Studiens syfte har varit att undersöka pedagogers erfarenheter och upplevelser av att förebygga och motverka utanförskap i barngruppen, samt synliggöra metoder som
pedagogerna använder sig utav i sitt arbete. Sammanfattningsvis går det att säga att resultatet handlar om, och visar på betydelsen av pedagogens reflektion, varsamhet, närvaro och kompetens. De slutsatser som kan dras utifrån denna studie är att:
• Pedagoger behöver i sitt arbete ständigt reflektera över och ifrågasätta sitt sätt att
arbeta.
• Pedagoger behöver i sitt arbete vara varsamma när de arbetar med att få in barn i
gruppen. De behöver respektera att en del barn frivilligt väljer att distansera sig från barngruppen. Samtidigt som de behöver vara medvetna om det ofrivilliga
utanförskapet. Pedagoger bör även respektera pågående lekar och hitta fler, nya strategier för att få med barn i lek.
• Pedagoger kan i sitt arbete uppleva att de har ett pressat tidsschema, vilket kan
missgynna barnen. Utifrån studiens resultat kan vi därmed förstå att vissa åtgärder bör vidtas, på såväl organisatorisk som på politisk nivå.
• Pedagoger behöver i sitt arbete alltid vara närvarande i barngruppen och agera när ett
Metoddiskussion
Sökning av tidigare forskning
Forskning i tidigare studier som sökts fram av oss använder sig av olika metoder. Några av studierna använder sig av en etnografisk metod i form av observationer som gjorts under en längre tid tillsammans med att fältanteckningar förts. En fördel med denna metod är att forskarna själva ser hur det är på plats. Några andra av de tidigare studierna består istället av kvantitativ data, vilket kan göra att resultaten går att generalisera i större utsträckning. Det kan vara positivt eftersom att det då blir lättare att applicera resultatet på en större del av den valda populationen (David & Sutton, 2016). En kvalitativ studie har dock sina fördelar eftersom att det många gånger ger en djupare förståelse av ett fenomen, och kan skapa nya synsätt och perspektiv. Det finns alltså för- och nackdelar med såväl kvalitativa metoder som kvantitativa, beroende på vilket form av resultat som eftersträvas. Vi har valt att inkludera studier av både kvalitativ och kvantitativ karaktär då samtliga har varit av relevans för denna studies undersökta område.
Intervjuer och urval
Intervjuerna som genomfördes i början av studien var halvstrukturerade med ostandardiserade frågor. Det bidrog till att vi fick djupgående svar från pedagogerna med stor variation av innehåll. Då detta har varit till fördel i studiens syfte att fånga pedagogers beskrivningar och uppfattningar, har det å andra sidan försvårat sammanställning och analys av resultatet. Mer strukturerade intervjuer, och frågor som inte var av lika öppen karaktär hade kunnat underlätta sammanställningen. Det valet skulle dock sannolikt ha lett till en förlust av intern validitet, eftersom att pedagogerna inte skulle getts lika stort utrymme att delge sina berättelser och utveckla sina uppfattningar. Därav medförde användandet av de något öppnare frågorna att respondenternas tankar framkom, vilka ansågs nödvändiga för att besvara studiens
forskningsfrågor.
Den urvalsmetod som vi använt oss av har sina för- och nackdelar. Vi blev tillslut tvungna att använda oss utav snöbollsurval för att överhuvudtaget hitta några respondenter till vår studie. Detta på grund av den rådande pandemin i samhället och den låga respons vi fick från våra VFU-förskolor. Ett snöbollsurval är dock användbart när det är svårt för forskaren att ta reda på vem som bär på användbara erfarenheter, och av den anledningen kan bli aktuell för en
medverkan i studien. Att använda sig av detta urval är inte helt problemfritt eftersom det bygger på att vi anförtror urvalet till personen som tipsar vidare om andra lämpliga deltagare. I denna process bad vi dock de tre personerna att tipsa vidare om vår studie till pedagoger som var utbildade barnskötare och förskollärare, och som besatt erfarenheter av utanförskap. Det gjorde att vi kunde vara mer säkra på att de personer som tillfrågats kunde tillföra någonting till vår studie.
Vid genomförandet av intervjuerna har vi använt oss av olika metoder, i form av samtal i verkligheten samt telefon- och videosamtal, för olika personer. Vi upplevde att de två intervjuerna som genomfördes i verkligheten var mer avslappnade. En anledning till det var att det då föll sig mer naturligt att småprata innan intervjuernas start. Medan telefon- och videosamtalen upplevdes mer stressfyllda från både vårt och deltagarnas håll. Den stressfyllda känslan från vår sida handlade bland annat om teknikstrul som hade kunnat uppstå, och som faktiskt uppstod vid ett fåtal intervjuer. Från deltagarnas håll upplevde vi att de kändes stressade för att de många gånger befann sig på sitt arbete i ett personalrum när intervjuerna genomfördes. Det var, vad vi upplevde, en hel del buller och andra personer som kom in och pratade under intervjuernas gång. Å andra sidan upplevde vi att telefon- och videosamtalen var tidseffektiva. Detta eftersom att vi då inte behövde bestämma någon plats att träffas på, och för att tidpunkt kunde planeras in relativt tätt inpå den dag vi bokat in för intervju. Trots att olika intervjuformer användes erhölls likvärdig grad av meningsfullhet i informationen från alla intervjupersonerna. De intervjuer som inte spelades in kunde som tidigare nämnt ändå tas med i resultatet eftersom att vi fört noggranna anteckningar under dessa intervjuer.
Analysprocess
Den empiri som genererats i denna studie har analyserats genom att delar av innehållet har kodats och kategoriserats utifrån vad som ansågs vara meningsfullt för att besvara studiens frågeställningar. Vilket innebär att pedagogernas samtliga uppfattningar av utanförskap, samt metoder för att förebygga och motverka utanförskap har lyfts, utan att värderas som bättre eller sämre än andra uttalanden. Metoder som presenteras i studiens resultat har däremot problematiserats. Analysprocessen hade kunnat sett ut på ett annat vis om studien utgått från en teoretisk utgångspunkt, eller slagit fast vid en tydlig definition av vad utanförskaps- begreppet innebär. I ett sådant fall hade empirin analyserats i relation till den angivna
ur ett annat perspektiv, och troligtvis uppmärksammat andra aspekter och mönster än vad som gjorts i studiens genomförda analysprocess. Dock hade då vissa aspekter och mönster även kunnat förbises, om vi som författare hade haft starkt fokus på att se på materialet med ett visst synsätt, med en bestämd utgångspunkt i åtanke. Med anledning till att vi valt att inte inta ett förutbestämt teoretiskt perspektiv, samt att inte fastslå en tydlig definition av begreppet utanförskap, anser vi att det har möjliggjort att vi på ett mer värderingsfritt sätt kunnat se och granska intervjupersonernas uppfattningar och berättelser. Vilket i sin tur har möjliggjort att samtliga av dessa har kunnat synliggöras. Med det sagt, bör det tydliggöras att ingen
analysmetod kan förstås som neutral eller fri från personliga uppfattningar, tolkningar och värderingar. Vi har strävat efter att i största möjliga mån ta avstånd från våra personliga uppfattningar och åsikter om utanförskap. Att sedan göra tolkningar av innehållet i ett
empiriskt material är dock en central del i kvalitativa studier. Det kan ses som nödvändigt för att författaren ska kunna synliggöra eventuella mönster, vilket i sin tur kan bidra till en ökad förståelse, eller ett nytt sätt att förstå det fenomen som studeras (Thornberg & Fejes,
2015).