Identifiera elevers svårigheter

Informanterna i den här studien berättade att det fanns en variation av elever med diagnos i klasserna. Lärarna svarade att det fanns flera i varje klass som antingen hade en bekräftad eller en misstänkt diagnos. Specialpedagogerna svarade på sin sida att visst fanns vetskapen om diagnoserna i bakhuvudet men att dessa inte spelade någon roll då man istället behövde fokusera på elevens individuella behov, inte på en eventuell diagnos då denna kan se olika ut för olika individer. En av informanterna berättade:

Då tänker jag att för mig är det faktiskt inte så viktigt om en elev har en diagnos eller inte. Det är mycket viktigare att veta vad har den här eleven för behov. För en diagnos säger egentligen ingenting. För man kan ha väldigt olika behov. Om man har två elever med samma diagnos, kan de ha väldigt olika behov i alla fall. Det är mycket viktigare att se på behoven. Jag tycker man ska vara lite försiktig med att prata om diagnoser över huvud taget. Utredningar kan vara bra för det kan ge oss svar utifrån elevens behov men också för familjen men också för skolan. Men en diagnos det är ju inte så att den har något med vårt stöd att göra. Det är två olika saker. (S1)

Informanterna i det här arbetet berättade att lärares arbete med att planera och göra undervisningens innehåll tillgänglig för alla elever såg olika ut. Dels berättade

specialpedagoger om variationer som t.ex. att de gör en uppgift som alla kan arbeta med men att uppgiften finns i flera svårighetsgrader. En annan viktig sak att tänka på är att koppla uppgifterna till kursplanernas mål samt skapa en förståelse vilken användning eleverna kommer att ha av kunskaperna i framtiden. Ytterligare en faktor är vikten av att låta eleverna delta i valet av arbetssätt och redovisningsformer samt att man varierar arbetet så alla elever får möjlighet att lära på det sätt som passar dem bäst. En lärare berättade: ”Det finns olika behov i klassen. Det kan handla om emotionellt stöd för att orka vara kvar i skolan, individuella uppgifter eller planer, anpassade redovisningsformer eller förtydliganden av

De utmaningar som lärarna har identifierat är att det kan vara svårt att hitta tid att hinna individanpassa undervisningen efter elevernas individuella behov. När det finns många olika behov i gruppen kan det vara svårt att ha möjlighet att stödja alla elever samtidigt. En

utmaning som en lärare uttryckte var svårigheten med elever som saknar motivation för skolarbetet, och dessutom har bestämt sig för att det är onödigt att lära sig. I dessa situationer är det svårt att veta hur man ska hjälpa eleven att komma ur detta negativa tänk och komma vidare berättar läraren:

Det är att medvetenheten om att man får tycka vad man vill är stor. Så att en del elever tycker att skolan är meningslös. Det tycker jag är det svåraste att komma runt. Man argumenterar för det. Den [diskussionen] blir ju fruktlös. Den är riktningslös också. (L4) En annan sak som lärarna berättade att de saknade var kollegialt samarbete där lärarna observerade varandras lektioner och sedan diskuterade det som framkommit. En lärare uttryckte att detta hjälpte till att se sig själv och det som man inte ser i sin egen undervisning. En av specialpedagogerna nämnde att hen under senare tid har uppmärksammat att lärarna i samband med införandet av bedömningsstöden i skolans yngre åldrar har önskat stöd i hur man arbetar vidare med dessa. Hen upplever att lärarna tar det personligt när elever riskerar att inte nå upp till målen och undrar vad de har gjort för fel:

I och med att det nya bedömningsstödet kom med. Så har jag stött på många pedagoger som tar det så personligt om det ser ut som att resultatet inte blir. De har så höga krav på sig själva och det är ju bra. De har höga krav på eleverna. Men när de ser att de har en elev, för så kommer det alltid att vara, vi har elever som har det kämpigare. Många tar det så personligt och de nästan ställer frågan vad ska jag göra, vad är det jag gör fel, varför blir det inte bättre? Så en förståelse för elevens behov och litegrann att lugna dem i att vi kan inte göra allt heller. (S2)

På frågan vem som har ansvaret för att eleverna får det stöd de har rätt till framkom svaren att det är ett samarbete mellan rektor, specialpedagog och lärare. Rektorn ansvarar att stödet sätts in, specialpedagogen utreder tillsammans med lärarna som är de som uppmärksammar

behovet:

Jag tycker att det är rektorn tillsammans med sin elevhälsa. Det ska inte vara den som skriker högst som får mest, och då menar jag lärare såklart eller föräldrar som hör av sig till rektor och kräver. Då blir det väldigt ojämlikt för det finns så klart resursstarka föräldrar och lärare och de som är mindre resursstarka och inte väljer den vägen så det är olika, det är ett lotteri från början till slut. (S3)

Lärarna upplever att det är svårt att veta hur man ska arbeta med eleven under den tid det tar för elevhälsan och eventuella externa aktörer att utreda behoven då de upplever att de provat

alla extra anpassningar de kan komma på. I en del fall kan det också vara svårt att hitta de rätta åtgärderna vilket skapar frustration för alla inblandade.

Den enda svårigheten är tills eleven blir färdigutredd får jag som lärare svårigheter. Hur ska jag göra nu med den här eleven. De har anpassningarna har vi försökt, det fungerade inte, vad kan vi göra mer. Det tar hur mycket tid som helst. Speciellt dem som har någon sorts autism och inte säger så mycket. De kanske säger några ord och meningar. Plus den eleven då har vi andra. Den här svårigheten upplever jag varje år. Eleven börjar fyran hos oss, kanske blir utredd i femman, får sin diagnos i slutet av femman. De två åren jobbar vi med den eleven och hans svårigheter. (L2)

6.2 Tillrättalagd lärmiljö

Det här temat handlar om hur lärare och specialpedagoger arbetar för att anpassa miljön och undervisningen utifrån elevernas individuella behov. Lärares och specialpedagogers berättelse visade flera likheter men även skillnader när det gäller vad en tillrättalagd lärmiljö är och hur anpassningar i lärmiljön skulle anpassas. Detta tema innehåller två underkategorier; Metoder och strategier handlar om förutsättningar att erbjuda en tillrättalagd undervisning och

särskilda stödinsatser och extra anpassningar. Den andra kategorin socialt samspel i undervisningen belyser hur informanterna arbetar med elevers sociala svårigheter i skolmiljön.