I denna del av resultatavsnittet presenteras det innehåll som hjälper oss att besvara studiens andra frågeställning; på vilka sätt upplever och beskriver pedagoger i förskolan att de arbetar för att motverka och förebygga utanförskap?
Övningar och kartläggningar
Pedagogerna beskriver olika övningar och kartläggningar av gruppen som de gör tillsammans i arbetslaget för att få en överblick över de relationer som finns i gruppen. Två pedagoger beskriver två liknande övningar som de gör i syfte att synliggöra deras egna relation till samtliga barn i gruppen. Hos en av pedagogerna bidrog denna övning till upptäckten att samtliga pedagoger i arbetslaget upplevde att de hade en dålig relation till ett och samma barn.
Vi gjorde ju en sådan här, vi hade en specialpedagog med oss, där man får göra sådan här karta där med vilka barn man känner sig närmast. Det var bara jag som hade lagt honom där, alla andra hade lagt honom utanför. […] Det var ju typ ett barn han var ju utanför hos alla pedagoger.
Den andra övningen beskrevs gå ut på att varje pedagog skulle färgkoda alla barn i gruppen; Grön, för barn som pedagogen hade en god relation till. Blå, då pedagogen upplevde att hen inte hade någon kontakt med barnet utan barnet “bara är där”. Röd, då pedagogen upplevde att relationen till barnet var svår, och till sist svart, då pedagogen upplevde att hen inte hade någon god relation alls till barnet och “önskar att barnet vore hemma”, som pedagogen uttryckte det. Pedagogen menade att målet är att alla ska uppleva att de har en grön relation till barnen, och att om ett barn kodas som svart av alla pedagoger är det illa.
En annan metod som nämns användas för att synliggöra ett utanförskap är att göra en
kartläggning över barnens relation till varandra. En pedagog förklarade att de enskilt tittar på vem som leker med vem, och när och vart leken inte fungerar på avdelningen, för att därefter jämföra sin uppfattning med kollegornas. Pedagogen berättade även att det är viktigt att närgranska barnens lek för att upptäcka eventuella utanförskap inom leken.
Vem upplever jag att barnen leker med? Jämföra med kollegor. Vilken roll har barnet i leken, är det att vara utanför eller bli tilldelad en roll som hunden som alla åker ifrån?
Samma pedagog uttrycker att barn till synes kan få delta i lekar, men att när samspelet mellan barnen granskas närmare kan strategier för utstötning synliggöras. I detta fall får barnet en roll som i leken inte har någon kontakt med de andra deltagarna, och hamnar därmed utanför.
Temaarbeten och gruppstärkande material
Tre utav pedagogerna berättar att de driver teman i barngruppen, i syfte att motverka befintligt utanförskap och för att stärka gruppgemenskapen. Två utav pedagogerna berättar om en serie med böcker, kompisböckerna om Kanin och Igelkott, som de använder i sitt arbete.
Jamen, utifrån det här barnet och även att det händer varje dag något slags utanförskap, så har vi aktivt börjat jobba med ett kompistema, så vi tänker att få med det är någonting. Det har barnen visat ett intresse för så det är ju kul. [...] Vi kör ju mycket med dem där böckerna kompis och nej, Kanin och Igelkott. De är populära. Så vi utgår ju ifrån de. Vi köpte först boken “Säg stopp” för vi tyckte att den var viktigt att börja med.
En annan pedagog berättade om att de ordnar gruppstärkande lekar inför varje höst när de tar emot en ny barngrupp, för att barnen ska få möjlighet att bekanta sig med varandra. Detta menar pedagogen stärker gemenskapen.
Varje höst så gör vi gruppstärkande lekar och samarbetsövningar. När vi jobbar ihop gruppen på hösten så vi får en vi-grupp i slutändan, som har fungerat jättebra de åren som vi har jobbat på så sätt.
Pedagogen förklarar här en strategi där fokus ligger på att skapa en barngrupp där alla ges chans till att känna delaktighet och gemenskap. Någonting som enligt pedagogen ligger till grund för att inte ett utanförskap skall uppstå. En annan pedagog menar att det är bra att visa barnen hur alla kan vara “goa” mot varandra i gruppen. På förskolan som denna pedagog arbetar på erbjuds därför barnen massage och avslappnings-aktiviteter, där barnen ges tillfälle att ta hand om varandra.
Språkutvecklande aktiviteter - att sätta ord på känslor
Vid alla intervjuerna delade samtliga pedagoger med sig av tips de använde sig av i arbetet med att försöka förhindra att barn upplevde känslor av utanförskap i förskolan. Några av tipsen handlade om att ge barnen möjligheter att utveckla sina förmågor att uttrycka sig, dels genom att utveckla sina språkliga förmågor generellt, men även sina
förmågor att uttrycka känslor. En pedagog uttryckte att det är viktigt att redan när barnen är små börja samtala om känslor.
Att redan när barnen är små börja prata känslor så att barnen kan sätta ord på det dem känner.
En annan metod som beskrevs handlade om att pedagogerna under samlingar dramatiserade scener utifrån olika händelser som uppstått på förskolan. Därefter pratade pedagogerna tillsammans med barnen om vad dramatiseringen handlat om, hur personerna i den agerat och vilka känslor och tankar som uppstått hos barnen när de sett dramatiseringen.
Stödjande och rollstärkande metoder
Många av pedagogerna pratar om att “stödja” och “stärka” barnen, genom att lyfta barnens styrkor och att stärka barnens roll i gruppen. Ett par av pedagogerna berättade även att de under temaarbeten ibland väljer tema utifrån vad barnet som befinner sig i ett utanförskap visar intresse för. Detta för att förstärka barnets roll i gruppen.
Vi fokuserade på det här barnets intressen och liksom valde aktivt att styra temaarbetet mot det. Helt plötsligt gick barnet från att vara utanför gruppen till att vara en viktig, central del som förde temat framåt.
Just att lyfta fram barns styrkor var även det en strategi som pedagogerna uppgav att de använde sig av. En intervjuad pedagog menade att genom att göra det kan barnet få en mer positiv roll i barngruppen. En annan pedagog uppgav att de på hens förskola delade in barnen i mindre grupper för att det på ett naturligt sätt skulle kunna uppstå nya grupperingar och leksituationer.
Vidare beskrev en annan pedagog att det kan vara en god idé att som pedagog befinna sig runt barnens lekar utan att medverka i själva leken. Detta för att upptäcka eventuella utanförskap.
Vi gjorde så att vi gick och vattnade blommorna i ett rum där barnen lekte för att kolla hur saker gick till, men utan att vara den där granskande personen. Det funkade bra. Andra pedagoger berättar tvärtom; att en strategi istället kan vara att inta rollen som
medlekare. Genom att pedagogen gör det kan den även hjälpa barn att ta sig in i olika lekar. Att uppvisa vänlighet och tala trevligt till barn och kollegor ansågs vara en annan viktig del i arbetet med att förebygga ett utanförskap.
Något jag tänker på på morgonen är att gå fram och säga “Hej, vad kul att du är här idag”. Alltså bara sådana här grejer, […] Jag tror att det kan vara en väldigt bra start, de ser mig det är kul att jag är här.
Pedagogen menar att en sådan sak som att ge varje barn ett bra mottagande när de kommer till förskolan kan betyda mycket och kan bidra till att barnet känner sig omtyckt och betydelsefull i gruppen.
Normkritiskt tänkande och samsyn
Om en pedagog vill förhindra att ett barn känner sig utanför i en grupp kan den fundera över vilka normer det är som råder på förskolan, menar en pedagog. Hur pedagoger pratar och vilka frågor som ställs till barngruppen kan i vissa fall bidra till att barn upplever känslor av annorlundahet.
Man kan behöva fundera på vilka normer som råder på förskolan. Hur man pratar om andra människor. Att man pratar om olikheter och lyfter fram det. Alla har inte samma förutsättningar. […] Att kanske inte prata om vart alla har varit på semester eller vad alla fick i julklapp.
En annan aspekt som många utav pedagogerna nämner påverkar deras metoder är ett nära samarbete och samsyn i arbetslaget. Pedagogerna menar att det är av stor vikt att samtliga pedagoger är enade och arbetar på samma sätt, för att arbetet ska lyckas.
Vi är ju väldigt eniga liksom. När det uppstår sådana här grejer, vi pratar ju om det, hur vi ska göra. Så det är ju viktigt, kommunikationen med kollegorna så att man gör samma sak.
En pedagog berättar att hen upplever att det ibland kan vara svårt att veta hur hen ska gå tillväga när det framkommer att kollegor har ett annat synsätt och angreppssätt. Pedagogen tycker att det särskilt är svårt att föra detta på tal bland kollegor som har lång
arbetslivserfarenhet inom förskolan, då hen själv “bara jobbat några år”.
Avslutningsvis berättar en pedagog om det ansvar som förskollärare har i arbetet med barn och barn som befinner sig i ett utanförskap.
Lyckas man inte med en metod då är det upp till oss förskollärare att hitta en annan metod. För det är inte barnen det är fel på, utan det är vårt sätt och våra metoder. Vi ska
se till att alla barn mår bra och känner sig… inte känner sig utanför på något vis. Det är vårt uppdrag.
Pedagogen i citatet ovan ansåg alltså att det som påverkar huruvida ett utanförskap uppstår eller inte till stor del handlar om pedagogers förhållningssätt och vilja att använda sig av ett nytt arbetssätt när en metod inte fungerar i barngruppen.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att de intervjuade pedagogerna på olika sätt beskriver vad ett utanförskap kan vara och vad som kan vara anledningar till att ett
utanförskap uppstår. Pedagogerna förstås även besitta en stor mängd kunskaper och tips på metoder som kan vara användbara i arbetet, och delar med sig av sina tankar om vad som är viktigt för att åstadkomma ett lyckat arbete med att motverka och förebygga utanförskap. Resultatets innehåll kommer nedan att diskuteras i relation till den tidigare forskning som presenterats i början av studien.