5. ANALYS
5.2 N IGERIA
5.2 Nigeria
5.2.1 Bakgrund
Under Berlinkonferensen kom de europeiska staterna överens om att dela upp den afrikanska kontinenten mellan sig för att på så sätt kunna utvidga de egna kolonierna. Storbritannien gjorde anspråk på området kring floden Niger, som flyter mitt i det nuvarande landet Nigeria. De hade därmed även ett intresse av att erövra Nigeria. År 1894 förkunnade Storbritannien ett protektorat över södra Nigeria och tog även kontroll över norra regionen sex år senare. Fjorton år senare slogs de samman och Nigeria utropades till ny nation112. Brittiska kolonialadministratören Fredrick Lugard införde indirekt styre i landet och tillät traditionella kungar som tidigare styrt att fortsätta regera. När de förstod att företaget Royal Niger Company undkom tullavgiften vid import och export av handelsvaror gjorde de motstånd. Deras agerande ansågs ha stört handeln och det betraktades som ett brott med fängelsestraff som påföljd113. En ny konstitution grundades 1947, vilken delade landet i tre regioner: norra, östra och västra regionen. Dessa befolkades av olika etniska folkgrupper. Den största folkgruppen i norra regionen bestod av Hausa-Fulani, vilka har en muslimsk trosuppfattning och den största etniska folkgruppen i östra regionen var igbo med en kristen troslära medan den största etniska folkgruppen i den västra regionen var Yoruba, vilka bekänner sig till traditionella afrikanska religioner. Varje region hade en egen lagstiftande församling och ledamöterna utsågs och kontrollerades av den svaga, federala regeringen. Konstitutionen upphävdes två år senare.
Federationen blev självstyrande 1954 och nordbon Alhaji Abubakar Tafawa Balewa utnämndes till den första federala premiärministern tre år senare. År 1959 hölls det val till det federala parlamentet och det politiska partiet, Norra folkkongressen (NPC) som hade ett stort stöd i norra regionen blev det största partiet med egen majoritet. Premiärministern bildade en koalitionsregering med det politiska partiet, Det nationella rådet för Nigeria och Kamerun
112 Toyin Falola och Matthew M. Heaton. A history of Nigeria. New York: Cambridge University Press, 2008, 8
113 Ibid., p. 4-7
(NCNC) vilka hade ett stort stöd i östra regionen114. År 1960 förklarades landet självständigt och den första republiken inleddes med en maktkamp mellan olika etniska och regionala grupper. Fem majorer som tillhörde igbo folket ingrep genom en militärkupp 1966. Målsättningen var att stoppa den tribalism, nepotism och regionalism som drabbat landet sedan självständigheten115. Majorerna hävdade att landet låg i kris och att det berodde på de regionala premiärministrarna och de federala premiärministrarna i den västra och norra regionen. Företrädarna fängslades och mördades. Därefter, lämnade de ifrån sig makten till den nya statschefen John Aguiyi-Ironsi. Ironsi hävdade att han också ville motverka tribalism och korruption som präglade landet. Han förklarade nästan alla politiska partier som kriminella och upprättade en militärguvenör i varje region och ytterligare en guvernör i östra regionen. Guvernören Chukwuemeka odumegwu Ojukwu och Ironsi tillhörde båda folkgruppen Igbo vilket avskräckte nordborna som inte ville domineras av en annan folkgrupp från en annan region. Det kunde inte lita på Ironsi på grund av mordet på företrädarna för norra regionen och för att majoriteten i parlamentet var igbo116.
En grupp officerare från NCP störtade Ironsi och hans regering efter att Ironsi avskaffat det federala systemet och ersatt det med ett enhetligt system 1966.
Ironsi mördades och ersattes av överbefälhavaren Yakubu Gowon från norra regionen. Han tog tillbaka det federala systemet. Löjtnant Ojukwu ville dock fortsätta styra östra regionen samtidigt som han skulle ha rätt att dela östra regionen från staten om det fanns ett sådant intresse. Ojukwu hävdade att igbo folkets säkerhet i norra och östra regionen försämrades efter att Ironsi avskaffade det federala systemet. År 1967, deltog Gowon och Ojukwu i flera möten men de kunde inte komma fram till en lösning. Ojukwu förklarade den östra regionen till en ny stat, Republiken Biafra. Andra minoritetsgrupper i landet började kräva allt fler delstater och Gowon försökte tillfredsställa dem genom att skapa fler delstater. Det började med fyra: nord, öst, väst och mellanvästern men uppgick fort till tolv. Gowon ville inte acceptera Biafras
114 Toyin Falola och Matthew M. Heaton. A history of Nigeria. New York: Cambridge University Press, 2008, 15-17
115 Ibid., p. 30-32
116 Ibid., p. 174-176
självständighet på grund av att han ville ha ett enat land och för att Biafra låg i östra regionen där det fanns stora oljetillgångar. Ett inbördeskrig bröt ut kort därefter. Enligt Ojukwu och de övriga igbo ledarna pågick ett folkmord på igbo folket. När den dåvarande Sovjetunionen började stödja regeringen med flygplan och rådgivare lade Biafraledarna ner sina vapen och kriget var officiellt över 1970. Republiken Biafra upphörde kort därefter. Inbördeskriget pågick i nästan tre år och över en miljon människor ska ha dött i strid eller på grund av svält. På samma gång skedde våldsamma uppror i ett annat distrikt i östra regionen, Nigerdeltat. Lokalbefolkningen protesterade mot oljebolagens miljöförstörelse och att de inte gynnades så mycket av oljeintäkterna trots att utvinningen inträffade i deras område. När det inte skedde någon förändring gick de istället till angrepp mot oljebolag och anställa. Regeringen har bemött lokalbefolkningen med våld och det har gett upphov till fortsatta konflikter mellan nya rebellgrupper och regeringens säkerhetsstyrka i området117.
Den andra republiken startade 1979 och fortsatte med en tredje republik fram till 1999. Under den tiden inträffade hela tio militärkupper. Det var inte förrän 1999, då fjärde republiken inleddes som landet höll demokratiska val efter flera decennier med militärdiktatur. Regeringen leddes av den pensionerade armégeneralen och nya presidenten Olusegun Obasanjo. Obasanjo tillhörde Yoruba folket men hade en kristen trosuppfattning. Obasanjo omvaldes 2003 och satt i makten fram till 2007118. År 2007 hölls det val och Umaru Musa Yar’Adua som tillhörde Hausa-fulani och hade en muslimsk trosuppfattning valdes till president men avled några år därefter och ersattes av vicepresident Goodluck Jonathan som var kristen och kom från den södra delen av landet.
117 Cyril Obi och Siri Aas Rustad. Oil and insurgency in the Niger Delta. London & New York: Zed Books, 7, 93-96
118 J.O. Irukwu. Nigeria at 100: What next. Ibadan: Safari Ltd, 2014, 90-91
5.2.2 Ekonomisk tillväxt
Nigeria upplevde en oljeboom i början av 1970-talet efter att ett stort oljefynd upptäckts i södra delen av landet Nigerdeltat. Stora satsningar gjordes inom oljesektorn vilka gav goda resultat. Oljesektorn genererade stora statsintäkter och gjorde Nigeria till det rikaste landet i Afrika under 1970-talet119. Under den här tiden utgjorde oljeexporten hela 82 procent av skatteintäkterna. Det fick den dåvarande statschefen Yakubu Gowon att investera stort i oljesektorn medan andra sektorer som också var viktiga för Nigerias ekonomi såsom jordbrukssektorn och tillverkningssektorn försummades. Det resulterade i att tillväxten inom sektorerna föll med 2.4 procent i mitten på 1970-talet120. Stigande oljeintäkter medförde en ökad konsumtion och det ledde till att den nigerianska valutan, naira, steg i värde med anledning av en större efterfrågan på varor. Under tiden som nairan blev starkare, blev nigerianska varor mycket dyrare. Det var billigare att importera varor såsom palmolja och jordnötter än att köpa dem i Nigeria. Regeringen uppmuntrade därför till en ökad import.
Följden blev att sektorer som jordbrukssektorn förlorade konkurrenskraft.
RF-teoretiker har varnat oss för effekten. Enligt dem har oljeresurserna en negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten eftersom makthavarna väljer att endast satsa på en specifik sektor som grundar sig på en särskild råvara och lämnar övriga sektorer utanför. Det medför en förstärkt valuta som gör att inhemska varor blir dyrare än utländska. Det resulterar i att andra sektorer förlorar konkurrenskraft121. RF-teoretikernas argument stämmer överens med Nigerias ekonomiska tillstånd under 1970-talet men sedan dess har det skett så stora förändringar att argumentet inte längre håller. I början på 2000-talet steg tillväxten för icke-oljesektorn. Mellan åren 2000 till 2004 hade jordbrukssektorn en tillväxt på 4.4 procent, industrisektorn på 6.7 procent och tjänstesektorn på 5.0 procent med undantag för 2002 då tillväxten steg så mycket som 8.9 procent med anledning av nya tjänster och varor inom telekommunikation. Enligt Världsbanken var Nigerias BNP 6.3 procent år
119 Toyin Falola & Matthew M. Heaton. A history of Nigeria. Cambridge: Cambridge university press, 2008, 181.
120 Ibid.,p. 183.
121 Terry Lynn Karl. The paradox of plenty: oil booms and petro-states. Berkeley: University of California Press, 1997, 5-6.
2000 och ökade till 7.7 procent 2003122. Importen minskade mellan åren 2002 och 2004 från 29.0 procent till 25.5 procent till följd av importrestriktioner och ökade taxor 2002123. Nigerias BNP per capita steg från 280 dollar år 2000 till 560 dollar 2005 men tillväxten och utvecklingen av nya industrier gynnade endast en liten grupp av människor som bodde i städerna och som redan hade en god levnadsstandard medan levnadsförhållandena för de som var fattiga och levde på landsbygden var oförändrat124.
År 2006 steg tillväxten från icke-oljesektorn till 8.9 procent medan tillväxten inom oljesektorn föll med hela 4.7 procent. Detta kan förklaras av de insatser som regeringen gjorde inom bland annat jordbrukssektorn och på grund av de våldsamheter och oroligheter som inträffades i den oljerika regionen, Nigerdeltat125. Jordbrukssektorn är väldigt viktig för Nigerias ekonomi då den står för 26.4 procent av landets totala BNP och sysselsätter över 63 procent av den totala arbetskraften. Dock framställs nästan all livsmedelsproduktion med gamla metoder och redskap vilket gör att produktiviteten och tillväxten blir lägre inom jordbrukssektorn än inom oljesektorn trots regeringens insatser.
Oljeberoendet har lett till att ekonomin är extra utsatt vid förändringar i världsmarknadspriset på olja. Nigeria har upplevt två ekonomiska kriser, en i slutet på 1970-talet och en i början på 1980-talet till följd av att oljepriserna föll och drabbade ekonomin väldigt hårt.
År 2007 föll tillväxten till 3.4 procent vilket är en minskning med 5.5 procent från tidigare år. Anledningen till detta var att oroligheterna trappades upp i Nigeriadeltat. Det har pågått oroligheter i Nigerdeltat sedan 1970-talet. Ett antal minoritetsgrupper i Nigerdeltat känner sig orättvist behandlade för de får en väldigt liten andel av oljeintäkterna från oljeutvinningen och kräver att multinationella oljebolag tar ett större ansvar för de miljöskador som orsakas i samband med oljeutvinningen i regionen. Invånarna i Nigerdeltat livnär sig på jordbruket vilket betyder att de är i stort behov av jordbruksmarker och
122 Världsbanken. 1980-2014. http://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.MKTP.KD.ZG/countries (hämtat 2015-09-15)
123 Afrikanska utvecklingsbanken & Afrikanska utvecklingsfonden. 2005-2009.
http://www.afdb.org/en/documents/document/2005-2009-nigeria-country-strategy-paper-13031/ (hämtat 2015-09-15). Sid. 3-4.
124 Toyin Falola & Matthew M. Heaton. A history of Nigeria. Cambridge: Cambridge university press, 2008, 237.
125 Ibid.,p. 236.
vattendrag men oljeutvinningen och oljespill gör så att jordbruksmarker, våtmarker och dricksvatten förorenas. Det försämrar levnadsvillkoren för dem som bor i området126. År 2004 gick tidigare aktivister samman för att utveckla nya rebellgrupper. En av dessa är Rörelsen för frigörelse av Nigerdeltat (MEND). De har attackerat oljeanläggningar och kidnappat anställda inom oljebolagen vilket har fått ekonomiska konsekvenser för Nigeria. Förutom att flera oljebolag och företag har backat från att investera i landet så kostar det väldigt mycket för regeringen att utöka sina styrkor i området. Sedan har rättssäkerheten försämrats i andra delstater i norra regionen. Interna konflikter mellan kristna och muslimer har ökat efter att sharialagar grundades i tolv delstater i norra Nigeria under åren 2000 och 2001. Det beräknas att minst 50.000 människor har dödats och cirka 800.000 människor har drivits på flykt till följd av konflikterna127.
Mellan åren 2007 och 2009 låg tillväxten över 6 procent i genomsnitt. Att det inte var högre beror förmodligen på det politiska läget. Förutom oroligheterna som pågick i olika delstater så hade den tidigare presidenten Umaru Musa Yar’Adua varit sjuk i många år. Yar’Adua avled 2010 och vicepresidenten Goodluck Jonathan svors in. Detta upprörde de muslimska nigerianerna i norr då de förväntade sig att en muslim skulle avtjäna resten av mandatperioden eftersom Yar’Adua var muslim. Tillväxten steg till 7.8 procent år 2010 och det beror på att Jonathan tog kontroll över landet. Året därpå föll tillväxten till 4.9 procent. Det beror på att läget intensifierades i de norra delarna av landet efter att Jonathan vann valet 2011 men också på grund av en ökad statskuld, lägre oljeintäkter på grund av oroligheterna i Nigerdeltat och Boko Harams framfart. Boko Haram har utvecklats till en terrorgrupp genom åren. De har angripit politiker, ledare, utländska arbetare, poliser och religiösa byggnader såsom kyrkor. Deras mål är att skapa en islamistisk stat i Nigeria. Kampen mot Boko Haram har inneburit stora militära kostnader för regeringen128.
126 Notering från Human Right Watch. 2010 & Rapport. 2002. Sid. 2,6-7.
http://www.hrw.org/sites/default/files/related_material/nigeria_0.pdf,
http://www.hrw.org/reports/2002/nigeria3/nigerdelta.pdf (hämtat: 2015-09-15).
127Afrikanska utvecklingsbanken & Afrikanska utvecklingsfonden. 2005-2009.
http://www.afdb.org/en/documents/document/2005-2009-nigeria-country-strategy-paper-13031/ (hämtat 2015-09-15). Sid. 3.
128 Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden. Förlängning av 2005-2009 rapporten (2011).
http://www.afdb.org/fileadmin/uploads/afdb/Documents/Project-and-Operations/Nigeria__CSP_eng2011.pdf (hämtat 2015-09-16).
5.2.3 Inkomstfördelning
I Nigeria är inkomstskillnaderna mellan rika och fattiga stora. År 2003 ska 20 procent av de rikaste nigerianerna haft en total intäkt på 55.7 procent medan 20 procent av de fattigaste nigerianernas intäkt var totalt 4.4 procent129. Över häften av befolkningen lever i fattigdom trots att landet har genomgått en ekonomisk tillväxt genom oljesektorn och jordbrukssektorn sedan 1970-talet.
Det är den rika minoriteten som består av politiker och företagare som gynnas av intäkterna från oljeexporten medan resten av befolkningen förblir fattiga.
Enligt UNDP:s utvecklingsrapport från 2008-2009 är fattigdomen ett resultat av en ojämn inkomstfördelning och att befolkningen har olika tillgång till viktig infrastruktur, utbildning och arbetsmöjligheter130.
Inkomstskillnaderna är tydliga både på regional nivå och mellan kvinnor och män. Enligt Afrikanska utvecklingsbanken & Afrikanska utvecklingsfondens rapport ska omkring 70 procent av landet fattigaste befolkning vara bosatta på landsbygden och arbeta med småskaliga jordbruk. Det kostar mellan 650 kr och 1250 kr att starta ett eget företag som utövar småskaligt jordbruk men många av nigerianerna har inte råd att bekosta den sortens verksamhet och är inte heller berättigade till ett banklån för att de inte betraktas som arbetstagare vilket gör att många nigerianer lever under fattigdomsgränsen131.
Enligt UNDP:s utvecklingsrapport från 2008-2009 ska olika regioner i landet ha haft olika värden, varav mitten av södra regionen hade det bästa HDI-värdet med omkring 0.575 och nordöstra regionen det sämsta HDI-HDI-värdet på 0.332. Tillgången till grundläggande infrastruktur har också varierat mellan dem sex geopolitiska zonerna. År 2006 hade 34.5 procent av invånarna i nordöstra regionen och 36.9 procent av invånarna i sydvästra regionen en säker bostad, medan 52.2 procent av dem som bodde i nordvästra regionen och 53.2 procent av dem som bodde i mitten av norra regionen hade säkra bostäder. När det gäller tillgång till elektricitet finns det en markant skillnad mellan vissa geopolitiska zoner. I nordöstra delen hade endast 29.5 procent av
129 Nathaniel Umukoro, “Governance and Public Health Care in Nigeria”, Journal of Health Management 14, No. 4 (2012): 382.
130 UNDP:s utvecklingsrapport. 2008-2009. http://hdr.undp.org/en/content/achieving-growth-equity Sid.47
131 Afrikanska utvecklingsbanken & Afrikanska utvecklingsfonden. 2005-2009.
http://www.afdb.org/fileadmin/uploads/afdb/Documents/Project-and-Operations/ADB-BD-WP-2005-63-EN-NIGERIA-CSP-13-JUNE-2005.PDF (hämtat 2015-09-16) Sid. 9-10
invånarna elektricitet medan i sydöstra regionen hade 63.9 procent och i sydvästra regionen hade 78.1 procent av invånarna elektricitet. När det gäller sjukvård så hade endast 36.4 procent i sydöstra regionen och 44.6 procent i mitten av södra regionen tillgång till sjukvård medan 60.1 procent av invånarna i norra regionen och 72.3 procent i sydvästra regionen hade tillgång till sjukvård. Detta kan bero på regeringen tog beslut om nedskärningar inom hälso- och sjukvårdssektorn under 1980-och 1990-talet och att sektorn inte har återhämta sig efter det132. Sedan har även skillnaderna orsakats av olika centrala och regionala anslag som påverkar regionsutvecklingen och som i sin tur medfört att de lokala befolkningarna får olika tillgång till infrastruktur, utbildning och arbetsmöjligheter133.
År 2003 lades endast 3.3 procent av den totala budgeten på hälso-och sjukvårdskostnader. År 2005 infördes ett nytt sjukförsäkringssystem för att nå ut till de mest behövande men regeringen har inte lyckats med det än idag.
Det beräknas att endast tio procent av nigerianerna har tillgång till essentiella läkemedel och det är färre än 30 läkare per 100 000 invånare. Utgången har blivit att många sjukhus fortfarande är i dåligt skick och offentliga hälso-och sjukvårdstjänster saknas eller är begränsade. Det var skälet till att den sjuka presidenten Umaru Yar’Adua reste utomlands för att få sin behandling134. År 2008 var den förväntade livslängden endast 47 år medan barnadödligheten var så hög som 108 dödsfall per 1000 levande födda135. Anledningen är att den rika befolkningen och vissa stadsbor har en större tillgång till livsmedel än fattiga som bor på landsbygden som antingen har en begränsad eller ingen tillgång till dricksvatten, bostäder och hälsovård. Förutom hälso-och sjukvårdssektorn har också utbildningssektorn varit ett mindre prioriterat område för regeringen. Budgeten har ofta varit för låg och det har lett till att många lärare får arbeta utan lön i flera månader. Under Obansanjos tid i makten inträffade ett antal strejker som leddes av lärare och tjänstemän som
132 UNDP:s utvecklingsrapport. 2008-2009. http://hdr.undp.org/en/content/achieving-growth-equity (hämtat 2015-09-18) Sid. 71
133 Ibid., p. Sid. 10.
134 Toyin Falola & Matthew M. Heaton. A history of Nigeria. Cambridge: Cambridge university press, 2008, 238.
135Afrikanska utvecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsfonden. Förlängning av 2005-2009 rapporten (2011).
http://www.afdb.org/fileadmin/uploads/afdb/Documents/Project-and-Operations/Nigeria__CSP_eng2011.pdf (hämtat 2015-09-18).
strävade efter att få bättre arbetsvillkor. Det slutade dock med att lärarna och tjänstemännen fick sluta eller att skolorna lades ner. Omkring hälften av alla klassrum över hela landet behöver renoveras och det råder brist på utbildade lärare, läroplaner och utrustning. Privata skolor har en mycket bättre standard men det är inte många som har råd att betala för att deras barn ska kunna gå i en privatskola. Många nigerianer har redan svårt med att finansiera sina barns utbildning i de offentliga skolorna där böcker och uniformer kostar väldigt mycket. Deltagandet i skolan är cirka 89 procent i de södra regionerna runt om i landet medan i de norra är det endast 74 procent136. Dock slutar ett barn från de södra områdena av samma skäl som ett barn från de norra områdena, nämligen på grund av fattigdom eller dåliga skolresultat. Det är endast elva procent av eleverna som avslutar sin gymnasieutbildning som fortsätter att studera på universitetsnivå.
Fattigdomen är högst bland outbildade personer eller personer som endast har en grundskoleutbildning. Det beror på att många av dem som inte har någon utbildning eller har en låg utbildning får ta de lågavlönade jobben och ju fler familjemedlemmar familjen har desto svårare blir det att klara av vardagen med en låg lön. Det är betydligt färre kvinnor och flickor som utbildar sig i jämförelse med män och pojkar vilket gör att de även missgynnas på arbetsmarknaden. Många kvinnor och flickor tar över de lågavlönade jobben och ingår ofta äktenskap i tidig ålder. Det är endast i huvudstaden Abuja och i sydvästra Nigeria som kvinnor har en högre lön än den genomsnittliga lönen137.
Muller et al. hävdar att en ojämn inkomstfördelning förorsakar politiskt våld.
Ytterligare faktorer som kan framkalla politiskt våld är en långsam eller ingen ekonomisk tillväxt, en semi-repressiv regim och om det finns separatistiska grupper som vill frigöra sig från staten. Nigerdeltat är en väldigt utsatt region.
Levnadsstandarden är betydligt sämre i Nigerdeltat än i många andra delar av landet. Det uppskattas att över hälften av regionens invånare lever i extrem fattigdom; sju av tolv miljoner människor lever under fattigdomsgränsen och trots att oljetillgångarna från regionen står för hela 50 procent av landets BNP
Levnadsstandarden är betydligt sämre i Nigerdeltat än i många andra delar av landet. Det uppskattas att över hälften av regionens invånare lever i extrem fattigdom; sju av tolv miljoner människor lever under fattigdomsgränsen och trots att oljetillgångarna från regionen står för hela 50 procent av landets BNP