Varje språk har små eller stora komponenter som inte går att upptäcka för dem som står utanför den språkliga och lingvistiska kontexten. I Appendix 1 redovisas en kort diskussion som jag fört med Meerim Nurdalieva om just det ryska språkets svårigheter och problemen i översättning av Majakovskijs poesi i relation till detta. Där pekar hon på svårigheter för läsare att uppleva och peka ut den problematiska och klichéartade ‖ryska själen/anden‖ och poesins komponenter om man inte lever och andas detta odefinierbara koncept. May pekar dessutom på ett annat perspektiv när hon talar om den engelskspråkiga översättningen av ryska där hon menar att anglofila kontexten (alltså den kontext där översättningen utförs) är lika viktig i formandet av texten som den kontext vari originaltexten har producerats.66 Sålunda processas originalet genom författaren och dennes möjligheter till att skriva verket men också genom översättarens personlighet, kontext och genom uppdragsgivares politiska antipatier,
vinstintresse etc.
Majakovskijs användande av svåra, ryska specialiteter går inte att inruta i en struktur, annat än att det med tydlighet bereder svårighet för de svenska översättarna. Som Nurdalieva också menar i vår diskussion och läsning, det svåra ligger i vardaglig användning av för oss ovana och svåröversatta formuleringar, och i ordlekar som inte ens finns i det ryska språket, men som historiskt fått en plats i folkmun och i allmän användning. Rachel May skriver i sin bok om översättning av rysk litteratur till engelska: ‖Little words that have positively no meaning whatsoever abound in human speech and, often, in literary narration. These are the fillers and signals of register; terms of endearment, respect, condescension or disrespect; markers of phatic and conative functions; or simple idiosyncracies that distinguish living speech from expository prose.‖67
Mays distinktion av utfyllnadsord som en viktig del av
66 May, 1994, s. 11f 67 Ibid. s. 57.
33 skapandet av en prosatext av litterär karaktär kan användas i betraktandet av Majakovskij som använder flera av Mays uppräknade exempel.68
Ett tydligt exempel, som också kommer fram i diskussionen i Appendix 1, är användandet av ‖вот‖. May pekar på användandet av det här partikelordet (som ensamt oftast översätts som ‖här‖) i kombination med ‖И‖ som ett exempel på ―pragmatic connectors‖ (se sid. 7). Majakovskij använder sig av just en sådan inledning av en mening i början av Ett
moln i byxor: ‖И вот, / громадный, / горблюсь в окне‖69 (―Och nu, / jättelik, / och puckelryggig i fönstret‖(Min översättning)) (Maja. del 1. r. 27-29) Denna tydligt ryska
språkliga användning av två ord som separat betyder ‖och‖ och ‖här‖ blir sålunda använt som ‖Och nu‖. Denna översättning förekommer i båda översättningarna, den bereder sålunda inget stort översättningsproblem. Ett svårare exempel och som tydligare visar på svårigheten med ryskan hittar vi några strofer tidigare (r. 8ff): ‖Вот и вечер‖. Fritt översatt så bli denna formulering ‖Aftonen kom‖ (i detta sammanhang). Detta blir, i kombination med resten av strofen, en svåröversatt specialitet. Vår diskussion kan fortsättas med att också betrakta hela strofens struktur och inte minst de avslutande adjektiven; ‖Вот и вечер / в ночную жуть / ушел от окон, / хмурый, / декабрый‖70
(‖Aftonen kom / han drog bort från fönstren i den hemska natten / dyster / decembrig/modig‖ (Min översättning))(Maja. Del 1. r. 8-12) Strofens svårighet ligger här (som jag redan generellt påpekat) både i det vardagliga användandet av ‖вот‖ (som översättarna löser med ―Och kvällen‖ (Samuelson) och ‖Bort från fönstren gick kvällen‖ (Harding och Jangfeldt)) och i användandet av det i egentlig mening icke-existerande adjektivet декабрый
Bort från fönstren Och kvällen
gick kvällen drog i kuslig natt
in i en mardrömslik natt bort från fönstren,
decembermörk decemberstinn,
plågad. (Majakovskij (H & J) r.9-13) makaber. (Majakovskij (S) r. 8-12) I båda översättningarna lyckas inte den kommande kvällen komma till tals, endast rörelsen som kvällen utför från fönstret. Denna rörelse kan man dock ifrågasätta genom Majakovskijs
68 I sin uppräkning tar May bland annat upp ”interjenctions”, ”pragmatic connectors”, ”Tense shifts” och ”Colloquial register”.
69 ”I vot, / gromadnyj, / gorbljus’ v okne”
34 underliga användande av декабрый. I Appendix 1 finner ni ett förtydligande av detta i
diskussionen med Nurdalieva där hon pekar på de rysktalande användande av detta adjektiv för att beskriva någon som är modig.71 Är det kvällen som rör sig från fönstret (rent
grammatiskt kan det stämma då ушел är en tredje person singular böjning av ‖gå iväg/ge sig av)? I och med denna svåra och svårdefinierbara adjektivanvändning så ställs saken på sin spets. Detta kan rent språkligt vara två adjektiv i slutet på en strof som beskriver en mans existens i kvällen som kom istället för att vara en beskrivning av kvällens karaktär. I de två huvudöversättningarna används декабрый som ―decembermörk‖ (H&J) och ‖decemberstinn‖ (S). Deras tolkning blir att transformera originalet till en beskrivning av kvällen, vilket ingen kan diskvalificera om man inte är medveten om det ryska användandet som jag beskrivit ovan. Utifrån en sådan tanke, visas svårigheterna med översättning tydligt fram. Man förlorar både kvällens kommande och den mer personliga beskrivningen av dysterhet men mod i en och samma person. Man kan plädera för att modig har en malplacerad plats som adjektiv i en desperat och mörk strof som denna. I vilket fall, vad man än väljer att ty sig till, så bereder detta speciella adjektiv stora problem och där översättningarna (med ‖decembermörk‖
respektive ‖decemberstinn‖) får stå som ambitiösa försök att lösa detta problem, dock med ett möjligen fattigare resultat.
Ett annat ryskt partikelord, ‖как‖, bereder även det ofta bryderi. Ordet betyder ‖vad‖ och ‖hur‖ men används också som del i liknelser (alltså ‖såsom‖ eller del i en liknande sats). Sålunda används det mycket i bildrik och liknelsetät poesi. I en översättning till svenska skapar detta ofta svårigheter, ibland kräver en rysk originalstrof omstrukturering i en
översättning, vilket i vissa fall leder till att liknelsen och sålunda användningen av ordet ‖как‖ försvinner. Vi finner två liknande exempel i Harding och Jangfeldts respektive Samuelsons översättning. I vår huvudöversättning sker detta i del 2 av ‖Ett moln i byxor‖ när diktjaget vill förminska människoidealen i de klassiska verken: ‖Плевать, что нет / у Гомеров и Овидиев / людей, как мы;‖72
(Strunta i / att Homeros och Ovidius inte har / folk som vi;‖(Min Översättning)) (Maja. del. 2. r. 109-111). I Harding och Jangfeldts översättning blir
motsvarande rader (r. 103-105 i översättningen): ‖Strunt i alla / Homerosars och Ovidiusars hymner / där det inte finns plats för oss‖. Ordet ‖как‖ försvinner i översättningen och i
71
Detta drar sig tillbaka i ett omformande av ordet декабристы, alltså en benämning på de civilister som deltog i Dekabristupproret 1825 där de som inte dog i strider eller blev avrättade av staten, skickades
straffkolonier. Många av de avrättade var dessutom medlemmar av intelligentian. Dessa anses vara modiga och sålunda används detta adjektiv i folkmun (se appendix 1 stycke 3)
35 Homeros och Ovidius finns det inte plats för de riktiga människohjältarna (strofen fortsätter med att beskriva diktjagets sort av hjältar), snarare än att det som i originalet inte finns beskrivningar av hjältar som liknar de hjältarna. Betydelsen förskjuts inte mycket men liknelsen försvinner och den ursprungliga betydelsen ändras.
Hos Samuelson blir det i ett liknande fel när Majakovskij frågar hur människor kan kalla sig poeter när de kvittrar gråa som vaktlar (‖как перепел‖ (Maja. ‖Ett moln i byxor‖ Del 3. r.37)). Samuelson rimmar sin strof och väljer att sluta nämnda rader: ‖och kvittra liten och grå med den övriga mesigheten‖ (r. 36) Här väljer Samuelson att placera in
fågelparallellen i ett beskrivande substantiv, snarare än att likna poeternas gråhet vid en fågels utseende. Användandet av ordet ‖как‖ just i liknelser är en ingrediens i den ryska poesin som är svåröversatt, i synnerhet i samband med översättningar av hela strofer.73
Ryskans speciella form och struktur kan inte beskrivas i endast en uppsats, i synnerhet inte i en litteraturvetenskaplig sådan, ovanstående exempel får tjäna som ett par förtydligande av vad en översättare av Majakovskij kan konfronteras med. Självfallet ligger inte den ryska särarten heller bara i användandet av skilda språkformuleringar, ‖den ryska själen‖ eller ‖det ryska sinnet‖ kan (trots sin åldersstigna klichékaraktär) sägas vara levande. Intressant nog tas detta sällan upp i diskussioner om översättningar av rysk litteratur, och kan kanske inte tas upp, då översättningsarbetet då skulle tillintetgöra sig självt. Frågan om
Västeuropa, Afrika, Asien eller Sydamerika någonsin kan uppleva rysk litteratur som ryssarna själva, det kan någon knappast vetenskapligt svara på. Det enda vi kan göra är att läsa rysk litteratur, prosa och poesi, forska om dess innehåll och uppleva texter i dess originalkläder. En forskning med en implicit svårighet, även i definitionen av den enskilda vetenskapen, kan fortfarande vara en forskning och dessutom ha ett tydligt syfte i den akademiska världen (Jämför David Ferris artikel ‖Indiscipline‖ från Comparative in An Age of Globalization red. Haun Saussy från 2006).74