Hur klär man ett moln i svenska byxor?

Avancerad nivå

Litteraturvetenskap 4LI01E

Handledare: Margareta Pettersson 15hp

Examinator: Peter Forsgren 2011-06-03

G2 G3 Avancerad nivå

Hur klär man ett moln i svenska byxor?

En komparativ analys av svenska översättningar av Vladimir Majakovskijs poesi

Dan

Silfwerin

1 Abstract of How to dress a cloud in trousers? – A comparative analysis of Swedish

translations of Vladimir Majakovskij’s poetry

In this essay I present a comparative analysis of Swedish translations of Vladimir

Majakovskij’s poems ―Облако в штанах‖ and ―Во весь голос‖.¹ My ambition is to analyze and understand methods of translation and reasons of devices in transforming Majakovskij’s poetry into a Swedish language and context. On the basis of my theoretic perspectives (which contain fundamental problems of translation, the development of the subject ―translation‖ and English translations of Russian texts) I methodically execute a parallel reading of the original poems, literature concerning Majakovskij as a poet and selected, biographic literature with a concentration on the works of the Swedish translator and scientist Bengt Jangfeldt.² The chapters of my analysis was formed during my methodic reading of theoretic and biographic literature and creates a frame for my results: the analyze of three different kinds of

transforming the Russian rhymes into Swedish, the way of translators actualizing and making poems more understandable by placing it in a different context by changing names/national clichés, the effect of using hard or vulgarized language and the inevitable transformation from Russian to Swedish when translators are showing underlying meanings in the strophes by using more poetic language, a discussion of errors in translation, implicit difficulties in Russian use of certain words and the ideology of Majakovskij’s poetry and the Swedish publication/relationship to the authorship.

1 ”A cloud in trousers” and ”At the top of my voice”

2 An interview with a Russian-speaking reader is also executed for another perspective of the Russian language

2 Innehållsförteckning

1. Inledning s. 3

1.1. Syfte, metod, frågeställningar och teori s. 4

2. Forskningsöversikt s. 9

3. ”Ett moln i byxor” och ”För full hals” s. 13

4. Analys s. 15

4.1. De ryska och de svenska rimmen s. 15 4.2. Svenskifiering och russifiering av ord och strofer s. 21 4.3. Vulgarisering kontra poetisering s. 24 4.4. Översättningsfel och orsaker till dessa s. 29

4.5. Ryska specialiteter s. 32

4.6. Ideologi i poesi och översättning s. 35

5. Sammanfattning s. 38

Appendix 1 s. 42

Litteraturlista s. 44

3 1. Inledning

Få författare ekar lika rungande genom 1900-talets europeiska, lyriska produktion som

Vladimir Vladimirovitj Majakovskij (1893-1930). Hans brinnande kärlek till den socialistiska revolutionen, hans ambivalenta relation till förtrycket som föddes ur densamma, hans

högljudda kamp för att förnya konsten och hans del i ett sexuellt frigjort trekantsförhållande;

allt detta bidrog till att Majakovskij blev den å ena sidan älskade poeten och konstnären, å andra sidan den avskydda gaphalsen som blev bespottad inte bara av den hårdfört,

förtryckande samtiden utan också av det efterföljande sovjetiska etablissemanget som envist endast visade fram hans revolutionära poesi. Detta trots att hans poesi ofta hamnar utanför den politiska sfären oavsett om den på ytan handlar om politik eller inte.

De allra flesta svenskar får sitt första möte med Majakovskij genom den lilla undervisning inom litteratur som sker inom ämnet Svenska på gymnasieskolan. Som den mest stereotypa modernistförfattaren i Ryssland under 1900-talets första hälft presenteras han främst som revolutionspoeten. Att hela den moderna lyrikskolan från Ryssland bör

presenteras tidigare och mer utförligt för svenskarna, det anser jag vara självklart, men detta måste ske genom en utökad översättning, då kunskapen inom ryska för de allra flesta i Sverige ligger på en låg om inte obefintlig nivå. Min uppsats grundades sålunda i en frustration över den nonchalans man visar i Sverige inför den ryska, modernistiska poesin.

För att bättre kunna förstå både anledningar och problem med den lilla översättning som sker av till exempel Achmatova, Tsvetajeva eller Mandelstam så kände jag mig nödgad att betrakta just översättningen av rysk poesi. Majakovskij är en av de poeter från 1900-talets första årtionden som är mest översatt till svenska, volymer med översättningar av övriga

modernistiska, ryska poeter står för en sparsmakad del av den svenska utgivningen. Hans mest kända verk, Ett moln i byxor, översattes först på 50-talet och sedan har det följt ett antal översättningar med jämna mellanrum. I denna uppsats ska jag med hjälp av ett betraktande av olika översättningar och översättare med respektive metod, analysera och diskutera hur man översatt Majakovskij, hur man utifrån Majakovskij behandlat det ryska språket och i

förlängningen hur olika översättare valt att presentera en rysk frontfigurspoet för de svenska läsarna.

Min uppsats är uppbyggd kring ett parallellt betraktande av primärtext (de ryska originaldikterna) och minst två olika svenska översättningar av vardera dikt. I mitt inledande kapitel presenterar jag mitt syfte, mina frågeställningar, min metod och mitt teoretiska

4 perspektiv som jag försökt att formulera i adekvata frågeställningar. Teorin är främst hämtad ur källor som behandlar översättning rent allmänt (dvs. ideal, historik och tillämpning) och om översättning av rysk litteratur (denna litteratur hämtas främst från engelska studier då översättning från ryska till svenska är ett ämne som hitintills inte skrivits så mycket om). Det följande avsnittet presenterar en forskningsöversikt som går igenom den forskningslitteratur som skrivits om Majakovskij och översättning av rysk poesi till svenska. Inom detta avsnitt kommer jag att kort presentera Bengt Jangfeldt, huvudöversättaren i min analys och den främsta kännaren av Majakovskij i Sverige och kanske även internationellt. Hans produktion tar upp en stor del av min litteraturlista, inte bara i samband med Majakovskij, utan också i mina diskussioner om översättning av annan rysk poesi, till exempel av Joseph Brodsky och Boris Pasternak. Som en av de främsta översättarna av rysk 1900-tals poesi i Sverige, så blir Jangfeldt navet i mitt betraktande av olika översättningar av Majakovskij och övriga

exemplifieringar kommer att utgå ifrån och stå som konfirmerande, eller direkt protesterande kontrast till Jangfeldts tolkningar/översättningar. I detta avsnitt gör jag också en kort

presentation av bakgrunden till Majakovskijs författarskap och en presentation av viktiga verk.

Min analysdel kommer att vara uppbyggd kring nyckelfrågor som i tur och ordning behandlar översättarnas förhållande till ett bevarande eller skapande av rimfläta, russifiering respektive svenskifiering av strofer, vulgarisering kontra poetisering, en

problematisering av översättningsfel, svåröversatta passager utifrån specifikt ryska uttryck, och eventuella ideologiska förtecken hos översättningarna, utgivarna och författaren själv.

Dessa områden blir aktuella i läsningen av litteratur som behandlar översättningen av rysk litteratur till svenska, till exempel i Jangfeldts diskussion av sina egna översättningar av Joseph Brodsky. Sist i uppsatsen kommer en sammanfattning som redovisar mitt resultat och mina slutsatser. Att nämna bör vara att en granskning som utgår ifrån svenska översättningar av Majakovskijs poesi inte har utförts innan. Sålunda beträder jag obruten mark och en fundamental ambition med mitt arbete är att lägga en grund för vidare forskning i samma område.

1.1. Syfte, metod, frågeställningar och teori

Mitt syfte med denna uppsats är att utifrån en analys och diskussion av olika översättningar av Majakovskijs poesi analysera och förstå olika sätt att behandla rysk poesi, den ryska

språkdräkten i Majakovskijs poesi och svenskars förutsättningar att få uppleva hans lyrik utan

5 att läsa hans verk i originalspråk. Jag vill också förstå bakgrunden till dessa grepp och

särskilda metoder i översättning av just rysk, modernistisk lyrik. I mitt förfarande betraktar jag den ryska originaltexten (med hjälp av mina egna grundläggande kunskaper och lexikala hjälpmedel) och jämför dessa med olika översättningar. Mina huvudsakliga frågeställningar är utifrån mitt syfte dessa: Hur behandlar respektive översättare den ryska originaltexten? Hur löser de problem som Majakovskij presenterar genom stilistiska vändningar? Hur mycket månar man om att levandegöra texten för svenskar och hur skickligt gör man detta? Vilka verktyg använder man i sin översättning och hur svarar dessa metoder mot olika

översättarideal? Dessa frågor utgår jag ifrån i min analys och i mitt läsande av poesin. En fråga som jag anser vara sekundär men som ändå bereder ett visst intresse och som jag behandlar i min analys, är det ideologiska i översättningen och svensk utgivning av

Majakovskij. Hur mycket betyder det att Majakovskij var en socialismens frontpoet för den svenska viljan att översätta honom till svenska? Hur stor skillnad är det om man betraktar denna betydelse på 50-talet respektive på 2000-talet? Detta blir intressant inte minst i

betraktandet av Aspenströms första översättning, de röda baneren hänger tungt över, om inte översättningen, så åtminstone över ramarna kring publicering och utgivning.

De två huvudverk jag valt som grund till min komparativa analys är ‖Облако в штанах‖ (‖Ett moln i Byxor‖) från 1915 (sålunda pre-revolutionär) och ‖Во весь голос‖

(‖För full hals‖) från 1929-30.³ Dessa är skrivna i början respektive slutet av Majakovskijs synliga karriär där han blev och var en etablerad och omtalad (både positivt och negativt) poet. Mitt val av dessa två verk bottnar inte bara i skillnaden av tematik (den senare av dem är aningen tydligare mer revolutionär och politisk) utan också i tidsavståndet mellan dikterna, en tidsrymd som dessutom innehöll en utvecklad skepsis inför och ett direkt trakasserande av Majakovskij vilket innebar en enormt förminskad möjlighet för honom att skriva vad han ville. Detta faktum skulle vara svårt att göra osynligt i vilken analys som helst av

Majakovskij. ‖Ett moln i byxor‖ kommer att huvudsakligen behandlas av utifrån två översättningar från ryskan, Bengt Jangfeldts och Gunnar Hardings tolkning från 1985 och Bengt Samuelsons översättning från 2002. Denna analys kommer dessutom att kompletteras med Werner Aspenströms första, svenska översättning av dikten från 1958. ‖För full hals‖

behandlas utifrån två översättningar (Gunnar Hardings och Ulf Bergströms översättning (1970) respektive Jangfeldts och Hardings från 1985). Min metod i betraktandet av de olika

3 Mina hänvisningar till ryska originalord/citat/meningar kommer att ske med kyrilliska bokstäver med översättning, som fotnoter står originaltexterna som translittereringar för att underlätta läsningen.

6 översättningarna grundar sig på de rubriker jag valt att använda som analysbas i min

analysdel. Sålunda letar jag främst efter språkliga problematiseringar, översättarnas egen metod, översättningar som man kan klassa som översättningsfel och lösningar hos översättarna angående falluckor i det ryska språket som grundar sig i ryska, implicita

betydelser. Detta val av indelning ger mig en språklig ingång till analys av orsak och utseende av mina exemplifierade översättningar. Att analysera språkliga problem/utmaningar i relation till översättarnas sätt att lösa dessa är en huvudingrediens i min uppsats då detta inte bara aktualiserar själva språkdräkten utan också halten av författare kontra översättare i föreliggande texter.

I mitt betraktande av Jangfeldts produktion i samband med Majakovskij och hans övriga översättarverksamhet (i synnerhet i samband med Joseph Brodsky) så använder jag två verk av honom: Med livet som insats – berättelsen om Vladimir Majakovskij och hans krets och Språket är Gud – anteckningar om Joseph Brodsky. Dessa båda böcker, den senare en ‖anteckningsbok‖ den förra en biografi presenterar en viktig del av Jangfeldts relation till rysk poesi. I mitt läsande av dessa böcker letar jag efter främst tre saker, en bakgrund till Majakovskijs produktion, Jangfeldts egen relation till detta författarskap och hans förfarande i översättningar av ryska verk. Det sistnämnda får representeras genom hans tämligen

noggranna redovisning av sitt eget arbete med Brodskys poesi.

Min teoretiska utgångspunkt utgår metodiskt från ett språkligt perspektiv, jag kommer att betrakta översättningsidealens utveckling och i möjligaste mån kombinera detta betraktande med min analys. Mitt betraktande består i en läsning utifrån mina ambitioner och mina frågeställningar. I min teoretiska litteratur letar jag efter undersökningar och analyser som problematiserar och konfirmerar mina egna teser utifrån mina utgångspunkter. De två huvudkällorna som jag främst använder ger en bra översikt över översättningsämnet mer generellt, översättning från ryska till engelska och ger en möjlighet att anknyta till de

översättningar jag använder. Den ryska poesins falluckor och dessa kommer jag att diskutera och analysera främst utifrån de exemplifieringar av översättningar av ryska som presenteras i min teoretiska litteratur (främst hos Rachel May i boken The Translator in the Text- On Reading Russian Literature in English från 1994). Denna litteratur behandlar visserligen främst prosa och engelska översättningar av ryska texter, men i mitt exemplifierande kommer jag ta upp relevanta problem man kan stöta på i översättning av ryska även till andra språk.

Den historiska genomgång, som står att finna i Jeremy Mundays Introducing translation sutdies – Theories and applications från 2008 (2:a utgåvan), av allmänna problem och/eller

7 ideal för översättningsämnet står i en fundamentalt viktig relation till det starkt utvecklade, akademiska och teoretiska 1900-talet och ger en bra grund för att diskutera var någonstans respektive översättare hamnar. Det ges en bra presentation av utveckling från den språkligt hårda metodiken i översättning där det språkliga inte bör förändras i den mån det är möjligt, till teorier om översättning som bör förändra språket till förmån för olika kulturella

kontexter.⁴ Utan att i min uppsats presentera alla olika sorters applicerbara teorier, använder jag denna nyttiga, grundläggande presentation av ett stort område som utvecklats starkt bara de senaste 50 åren. En utveckling som i viss mån ligger i stark relation till den

explosionsartade utvecklingen för de språknära litteraturteorierna under tidigt 1900-tal och de följande decennierna. I ett betraktande av ämnets utveckling på ytan så följer denna

utveckling andra litterära teoriers transformering, med ett språkcentrerat betraktande av litteratur till ett betraktande som alltmer inser och har insett den kulturella kontextens

betydelse och viktigheten i att ta med det i analys/översättning (en utveckling där till exempel intermedialitet fått mer plats). Utifrån Munday aktualiserar jag översättarnas medvetna grepp eller omedvetna färgningar i och med den kulturella tillrättaläggningen/kontexten och

grundläggande problem inför ett översättningsarbete. Sålunda blir mitt teoretiska perspektiv en metodisk ingång till att både diskutera översättningsämnets inflytande på en granskning av översättningar och ett exemplifierande av hur forskare normalt behandlar transformationen av rysk litteratur till västeuropeiska språk och kontexter.

Detta teoretiska förfarande går från ett generellt betraktande av ämnet

‖översättning‖ och dess utveckling till att mer precist betrakta ryskan. Min användning av ett sådant perspektiv sker genom ett exemplifierande av problematiska, ryska ord/ordvändningar.

Denna analys av till exempel punktuation, författares användning av sammanbindningsord etc. är ytterst nyttiga i mitt betraktande av det ryska språket och inte minst det litterära språket.⁵ Ett tydligt exempel är problematiserandet som presenteras i min litteratur angående det som kallas ‖pragmatic connectors‖ (ord eller uttryck som fyller ut språket och gör det (enligt May) litterärt).⁶ Uttryck som ‖И вот‖ som översätts till ‖and so‖ är viktiga i det ryska språket men svårt att översätta (i Mays exempel redovisas naturligtvis svårigheten med det

4 Denna mycket noggranna presentation hos Munday blandas med applicerbara mallar och formler främst i kapitlen 4-8 sidorna 55-141.

5 Bra exempel på Mays egna exemplifieringar sker inte minst på s. 72 och s. 131.

6 May, 1994, s. 72.

8 engelska språksystemet).⁷ Det sätt May redovisar originaltext och efterföljande översättningar i den litteratur jag läst (mallen är originaltext, följt av en egen prosaöversättning och sedan exemplifiering av olika översättningar) är en metod som jag använder i min uppsats. Jag redovisar Majakovskijs egen text, visar på en egen översättning som kommer att vara

ordagrann och sedan exemplifierar jag med de översättningar jag granskar. Min översättning kommer att följa principen av bokstavlighet, jag kommer sålunda att försöka översätta så att översättningar och tolkningar kontrasteras mot vad som i själva verket står i originalet, befriad från bördan av plikt gentemot rimfläta, kulturellt tillrättaläggande etc. I kapitlet 4.1., som behandlar rimflätan, diskuterar jag Mundays framställning om skillnaden mellan fri och bokstavlig tolkning. Bokstavligheten i min översättning kommer dock inte att ta hänsyn till formalism eller kontext, jag redovisar ett exempel för att förtydliga översättarens grepp (sålunda en översättning som reellt presenterar ‖word for word‖ så gott det går på svenska). I min uppsats hänvisar jag till mina egna översättningar med ‖Min översättning‖ och till de övriga översättarna med namn eller initialer. Utöver detta redovisas hos May också ett

perspektiv utifrån den anglofila världens mottagande på grund av fördomar, benägenhet att ta emot den ryska litteraturen etc. Tanken och resonerandet kring en sådan problematik finns i bakhuvudet när jag betraktar eventuella, ideologiska färgningar av både översättningar och utgivningar. Min metod som utgår ifrån att jämföra och analysera skillnader mellan

översättningarna och anledningarna till detta förtydligas genom att härleda till min teoretiska litteratur med översättningsämnets indelningar, förändring/utveckling och översättning av ryska texter som bas.

Ett hjälpmedel för mig i min analys av svårigheter för översättning av rysk poesi till svenska är den korta diskussion jag utfört med Meerim Nurdalieva, 22 år, som är

rysktalande kirgiziska med rysk skolgång bakom sig. Att nämna är Nurdalievas roll i uppsatsen som lekman, hon är sålunda ingen objektiv expert, men en källa till förtydligande till det ryska språket. Jag hänvisar till hennes intervjusvar endast som en ingång till min mer generella diskussion, inte som en källa till fakta. I denna diskussion letar jag främst på exempel på ryska ord med speciella eller modifierade användningsområden. Dessa ryska specialiteter är svårt att belägga populärvetenskapligt eller akademiskt, men kommer till användning i min analys och kan visa på de rysktalande svenskarnas svårigheter att helt upptäcka de slaviska nyanserna. Ett par väldigt tydliga exempel kommer att redovisas i min

7 Partikelordet ”вот” som i kombination kan betyda många saker men som ensamt oftast betyder ”här”

använder Majakovskij vid ett antal tillfällen i ”Ett moln i byxor”. Mays diskussion är nyttig inte minst i betraktandet av sådana ord.

9 analys och hela intervjun kommer att redovisas i ett appendix till uppsatsen (intervjun sker enbart på engelska). Nurdalieva kommer också att bistå med omistlig hjälp i översättningen av de exemplifierade verser och strofer som jag kommer att lägga fram.

2. Forskningsöversikt

Forskningslitteratur som genom akademiska studier diskuterar översättning av Majakovskij till svenska är en litteratur som får räknas som liten (eller obefintlig) men och i och med denna studie så inleds ett sådant studium. Granskandet av olika översättningar av rysk, modernistisk poesi till svenska är över huvudtaget inget som verkar ha varit en del av det akademiska intresset, vare sig det handlar om tematiska, nationella, litterära eller rena översättningsstudier. Den forskningslitteratur som idag finns skriven om Majakovskij finns ofta representerade som epiloger eller prologer till översättningsvolymer och behandlar då oftast Majakovskijs biografi, hans kärlekshistorier, hans futuristiska tillhörighet och hans politiska besvikelse.

Den första översättningsvolymen av ‖Ett moln i byxor‖ var tydligtvis ett försök att på allvar introducera Majakovskij i Sverige. Den innehåller Aspenströms översättning, en essä om diktkonsten av Majakovskij själv (översatt av Ola Palmaer), en del andra dikter översatta av Göran Lundström, en dikt tillägnad Majakovskij av Artur Lundkvist och en inledning av Erwin Leisler. Volymen blir god som introduktion, men tjänar knappast som material för ett betraktande av översättningsproblematik eller som exempel på det typiskt ryska i Majakovskijs poesi. En mer tillförlitlig källa på området Majakovskij är Jangfeldts biografi över honom från 2007. Trots att detta tydligtvis är en biografi över Majakovskij så erbjuder den en inblick i den ryska, modernistiska lyrikens värld, Majakovskijs närmaste krets och dessutom diskussioner, sammanfattningar och i viss mån också en diskussion om

innehållet i de allra mest kända dikterna. Både ‖Ett moln i byxor‖ och ‖För full hals‖

presenteras utifrån sitt innehåll och utifrån sin sociala och kronologiska kontext. Jangfeldts bok är den mest innehållsrika källan till kunskap om Majakovskijs författarskap, som är skriven på svenska, idag. Den erbjuder dock inga diskussioner om Jangfeldt och Hardings egna översättningar av dikterna och verket lämnar sålunda diskussionen om översättning av Majakovskij hängande i luften.

Det andra huvudverket av Jangfeldt som jag använder, Språket är Gud – Anteckningar om Joseph Brodsky från 2010, erbjuder en större inblick i ett

översättningsarbete från ryska till svenska. Bengt Jangfeldt var personligen bekant med

10 Brodsky och översättare av dennes poesi och dramatik. Visserligen färgas boken starkt av Brodskys egen syn på översättning och dennes krav på översättningsprocessen, men problem och specialiteter inom rysk poesi presenteras klart av författaren. Det är också i Brodskys egna texter som man får en inblick i den ryska poesins särart. Brodskys engelska essäsamling Less than one från 1986 kom ut på svenska 1987 i översättning av Jangfeldt (då med titeln Att behaga en skugga). I Brodskys essäer om bland andra Marina Tsvetajeva och Anna

Achmatova så presenterar han inte bara insiktsfulla analyser av författarskap och dikter utan också en presentation av ryska poesins möjligheter och problem som den presenterar för en internationell publik.⁸ En omvänd syn, om översättning från till exempel engelska till ryska finner vi i en, visserligen ovetenskaplig, men ändå en fin presentation av Boris Pasternak skriven av hans livskamrat Olga Ivinskaja: I tidens våld – Mina år med Pasternak (översatt till svenska av Hans Björkegren 1978). Pasternaks och Ivinskajas översättarverksamhet presenteras men också Pasternaks egen syn på hur man ska översätta till ryska redovisas genom citat och egna berättelser. Detta ger en port in till ett annat perspektiv på växelverkan mellan västeuropeiska språk och ryskan. Boris Pasternak var till exempel en flitig översättare av William Shakespeare och översättare av Johan Wolfgang von Goethes Faust. En inblick i det sovjetiska förtrycket som gick rakt in i den litterära förlagsbranschen ges också.

Utöver dessa icke-akademiska skrifter om översättning bör nämnas mina två huvudkällor inom teorin, Jeremy Munday (med boken Introducing translation sutdies – Theories and applications) och Rachel May (The Translator in the Text- On Reading Russian Literature in English). Dessa representerar olika perspektiv i min uppsats, redovisningen av översättningsämnet och grundläggande problematiseringar i översättningsprocessen, analysen av ryska texter översatta till engelska och hur en rysk text förändras och påverkas av en annorlunda nationell kontext och politiska antipatier. Mays bok innehållet nyttiga och

intressanta exempel på skiftningar i mottagande av den ryska litteraturen som man direkt kan härleda till politiska relationer.

Ett viktigt arbete som jag också använder som bakgrund är What is world literature skriven av David Damrosch som blir mycket intressant inte minst i betraktandet av ett litterärt verks fortsatta liv utom det ursprungliga landet/området/språkliga kontexten.

Cecilia Alvstads artikel ‖Översättning‖ från antologin Världens Litteratur. En gränslös historia (2011) beskriver olika kulturers problem i konfrontationen med översättning och

8 I Att behaga en skugga finns essäerna på sidorna 37-52 (för ”Gråtens musa” om Anna Achmatova) och sidorna 174-238 (för ”Fotnot till en dikt” om Marina Tsvetajevas dikt ”Nyårshälsning”).

11 översättningars annorlunda existens i och med transformationen i arbetet. Alvstad visar tydligt på översättningsämnets förändring och på en förskjutning i läsarnas relation till översatta texter. Den ryska och den svenska kontexten blir ett tydligt exempel på sammanhang som skiljer sig stort från varandra, dock inte så mycket i definitionen av litteratur, utan genom olika kulturella förutsättningar. Tydligt i mitt användande av sekundära källor, biografiska och teoretiska, är dock Bengt Jangfeldts produktion.

Bengt Jangfeldt föddes 1948 och är idag författare, en av Sveriges främsta översättare av rysk litteratur, inte minst av den ryska modernistiska lyriken, och docent i rysk litteratur. Han är också den översättare och levnadstecknare som tar störst plats i min uppsats sekundärlitteratur angående teori och biografisk litteratur. Mycket av hans rykte grundar sig just på hans produktion om Majakovskij, den futuristiska poesin i allmänhet och

översättningsvolymer av andra modernistiska och mer kontemporära ryska poeter.

Den del av hans produktion som anknyter till mitt uppsatsämne började med en doktorsavhandling på Majakovskij och den ryska futurismen från 1976 då han blev fil.dr.

Innan det hade han dock även publicerat en studie i hur Sovjet reagerat på det nobelpris som 1970 delats ut till Alexander Solzjenitsyn (Officiella sovjetiska reaktioner på Solzjenitsyns nobelpris). Kärleken är alltings hjärta från 1984 (den gavs ut på ryska 1982) är namnet på en brevväxling som Jangfeldt var redaktör för och som skrevs mellan Majakovskij själv och den kvinna som han älskade och dedikerade alla sina verk till, Lilja Brik. Essäsamlingen Den trettonde aposteln från 1995 är en essäsamling som behandlar rysk litteratur och kultur, bland andra Majakovskij. Hans magnum opus om Majakovskij får ändå Med livet som insats – Berättelsen om Majakovskij och hans krets från 2007 räknas som. Där presenterar han hela Majakovskijs biografi med insiktsfulla inblickar i dennes litterära produktion. Denna stora bok är med Jangfeldts egna ord: ‖inte den första boken om Majakovskij men det är märkligt nog den första icke-sovjetiska biografin över honom‖.⁹ Sålunda är Jangfeldts verk det första som inte är färgat av ett stort bortfall genom censur, otillgänglighet av information och sovjetisk frontfigursdyrkan.

Det var just som socialistisk frontpoet som Vladimir Majakovskij under sin livstid fick störst uppmärksamhet som. Hans steg ut i det offentliga poetiska rummet skedde i och med futuristernas möjligheter och deras villighet att samarbeta med den nya regimen. I de omedelbart nära åren efter revolutionen skapades det inte bara en ny scen för samarbetande

9 Bengt Jangfeldt, Med livet som insats – Berättelsen om Majakovskij och hans krets, Stockholm 2007, s. 575.

12 poeter, det blåste dessutom en vilja till revolution inte bara i samhället utan också inom

konsten, vilket futuristerna inte var sena att anamma.¹⁰ Den grupp som hans konstnärliga gärning mognade i kallades Kubo-futurister, en rörelse som blev känd för sin provokativa hållning till den gamla (självfallet starkt kanoniserade) konsten och deras vilja till förnyelse av användandet av ord. Att nämna är självfallet denna ‖grupps‖ relation till andra futuristiska (som till exempel Centrifugen dit Pasternak räknades) och mindre modernistiska

grupperingar. Den ryska modernismen innehöll tre huvudriktningar: symbolismen,

akmeismen och futurismen. De två förstnämnda är inte mindre på så vis att de idag är mindre respekterade eller lästa, de var helt enkelt inte en lika bred rörelse som futurismen.¹¹ Detta märktes inte minst i futuristernas vilja att närma sig folket, att beskriva folket och att aktivt tjäna för revolutionen och bevarandet av det socialistiska idealet.

Majakovskijs liv och dikt är nära besläktade. Hans stormiga privatliv är tämligen väldokumenterat och många dikter innehåller implicit både tydliga referenser och metaforiska uttryck för kärlek, avsky och ångest. Hans mest kända verk är ett antal längre dikter där ‖Ett moln i byxor‖ (1915), ‖Ryggradsflöjten‖ (1916) och ‖Om det där‖ (1923) är tydliga exempel på Majakovskijs ambitioner, språkexperiment och litterära kaxighet. Några av hans mest kända revolutionära dikter var bland annat en dikt till Lenin (‖Vladimir Iljitj Lenin‖) från 1924 och ‖150000000‖ från 1921 (siffran hänvisar till Sovjets befolkning vid den tiden)¹²¹³ Majakovskijs litterära storhet blandades med tvetydiga budskap från regimen och till slut blev Majakovskij en påhoppad författare som i kombination med suicidala tendenser, politisk besvikelse och olycklig kärlek till slut inte orkade mer utan sköt sig 1930.

Hans av sovjetiska myndigheter ‖misshandlade‖ produktion efter hans död föranledde inte minst Bengt Jangfeldt att skriva sina verk om Majakovskij för att krossa myter och föra koncentration till dikterna och inte till hur de utnyttjats, ändrats och mytologiserats av sovjetsamhället.

Avslutningsvis bör man nämna om Jangfeldts gärning, förutom hans produktion som behandlar Majakovskij, hans översättningsverk (antingen som ensam eller som

10 I Jangfeldts avhandling från 1976 (som behandlar Majakovskijs produktion mellan 1917-21) visar han på felaktigheten, eller snarare en förskjutning i betydelsen, av begreppet ”futurister”. Det blev, enligt Jangfeldt, ett felaktigt sätt att beteckna alla vänsterorienterade avantgardistkonstnärer (s.11).

11 Exemplifieringar av detta och en bra beskrivning av vad som kallades den lyriska Silveråldern i Ryssland finner man i Michael Baskers artikel ”The Silver Age: Symbolism and Post-Symbolism” i The Routledge Companion to Russian Literature, 2001, s. 136-149.

12 Majakovskij var också dramatiker, filmmanuskriptförfattare, bildkonstnär och ibland även skådespelare. För fortsatt läsning se Jangfeldt, 2007.

13 Vladimir Majakovskij, För full hals, Stockholm (Bergström och Harding), 1970, s. 6.

13 samarbetande översättarre) som innefattar Dikter av Boris Pasternak, Ordet och kulturen av Osip Mandelstam, översättning av Joseph Brodskys dramatik, poesi och essäer etc. Bengt Jangfeldts stora produktion angående rysk poesi har gjort att jag i denna uppsats valt att göra honom till huvudöversättaren i mitt betraktande av olika översättningar av Majakovskij till svenska. Att Jangfeldt har en så kraftig roll i min analys kan tas fram som ett källkritiskt problem. Detta blir dock mindre aktuellt i ett betraktande av hans objektivitet och hans roll som enda nedskrivare av Majakovskijs liv utifrån ett icke-politiskt perspektiv. Mitt val att koncentrera mitt betraktande kring Jangfeldt ser jag alltså snarare som en källkritisk konfirmation, än en problematisering.

3. ”Ett moln i byxor” och ”För full hals”

En karaktäristik över en ofta läst och tolkad dikt varierar ofta över tid, likaså i de olika

översättningarna av ‖Ett moln i byxor‖. Detta är inte Majakovskijs första dikt, men det är den dikt som blev ett genombrott för honom då den kom ut 1915. Rent formalistiskt består dikten av fyra huvuddelar och en prolog. Peter Glas pekar på att rimmen ofta följer ett ‖ABAB‖- mönster och att dikten binds ihop av en ‖fyrfotad jambisk vers‖.¹⁴Detta inrutande av dikten är viktigt, men ändras i Majakovskijs lekfulla och futuristiska poesi, där innehållet var betydligt viktigare än en fast rytm eller ett konstant använt versmått.

Från författaren själv lades det fram en strikt och tydlig indelning av de fyra huvuddelarna (här citerad från Aspenströms översättning): ‖1) Ned med er kärlek; 2) Ned med er konst; 3) Ned med ert samhälle; 4) Ned med er religion‖.¹⁵ Detta författarutspel om det egna verket inses av de olika översättarna vara en grov förenkling och trots att det i efterordet av i Samuelssons utgåva (skrivet av Peter Glas) står att dikten är en ‖programdikt‖

för futurismen så genomstrålar det ambivalenta i Majakovskijs verk, en relation till den egna dikten som går utanför den programmatiska ambitionen.¹⁶ Samuelssons översättning

(Samuelsson själv är översättare av flera ryska verk, till exempel av verk av Dostojevskij) är utgiven på Bakhåll förlag som karaktäriserar sig själva som ett förlag som vill lyfta fram undergroundlitteratur och böcker utanför den marknadsanpassade bokutgivningen.¹⁷ Jangfeldt menar, i sin biografi över författaren, att dikten i relation till språkexperiment och futuristiska ambitioner inte är så tydlig utan att ‖det nya låg i budskapet och tonläget, som var mer

14Majakovskij, Ett moln i byxor (Samuelson), Lund, 2002 s. 59ff.

15 Majakovskij, Ett moln i byxor, Stockholm, (Aspenström), 1958, s. 15.

16 Majakovskij, (Samuelson), 2002, s. 58f.

17 Vidare läsning på Bakhåll Förlags hemsida www.bakhall.com

14 expressionistiskt än futuristiskt.‖¹⁸ Jangfeldt gör en uppräkning av Majakovskijs egna

punkter, men i likhet med Aspenström, breddar han begreppen och menar att strukturen är långt mer komplex. Medan Aspenström sätter upp tre huvudpunkter som i kombination med de tre tidigare fördjupar innehållet (i rätt ordning kriget (och revolutionen), kaoset i det juvenila hjärtat och futurismens upprorstörst) så menar Jangfeldt på att man med vinst kan byta ut ‖er‖ mot ‖min‖ i Majakovskijs egen uppräkning och att det är hans egen kamp som lyser igenom, inte kritiken mot det gamla samhället.¹⁹²⁰ Majakovskijs uppror är således, enligt Jangfeldt, inte bara riktat mot de etablerade auktoriteterna utan också riktat mot honom själv och hans egen otillräcklighet och upprördhet. Att förtydliga är naturligtvis att dikten skrevs före revolutionen och är sålunda inte färgad av det sovjetiska samhället med förstärkt censur, icke-styrd bokmarknad och mord på intelligentian. Alla översättare är dock överens om Peter Glas karaktäristik av dikten som en ‖upprorsdikt‖.²¹ Hela dikten genomsyras av ett kraftigt och furiöst bild- och metaforanvändande där fattigdom, konsumerande känslor, prostitution och kroniska sjukdomar blandas med bibliska parafraser och bilder som kan räknas som rent blasfemiska där Gud attackeras. Denna användning är också talande för den tydligaste

konflikten i dikten, den mellan avskyn inför det etablerade systemet/religionen och ilskan som riktas mot det egna jaget.

‖För full hals‖ är Majakovskijs sista dikt med stort värde (följd endast av diktfragment som var menade som en fortsättning till ‖För full hals‖) där vi möter en

författare som upplevt besvikelse, både från sin personliga sfär och från det system som han alltid hyllat och skrivit för och under. Jangfeldt menar att dikten möjliggjorde Majakovskijs

‖comeback som poet‖ och att dikten i avskedsstil var en ‖summering av hans verk och en vision av hur det skulle komma att bedömas av eftervärlen‖.²²Stilen är bombastisk och syftar till att både hylla hans egen insats, men också för att uttrycka sin stora besvikelse över att helt sonika finna sig övergiven av det Sovjet han så innerligt hyllat. Ett Sovjet som han dock ivrigt fortfarande vill uttrycka sin lojalitet till. Hans starka avsky gentemot gammal, sentimental och bekväm poesi syns tydligt, samtidigt som han också pekar på sitt eget idoga arbete i

främjandet för socialismen. Det är en till formen tämligen fri dikt med varierande versmått och med stundom återkommande rimfläta (som självfallet syns bäst i original). Sorgen genomstrålar dikten och kort efter diktens offentliggörande tog författaren sitt liv genom att

18 Jangfeldt, 2007, s. 70.

19 Majakovskij, (Aspenström), 1958, s.15.

20 Jangfeldt, 2007, s. 71.

21 Majakovskij, (Samuelson), 2002, s. 58.

22 Jangfeldt, 2007, s. 480.

15 skjuta sig själv. Dikten blir viktigt inte minst i betraktandet Majakovskijs författargärning, den ombytliga miljön för individualistiska poeter i Sovjet och den alltjämt genomskinande

kärleken för en socialism som gång på gång förminskade, inte bara de personliga möjligheterna, utan också poesin.

4. Analys

I min analys analyserar och diskuterar jag översättares olika sätt att hantera Majakovskijs ryska originaltext, hur de förhåller sig till den ryska rimflätan, hur de översätter

ord/formuleringar, hur de överbryggar problem och hur de väljer att tillrättalägga texten för att göra den tillgänglig för de svenska läsarna. I mina exemplifieringar redovisar jag den ryska originaltexten och en egen prosaöversättning i addition till de översättningsexempel jag lägger fram. Dessa analyser kommer att genomlysas och blandas med citat från min teoretiska litteratur. Utöver detta kommer, i den mån jag anser det vara nödvändigt, noteringar från den biografiska litteraturen också att tillkomma. Exempel från originaldikterna kommer att ske utifrån halten av viktighet som dikten har för respektive analysavsnitt. I och med att ‖Ett moln i byxor‖ är en längre dikt till omfånget så är det en övervikt i exempel från just denna text som får räknas huvudverket i min analys.

4.1. De ryska och de svenska rimmen

För en ande finns måhända ingen bättre inkvartering: ryskan är ett mycket formrikt språk. Det innebär att substantivet lätt påträffas i slutet av en mening och att ändelsen på detta substantiv (eller adverb eller verb) varierar beroende på genus, numerus och kasus. Allt detta skänker varje verbalisering den stereoskopiska egenskapen hos själva perceptionen och skärper och utvecklar (ibland) den senare. (Brodsky)²³

Jag håller inte med dem som hävdar att det skulle vara extra svårt att rimma på svenska – svårare än på ryska, givetvis, men långt från omöjligt. (Jangfeldt)²⁴

Dessa två citat visar på två viktiga faktorer när man betraktar en översättning av rysk poesi, som i viss utsträckning bygger på rimmade strofer och verser. Det förra ryskans särskilda användning av de sistkommande substantiven/verben/adverben, det senare om svenskans svåra, men inte omöjliga uppgift att transformera de ryska rimmade dikterna till hyfsade översättningar av rimmade originaldikter.

Som jag redan nämnt så är ‖Ett moln i byxor‖ en rimmad dikt, men utan fastställd rytm eller fast struktur. Dessutom använder Majakovskij sig mycket av

allitterationer, det vill säga auditiva bokstavsrim, där konsonanter och vokaler upprepas eller

23 Joseph Brodsky, Att behaga en skugga, 1987, Stockholm, s. 113f.

24 Jangfeldt, Språket är Gud – Anteckningar om Joseph Brodsky, Stockholm, 2009, s. 283f.

16 sätts i likhetsrelation till varandra. Tidigt i dikten (i prologen) säger diktjaget: ‖У меня в душе ни одного седого волоса‖ (―I min själ har jag inga vita hår‖ (Min översättning)).²⁵ Utöver det rent visuella bokstavrimmet med 7 o:n på tre ord, ger denna vers också ett exempel på allitterationer genom betoning och variationer i det uttalade genom stavelser. En

translitterering av uttalet de tre sista orden kunde se ut så här: ‖adnavó, sedóva, vólosa‖. Här ser man de obetonade o: nas öppna uttal (mot ett‖a‖) och g: nas uttal som ett ‖v‖(en

uttalsförändring som sker på grund av konsonantens relation till närstående vokal). Ordet

‖волоса‖ (det vill säga en böjd form av det ryska ordet för hår) rimmas på rad 8 med ordet

‖голоса‖ (‖röst‖). Majakovskijs rim blir naturligt nog svårt att helt transformera till det svenska språket. I de översättningar jag granskat finns främst tre olika sorters anledningar till en utformad rimfläta (främst i ‖Ett moln i byxor‖ då rimfläta har en kraftigare funktion där):

en rimfläta som nästan totalt kan föras över från originalet till översättningen, en rimfläta som skapas i översättningen för att det finns en i originalet (eller finns i liknande former i

originalet) eller en rimfläta som skapas i översättning trots att den inte finns i original för att förstärka intrycket av en rimmad diktkropp. Många exempel på den första punkten finns inte, naturligt nog, i så stor utsträckning. Två mycket bra exempel finns dock i första respektive andra delen av ‖Ett moln i byxor‖. De allra första verserna i den första delen visar både på svårigheter med att bevara rimflätan, men också på ett nästan direkt överförande av ett rim på grund av språklig likhet i ändelse och struktur. Nedan redovisar jag Majakovskijs originaltext till vänster, Jangfeldt och Hardings översättning i mitten och Samuelsons översättning till höger. Inom parentes visas min egna fria översättning:

Вы думаете, это бредит малярия? Tror ni att det här är malariayra? Ni tror att det här är malariayra?

Это было, Det har hänt. Det har hänt, было в Одессе. Det var i Odessa det hände. Det hände i Odessa.

‖Приду в четыре‖, — сказала Мария. ‖Jag kommer klockan fyra‖ – Maria hon sa:‖jag kommer vid fyra‖

(del 1.r .1-4)²⁶ sa Marija. (H & J, del1,r.1-5) (Samuelson, del1,r.1-4)

(Tror ni att det här är malariayra? / Det hände/har hänt, / det hände/har hänt i Odessa. / Jag kommer vid fyra, – sa Maria.(Min översättning)

Avsnittet ovan visar på en litet ändrad rimfläta, där ‖малярия‖ och ‖Мария‖

blir i den svenska rimflätan ―malariayra‖ och ‖fyra‖. Den ryska modellen, där egennamnet

25Majakovskij, Vladimir, ”ОБЛАКО В ШТАНАХ”, http://slova.org.ru/mayakovskiy/oblako/, nedladdat 2011-01- 18,r. 6. Hänvisningar till originaldikterna kommer härefter att ges inom parentes i analystexten.

26 ”Vy, dumajete, ėto bredit maljarija? / Ėto bylo, / bylo v Odesse. / ”Pridu v ĉetyre”, – skazala Marija.”

17

‖Marija‖ kan rimma på den ryska ändelsen för malaria transformeras sålunda ganska enkelt till att använda ‖yra‖ (бредит) och rimma det med nämnda klockslag. Harding och Jangfeldt för ner Maria på en extra rad, medan Samuelsson börjar sin avslutade mening med

egennamnet, till skillnad från originalet. Marija, som Harding och Jangfeldt använder är dessutom en riktigare translitterering, medan Samuelson väljer att översätta ‖Marija‖ till det svenska ‖Maria‖. Med tydlighet visas här en skillnad mellan översättarna, då Harding och Jangfeldt genomgående väljer att inte omvandla egennamn till svenska versioner, en skillnad som aktualiseras senare i analysen (se främst 4.2. ‖Svenskifiering och russifiering av ord och strofer‖ s. 19) Båda översättarna har dock en tydlig förankring i originalet och rimflätan erbjuder just här inget särskilt stort hinder.

Ett liknande exempel finner vi in andra delen rad (för originaltexten) 76-81:

Их ли смиренно просить:

‖Помоги мне!‖

Молить о гимне, об оратории.

Мы сами творцы в горящем гимне — шуме фабрики и лаборатории.²⁷

(Är det dem vi ödmjukt ska be: / ‖Hjälp mig!‖ / Be (mer religiös anhållan ö.a.) om hymner, / om oratorier. / Vi själva är skaparna till den brinnande hymnen – / dånande från fabriker och laboratorier(Min översättning))

I betraktande av översättningarna till denna strof så ser vi, utöver rimmet mellan ‖oratorier‖

och ‖laboratorier‖ som är direkt överförda i både Samuelsons och i Jangfeldt och Hardings översättning (det vill säga rim på samma rad och med lättöversatta, liknande ord i rimflätan) också en naturlig svårighet med att omstrukturera orden för att få det svenska rimmet att bli adekvat i översättningen.

Är det dem vi ödmjukt ska tigga Är det dem vi beskedligt ska tigga:

om hymner ‖Hjälp oss!‖

och oratorier. Böna om hymner,

Det är vi som skapat den hymn som stiger om oratorier?

dånande som eld ur fabriker och laboratorier. Vi är själva skapare till ett brinnande epos

27 ”Ich, li smirenno prosit’: / ”Pomogi mne!” / Molit’ i gimne / ob oratorii. / My sami tvorcy gorjaŝĉem gimne / ŝume fabriki i laboratorii.”

18 (Majakovskij (H&J), Del 2, r. 73-77) larmet från fabriker och laboratorier.

(Majakovskij (S), Del 2, r. 75-80)

‖Мне‖som på ryska (här) betyder ‖mig‖ byts i båda översättningarna ut till oss. Detta kan måhända förklaras med en början i tredje person (nämligen ‖vi ödmjukt‖). Valet av ord blir intressant i samband med Jangfeldts kontra Majakovskij egen diskussion om diktens

koncentration på ‖jaget‖ respektive ‖massan‖. Jangfeldts slutsats om ‖Ett moln i byxor‖ som en individuell dikt syns dock inte i valet han och Harding gör i att översätta ‖мне‖ (se ovan).

Här gör H&J men även Samuelson dikten allmän, snarare än individuell. En sådan konflikt blir mycket intressant i min analys. Skillnaden blir ändå tydlig i redovisandet. De tre sista raderna är centrala för rimflätan, och här har man i båda ändrat strukturen lite för att få en bättre svensk rimfläta. Harding och Jangfeldt gör ‖vi‖ till skapare av hymnen ‖dånande som eld‖ på sista raden istället för att beskriva den som brinnande i den näst sista. Samuelson byter ut ‖hymn‖ mot ‖epos‖, utan någon tydlig anledning. Rimflätan hålls dock ihop, svenskan anpassas lätt och man löser problemet med det ryskа ‖тире‖, som är ett långt tankstreck som ofta används i ryskan, på ett bra sätt.

En annan sorts förekomst (den andra i min ovanstående uppräkning) grundar sig i ett försök att översätta en starkt bunden rimfläta i det ryska originalet till en svensk strof med samma ambition för rim. Uppgiften blir genast svårare när ordlikheten försvinner samtidigt som formen blir strängare. Ett exempel från början på del 3:

Хорошо, когда в желтую кофту Det är bra när en gul blus hindrar душа от осмотров укутана! insyn i själens kval!

Хорошо, Det är bra

когда брошенный в зубы эшафоту, när ‖Drick van Houtens choklad!‖

крикнуть: skriks ut ur schavottens gap. (H & J, del 3, r. 20-24)

‖Пейте какао Ван-Гутена!‖²⁸ (del 3, r. 22-27)

Det är bra att kunna gömma sin själ för inspektion insvept i en ljusgul sjal.

Det är bra

Att kunna slunga i synen på exekutionsplutonen:

28 ”Choroŝo, kogda v ẑeltuju koftu / duŝa ot osmotrov ukutana! / Choroŝo, / kogda broŝennyj v zuby ėŝafotu, / kriknut’: ʼPejte kakao Van-Gutena!ʼ”

19

‖Drick van Houtens choklad!‖

(Samuelson, del 3, r. 22-26)

(Det är bra, när själen är dold för inspektioner i en gul tröja! (ev. blus. ö.a.) (rad 1-2)Det är bra, när man kastas i schavottens tänder/gap, att skrika ‖Drick van Houtens choklad!‖(Min översättning) (Maja. rad. 3-6))

Vi ställs här inför två lösningar på redan nämnda översättningsproblem. Harding och Jangfeldt grundar sin översättning på alliterativa rim med ‖a‖ som huvudvokal (‖hindrar‖,

‖kval‖, ‖choklad‖, och ‖gap‖). Samuelson lyckas nästan med att anpassa en rimfläta med

‖inspektion‖ och ‖exekutionsplutonen‖ (även han får använda bokstavsrimmet med ‖sjal‖,

‖bra‖ och ‖choklad‖). I mångt hamnar Samuelson närmare originalbetydelsen, dock med stora eftergifter i redovisandet av ord som finns i originalet. Felöversättningen av ‖кофту‖, som hos Samuelson blir ‖sjal‖ är lika konstruerat för att passa in i en svensk rimfläta som

‖exekutionsplutonen‖. Betydelsen för strofen ändras inte nämnvärt, men översättarens frihet att anpassa syns här tydligt. Harding och Jangfeldts översättning håller sig mer trogen till originalorden, de gör en mer bokstavlig översättning. Trots detta blir den översättningen ännu mer fri, deras lojalitet till originalet ligger just i ordens enskilda betydelse. Som ni ser i exemplet ovan avslutas deras översättning med att ropet om chokladen kommer ‖ur schavottens gap‖ vilket inte kan räknas annat till en fri översättning/tolkning, inte felaktig, men fri. Sålunda ställs en formalistiskt mer lik översättning ställd emot en i relation till enskilda ord mer riktig översättning.

Sist vill jag ge ett exempel på min tredje punkt, det vill säga ett par verser, eller en strof, som i originalet är orimmade men som i svensk översättning rimmar. Den andra dikt som är föremål för min analys är den mer renodlat politiska dikten ‖För full hals‖. I

inledningen av denna dikt finns följande rader: ‖Профессор, / снимите очки-велосипед! / Я сам расскажу / о времени / и о себе‖²⁹³⁰³¹ Nedan följer samma avsnitt ur de två svenska översättningar jag granskat:

Vill Professorn Vill Professorn

29 ”Professorn, / ta av din glasögonvelociped! / Jag ska själv berätta / om (den) tiden/ och om mig själv” (Min översättning)

30Majakovskij, Vladimir, ВО ВЕСЬ ГОЛОС,

http://media.sas.upenn.edu/pennsound/authors/Mayakovsky/Mayakovsky-Vladimir_Top-of-my- Voice_text.pdf, nedladdat 2011-01-19 r. 17-21. Hädanefter ges hänvisningar inom parentes.

31 ”Professor, / snimite oĉki-velosiped! / Ja sam rasskaẑu / o vremeni / i o sebe”

20 ta av sig sin glas-ögonvelociped! ta av sig sin glas-ögonvelociped!

För om mig själv Jag ska själv berätta

och den tiden om det där

kan jag ge besked. ty jag var med.

(Majakovskij, H&J r. 17-21) (Majakovskij, Bergström och Harding r. 18-22)

Den tydliga likheten mellan översättningarna beror antagligen på Hardings inblandning i dem båda, men tydligt är dock det svensktillverkade rimmet (här representerat av rimorden

‖velociped‖ och ‖med‖ respektive ‖velociped‖ och ‖besked‖). Dikten är i allmänhet rimmad och trots att just detta rim inte finns representerat i originaltexten, så tjänar ändå denna passage till att förstärka Majakovskijs sätt att skriva i en fri, men ändock ofta rimmad, struktur.

Ovan har jag exemplifierat de svenska översättningarnas olika sätt att hantera en rysk rimfläta. Senare i analysen får vi anledning att återkomma till mer problematisering i hanterandet av en originaltext, men redan här bör man i anslutning till ovanstående exempel klargöra olika teoretiska syner på översättningar.

En viktig diskussion som Munday tar upp är skillnaden och graderna mellan

‖ literal (word for word) and free (sense for sense)‖.³² Munday menar att den konflikten är oerhört gammal, men också att just denna fruktbara och fatala relation är grunden till många av de mer moderna teorierna som utvecklades på 60 och 70-talen (se till exempel Vinay och Darbelnets modell som beskrivs i kap. 4, s. 56-60). Relationen mellan dessa två blir också viktig i betraktandet av relationen mellan Samuelsons översättning och Harding & Jangfeldts tolkning. En tolkning har inte samma börda av ackuratess (per definition). Detta skapar ytterligare en problemdimension i min egen analys; hur ska jag kunna jämföra översättningar om den ena är en tolkning? Det visar sig dock i min analys att den största skillnaden inte består i valet av ord, det är snarare en konflikt mellan hur stor halt av originalet som får ta plats i respektive översättningstext. En översättare av klassiska verk till ryska, Boris Pasternak, menade enligt hans älskade Olga Ivinskaja att de då moderna idealen inom översättning att översätta ordagrant fördunklade diktens innehåll, snarare än visade på det.³³ Mycket tänkvärt, en tankegång som kommer att utvecklas i kommande avsnitt.

I detta kapitel analyser jag enskilt rimflätan och även här har vi stött på

skillnader mellan bokstavliga översättningar och tillrättalagda ord för att förbättra rimmen för

32 Munday, 2008, s. 19f.

33 Olga Ivinskaja, I tidens våld – Mina år med Boris Pasternak, Stockholm, 1978, s. 41.

21 det svenska språket (se främst exempel 2 ovan). Nedan diskuterar jag vidare om

behandlingen av enskilda ord och termer, vilket Munday visar på har genomgått en kraftig teoretisk utveckling med enskilda ideal och paradigm. Med honom som grund kommer jag att titta på olika sorters kommunikation som implicit ligger i texten, olika system man kan applicera på enskilda översättningar utifrån grundläggande problematiseringar av

översättningsprocessen och översättningar som färgats av till exempel ideologiska förtecken eller kulturkrockar.

4.2. Svenskifiering och russifiering av ord och strofer

Instead, Basnett and Lefevre go beyond language and focuse on the interaction between

translation and culture, on the way in which culture impacts and constrains translation and on the larger issues of context, history and convention (p. 11) (Munday)³⁴

En översättning av rysk litteratur ställs oundvikligen inför kulturella och faktahistoriska problem som implicit finns i originaltexten. När Bengt Jangfeldt och Gunnar Harding i inledning till sin tolkningsvolym menar att ‖Majakovskijs dikter är starkt självbiografiska‖³⁵ så menas naturligtvis inte bara författarens benägenhet att skriva om sitt eget öde, det pekar också på författarens intertextuella användningar av samtida författare, det ryska historiska och kulturella arvet och aktuella, politiska händelser. Majakovskij använder ofta, i synnerhet i

‖Ett moln i byxor‖, sig av att ironisera över andra författare, att knyta tillbaks till Rysslands

‖gamla‖ historia, till klassiska konstverk och arkitektonisk historia.

Översättningar ställs vid sådant användande inför en problematik som kan härledas till avsnittets inledande citat: Hur tilrättaläggs/Ska man tillrättalägga en översättning för att dikten/verket ska passa in och levandegöras för läsarna i respektive, aktuella kulturella kontext? De olika översättningar som jag granskar har tydligt differerande åsikter/ metoder i relation till detta. Genom att använda tre olika exempel kommer jag i följande diskussion redovisa och analysera de olika huvudöversättarnas sätt att hantera dessa problem.³⁶³⁷

När Majakovskij tidigt i ‖Ett moln i byxor‖, i en monolog, visar på ett minne då diktjaget frågar föremålet för hans kärlek, Marija, om hon minns: ‖Помните? / Вы говорили:

/ Джек Лондон, / деньги, / любовь, / страсть, — / а я одно видел: / вы — Джиоконда, /

34 Munday, 2008, s. 125.

35 Majakovskij, (H & J), 2007, s. 13.

36 Se Munday, kap.8 s. 124-141.

37 Intressant i samband med detta är läsningen av Rachel Mays diskussion och historiska redovisning angående rysk litteraturs mottagande i anglofila språkområden i samband med olika ideal och politiska antipatier. Se s.

11-55.

22 которую надо украсть!‖³⁸ (‖Kommer ni ihåg? / Ni sa: / Jack London, / pengar. / kärlek, / passion , — / och jag såg en sak: / ni, en Gioconda, / som måste stjälas!‖(Min översättning)) (Majakovskij, ‖Ett moln i byxor‖, del 1, r. 95-103) Ur mitt analysperspektiv blir Джиоконда (Gioconda) mest intressant, som är benämningen (den italienska som för övrigt hänvisar till modellens efternamn) på det porträtt som internationellt och i Sverige är känt som Mona-Lisa.

I Ryssland är just Джиоконда den vanligaste benämningen på tavlan. Harding och Jangfeldts tolkningsvolym är den enda svenska översättningen som direkt transformerar ordet och skriver ‖Gioconda‖. I slutet av boken finns förklaringar till alla dikter och där redovisas namnet Mona-Lisa (i addition framlägges en notering om den franska surrealisten

Apollinaires öde där denne falskeligen blev anklagad för stölden av Mona-Lisa då den stals 1911).³⁹ Sålunda löser de båda översättarna problemet med ett italienskt namn (även en rysk formulering) som inte används i Sverige med att tillägga en förklaringsdel i deras

tolkningsvolym. Vi konfronteras med en logisk, men radikalt annorlunda, intressant lösning när vi granskar Samuelson (även Werner Aspenström) och hans översättning. Hans lösning är att skriva ‖Mona-Lisa‖. Exemplet kan synas banalt men visar ändå på en vilja, som

genomsyrar Samuelsons översättning, att genom kulturell och språklig tillrättaläggning, levandegöra texten för de svenska läsarna. Att översätta ‖Gioconda‖ med ‖Mona-Lisa‖ är inget fel och bör inte klassas som att ‖gå ifrån‖ originalet, men i och med Harding och Jangfeldts annorlunda grepp så väcks frågan om hur man bör göra. Ska man bevara det ryska och förtydliga med en notapparat eller ska man i dikten baka in en förändring i den kulturella kontexten på grunda av förutsättningar som går utöver det ryska?

Om ovanstående exempel visar på Samuelsons benägenhet att ‖svenskifiera‖ sin översättning så är följande exempel ett exempel på en russifiering. Ur samma del från samma dikt beskriver diktjagets sin nervösa sinnesstämning genom att besjäla sina nerver: ‖Слышу: / тихо, / как больной с кровати, / спрыгнул нерв. / И вот, / сначала прошелся / едва-едва, / потом забегал, / взволнованный, / четкий. / Теперь и он и новые два / мечутся

отчаянной чечеткой‖⁴⁰ (Jag hör: / tyst, / som en patient från sin säng / hoppade nerven ut./

Och nu / till en början knappt gående / ett-två ett-två, / sedan springande, / tydligt, / hårt. / Nu dansar han och två nya en desperat stepp‖ (Min översättning)) (Majakovskij, ‖Ett moln i

38 ”Pomnite? / Vy govorili: / ʼDẑek London, / den’gi, / ljubov’, / strast’ʼ / a ja odno videl: / Vy — Dẑiokonda, / kotoruju nado ykrast’”

39Se Majakovskij, (H & J) 2007, s. 200.

40 ”Sliŝu: / ticho, / kak bol’noj s krovati, / sprygnul nerv. / I vot, / snaĉala proŝelsja / edva-edva, / potom zabegal, / vzolnovannyj, / ĉetkij. / Teper’ i on i novye dva / meĉytsja otĉajannoj ĉeĉetkoj.”

23 byxor‖ del. 1, r. 58-69) Dansen blir i denna strof central, en klimax och syftet för nervens rörelse i båda mina huvudöversättningar:

Jag hör: Då hör jag:

Mjukt tyst

som en sjukling ur sängen från sjukhusbädden

hoppade en nerv ut. skuttade en nerv.

Först Och si –

gick den sakta först ett par steg

varv efter varv lätt på tå

sen satte den upp sedan med språng

en oerhörd taktfast,

fart. som i trans.

Nu flänger den runt med en annan nerv Och nu tillsammans med andra två i en ursinnig dans. i kosackernas virvlande dans.

(Majakovskij (H&J) Del 1, r. 59-70) (Majakovskij (S) Del 1, r. 57-68)

Hos Harding och Jangfeldt läggs tyngdpunkten på dansens furiösa karaktär och man ersätter det ryska ordet för steppdans (i infinitivform чечѐтка) med ‖ursinnig dans‖.⁴¹ Denna tolkning står helt i led med beskrivningen av dansen i originalet och frångår den enbart i

tolkningssyfte. Den mest intressanta omskrivningen/översättningen sker hos Samuelson. Hans översättning nämner också intensiteten i dansen, men namnger den ‖kosackernas virvlande dans‖.⁴² Det intressanta i en sådan ordvändning ligger självfallet i valet av ‖kosackernas‖.⁴³En sådan typisk rysk, eller öststatsstereotyp som en kosack ändå är, används här till synes enbart för att russifiera strofen, för att göra den ännu mer rysk än vad den i originalet redan är.

Samuelson väljer alltså att ge de svenska läsarna en dikt med en fördjupad rysk identitet.

Resultatet blir sålunda också att Majakovskij blir mer regionaliserad, hans steppdans blir

41Majakovskij, (H & J), 2007, s. 51.

42 Majakovskij, (Samuelsson), 2002, s. 13.

43 I Nationalencyklopedin definieras en kosack som fria grupperingar med stridande soldater och/eller bönder som bor i nära anslutning till Kaspiska och Svart Havet (http://www.ne.se/sok/kosack?type=NE nedladdat, 11- 03-23)

24 omvandlad till en urtypsbild av glada soldatdagar som dessutom är flitigt beskrivna i klassisk poesi och romankonst. Detta i kombination med att Samuelson inte bara aktualiserar

Majakovskijs nationella tillhörighet utan också hans litterära kontext.

En liknande ‖förenkling‖ eller ‖levandegörning‖ finner vi i de båda

översättningarnas behandlande av namnet ‖Мамай‖, eller som det står i originalets böjda form ‖Мамаем‖ (translit.‖Mamaj‖). I ‖Ett moln till byxor‖ del 3, framställs natten som en skrämmande Mamaj som kommer över staden och ‖задом на город насеф‖⁴⁴ (‖sitter med baken över staden‖(Min översättning)) (Majakovskij del 3, r. 82) Harding och Jangfeldt ger en förklaring till namnets användande i sin förklaringsdel: ‖om de segerrika tatarerna berättas att de brukade fira sina viktorior sittande på bräder utlagda på de besegrades kroppar. Dock var det inte Den Gyllene Hordens khan Mamaj som gjorde detta utan Djingis Khans härförare efter segern över den ryska hären vid floden Kalka 1223.‖⁴⁵Denna notering blir intressant, då vi här ställs inför vad som synes vara ett fel hos författaren (förutsatt att han ville hänvisa till de som festade på döda kroppar). Harding och Jangfeldt använder sig av en helgardering, de håller sig trogna till originalet, översätter alltså ‖Мамай‖ till ‖Mamaj‖, men visar ändå på Majakovskijs felanvändning i en förklaring sist i volymen. Samuelson rättar helt sonika till Majakovskij och skriver ‖Djingis Khan‖. Detta är en dubbelbottnad översättning, sakmässigt kan man inte påstå att Samuelson har förändrat faktasaken, han har till och med levandegjort texten för en modern, svensk läsarskara som självfallet har större relation till Djingis Khan än till khanen Mamaj. Samtidigt tar han och förändrar i originalet, en ändring som en läsare av enbart översättningen aldrig upptäcker. Översättningsidealen och skillnaden mellan de båda översättningarna blir här väldigt tydlig. Harding och Jangfeldt står i detta exempel som mer trogen originalet, men kanske med en mer svårtillgänglig och främmande text, medan Samuelson gör den mer bekväm och modern. Det som fattas hos Samuelson är en not som förklarar bakgrunden till användandet av khanerna. En förklaring hade förtydligat och gjort översättningen mer tillgänglig utom diktramen.

4.3. Vulgarisering kontra poetisering

När Bengt Jangfeldt i sin biografi över Majakovskij beskriver de ungdomliga och högljudda futuristernas frammarsch, den läsarturné som utfördes för att ‖sälja‖ det nya, litterära

programmet och ambitionen för att folk skulle få upp ögonen för en ny poesi (en turné där

44 ”zadom na gorod nasef”

45 Majakovskij, (H & J), 2007, s. 200.