Skolorganisationens förutsättningar

När informanterna beskriver vad en tillgänglig undervisning är framkommer en variation runt vad detta begrepp innebär. Lärares och specialpedagogers beskrivningar handlar dels om tillgången till grupprum där eleverna kan arbeta enskilt eller i liten grupp. Det fanns även variationer i val av arbetssätt i klassrummet berättade lärare och specialpedagoger. När det handlade om att välja en tydlig struktur i undervisningen för att skapa en miljö där alla elever

Att det ska vara, lite det jag var inne på. Anpassningar ska kunna vara ett val för alla. Det ska inte finnas en norm för hur inlärningen och redovisningen av kunskaper ska ske. Jag försöker skapa en miljö där det är okej att lära sig på olika sätt. Det är okej att redovisa på olika sätt. Det är okej att kunna olika saker. Och sen rent fysisk miljö att det ska finnas inspirerande material men samtidigt ska det ju inte finnas nåt som stör. Det är ju ganska svårt att veta vad som inspirerar någon. (L3)

Hur arbetet med att erbjuda en tillrättalagd undervisning för eleverna utmynnade i svaret att detta kan se mycket olika ut för olika elever vilket gör att det inte går att hitta universella lösningar som passar alla elever. Genom att arbeta med olika arbetsformer i klassrummet berättar lärare att de kan hjälpa eleverna så de får möjlighet att arbeta på det sätt som passar dem bäst. En annan möjlighet som två av lärarna nämner är att erbjuda hjälpmedel till alla eleverna inte bara de som har behov av särskilt stöd. Detta stödjer alla elever samtidigt som det minskar risken för att eleverna ska känna sig utpekade. En specialpedagog berättade: ”Läraren behöver ha en rejält stor verktygslåda med olika anpassningar i klassrummet. Detta ska vara en naturlig del av verksamheten så ingen elev behöver känna sig utpekad.”. (S3)

Informanterna berättar att de önskar mer stöd från specialpedagog, rektor samt elevhälsan runt hur de ska utreda vilka behov eleverna har. Några önskemål som kom från enskilda lärare hur detta arbete kunde förbättras var att arbeta med tvålärarsystem. Detta innebär att det finns två utbildade lärare i varje klass som kan dela på ansvaret. Lärarna kan via detta också föra mer vardagsnära diskussioner runt händelser i klassrummet som de båda deltagit i samt

samplanera undervisningen.

Hur skolan fördelar resurserna som finns påverkar det arbete och de möjligheter läraren har i klassrummet. Lärare berättar att de tycker att det är viktigt att denna fördelning sker på rätt sätt så resurserna hamnar hos dem som behöver det mest inte den som hörs mest. Lärarna uppger att de ser stöd av resurspersoner i klassrummet som ett viktigt stöd i klasser med stora stödbehov. Resurspersoner möjliggör, enligt lärare i den här studien, att ha genomgångar i mindre grupp och att hjälpa hela klassen utan risk att fastna hos enskilda elever hela

lektionen. En lärare berättar: ”Vissa elever har behov av resurs. Som ensam lärare med fyra årskurser som behöver genomgångar samtidigt som resten av klassen behöver hjälp är det bra med resurs i klassrummet.”. (L3)

En positiv möjlighet som både specialpedagoger och lärare uppmärksammat är tillgången till hemklassrum där eleverna har alla sina teoretiska ämnen och lärarna är de som flyttar runt

mellan olika klassrum. Detta arbetssätt ger en trygghet för eleven enligt lärare i den här studien och bidrar även till att det mesta i klassrummet är saker som hör till ämnet. Materialet ligger inte kvar i klassrummet mellan lektionerna utan det som behövs under lektionen tas med. Specialpedagogen berättade:

Jag önskar att man kunde ha hemklassrum, där eleverna är i detta klassrum och här finns deras saker. Det är ju också det här att orientera sig på en skola kan vara svårt att ta sig från A till B av olika anledningar. Och det kan hända väldigt mycket på vägen. Så att ha sakerna i klassrummet och att förse dem med pennor, sudd, miniräknare och linjaler. Allt ska finnas, jag tänker en rejäl verktygslåda ser jag framför mig. (S3)

De råd lärare och specialpedagoger skulle ge till en ny lärare är vikten av att samarbeta med kollegorna som finns på skolan sedan innan. Gärna genom att ha en mentor som de kan diskutera utmaningar de stöter på samt hur det fungerar på just den skolan. I klassrummet är det viktigt att man skapar en relation med eleverna och att elever litar på läraren. Goda relationer är en förutsättning berättar lärare och specialpedagoger i den här studien för att arbetet i klassrummet ska fungera och eleverna ska våga anförtro sig till läraren. Det är också viktigt beskriver lärare och specialpedagoger att undervisningen är strukturerad och har en röd tråd.

6.3.2 Uppföljning och utvärdering

Arbetet med särskilt stöd och extra anpassningar utvärderas tillsammans i arbetslaget

berättade samtliga lärare och specialpedagoger i den här studien. Lärare och specialpedagoger berättar att målen som skrivs i åtgärdsprogrammen behöver vara mål som är möjliga att utvärdera. I ett fall berättar läraren att extra anpassningarna utvärderas under

utvecklingssamtalet tillsammans med föräldrarna. Andra lärare berättar att elevers arbete utvärderas tillsammans i arbetslaget. Åtgärderna beskrivs av några lärare också kunna utvärderas genom att läraren genomför tester eller gör observationer där de ser elevens utveckling. Samtliga lärare och specialpedagoger i den här studien var enade om att det var viktigt att få med föräldrarna och elevernas åsikter i arbetet. En specialpedagog och en lärare berättade:

Det som är viktigt ju högre upp i pyramiden man kommer ju mer delaktig ska elevhälsan vara. För mig är det självklart att om en elev har så stora stödbehov så man behöver ett särskilt stöd. Då är ju någon från elevhälsan med på de här mötena, träffar föräldrarna och eleven för alla måste ju delta. Man kan inte utvärdera ett åtgärdsprogram eller extra anpassningar om inte vårdnadshavare och eleven är med. Det är inget man kan sitta hemma på sin kammare och göra och tro att man har utvärderat ett åtgärdsprogram eller extra anpassningar. (S1)

Få med dig föräldrarna och var ärlig mot dem. Man vinner mycket på att få med sig föräldrarna i arbetet. Våga ställa krav på dem och skapa en öppen och bra dialog då vi båda är en del av barnets vardag. I samtalet behöver man som specialpedagog använda ett språk som föräldrar och lärare förstår, förklara det som är svårt. (L1)

7 Diskussion

I detta avsnitt kommer studiens syfte om en fördjupad kunskap om hur lärare och specialpedagoger arbetar med att erbjuda elever med NPF-problematik en tillrättalagd lärmiljö samt hur dessa insatser utvärderas diskuteras tillsammans med valet av metod. I diskussionens andra del kommer en diskussion runt likheter mellan denna studies resultat i relation till tidigare forskning ske.

7.1 Metoddiskussion

Denna studie utgår från fenomenologin. Valet av teoretiskt perspektiv var svårt då många teorier kan ses som användbara. Valet på fenomenologin gjordes då det var en teori som utgår från att man som forskare ska ha ett öppet sinne för vad den intervjuade berättar. Via detta synsätt är studien från början öppen och förändras under arbetets gång vilket passade en student som ännu inte är så insatt och säker på vad som kommer att passa studien. En sak som inte följdes helt utifrån fenomenologins struktur var utvecklandet av intervjuguiden. I denna inriktning väljs några teman som informanten får prata om och intervjuaren ställer följdfrågor. Valet föll istället på en guide bestående av huvudfrågor och tänkbara förslag på följdfrågor. Detta som en säkerhet om jag skulle tappa tråden under intervjuerna och inte hitta tillbaka. Även om det gick emot fenomenologin var det en bra lösning som gjorde att intervjuerna kunde ske på ett mer avslappnat sätt. I övrigt var valet av fenomenologi ett bra val, dock omöjligt att veta om det var det bästa valet utan att ha testat andra teorier med.

Valet av metod för denna studie var från början en intervjustudie där intervjuer skulle ske med lärare och specialpedagog från samma skola. Intervjuerna skulle kompletteras med

observation för att på så sätt kunna se om bilden från observationerna stämde överens med den verklighet som lärare och specialpedagoger beskrev fanns ute i klassrummet. Valet att intervjua just lärare och specialpedagoger föll sig naturligt då läraren är de som arbetar med eleverna i klassrummet samt att specialpedagoger är den yrkesgrupp som arbetar med att handleda och föreslå arbetssätt till läraren. Då pandemin satte stopp för den här studiens förutsättningar att genomföra både observationer och intervjuer på en och samma skola,

bidrog detta till att en studie med enbart intervjustudie med personer från olika skolor. Detta har bidragit till både för- och nackdelar. Som fördelar kan intervjuer med lärare och

specialpedagoger från olika skolor nämnas vara att det gett en bredare bild av hur arbetet sker då det kommit information från flera skolor samt att centrala elevhälsan i kommunen blev involverad. Att välja intervjuer är enligt Kvale och Brinkmann (2014) ett användbart sätt att komma nära informantens verklighet. Detta kan jag absolut instämma i. Intervjuerna blev både långa och intressanta och både lärare och specialpedagoger hade mycket erfarenheter de ville dela med sig av. De nackdelar jag kan se är risken att informationen som kommer fram kan vara tillrättalagd av informanterna i ett försök att ge en positiv bild av verkligheten på skolan. Om det hade varit möjligt att genomföra observationer hade dessa bidragit till möjligheten att få se elevernas reaktioner på det arbete som sker i klassrummet. En annan nackdel som framkom under arbetets gång var att det borde varit skilda intervjuguider till de båda grupperna av informanter, lärare och specialpedagoger. Det var svårare än väntat att plocka ut de frågor som passade att ställa till specialpedagogerna under samtalet än frågorna som plockades ut och ställdes till lärarna. Den intervjuguide som skapades innan intervjuerna var en ganska omfattande intervjuguide med även följdfrågor för att minska risken att tappa tråden under intervjun. Detta hjälpte mycket under själva samtalet. Vissa av frågorna hade kunnat omformulerats så de blev tydligare för informanterna, vilket är en lärdom att ta med inför kommande yrkesliv som specialpedagog.

Att använda sig av en grindvakt som kunde hjälpa till att hitta personer som var kunniga om ämnet var till fördel i den här studien när det gäller tid och arbete att hitta informanter. Jag kan så här i efterhand se att utan denna grindvakt hade det varit svårt att få tag på rätt antal informanter i rätt tid. Trots grindvaktens insatser var det svårt att hinna göra alla intervjuer i tid, och några intervjuer skedde i sista minuten. I övrigt var valet av den aktuella grindvakten ett bra val. Det hade tagit mycket mer både tid och arbete utan hens arbete. Eriksson-

Zetterquist och Ahrne (2015) påstående om att ett snöbollsurval kan orsaka att de informanter som i detta fall väljs ut av grindvakten känner varandra och har liknande upplevelser. Detta har inte märkts av i så stor utsträckning i denna studie. En anledning till detta kan vara att grindvakten inte arbetade på en skola utan hade kontakter på flera platser vilket möjliggjorde en större variation av informanter. Även när det gäller specialpedagogerna som trots att de arbetade på samma ställe fanns en variation mellan de berättelser som gavs. Detta gjorde sammanställningen av resultaten intressant. Under arbetets gång stötte jag på problemet att

inte alla av de valda informanterna svarade på mina kontaktförsök. Jag fick därför i slutskedet av arbetet söka efter nya lärare att intervjua. Detta ordnade sig som tur var snabbt.

Analysprocessen har fungerat bra och varit ett intressant arbete. Den största utmaningen har varit vilka kategorier som passade att använda för detta intervjumaterial. Då materialet var stort krävdes det en del läsande för att hitta de mest passande kategorier att använda, dels eftersom varje tema har varit indelat i flera frågor som dels behövde analyseras var för sig och sedan tillsammans inom temat för att få fram en fullständig bild. Dahlberg (2019) beskriver att forskaren inom fenomenologin tittar omväxlande på helheten och delarna. Dels har frågorna och svaren gått in i varandra både inom och mellan teman. När svaren skulle grupperas behövdes därför en översyn över hela materialet samtidigt inte bara inom en fråga eller ett tema.

De etiska ställningstagandena i den här studien har under hela processen funnits med i

tankarna. Allt material från intervjuerna har avidentifierats, kodats och förvarats inlåst. Under skrivandet är upplevelsen att det är en balansgång vad som kan skrivas och inte, vilka citat är okej att välja. Detta ställs mot att materialet istället kan bli för otydligt (Vetenskapsrådet, 2017). Upplevelsen är dock att det breda urvalet samt att intervjuerna skett enskilt med de olika informanterna istället för i grupp ska göra att ingen kan identifiera vem någon annan är utan att risken ska finnas att materialet blir otydligt. För att säkerställa det informativa samtycket inleddes samtliga intervjuer med att i början av intervjun ta upp samtyckeskravet och nyttjandekravet, samtliga informanter godkände detta.

Studien har genomförts på ett opartiskt sätt, trots att det var ett ämne som intresserade har jag försökt undvika att värdera det informanterna sagt. Ibland har det varit svårt att undvika att ge kommentarer, ibland har så skett men det har bara varit under själva intervjun. Mina

instämmanden i det informanterna berättat har gjort att de utvecklat sina svar ytterligare. Under själva skrivprocessen har det funnits en ständig medvetenhet om att egna tankar ska undvikas. Svårigheten att beskriva informanternas bakgrund samtidigt som identiteten ska skyddas kan vara komplicerad. Troligen är detta lättare i en större stad än mindre städer då personer i mindre städer tenderar att känna varandra. Genom valet av en mellanstor stad borde inte detta vara en stor risk. Under hela arbetet har studiens syfte funnits i bakhuvudet som en påminnelse om att det är detta studien ska handla om. Texten har genomarbetats vid flertalet tillfällen i syfte att göra den så tydlig som möjligt för alla läsare. Då genomförandet samt

frågorna finns rapporterade går studien att göra om. En svårighet med att göra om den är att det hade varit en fördel med separata frågeguider för lärare och specialpedagoger vilket kan påverka. Studien är utförd på en begränsad grupp men kan appliceras även på andra skolor i Sverige, inte minst med tanke på att vi har en skola för alla. Det skulle vara intressant att göra om den här studien i en annan del av landet och se hur förutsättningarna för eleverna ser ut där. Alla elever är ju trots allt olika så man vet ju aldrig.

7.2 Resultatdiskussion

Socialstyrelsen (2019) skriver att det är vanligt att elever med NPF-problematik placeras i specialklasser. Detta är inget som återspeglas i resultaten i denna studie. I den här studien tyder resultatet på att lärare haft olika åsikter om stödet till eleverna ska ske i klassrummet eller utanför. I de fall där lärarna menar att eleven behöver stöd utanför klassrummet sker detta individuellt eller i en liten grupp tillsammans med en stödlärare eller specialpedagog. Resultatet visar också att lärarna anser att undervisningen individuellt eller i en liten grupp i så fall ska ske under en kortare tid som en hjälp att hämta igen tappade kunskaper. Utifrån skollagen (SFS 2010:800) är det genom begränsade insatser utanför klassrummet som stödet ska ske. I denna studie finns inte tydliga tendenser på att det bör förekomma specialklasser på det sätt som Socialstyrelsen (2019) i sin rapport beskriver som vanliga. I denna studies

resultat märks en positiv utveckling bland lärare och specialpedagoger utifrån ambitionen att vi ska ha en skola för alla. Trots att lärarna och specialpedagogerna är så positiva till en skola för alla finns en risk att detta inte underlättat för eleverna med NPF utan att de placeras i en ordinarie klass utan att få det stöd de behöver. Om eleverna inte får det stöd de har rätt till i ordinarie klass är frågan om det inte vore bättre att ha kvar specialklasserna ändå så eleverna åtminstone har någon plats där de kan känna sig trygga.

Resultatet i den här studien tyder på att lärarna och specialpedagogerna ansåg att ansvaret för arbetet med särskilt stöd är ett samarbete mellan rektor, elevhälsan och lärarna. De poängterar att lärarna ofta är de som uppmärksammar elever i behov av mer och särskilt stöd medan rektorn beslutar och elevhälsan stödjer lärarna och brukar vara den som skriver ihop det som beslutas. Det verkar dock finnas lite olika åsikter runt hur fördelningen av ansvaret och arbete runt elevens stöd bör utföras. Enligt Skolverket (2014a) är det tydligt att det är rektorn som beslutar vem i den egna organisationen som ska genomföra arbetet. Utifrån denna skrivelse och den skillnad som finns i informanternas svar, i den här studien, kan denna

ansvarsfördelning rektorn kan göra förtydligas. Med förtydligandet inte menat att Skolverket ska bestämma vem som rektorn ska delegera arbetet till, förutsättningarna ser olika ut vilket skulle göra en sådan bestämmelse svår. I den här studiens resultat blir det tydligt att det inom organisationer eller kommuner skulle kunna fördelas ett tydligare ansvar. Specialpedagogen är ofta den som skriver åtgärdsprogrammet och lägger fram det för föräldrarna men det är rektorn som är ansvarig för det, efter det är det lärarna som ska genomföra arbetet i vardagen. Skolverket (2014a) uttrycker att det är bra att involvera eleven och föräldrarna i arbetet med extra anpassningar och åtgärdsprogram. I den här studiens resultat blir det tydligt att

informanterna i studien lägger stor vikt på att eleven och föräldrarna ska involveras i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Detta då det är eleven som berörs av åtgärderna, vilket gör att det är eleven och föräldrarna som har den bästa kunskap om vad som kan hjälpa. Det är därför viktigt att åtminstone konsultera med dem även om man kanske inte alltid kan tillgodose alla deras önskemål. Skolverket (2014a) skriver att insatserna följs upp i den dagliga verksamheten men utvärderas genom en djupare analys i arbetslaget. Hur ofta denna utvärdering ska ske finns inga lagar runt. Lärarna och specialpedagogerna i studien är inne på att uppföljningen sker tillsammans i arbetslaget medan utvärderingen sker i samspel mellan eleven, föräldrarna, mentor samt representant från elevhälsan. Genom att samla elev, föräldrar, mentor och elevhälsan på ett möte kan tid sparas in gentemot separata möten med varje profession vilket är till elevens fördel. Ju fortare insatsen kommer igång ju bättre för eleven. En tanke är att det vore bra om man kunde hitta en liknande lösning även för

problematiken runt diagnoser som L2 nämner i ett citat ovan. Då skulle inte eleverna behöva vänta flera år på den hjälp de behöver.

Skolverket (2016) beskriver att många lärare upplever att det är svårt att anpassa miljön för elever med NPF. Resultatet i den här studien tyder på att det i klasser med många behov lätt händer att elever med NPF hamnar i kläm. I övrigt är detta inget lärarna eller

specialpedagogerna uttryckt i klarhet. De har uttryckt att de ofta behöver göra anpassningar i miljön vilket kan ses som ett bevis att miljön i dagens skola inte är helt anpassad för alla elever.

Resultatet i den här studien visar att läraren behöver ha en verktygslåda med olika metoder och hjälpmedel som kan användas tillsammans med eleverna. Andra pratar om vikten av en anpassad miljö som inte ger för mycket intryck utan är strukturerad och tydlig för eleverna.