Ecosystem Services. i Elmqvist, T. (red), Urbanization,

Biodiversity and Ecosystem Services: Challenges and Opportunities: A Global Assessment.

Grahn, P. (2005). Om trädgårdsterapi och terapeutiska trädgårdar. i Johansson, M. & Küller, M. Svensk miljöpsykologi. 245-262. Lund: studentlitteratur.

Grahn, P. & Stigsdotter, U. (2010). The relation between perceived sensory dimensions of urban green space and stress restoration. Landscape and Urban Planning, Vol.94(3-4), 264- 275.

Grahn, P. & Stigsdotter, U. (2003). Landscape planning and stress. Urban Forestry & Urban

Greening, Vol.2(1), 1-18.

Grahn, P. & Ottosson, Å. (2010). Trädgårdsterapi: Alnarpsmetoden: att ta hjälp av naturen vid

stress och utmattning. Stockholm: Bonnier Existens

Hartig, T. (2005). Teorier om restorativa miljöer - förr, nu och i framtiden. I Johansson, M. & Küller, M. (red.). (2005). Svensk miljöpsykologi. 265-283. Lund: Studentlitteratur.

Hedblom, M. (2011). Stadslandskapet: Fåglar och fjärilar i svenska städer - Skötselåtgärder och bevarandestrategier. I Almstedt Jansson, M., Ebenhard, T., & De Jong, J. (red.). (2011).

Holden, M. (2013). Sustainability indicator systems within urban governance: Usability analysis of sustainability indicator systems as boundary objects. Ecological Indicators, 32, 89 - 96.

Jansson, M., Persson, A. & Östman, L. (2013). Hela staden - Argument för en grönblå stadsbyggnad. Stad & Land, 183.

Johansson, M. & Küller, M. (red.). (2005). Svensk miljöpsykologi. Lund: Studentlitteratur. Kaplan, R. & Kaplan, S. (1989). The Experience of Nature, A Psychological Perspective. New York, Cambridge University Press.

Kaplan, S. (1995). Toward an integrative framework. Journal of Environmental Psychology, 15, 169-182.

Kaczynski, A. T. & Henderson, K. A. (2007). Environmental correlates of physical activity: A review of evidence about parks and recreation. Leisure Science, 29 (4), 315–354.

Katz, B., Altman, A., & Wagner, J. (2007). An Agenda for the Urban Age. i Burdett, R. & Sudjic, D. (2008). The Endless City. London: Phaidon Press Ltd.

Konijnendijk, C. C., Annerstedt, M., Busse Nielsen, A. & Maruthaveeran, S. (2013). Benefits

of urban parks a systematic review. Copenhagen/Alnarp: International Federation of Parks and

Recreation Administration (IFPRA).

Kruuse, A. (2013). Det gröna och blå Västra Hamnen. I Persson, B. (red.) Västra Hamnen -

lärdomar och erfarenheter. Malmö: Malmö Stad & Akretus.

Kärrholm, M. (2007). The Materiality of Territorial Production. Space and Culture. no. 4., vol. 10.

Larsson, A. & Germundsson, L. (2012). Mål och metoder för hushållning med god

jordbruksmark inom kommunal planering. Landskapsplanering, trädgårds- och

jordbruksvetenskap, Rapport: 2012:08, Alnarp: Sveriges lantbruksuniversitet.

Miljödepartementet. (2014). Uppdrag om kommunikationssatsning om ekosystemtjänster. Regeringsbeslut, I17. M2014/1903Nm. Stockholm: Miljödepartamentet.

Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and Human Well-being: Synthesis. Washington, DC: Island Press.

Millennium Ecosystem Assessment. (2005). Ecosystems and human well-being: health synthesis:

a report of the Millenium Ecosystem Assessment. Geneva: World Health Organization.

Mitchell, G. (1996). Problems and fundamentals of sustainable development indicators.

Sustainable Development, Vol. 4, 1-11.

Naturvårdsverket. (2012). Sammanställd information om Ekosystemtjänster. Skrivelse 2012-10- 31, Ärende nr: NV-00841-12.

Niemelä, J., Saarela, S-R., Söderman, T., Kopperoinen, V., Yli-Pelkonen, V., Väre, S. & Kotze, D-J. (2010). Using the Ecosystem Services Approach for Better Planning and

Conservation of Urban Green Spaces: a Finland Case Study, Biodiversity and Conservation, 19, 3225-3243.

Nordh, H., & Østby, K. (2013). Pocket parks for people - A study of park design and use. Urban Forestry & Urban Greening, 12(1), 12-17.

Nordh, H., Hartig, T., Hagerhall, C. M., & Fry, G. (2009). Components of small urban parks that predict the possibility for restoration. Urban Forestry & Urban Greening, 8(4), 225- 235.

Nussbaum, M. (2000). Women's Capabilities and Social Justice, Journal of Human Development and Capabilities, 1(2), 219-247.

Odum, E. P. (1971). Fundamentals of ecology. 3. ed. Philadelphia: Saunders

OECD. (2013). OECD Guidelines on Measuring Subjective Well-being, OECD Publishing.

Pickett, S.T.A., Burch, W.R., Dalton, S.E., Foresman,T.W., Grove, J.M. & Rowntree, R. (1997). A conceptual framework for the study of human ecosystems in urban areas. Urban

Ecosystems, 1, 185-199.

Pickett, S. T. A., Cadenasso, M. L., Grove, J. M., Nilon, C. H., Pouyat, R. V., Zipperer, W. C., & Costanza, R. (2001). Urban ecological systems: Linking terrestrial ecological, physical, and socioeconomic components of metropolitan areas. Annual Review of Ecology and

Systematics, 32(1), 127–157.

Rittler, H. & Webber, M., (1973). Dilemmans in a General Theory of Planning. Policy

Science, no. 2, vol. 4.

Robeyns, I. (2005). The Capability Approach: a theoretical survey, Journal of Human

Development, 6:1, 93-117.

Robeyns, I. & Van der Veen, R. J. (2007). Sustainable quality of life. Conceptual analyses for

policy-relevant emirical specification. Netherlands Environmental Assesment Agency (MNP).

MNP Report 550031006/2007.

Schandl, H, Boyden, S, Capon, A & Hosking, K. (2012). ‘Biosensitive’ cities - a conceptual framework for integrative understanding of the health of people and planetary ecosystems.

Current Opinion in Environmental Sustainability, 4, 378–384.

Sen, A. (1980). Equality of What?. I McMurrin, S (red.), Tanner Lectures on Human Values, vol.I, Cambride University Press, Cambridge: University of Utah Press, Cambridge. Skärbäck, E. & Grahn, P. (2012). Grönska för kunskapande. Fakulteten för

landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, Rapport 2012:9. Alnarp: Sveriges Lantbruksuniversitet.

Statens folkhälsoinstitut. (2009). Grönområden för fler – en vägledning för bedömning av

närhet och attraktivitet för bättre hälsa. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.

Sweden Green Building Counsil (SGBC). (2014). Slutrapport Betatester - resultat från

stadsutvecklingsprojekt som testat och utvärderat BREEAM communities, Sundbyberg: Sweden

Green Building Counsil.

Ulrich, R. S. (1983). Aesthetic and affective response to natural environment. i Altman, I. & Wohlwill J. F. Behavior and the Natural Environment. 85-125. New York, Plenum Press. Ulrich, R. S. (1984). View through a window may influence recovery from surgery. Science,

New Series, Vol. 224, No. 4647, 420-421.

Ulrich, R. S., Simsons R. F., Losito B. D., Fiorito, E., Miles, M. A., Zelson, M. (1991) Stress recovery during exposure to natural environments. Journal of Environmental Psychology, 11, 200-230.

Vidén, S. (2012). Rekordårens bostäder – en viktig resurs för hållbar utveckling, I

Miljonprogrammet – utveckla eller avveckla. Formas fokuserar. Stockholm: Formas, 21-44.

Western Australian Council of Social Service (WACOSS). (red) Barron, L. & Gauntlett, E. (2002). Housing and Sustainable Communites Indicators Project. Stage 1 Report - Model of Social

Sustainability.

Whiston Spirn, A. (1984). City and Nature.i Wheeler, SM., Beatley, T (red.) (2009). The

sustainable urban development reader . 2. ed. London:Routledge.

Elektroniska

Dahl, C., Delshammar, E., Grip, E., Mårell, E., Rosengren, H., Björnsdotter, C. & Skärbäck, E. (2003). Balanseringsprincipen tillämpad i fysisk samhällsplanering: ett

samarbetsprojekt mellan stadsbyggnadskontoren i Helsingborg-Lund-Malmö. Tillgängligt:

http://www.lund.se/Global/Förvaltningar/Stadsbyggnadskontoret/PDF- filer/balanseringsprincipen.pdf [Hämtat: 2015-04-22]

Forsberg, E. (2013). Afrikas befolkning fördubblas till 2050. SCB nr: 2013:59 Tillgängligt: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Afrikas-befolkning-fordubblas-till-2050/ [Hämtat: 2015-03-05]

Gustavsson, M. (2012). Grönare städer med grönytefaktorn. Tillgängligt:

http://www.hallbarstad.se/blogs/posts/38-urbio-gronare-stader-med-gronytefaktor [Hämtat: 2015-04-22]

Malmö Stad, Lunds Kommun & Lunds Universitet. (2012). Miljöbyggprogram SYD: Version

2 Tillgängligt:

http://www.miljobyggprogramsyd.se/Global/Miljöbyggprogram%20SYD%20version%202% 2020120903%20rev%2020121211.pdf [Hämtat: 2015-04-30]

Stockholm Stad, (2011). Norra Djurgårdsstaden: Grönytefaktor – Hjorthagen version 2.0. Stockholm stad exploateringskontoret. Tillgängligt:

http://www.stockholm.se/PageFiles/270359/NDS%20BROF%C3%84STET/Gr%C3%B6n ytefaktor%20f%C3%B6r%20Norra%20Djurg%C3%A5rdsstaden%20Basdokument%20vers