Ifrågasatt och misstrodd

I detta avsnitt presenteras de delar av analysen som vi tolkat har en marginaliserande och exkluderande effekt på intervjupersonerna samtidigt som de problematiseras och

underordnas. Bortsett från IP1 beskriver samtliga intervjupersoner erfarenheter av att bli ifrågasatta gällande deras arbete, underminerade, misstrodda och misskrediterade. Samt att detta inte händer deras vita kollegor.

Samtliga utom IP1 beskriver upplevelser av att bli underminerad i sin yrkesroll och få sin kompetens ifrågasatt av klienter såväl som kollegor och chefer. Intervjupersonerna (IP3, IP4, IP5, IP6, IP7) beskriver följaktligen utmaningen att som synligt rasifierad bli accepterad av klienter. IP7 upplever att hon får olika bemötande beroende på om mötet sker per telefon eller på plats; att klienter blir mer ifrågasättande när de ser henne. Hon beskriver hur klienter kopplar utseende till kunskapsnivå där svenska (vita) handläggare anses mer kompetenta och tar rätt beslut. IP4 och IP5 beskriver liknande berättelser av att bli anklagade av klienter för att ha fattat fel beslut och att de hade bedömt annorlunda ifall de var svenska (vita). Vidare berättar IP3 att ungefär hälften av klienterna tvivlade på hennes kompetens och var

ifrågasättande kring vad hon skulle kunna göra för dem. Hon berättar att hon ständigt var tvungen att bevisa att hon kunde sitt arbete för att få klienternas förtroende. Även IP6 beskriver hur hon blev underminerad av kollegan som kallade henne “ghettotjej” genom att denne började ta över och hålla i deras gemensamma ärenden då kollegan inte ansåg IP6 kompetent nog, just på grund av att hon var “ghettotjej”. Även IP3 hade upplevt

ifrågasättande från en chef som ville läsa alla hennes utredningar med anledningen att kontrollera språket, och som sedan blev förvånad över att utredningarna var bra. Därtill berättar IP2 att klienter ofta klagade och att hon ständigt blev inkallad till chefen:

Återigen det handlar om beslut man har fattat, folk har klagat, "varför får jag avslagsbeslut?". Jag fattar inte... allting är motiverat enligt lag. "Nej varför gjorde du den bedömningen?", "hon har klagat", "hon var ledsen". Men vad? Jag har inte gjort någonting annorlunda. Man är själv så här... ord mot ord står det. Och det är lätt att misstro den som... ja man är svart... det är lätt att tro på en svensk... Jag vet inte... det finns ju människor där ute, vita människor som gör urusla jobb som ändå lyckas komma undan. (9) ​IP2

Hon beskriver att klienter ifrågasatte hennes beslut och att hon blev ifrågasatt och misstrodd av sin chef. Likaså i ett tidigare redovisat exempel där en samarbetspartner vägrade

samarbeta och sedan klagade till högsta chefen godtogs förklaringen när den kom från chefen, trots att det var exakt samma förklaring som IP2 själv angett. Hon beskriver att man lättare blir ifrågasatt, förminskad och misstrodd som svart, trots att man har utfört ett bra

arbete. Hon jämför med att vita kommer undan och inte blir ifrågasatta för exakt samma arbete, utan till och med kommer undan när de utfört ett dåligt arbete.

I ovanstående stycke beskrivs några exempel på hur människor på intervjupersonernas arbetsplatser försökt väcka misstro gentemot dem. Mer direkta exempel på detta förekom hos IP2 och IP3 då människor på olika sätt försökt sätta dit, missgynna och misskreditera

intervjupersonerna. Exempelvis när en klient klagade till chefen att IP3 log och skrattade när klienten berättade om sin oro, trots att IP3 inte hade gjort det. Detta ledde till att IP3 kände sig ifrågasatt i sin kompetens och upplevde att hon behövde vara 100% på sin vakt. I ett annat fall klagade en klient till en kollega varpå denne klagade till deras chef och sa att IP3 varken svarar eller hjälper sina klienter, trots att hon hade fullföljt sina arbetsuppgifter för klienten. Samma kollega hade vid ett annat tillfälle bokat in ett möte med IP3 och en klient varpå när IP3 försökte komma in blev hon utkörd och sedan utskälld av kollegan som därefter klagade om detta till chefen. Det mest framträdande exemplet på missgynnande och misskreditering kom från IP3:s närmsta kollega som vi skrivit om tidigare; som spred lögner och hela tiden försökte sätta dit IP3. Exempelvis hade kollegan pratat med deras gemensamma kollegor:

… hon hade gått... jag har aldrig träffat en sån där person, hon hade alla som ringde henne, som vi hade samarbete mot, hon hade gråtit, och hon hade jättelätt att sitta, darra och gråta. Och hade sagt att "*IP3* samarbetar inte, *IP3* förstör allt och kommer för sent, man vet aldrig var hon är". Och efteråt jag fick höra av andra att hon hade sagt såhär om mig. Så det var jättehemsk situation verkligen. (10) ​IP3

Trots att kollegan ständigt uppvisade sådant beteende skyddade och sympatiserade cheferna med henne. Detta liknar situationen för IP2 där cheferna tar de vita kollegornas parti och både förlåter och bortförklarar deras beteenden och felaktiga beslut; samtidigt som hon upplever att hon själv blir “halshuggen” och att de säkert ​“skulle sätta henne i fängelse om de fick​”. IP3 berättar hur ifrågasättandet och misskrediteringen ledde till att hon ständigt blev utskälld av chefen och beskriver att hon ständigt var tvungen att bevisa att hon gjort rätt.

...det var såhär att jag var tvungen att hela tiden bevisa att jag har gjort korrekt, jag har inte gjort fel. (11)​ IP3

5.1.3.1. Delanalys

I denna del av analysen går det ej att särskilja lika tydligt som tidigare avsnitt vilken av Esseds (1991) tre huvudprocesser för vardagsrasism som är mest framträdande. Vår tolkning är att ovanstående avsnitt verkar både marginaliserande och exkluderande på

intervjupersonerna samtidigt som de problematiseras och underordnas, och detta sker då de kategoriseras annorlunda baserat på ras och etnicitet.

Framträdande i materialet är att intervjupersonerna på olika sätt blir förminskade och underminerade i deras yrkesroll och att det kan ha en förhindrande effekt på deras

arbetsvardag. Exempelvis genom att ständigt bli ifrågasatt gällande bedömningar, bemötande och beslut och sedan misstrodd. Men även genom svårigheten att bli accepterad av klienter såväl som kollegor. Vår tolkning är att detta beror på djupt socialiserad rasistisk ideologi som tillskriver synligt rasifierade människor lägre intellektuell förmåga och kompetens (Essed, 1991). Denna utgångspunkt gör att både klienter, kollegor och chefer underskattar

intervjupersonernas förmåga att utföra ett bra arbete och förminskar deras prestationer. Detta exemplifieras av IP3:s chef som dolde sin underskattning med ursäkten att kontrollera språket, men sedan visade att denne hade underskattat IP3 genom att bli förvånad när utredningarna var bra. Den socialiserade rasistiska ideologin medför även en benägenhet att lättare ifrågasätta, beskylla och misstro synligt rasifierade (Essed, 1991). Detta tydliggörs exempelvis i citat 9 där IP2 beskriver hur hon ständigt blir ifrågasatt och anklagad för att ha gjort felaktiga bedömningar, och följaktligen misstrodd. Att intervjupersonerna beskriver händelser där andra gjort obefogade klagomål om dem när de i verkligheten inte gjort något fel visar på hur andra vägrar acceptera deras auktoritet då den ständigt utmanas. Det visar även på hur kollegor och chefer anser det troligare att intervjupersonerna gjort misstag och utgår från det snarare än att tro på att de blivit obefogat beskyllda. Att andra medvetet eller omedvetet tillskriver intervjupersonerna lägre kompetens medför att de kontrolleras mer och blir orimligt kritiserade i jämförelse med deras vita kollegor.

Att intervjupersonerna ständigt möts av obefogade klagomål och andra typer av trakasserier verkar missgynnande och misskrediterande för intervjupersonerna och exemplifieras i citat 10. Vår tolkning är att detta är uttryck för den fientlighet och motvilja som andra personer

(medvetet och omedvetet) känner inför synligt rasifierade (Essed, 1991). Att på olika sätt försöka plåga, klaga och sprida lögner om intervjupersonerna för att misskreditera dem är inte isolerade handlingar utan sker ständigt. Detta i hopp om att intervjupersonerna till slut ger upp och säger upp sig, får sparken eller blir utbytta. Att på olika sätt trakassera och

misskreditera intervjupersonerna kan även tolkas som försök att visa att de inte hör hemma, samt som skrämselpraktiker för att få dem att lyda och låta sig kontrolleras (av vita kollegor och chefer). Oavsett avsikten från andra får det konsekvenser för intervjupersonerna såsom att de ständigt behöver vara på sin vakt och försvara sig mot orättvis behandling. Att andra väcker misstro gentemot intervjupersonerna kan även påverka deras karriär negativt genom att de ges dåligt anseende. I kontrast till hur intervjupersonerna blir ifrågasatta och misstrodda beskriver de hur deras vita kollegor undkommer detta; även när de utfört ett dåligt arbete eller inget arbete alls. Essed (1991) menar att förtrycket av de underordnade ger strukturella

fördelar för de överordnade vilket tydliggörs då vita kollegor undkommer ansvar och att bli ifrågasatta. De besitter, till skillnad från synligt rasifierade, privilegiet att inte kontrolleras och kritiseras i samma utsträckning och anses vara trovärdiga och mer berättigade till sympati vilket synliggörs när kollegor och chefer tar de vita kollegornas parti och bortförklarar deras beteenden.

5.1.4. Vithet

Nedan presenteras det tema som fångar intervjupersonernas beskrivningar av att möta deras omgivning utifrån deras utseende som synligt rasifierade. Majoriteten av intervjupersonerna berättar om att de blir bemötta annorlunda just på grund av hur de ser ut, samt att deras utseende framhävs. IP2 berättar att hennes utseende påverkar andra människors uppfattning av henne och hur de bemöter henne.

... de är obekväma för att jag ser annorlunda ut. Eller känner sig osäkra, hur ska de prata med mig, hur ska de närma sig, där är bara fördomar nu kommer en *östafrikanskt land* kvinna. (12)

IP2

På liknande sätt berättar IP1 om de blickar och det bemötande han får på grund av sitt utseende och de fördomar som förknippas med människor som ser ut så. Han berättar vidare att detta sker när han möter klienter från vita bostadsområden och hos samarbetspartners när han möter nya människor:

Alltså om man kliver in, jag jobbar jättemycket med polisen, kliver jag in i polishuset, ja då om jag inte känner poliserna, kan ju titta upp och ner så, återigen nån kan tänka att jag är en kriminell “vad gör han här?”, “varför går han runt fritt i korridoren” så. (13)​ IP1

Även IP2 ifrågasattes, enbart baserat på hennes utseende, av kollegor från andra avdelningar om huruvida hon skulle vara i personalutrymmen genom att säga ​“det här är till för

anställda, inte för dig” (14)​.

IP7 har också upplevt att hennes utseende väcker uppmärksamhet och att hon ifrågasätts. Hon berättar att i stort sett alla hennes klienter frågar henne var hon kommer ifrån, dock är vissa frågor välmenande i försök att utforska om de kommer från samma land. I andra fall ställs frågan aggressivt och de frågar dessutom om hur länge hon har bott i Sverige. Även IP5 beskriver att hennes utseende väcker uppmärksamhet vilket uttrycktes genom ständiga kommentarer och frågor från kollegor om hennes hår och hårvårdsrutiner, samt i form av beröring. Hon berättar att hon följaktligen ofta undvek fikarummet ett tag efter att hon bytt frisyr. Dessutom fick hon ständigt höra kommentarer och frågor gällande hennes lunchlådor med mat från hennes ursprungsland, exempelvis huruvida en viss rätt var krokodil. Hon fick även kommentarer på sin partners och barns utseende från kollegor som var chockade över deras hudfärg och exempelvis sa ​“gud vad svart han är!” ​och ​“hon var mycket mörkare än vad jag tänkte att hon skulle vara”​. Vissa av kommentarerna IP5 fick höra av kollegor var även exotifierande till sin karaktär, såsom att svarta män i solglasögon är det finaste som finns. Hon beskriver att även när kommentarerna är välmenande så har de en negativ påverkan:

Men ibland tror jag att majoritetssamhället glömmer hur det måste vara för någon som kommer från någon minoritet. Att de här frågorna blir bara inte frågor från dig som jag möter idag utan de här frågorna har jag fått besvara på varenda gång jag träffar någon ny, varenda gång jag går ut, och någon tycker att något är annorlunda med mig.. att det liksom är frågor som..till slut blir man bara så här *ljud av frustration*. [...] Men jag tror att det, den här hungern på information kan vara väldigt dyr, det kan kosta oss väldigt dyrt som inte är av majoritetssamhället, så känner jag i alla fall. (15) ​IP5

IP5 beskriver vidare hur hon på arbetsplatsen många gånger ges rollen som ras- och kulturexpert. Hon berättar att hon blivit ombedd att föreläsa om afrohår eller berätta om kulturen i hennes ursprungsland då de en period hade många klienter därifrån och att hon ständigt får förklara att det inte ingår i hennes yrkesroll. Hon blev även ombedd att handlägga

klienter enbart med hänvisning till att de kom från samma land. Kollegorna förväntar sig dessutom att hon ska kunna ​“svara för alla svarta”​ vilket exempelvis visar sig i en situation där en chef, under en diskussion i fikarummet, vänt sig direkt till henne och frågat om hon tog illa vid sig av pepparkaksgubbar i luciatåg.

IP1 beskriver hur hans religion väcker uppmärksamhet. Han exemplifierar med reaktioner han fått när han berättat om sina resor:

Ju mer islamofobin ökar, ju mer tycker jag det är intressant med religion. Så jag har ju varit i Mekka, Medina, Saudiarabien. Jag har åkt flera gånger ... och tar med mina barn ... och då säger de på arbetsplatsen, det är ju många som reagerar ... och tänker på “men vadå är du troende?” frågar de ju direkt. Så att, det skulle de ju inte fråga nån som åkte till Vatikanstaten. (16) ​IP1 Vidare berättar IP1 hur han fått höra, av sina föräldrar och andra personer, att han inte ska skylta med sin religion eller sitt ursprung. Något han själv har gått emot men ibland känt att det är en utmaning att stå upp för sig själv i en tid med hårt klimat. Tvärtom beskriver IP3 hur hennes upplevelser av rasism har lett till att hon har försökt att anpassa sig; blivit mer

försiktig och tar mindre plats. Hon säger att ​“för att bli accepterad i samhället måste man anpassa sig” (17)​.

5.1.4.1. Delanalys

I detta avsnitt framgår att vithetsnormen är rådande på intervjupersonernas arbetsplatser. Ahmed (2010) beskriver att allt som avviker från vitheten blir framträdande och konfronteras och ifrågasätts vilket är något som är genomgående i ovanstående berättelser. Detta delvis genom att intervjupersonernas närvaro ifrågasätts direkt men även genom att de konfronteras genom ständiga kommentarer och frågor. Samtidigt blir det ett annorlundagörande av

intervjupersonerna då uppmärksamheten på deras utseende, religion eller mat markerar att det inte tillhör det normala (Garner, 2010).

I citat 12 beskriver IP2 hur människor blir obekväma och osäkra på grund av hennes

utseende. Detta tolkar vi som den desorientering Ahmed (2010) beskriver uppstår hos vita när synligt rasifierade gör ankomst i vita rum. Även det direkta ifrågasättandet av

intervjupersonernas närvaro samt frågan ​“var kommer du ifrån?”​ är tecken på denna desorientering och samtidigt en signal till intervjupersonerna att de inte hör hemma. I citat

13-14 uppstår desorienteringen på samma sätt där intervjupersonerna sticker ut,

misstänkliggörs och anses vara malplacerade, och kan således inte passera obemärkt. Essed (1991) skriver att detta ifrågasättande inte sker när det gäller exempelvis synligt rasifierade inom lågstatusyrken då de inte bryter mot den av vitheten definierade normen (Garner, 2010). Utifrån det är vår tolkning att intervjupersonerna inte passar in i den av vitheten definierade normen på deras arbetsplatser, och att arbetsplatserna således kan ses som vita rum som ska besittas av vita kroppar. Ahmed (2010) menar att synligt rasifierade måste besitta vithet för att få tillträde till vita rum vilket synliggörs i IP1:s och IP3:s utsagor gällande anpassning. Att IP1:s kollegor frågar ut honom kring hans resmål visar även på att islam inte tillhör vitheten och därmed inte anses normalt.

I citat 15 tydliggörs det Essed (1991) beskriver om att vardagsrasismen tar sig uttryck i återkommande händelser samt att den inte är beroende av rasistiska motiv eller avsikter. Även om kommentarer och frågor kan vara välmenande så har de, i de fall som tas upp, en särskiljande effekt på intervjupersonerna och intervjupersonerna kan urskilja rasismen baserat på tidigare erfarenheter.

5.1.5. Färgblindhet

Följande tema handlar om att andra, främst kollegor, frånkopplar och bortser från intervjupersonernas utseende, avfärdar deras upplevelser och likställer dem med vita personers upplevelser. Detta illustreras exempelvis av IP5 som berättar om när hon och hennes kollegor diskuterade eventuella semesterresmål och hon förklarade att hon undvek vissa platser just på grund av att hon och hennes familj är svarta och inte ville riskera att utsättas av rasism.

“ja fast det är bara.. det tror jag alla kvinnor.. nej det är inte bara för svarta kvinnor” man bara are you for real? vilken planet bor du på? (18)​ IP5

Kollegornas respons var att vissa platser var farliga på grund av att de är kvinnor, och att det inte berodde på att IP5 och hennes familj var svarta. I en annan diskussion jämställde en kollega sina vita söner med IP5:s son kring hur de blir sedda i samhället, hur de bemöts och eventuellt kommer undan med. Sammantaget berättar IP5 om att kollegor säger att de förstår

och jämför hennes upplevelser med sina egna och andra vita, samt förnekar att det beror på hennes utseende utan istället beror på kön.

Det blir liksom.. nedtoning på liksom.. att man liksom bemöter det jag kommer med, med exempel från vad en kollega har varit med om till exempel.. och då kan det vara en kollega som är blåögd, blond, snövit hy.. och det blir så här, ja fast det är liksom inte.. jag kan ändå inte känna att det blir på samma sätt utan att det bemöts.. (19) ​IP5

Vidare berättar IP1 om hur hans kollegor väljer att frånkoppla att han är synligt rasifierad, bortsett från när någonting går snett.

Alltså om du skulle fråga någon av mina kollegor skulle de aldrig säga, de skulle säga “jo men jag ser honom som han är”. Men jag har alltid känt mig så att... visst... alltså jag är svensk och jag är född i Sverige men when the shit hits the fan så är jag ju “araben”, “muslimen”. (20) ​IP1 På liknande sätt berättar IP5 om hur kollegor frånkopplar hennes utseende och ursprung samtidigt som de talar om människor med liknande grupptillhörighet. Exempelvis under “personalrumssnack” där de kopplar bort att hon är svart och afrikan samtidigt som de diskuterar kring vad svarta och afrikaner ska få tillåtas att göra.

5.1.5.1. Delanalys

I ovanstående avsnitt exemplifieras färgblindheten som råder på några av intervjupersonernas arbetsplatser och de konsekvenser som följer av den färgblinda rasismen. Den färgblinda rasismen sker genom att kollegor bortser från intervjupersonernas synligt rasifierade utseende och ursprung, förnekar dess betydelse samt inte accepterar deras upplevelser av att vara synligt rasifierade (Garner, 2010). Detta tydliggörs i citat 18-19 där kollegor förminskar IP5:s oro och erfarenheter och istället ger andra förklaringar till olika orättvisor som IP5 berättar om. Genom att blunda för intervjupersonernas ras och dess betydelse tolkar vi det som att kollegorna utgår från att rasjämställdhet redan är uppnått. Även att kollegorna jämför intervjupersonerna med dem själva och andra vitas upplevelser tyder på detta, samt osynliggör de rasojämlikheter som finns (Forman & Lewis, 2006).