Huvudmännens förståelse kring begreppet inkludering

Alla informanter anser att det är elevens behov som står i centrum. Det handlar om att se eleven i sin helhet. För att skapa en helhet är det viktigt att lärarna etablerar en relation med eleverna. Pedagogiskt ledarskap, bemötande och förhållningssätt är ledord som

genomsyrar både huvudmäns och verksamhetschefers uppfattning av

inkluderingsbegreppet. Samtliga har uttryckt att eleven inte är problembäraren, utan att det är skolans uppdrag att möta alla elever.

“Det viktigaste är att tycker jag är att eleven själv känner sig inkluderad, som en del i sammanhanget. Till skillnad från att känna att man inte är en del av det övriga/.../ och den här känslan av att man inte känner sig inkluderad, så behöver det inte automatiskt betyda att man behöver ett annat sammanhang.”

Det handlar om att utveckla ett reflekterande förhållningssätt och en grundläggande elevsyn där alla barn kan behöva olika former av stöd. Det finns en hänvisning till skollagen, som bl.a. beskriver att alla elever ska ges stöd så att utveckling sker utifrån sina egna förutsättningar och utbildningsmål.

Två av informanternas berättelser kring vad inkludering betyder för dem, skiljer sig något åt. Båda två menar att de har påverkats en hel del genom olika projekt, som de har deltagit i och fortfarande är pågående i någon form. Det handlar mycket om att tänka

inkluderande på en organisationsnivå. Genom projekten har det skett en förskjutning från huvudmannanivå till verksamhetsnivå, för att skapa en miljö så att den passar alla.

Tankar som fördes fram på verksamhetsnivå är vikten av att eleven själv känner sig inkluderad och en del i sammanhanget. Inkludering innebär inte alltid att eleven är rumsligt integrerad, utan att känslan av sammanhang är det viktiga. Generellt tas det upp att didaktik, arbetssätt, kunskap och skolutveckling är avgörande, för att motverka exkludering. En informant beskriver inkludering på detta sätt:

“För oss är inkluderande lärmiljöer och vad vi ger för stöd ut till våra skolor och förskolor, är liksom levande alltid o vi pratar jätteofta om det. /.../vi pratar också om inkluderingsperspektivet och på vilket sätt, som den centrala elevhälsan kan möta skolornas behov.”

Elevhälsan är en viktig kompetens då det handlar om att skapa en inkluderande lärmiljö för elever med särskilda behov. Det är viktigt att arbeta med elevgrupperna i tid, för att skapa hög toleransnivå och att kunna sätta in åtgärder i tid så att ett utanförskap minimeras. Generellt så menar man att ett centralt resursteam är en länk i styrkedjan, för att skapa en kontinuitet.

En kommunövergripande gemensam samsyn kring inkludering handlar om vikten av att föra en regelbunden dialog och prata lärmiljöer inom rektorsgruppen, samt inte prata på individnivå. En genomgående syn på inkludering som framträder är:

“Det handlar ju om ett förhållningssätt och det handlar om värdegrund, det handlar om elevsyn, det handlar om vad kan skolan göra, det handlar om när en åtgärd inte fungerar att man inte tittar för mycket på eleven, eleven, och lägger saker och ting på eleven och man tittar vad gör vi. Vad gör vi då istället? För det är ju skolans uppdrag att möta alla elever.”

Den ena kommunens deltagande i ett riktat projekt kring en inkluderande lärmiljö har för dem, enligt utsago, inneburit mer fokus på detta område. Det är i skolutveckling som denna fråga måste utvecklas och ha en strävan mot över tid, eftersom det inte är ett statiskt begrepp. Den andra kommunen har i sin tur framtagit en femårig plan, som genererat sex fokusområden och där informanterna menar att inkludering innefattas. Alla menar att inkludering är ett diskuterat begrepp och att tolkningarna är förändringsbenägna.

6.2 Delanalys

Resultaten visar att alla informanter anser att det är elevernas behov som står i centrum. Detta synsätt har genomgått stora förändringar under lång tid, från en klassbakgrund till elevens individuella utbildningsbehov (Fischbein, 2012). Ett annat synsätt, som är gemensamt hos informanterna, är vikten av att skapa en helhet och där lärarna etablerar en relation med eleverna. Samtliga har uttryckt att eleven inte är problembäraren, utan att det skolans uppdrag att möta alla elever. Dessa uppfattningar överensstämmer väl med gällande skollag och läroplan. I skollagens första kapitel, § 2 beskrivs det tydligt att barn, ungdomars utbildning ska vara likvärdig (Skollagen, 2010:800). Det står även upptaget i skolans läroplan, att skolan ska se till att alla elever utvecklas och tar till sig kunskaper (Skolverket, 2011). Pedagogiskt ledarskap, bemötande och förhållningssätt är ledord, som genomsyrar både huvudmännens och verksamhetschefernas uppfattning av inkluderingsbegreppet. Tankar som fördes fram på verksamhetsnivå är vikten av att eleven själv känner sig inkluderad och en del i sammanhanget. Detta synsätt kan härledas till ett systemteoretiskt tankesätt som innebär att delarna och helheten är beroende av och påverkar varandra (Ahlberg, 2009).

Den ena kommunens deltagande i ett riktat projekt kring en inkluderande lärmiljö har för dem, enligt utsago, inneburit att ett av deras fokusområden är inkludering. Den andra kommunen deltar i ett femårigt projekt där inkludering ingår, men finns under fokusområdena delaktighet och inflytande, samt rektors ledarskap. Två av informanterna betonar i sina berättelser att deltagandet i projektet Ifous har påverkat dem kring vad inkludering innebär. Alla menar dock att inkludering är ett omdiskuterat begrepp och att tolkningarna kan skilja sig åt. De handlar, enligt informanterna, om en förskjutning i styrkedjan så att inkludering sker från huvudmannanivå till verksamhetsnivå.

Alla menar dock att elevhälsan har en viktig roll, som har kunnat bidra med sin spetskompetens. I den andra undersökta kommunen, som inte deltagit i ett riktat inkluderingsprojekt, finns en jämförbarhet kring arbetet för en inkluderande lärmiljö, men det finns vissa skillnader. Den ena kommunen har haft mer fokus på inkluderande lärmiljöer, medan i den andra kommunen har inkludering ingått under andra fokusområden. En kommunövergripande gemensam samsyn kring inkludering handlar om vikten av att föra en regelbunden dialog och samtala kring lärmiljöer inom rektorsgruppen, samt inte ha huvudfokus på individnivå.