Utifrån tolkningsrepertoarerna och subjektspositionerna har två ideologiska dilemman identifierats som benämns Är klädkoder integrerande eller segregerade? och Löser eller
skapar klädkoder problem?. Dessa två ideologiska dilemman redogörs nedan.
5.3.1 Är klädkoder integrerande eller segregerande?
I debatten om klädkoder på skolor uppstår det ett ideologiskt dilemma där ena dilemmat antyder att klädkoder är integrerande medan det andra dilemmat antyder att det är
segregerande. De som är för klädkoder påstår att pressen som elever upplever kring kläder som statussymbol skulle minska. När uppvisandet av kläder som markörer begränsas framstår eleverna som mer jämlika varandra, vilket artikelförfattarna menar integrerar elever från socioekonomiskt svaga familjer som inte har tillgång till samma typ av resurser. Att klädkoder är en fördel för elever från socioekonomiskt svaga familjer är något som artikelförfattaren argumenterar för i följande citat:
Då är enhetlig klädsel ett symboliskt sätt att markera jämlikhet. För många barn såväl som föräldrar är de statuskrav som idag dominerar den ”fria” klädseln en ren plåga. Klädhets skapar grogrund för mobbning. Den blir också lätt till en klassmarkör med oskrivna krav på dyra märkeskläder. Klädkoder är ett sätt att komma till rätta med sådana problem och sparar pengar för både föräldrar och elever.
(Boström 2020)
Andra artikelförfattare menar även att klädkoder kan öka elevernas känslor av tillhörighet när de upplever att de genom kläderna kan representera sin skola samt när de tydligt kan se på kläderna vilka andra det är som går på samma skola. Citatet nedan är hämtat från en artikel där artikelförfattaren intervjuar tio olika rektorer i Göteborg för att se hur de ställer sig till klädkoder för elever. Citatet är från en intervju med rektorn på internationella Engelska skolan som är positivt inställd till klädkoder då han själv bar skoluniform när han var ung.
Jag tycker det var kul att tillhöra en grupp. Fördelar kan vara att man tillhör en skola, och det syns vilken stil och profil som skolan har. I England där jag gick i skolan hade man också uniform på idrotten vilket markerade identiteten. Alla hade samma kläder och man såg var de kom ifrån.
(Höglund 2020) Men det finns även ett starkt motstånd mot klädkoder i skolor där artikelförfattarna menar att segregationen snarare ökar då klädkoder konstituerar ett “rätt” och ett “fel” sätt att klä sig på. Skolan är en plats där alla ska känna sig välkomna.
Javisst exkluderar regeln … alla som inte kan ha på sig vettiga kläder och se ut på ett sätt som visar respekt. Vill man se ut som en kriminell typ från “orten” så är man inte välkommen till skolan. Bra. Och är man en kriminell typ från “orten” så får man väl svida om när det är dags för plugget.
(Nationalisten 2020) I citatet ovan konstruerar artikelförfattaren en problematiskt stereotyp där personer som klär sig på ett visst sätt förknippas med gängkriminalitet och orten. På samma gång framställs denna stereotyp som något respektlöst som bör exkluderas från skolan. Nedan kommer ett
citat från en artikel där artikelförfattaren själv och en professor i modern svenska
argumenterar för problematiken med stereotyper som förknippas med vissa grupper eller platser.
Den här typen av generaliserande nedlåtande begrepp kopplade till platser är ganska vanliga. Det kan jämföras med Rinkebysvenskan till exempel, där Rinkeby får stå som symbol för samtliga förorter. På samma sätt är Farstakostymen inte knuten till just Farsta, det är nog en slump att just Farsta lyfts fram. Det här begreppet kan lika gärna användas om någon i Bergsjön utanför Göteborg.
Det säger Lars-Gunnar Andersson, professor i modern svenska. Enligt honom är den här typen av begrepp ett sätt för en viss grupp människor att definiera en annan grupp människor, för att markera sitt avståndstagande från dem.
(Stigfur 2017) I samma artikel fortsätter diskussionen kring människans betydelse för kläderna. Citatet nedan är från en intervju med en person som bor i Farsta och som uttrycker sin reaktion på order “farstakostymen” och dess innebörd.
Ah, Adidas, ja visst. Men det där ordet handlar ju inte om kläderna egentligen, utan om vilka som bär dem. Alla kan ha på sig de här kläderna, utan att få en stämpel att de är kriminella eller har ett barbariskt beteende. Men det har byggts upp en
stereotyp kring just rasifierade killar från förorten, som gör att folk läser in något mer när just vi har på oss det.
(Stigfur 2017) I det här citatet framställs det hur samma klädesplagg kan ha olika betydelse beroende på vem personen är som bär dem. Det räcker alltså inte med att en elev enbart bär mjukisbyxor i skolan för att den ska uppfattas som till exempel kriminell eller bidra till utanförskap eller machokultur, det är fler variabler i kombination med klädesplagg som ger klädesplaggen en negativ eller positiv värdeladdning. Rektorn på Jensens grundskola i Göteborg skrev om elevernas bakgrund i samband med klädkoderna, vilket går att uppfatta som att elevernas bakgrund har en betydelse för hur kläderna uppfattas.
Om vi börjar få skolor i Sverige där barn med viss klädsel, viss bakgrund eller som bor i vissa stadsdelar inte känner sig välkomna, då har man missat att skolan faktiskt är ett sätt att hålla ihop Sverige. Att träffas och bli vänner.
(Larsson 2020) Klädkoder grundar sig på fördomar och konstruerar problematiska stereotyper där det främst är elever från utsatta områden, från socioekonomiskt svaga familjer och vissa etniciteter som drabbas, begränsas och exkluderas av klädkoderna. I debatten om klädkoderna och klädernas symboliska värde konstrueras samtliga subjektspositioner då klädkoderna utformar ett ideal som främst elever, men även lärare ska anpassa sig efter. De elever som inte förhåller sig till klädkoderna, eller som själva inte hade valt de kläder som klädkoden rekommenderar står utanför detta ideal. Artiklarna debatterar även om vilka elever det är som drabbas och inte drabbas av klädkoderna, vilket mer eller mindre är en debatt som kategoriserar elever som lämpliga eller olämpliga för skolan.
5.3.2 Löser eller skapar klädkoder problem?
I debatten om klädkoder som startades av Jensens grundskola i Göteborg uppstår ett ideologiskt dilemma, vilket är om klädkoder löser problem eller om det istället skapar problem. Jensen grundskola i Göteborg har infört en rekommendation som säger att mjukisbyxor och midjeväskor inte bör användas i skolan eftersom det förknippas med kriminalitet, machokultur och utanförskap. Genom att införa den här klädkoden finns det en förhoppning om att lösa ett stort samhällsproblem kopplat till gängkriminalitet. Men i själva verket konstruerar det ett nytt problem. Den nya klädkoden är med och bidrar till ett
segregerande istället för ett integrerande, vilket leder till att alla elever inte blir passande för skolan. Det borde istället finnas en vilja hos skolan att arbeta mot kriminalitet och droger istället för att sätta upp en klädkod. När en klädkod införs blir det tydligt hur två kategorier av elever framställs, en som anses passande och en opassande vilket konstruerar stereotyper.
Diskussioner har varit kring magväskor/midjeväskor som kallas ”becknaväskor”, då detta förknippas i samhället med droger och kriminalitet. Vad skulle då hända om vi gör ett förbud på dessa väskor, skulle ungdomarna agera annorlunda, eller skulle det inte bli någon skillnad? Jag menar här att huvudproblemet är inte väskorna, utan det handlar om attityden och en normalisering av droger och kriminalitet. Som man då bekämpar med främjande/förebyggande insatser, samt har vuxna förebilder bland ungdomarna. Att anklaga ungdomar för att vara kriminella och hålla på med droger bara för att dem har dessa väskor, är riktigt allvarligt. Man kan ha diskussioner med ungdomarna om detta, men förbud skulle verkligen inte lösa problemen.
(Antimobbning 2020)
Att en klädkod är lösningen på problemet är svårt att tro enligt media. I flera av artiklarna framgår de att det istället bidrar till en främlingsfientlighet. Den så kallade opassande eleven kommer vanligtvis från socialt utsatta områden och det går tydligt att se hur Jensens
grundskola i Göteborg har en främlingsfientlighet istället för en inbjudande hand till de elever som kommer från de utsatta områdena. Med den klädkod som infördes finns det en risk att yttrandefriheten kränks. Genom att inte låta eleverna själva bestämma vad de vill bära för kläder blir deras egen yttrandefrihet inte möjlig, skolan blir istället den som bestämmer hur eleverna får klä sig. Det är genom kläderna som eleven kan uttrycka sig på, kommunicera genom samt konstruera sin identitet. I en av artiklarna diskuteras det om hur tjejer inte ska få klä sig som de vill utan att objektifieras. Orsaken till detta är inte kläderna i sig utan de normer och attityder som samhället konstruerat.
Diskussioner har även varit kring hur tjejer klär sig ”lättklätt”, vilket då skulle förknippas med att killarna lättare skulle sexualisera tjejerna och göra sexuella trakasserier. Men i själva verket handlar ju även detta om normer och attityder som vi måste jobba med och inte fokusera på kläderna.
(Antimobbning 2020)
Den andra sidan av dilemmat påstår att en klädkod på skolor är lösningen på många problem och att en klädkod skulle begränsa kriminalitet, machokultur och utanförskap. Klädkoden skulle leda att det bara finns den passande eleven som har bra studieresultat och klär sig propert. Det finns skolor som har klädkod för deras lärare som har visat sig ge positiva resultat genom att elever visar mer respekt och lärarna blir tagna på allvar. Det finns också en tanke om att en klädkod skulle vara en fördel till att förhindra mobbning.
Jag tror också att man skulle komma runt en del problem med till exempel mobbning med enhetlig skoluniform. Vilka kläder man har är en statusmarkör och att ha ”rätt” kläder är inte bara viktigt, det är dyrt också.
Så ja, gratis skoluniform till alla elever tror jag skulle vara en god idé, men först måste vi ha en jämlik skola.
(Nylund 2020)
Uttalandet ovan argumenterar för att skoluniform på skolor förhindrar elever från att utsättas för mobbning då klädkoder är grunden för att förhindra elevers användande av kläder som statusmarkörer. Lösningen på problemet är inte att inför en klädkod, skolan bör istället arbeta för att bli jämlik och en plats för alla. Uttalandet nedan förespråkar en klädkod då det
förhindrar elever från att klä sig kriminellt med koppling till olika gäng. Det skulle skapa en större trygghet hos eleverna och resterande personal på skolan.
Klädkoderna i skolan är till för att skapa trygghet för elever, lärare och personal. Klädstilar som symboliserar otrygghet och gängkriminalitet är destruktiva. Proper klädsel skapar lugn och respekt för varandra. I resten av världen är det därför det normala att det finns klädkoder i skolan.
(Barva 2020) Att ha en klädkod skulle skapa respekt och lugn hos eleverna skriver artikelförfattaren i citatet ovan. Det skulle inte heller vara något konstigt att införa en klädkod i de svenska skolorna då det normala i många andra länder är klädkoder eller skoluniformer. I länder med klädkoder och skoluniform är det snarare mer onormalt att eleverna själva får bestämma vad de vill bära för kläder i skolan. Förespråkarna av klädkoder i skolor menar att om det finns en tydlig klädkod i skolorna finns det även en chans att förhindra att elever använder kläder som förknippas med kriminalitet och olika gäng. Sammanfattningsvis framgår det tydligt att det finns två ideologiska dilemman kring hur klädkoder löser eller skapar problem på skolor.