Vem som helst som vill stämpla Majakovskij som ‖revolutionens störste poet‖,
‖kommunistisk frontfigur‖ eller ‖socialistisk gaphals‖ har inga större svårigheter att hitta material och argument för detta, vare sig i Majakovskijs egen biografi, hans poesi, eller i
73 Att nämna bör vara att ”как” används ofta i samma dikter, fast då mest som del i frågor, alltså som “hur?” 74
Ferris talar i sin artikel om litteraturvetenskapliga akademikernas behov av att ständigt omdefiniera det egna ämnet och att erkänna den komparativa litteraturens implicita omöjlighet för att kunna kristallisera ämnets akademiska uppgift.
36 ryska utgåvor och utgåvor av översättningar. Genom hela Majakovskijs liv gick upproret som en röd tråd, den personliga, den politiska och den estetiska.
I Jangfeldts biografi över Majakovskij finns redovisat dennes liv och dess revolutionära inslag ur ett öppet perspektiv. Jangfeldt ser inte revolutionen som enbart ett politiskt färgat ställningstagande i Majakovskijs liv, han menar att mycket av den upprörda känslan och viljan till nedbrytande av strukturer i mångt och mycket ligger i det egna livet, den egna konstnärliga ambitionen och i det ständigt suicidala uttrycket i det privata livet. Jangfeldt beskriver hur tidigt Majakovskijs engagemang för revolutionen startade: ‖Han läste och spred illegal litteratur bland bagare, skomakare och typografer. Polisen spanade på honom och fast han bara var femton sexton år häktades han flera gånger; under en razzia åt han upp en inbunden anteckningsbok med adresser för att den inte skulle hamna i polisens händer.‖ 75 Den militanta ambitionen och avsmaken för de etablerade auktoriteterna syntes sålunda redan i de tidiga tonåren. Denna förkärlek för revolutionen, socialismen och bolsjevismen släppte aldrig, trots det etablerade systemets grymma sätt att vända Majakovskij ryggen.
I slutet av hans liv blev hans existens som poet alltmer ansträngd, han fick inte skriva som han ville, underrättelsetjänsten övervakade honom, han blev attackerad på
författarkonferenser etc. Att endast detta skulle vara orsak till hans självmord det är oriktigt men det bör erkännas som en avgörande orsak till hans alltmer ansträngda existens och i analysen av den helgonstatus han fick efter att ha skjutit sig själv. Jangfeldt tar upp Majakovskijs postuma existens som författare som obligatorisk. Så här citerar Ivinskaja Pasternak: ‖Man införde Majakovskij tvångsvis, ungefär som potatisen på Katarina den storas tid. Det blev hans andra död‖.76
Dessa ‖bevingade ord‖ som myntades av Majakovskijs poetiska generationskamrat blir talande i ett uppritande av hans offentliga karriärlinje; från uppstudsig revolutionär via den revolutionära älsklingspoeten, till att först bli hatad och attackerad och till att bli kanoniserad i socialismens namn efter sin död. Jangfeldt pekar i sin tur inte bara på Majakovskijs kanonisering, han pekar också på den oerhört tydliga,
programmatiska tanken i valet av de texter som efter hans död gavs ut (för man gav ut honom som aldrig förr): ‖bortsett från de akademiska utgåvorna var urvalet mycket tendentiöst: tonvikten lades vid de politiskt korrekta verken medan de futuristiska ungdomsdikterna i princip ignorerades.‖77
Ideologin har sålunda inte bara påverkat Majakovskijs egen lyriska
75
Jangfeldt, 2007, s. 18. 76 Ivinskaja, 1978, s. 152. 77 Jangfeldt, 2007, s. 560.
37 produktion, den har också postumt färgat det egna landets, världens och den utomryska
utgivningen betydligt.
Den egna socialistiska och kommunistiska inriktningen syns inte minst i dikter som ‖Vladimir Iljitj Lenin‖ och ‖150000000‖. Det syns också, fast då på ett mer desperat och vädjande vis (dock inte kuvat) i en av mina huvuddikter, nämligen i ‖För full hals‖. Där syns hans politiska besvikelse men också ambitionen att bedyra sin lojalitet till kommunismen, oerhört tydligt i de sista verserna i dikten (jag använder här Harding och Jangfeldts översättning): ‖ska jag / över hopen / av poetiska fifflare / lyfta / som ett bolsjevikiskt partikort / alla hundra banden / av mina / partitrogna Samlade Skrifter.‖78
Majakovskij dolde aldrig, och ville heller inte dölja, sin vilja att sätta sin poesi i tjänst för kommunismen och den politiska revolutionen.
Den röda fanan som alltjämt idag viftar över Majakovskij är intressant i utgivningar av översättningar i Sverige och i betraktandet av appliceringen av Majakovskij i populärkulturen. Som jag redan nämnt tidigare i min uppsats, så är den socialistiska
framtoningen tydlig i utgivandet av den absolut första svenska Majakovskijvolymen där ‖Ett moln i byxor‖ står i översättning av Aspenström. Aspenströms egen politiska övertygelse var lågmäld och litet känd i samband med dennes egna litterära produktion (mycket på grund av en poetisk utveckling mot det estetiska snarare än det politiska), men Ola Palmaer har
egenhändigt gett ut en översättningsvolym med enbart politiska dikter signerade Majakovskij och Artur Lundkvist är måhända den litteratören i Sverige som kanske är mest känd för sina minst sagt starka vänstersympatier.79 Förutsättningarna, och möjligen också motivet, för översättningarna utförda av Jangfeldt & Harding och Samuelson kan sägas ha varit mycket annorlunda. Sveriges vänsterdominerande politik hade utmanats och översättningen av Majakovskij hade snarare estetiska och litteraturhistoriska motiv än socialistiska. När Samuelson på 2000-talet översätter ‖Ett moln i byxor‖ så synes viljan att framhålla Majakovskij vara en del i förlagets Bakhålls ambition att förstärka Majakovskij som en upprorspoet som står emot samhället och auktoriteter (i likhet med Beatgenerationen etc.) Detta visar sig inte minst i Samuelsons tillrättalägganden, hans vilja att svenskifiera och de
78 Majakovskij (H & J), 2007, s. 196. 79
Att nämna är Aspenströms engagemang i till exempel det öppna brev som publicerades i nr 4 år 1946 i tidningen 40-tal där författare tog avstånd från regeringens vilja att samarbeta med Spanien och dess ledare Franco. Vidare läsning Litteraturens historia i Sverige, s. 468.
38 gånger han väljer att vulgarisera Majakovskij.80 Att både utgivningen och attityden av och inför Majakovskij har ändrats med tiden, det har vi forskare som Jangfeldt att tacka för. Idag har bilden nyanserats, Majakovskij står fortfarande som en kugge i det litterära Sovjet, men hans kärleksdikter, estetiskt revolutionära poesi och hans ungdomliga poesi blir alltmer uppmärksammade och hans politiska engagemang ställs inte inom svarta och vita ramar länge. Betraktar man Sveriges relation till författarskapet så är en intressant kuriosadetalj proggruppen Nynningens Lp-skiva ‖För full hals‖ från 1973. Där framförs ett antal väldigt fria översättningar (snarare fria tolkningar) till musik och Totta Näslund som sångare. I relation till mina diktanalyser så bör nämnas att Lp:ns namn och titelspår är en tydlig indikation på att gruppens relation till författaren i första hand är politisk och sångtexterna, som inte har överdrivet mycket med originalet att göra, är provocerande och ofta tillrättalagda till en vulgär natur och en politisk förmyndarton. Det länge vänsterorienterade Sverige, med en sådan aktiv extremvänster, har haft lätt att ta emot Majakovskij som kommunistpoet. Den upprörda, förälskade konstnärssjälen släpps sällan fram och en fråga man kan ställa sig som sätter all denna diskussion på sin spets är ‖Är Majakovskij viktigast som politisk poet eller som en del av förnyelsen av Europas poesi?‖ De flesta kännare hade nog pekat på
Majakovskijs estetiska revolution i en stark kombination med hans politiska. Fortfarande är dock Majakovskij den politiska revolutionens poet, ett epitet som han nog gärna accepterat, men som kanske är en problematisk och ensidig stämpel vid en närmare granskning av hans poesi.
5. Sammanfattning
I min granskning av olika översättningar av Vladimir Majakovskijs poesi från ryska till svenska framkommer det huvudproblem, grundläggande förutsättningar och anledningar till att översättningarna har sitt svenska utseende. Dessa huvudpunkter i min granskning
upptäckes i en parallelläsning av de två originaldikter jag valt att analysera; ‖Ett moln i byxor‖ (1915) och ‖För full hals‖ (1929-30). Mitt syfte är att analysera och förstå de svenska översättarnas metod och hur de väljer att framställa ryskan på svenska respektive lösa det ryska språkets implicita problem. Mitt metodiska förfarande utgår från att jämföra och analysera de olika översättningarna utifrån mina frågeställningar som behandlar rimfläta, kulturell tillrättaläggning, språkliga problem och ideologi. Detta inramas med två,
huvudsakliga teoretiska perspektiv som behandlar översättningsämnets utveckling och
80 En vulgarisering som i viss mån också sker hos Harding och Jangfeldt men som inte syns i lika stor utsträckning hos Aspenström.
39 anglofila översättningar av ryska prosatexter. Majakovskijs två huvuddikter representerar två olika estetiska positioner och dessutom två olika stadier av författarens litterära produktion och av dennes biografi. Den biografiska författare, forskare och översättare som står som centrum i min granskning är Bengt Jangfeldt, flitig översättare av rysk poesi, dramatik och essäistik. Han är dessutom författare till en biografi över Majakovskij och den litterära kretsen kring honom. Övriga översättare är Werner Aspenström, Ulf Bergström, Gunnar Harding och Bengt Samuelson. Valet av dessa utgick å ena sidan från de få översättningar som finns, men också utifrån tanken om att välja översättningar från olika tidspunkter. Min analys ramas in med hjälp av den biografiska och teoretiska litteratur som behandlar tre huvudområden; biografisk litteratur om enskilda ryska författare (självfallet mest om Majakovskij), teoretisk litteratur om översättningsämnet rent generellt och om det ryska språkets särskildhet.
I mitt första analysavsnitt granskar jag den svenska rimflätan och försök att transformera Majakovskijs ofta fritt rimmade struktur på ryska till fungerande rim på svenska. Det finns tre huvudanledningar till att rim i de svenska översättningarna uppstår: 1) Det finns en rimfläta i originalet som man på grund av likhet i ordval med lätthet kan föra över till en svensk struktur, 2) En rimfläta finns i originalet som man med hjälp av förändrade, svenska ordval återskapar, eftersom att den ryska strukturen och det ryska ordvalet inte går att föra över till svenskan, 3) En rimfläta skapas i översättning, trots att det inte finns i originalet, för att förstärka intrycket av att dikten har en rimmad struktur. Dessa tre huvudpunkter är centralt i ett betraktande av behandlingen av rimflätan hos Majakovskij. Viktigt är den betoning som Jangfeldt och Brodsky lägger vid ryskans lätthet att rimma eftersom att ryskan ofta placerar substantiven/verben/adverben i slutet på meningarna. Detta leder med tydlighet (oavsett vilka av de olika ovanstående rimmen som förekommer) till förändring i den svenska relationen till de ryska rimmen.
En viktig slutsats jag drar i min analys är att det i alla översättningar finns exempel på två olika sorters levandegörning av den översatta poesin; en svenskifiering och en russifiering. Angående viljan att svenskifiera poesin så sker detta oftast i samband med historiska egennamn. Ett exempel är när den ryska användningen av Gioconda (det italienska och den vanligaste ryska benämningen på da Vincis tavla) i Samuelsons översättning blir Mona-Lisa. En mer intressant relation mellan originaltext och översättningstext är
russifieringen, det vill säga en levandegörning genom att göra översättningen mer rysk än vad den är i original. Detta sker inte minst genom att använda öststatsstereotyper som kosacker, eller genom att ändra namn, som typiskt är lättigenkännliga för rysktalande läsare, men som
40 inte har stor betydelse för en svensk läsarskara. Resultatet blir ambivalent eftersom att en lättare och mer tillgänglig översättningstext ofta produceras på bekostnad av att texten blir mer regionaliserad och inrutad i ett ryskt territorium som är mer trångt än vad originalets ambition består i. I detta analysavsnitt visas den största skillnaden mellan Samuelson och Harding och Jangfeldt vilket mycket bottnar i halten av tillrättaläggande i respektive översättningstext. Samuelson, som står för den mest nutida översättningen av Ett moln i
byxor, väljer oftare att kulturellt tillrättalägga sin översättning, han väljer att levandegöra
texten för en större folkmassa än Harding och Jangfeldt som snarare än att förenkla förklarar svårigheter i sin notapparat. I viss mån kan man härleda Samuelsons metod till Majakovskijs egen ambition, att skriva poesi ‖för folket‖, alltså en poesi som med lätthet sprids. En sådan ambition syns tydligare i Samuelsons mer moderna översättning.
Detta sker i kombination med en vulgarisering kontra en poetisering av det ryska språket i Majakovskijs poesi. En tydlig tendens i den svenska översättningen är det öppnande av språket som sker i och med att man skapar ‖mer‖ poesi än vad som står. Detta manifesteras främst genom en övertydlighet i förklaringen av vad som sker genom utöka ordförrådet och öppna upp strukturen. Förklaringen till detta är oftast en överhängande svårighet i relation till ryskan och dess implicita problem. En intressant ingrediens i de svenska översättningarna är valet att vulgarisera Majakovskij. Svordomar och grova
formuleringar står att finna, trots att det ofta varken finns ryska kraftord eller olika svordomar i originalet. Majakovskijs aggressiva bildvärld och den poetiska provokationen får sålunda en addition i svenska ord som ‖fan‖ och ‖satan‖ vilket skapar ett lager i poesin som snarast tjänar som ett förstärkande av den stereotypa bilden av Majakovskij som en skrikande, oförskämd revolutionär.
En viktig del i min granskning är den analys av översättningsfel som jag utför. Dessa framkommer genom vad som till synes är rena fel i språkhanteringen. Detta är ett område som är riskabelt att stämpla som definitivt, ‖fel‖ och ‖rätt‖ är i litteraturvetenskap ofta rena värderingsord och inte minst inom betraktandet av poesi. Dock så finns det exempel som inte med lätthet förklaras av språkligt eller kulturellt avstånd. Exempel finns där ‖öron‖ blir ‖ögon‖ och där ‖Måndagar och tisdagar‖ blir ‖Torsdagar och fredagar‖. Dessa fel blir sällan avgörande för diktens innehåll i ett generellt betraktande. Mer intressant blir det när
Majakovskij i sitt original använder, vad som synes vara återknytningar till historia eller bibliska karaktärer, på ett ‖felaktigt‖ sätt. Sådana fel väljer jag att betrakta utan att diskutera den konstnärliga friheten, utan utifrån Majakovskijs egna faktafel. Ett talande exempel finner
41 vi när han använder ‖Herodias‖ för att beskriva hur solen ska runda jorden som ‖Herodias‖ rundade Döparens huvud. I uppsatsen beskriver jag hur alla översättare på olika sätt behandlar det fel som Majakovskij gör i och med att han använder nämnda namn, när det i själva verket var densammes dotter Salome som dansade runt Döparens huvud. Ingen av översättningarna lyckas lösa det så att Majakovskijs ‖fel‖ blir ‖rätt‖ och det både aktualiserar frågan om man ska rätta en poet som anknyter till annan litteratur på ett komplext sätt och visar på att översättningsfel även kan ligga implicit i originaltexten och inte bara hos den enskilde översättaren.
Mina två avslutande analysavsnitt rör sig kring saker som inte med lätthet upptäcks av läsare utanför den ryska kontexten och hur ideologin har färgat Majakovskij och svenskarnas relation till densamme. Alla språk innehåller speciella historiska färgningar eller uttryck som endast förekommer i folkmun. I min diskussion lyfter jag fram den vardagliga svårigheten för en översättare av rysk poesi (till exempel det som May pekar på är
utfyllnadsord ‖utan egentlig mening‖) och de ord som Majakovskij använder som inte officiellt finns i det ryska språket men som tämligen allmänt används. Tydligt är adjektivet ―декабрый‖ som i översättningarna översätts som ―decembermörk‖ eller ―decemberstinn‖. Det som inte upptäcks/framläggs är den ryska återknytningen till Dekabristupproret som gör att ―декабрый‖ används som ett adjektiv för modig. Detta komplicerar den strof varur jag citerar detta ord och analysen visar hur vardera översättare väljer att lösa detta. Den ideologiska färgningen presenterar jag först utifrån Majakovskijs ungdom och jag visar utifrån Jangfeldt hur dominant det politiska budskapet stundom var i både den lyriska produktionen och Majakovskijs biografi. Mer intressant för min analys blir granskningen av Sveriges relation till dennes produktion, som från början utan tvekan var rött färgad. Den första Majakovskijvolymen som kom ut var tydligt vänsterorienterad med dominanta, vänstersympatiserande litteratörer bakom utgivningen. Denna relation till diktaren som revolutionens poesi syns också i proggmusiken där Nynningen gjorde en hel LP-skiva med tonsatta Majakovskijtexter. Dessa texter var visserligen extremt fritt tolkade, men var ändå talande för koncentrationen svenskarna hade angående Majakovskijs politiska framtoning. Tack vare forskare som Jangfeldt har dock bilden nyanserats, och trots att han fortfarande är den skriande revolutionens främsta poet, så har bilden gått från att ha varit svart och vit i politisk koncentration till att presentera Majakovskij som en djup, viktig modernistisk lyriker som intar en stor plats i utvecklingen av poesin ur estetisk och avantgardistisk synpunkt.
42 Appendix 1
Discussion with Meerim Nurdalieva concerning the difficulties with translating Majakovskij from Russian to Swedish, the problems of not being included in the
Russian linguistic and cultural context and implicit problems concerning translations of poetry.
Meerim Nurdalieva comes from Kyrgyzstan (ex-Soviet Union) and has gone to primary school, high school and on the university according to the Russian school system. Her first languages are Russian and Kyrgyz.
1. What is the main problem, as you have experienced it, with reading Majakovskij