Skillnader mellan Sudan och Nigeria

5.3 Skillnader mellan Sudan och Nigeria

                       5.3.1 Ekonomisk tillväxt

Efter denna studie kan det konstateras att både Sudan och Nigeria har fler likheter än skillnader. Första hypotesen var att den ekonomiska tillväxten var lägre i Sudan än i Nigeria, men efter att undersökt den ekonomiska utvecklingen i båda länderna visade det sig vara väldigt jämt. Länderna har en mineralbaserad ekonomi som innebär att ekonomin är beroende av intäkter från oljeexporten vilket gör att ekonomin blir extra utsatt vid instabila globala råvarupriser. När regeringen väljer att storsatsa på oljesektorn och införa ett fåtal investeringar i de övriga sektorerna så kommer ekonomin att vara beroende av oljeintäkterna. Regeringen måste investera och få fram nya innovativa idéer och modern teknik för att en produktivitetsökning ska ske.

I Nigeria har det skett större investeringar i jordbrukssektorn än i Sudan vilket har resulterat i att tillväxten i jordbrukssektorn varit betydligt högre i Nigeria än i Sudan. Vid jämförelse av ländernas BNP och BNP per capita går det att utläsa att det politiska tillståndet har präglat den ekonomiska utvecklingen, framförallt i Sudan. Där den ekonomiska tillväxten var högre efter det andra inbördeskrigets slut samt ett högre värde av BNP per capita. I Nigeria tog oljeproduktionen fart redan under 1970-talet i jämförelse med Sudan där oljeproduktionen kom igång i slutet av 1990-talet. De enorma oljeintäkterna medförde till att Nigeria blev det rikaste landet i Afrika. Jordbruket utgör dock källan till sysselsättning och hushållsinkomst i båda länderna trots dess låga produktivitet. Nigeria har också haft politiska bekymmer som påverkat landets ekonomi såsom våldsamheter i det oljerika Nigerdeltat, vars oljeproduktion står för 50 procent av landets BNP.

5.3.2 Inkomstfördelning

Nigerdeltat och södra Sudan står för den största delen av oljeexporten i båda länderna ändå gynnas inte de fattiga invånarna av oljeintäkterna, utan de som gynnas är politiker, företagare och internationella oljebolag. Detta stämmer in på Sachs et als. argument om att när tillväxten ökar så växer även den ojämna inkomstfördelningen i landet. Det beror på att det är en väldigt liten grupp av människor som får tillgång till intäkterna. De blir rikare medan alla andra blir fattigare. Den andra hypotesen var att den ojämna inkomstfördelningen varit högre i Sudan än i Nigeria men den ojämna inkomstfördelningen har funnits i båda länderna och skillnaderna i ländernas HDI-värden är inte särskilt stor.

Utifrån UNDP:s utvecklingsrapport kan det utläsas att båda länderna rankas som länder med ”låg” mänsklig utveckling. Medan Nigeria har plats 152 av 187 utvecklingsländer har Sudan plats 166 och ju längre ner länderna är på listan desto mindre utvecklade anses de vara¹⁵³. Det har konstaterats att båda länderna lider av en ojämn inkomstfördelning som existerar mellan rika och fattiga, människor i städer och på landsbygd samt mellan könen inom den egna regionen men också mellan regionerna runt om i landet. Fattigdomen är som störst i de outvecklade regionerna; Darfurregionen och södra regionen i Sudan och Nigerdeltat i Nigeria. Orsaken till detta är att regeringen inte har investerat i områdena i samma utsträckning som i de utvecklade regionerna.

Ytterligare orsaker till de outvecklade regionerna är inbördeskrig och väpnade konflikter som inträffat i områdena och som har lett till tvångsförflyttningar och förstörelse av viktig infrastruktur. Det har resulterat i att Darfurregionen, södra regionen och Nigerdeltat ligger efter i utvecklingen till skillnad från andra regioner. Det finns också en skillnad mellan tillgången till allmänna nyttigheter i olika regioner i länderna. I södra Sudan var de flesta sjukhus och apotek i dåligt skick. I Darfurregionen var tillgången till läkare och sjukhussängar mycket lägre än i norra delen och i östra delen av landet. I båda länderna har fattigdomen varit som störst på landsbygden och bland kvinnor. Det beror på att många kvinnor och flickor saknar utbildning

153 UNDP:s utvecklingsrapport. http://hdr.undp.org/en/content/table-2-human-development-index-trends-1980-2013 (hämtat 2015-09-20)

eller inte avslutar en påbörjad utbildning i lika stor utsträckning som pojkar och män vilket innebär att de får ta de lågavlönade jobben.

5.3.3. Federalism

Den tredje hypotesen var att Sudan införde federalism väldigt sent medan i Nigeria har det skett i ett tidigt stadium vilket kan ha påverkat båda utfallen.

Första gången som federalism infördes i Sudan var efter första inbördeskriget men konstitutionen som gav södra Sudan regionalt självstyre upphävdes 1983 av samma person som fastlagt konstitutionen, den dåvarande presidenten Al-Numayri. Federalism återinfördes efter att CPA-avtalet signerats 2005 men det var fortfarande svårt att komma överens om hur Darfurkrisen skulle lösas vilket försvårades ytterligare när Garang dog eftersom han var den som höll i trådarna. År 2008 skulle det tas ett beslut om fördelningen av landets resurser och det skulle baseras på yta och befolkningsmängd. När regimen hade räknat antalet invånare i södra delen så anklagades dem för att ha manipulerat svaret.

De sydsudanesiska ledarna hävdade att södra Sudans befolkningsmängd var större än vad regimen hade informerat om. Sudan hann inte riktigt få uppleva federalism då sydsudaneserna var tvungna att bestämma sig om de skulle vara kvar i Sudan eller bryta sig ut efter sex år. Det tar tid att anpassa sig till det nya systemet. Om de hade fått mer tid på sig att bestämma sig om de vill vara del av Sudan eller bilda en egen stat så hade kanske södra Sudan fortfarande tillhört Sudan. Efter trettio år av militärdiktatur återinfördes demokratiska val i Nigeria. Federalism infördes redan under britternas herravälde men det var inte förrän 1999 som det första demokratiska presidentvalet hölls. De tre stora samhällsgrupperna: Hausa-Fulani, Yoruba och Igbo har tagit stor plats i de norra, västra och östra regionerna såväl som inom politiken. Ett sätt att balansera makten mellan de tre olika samhällsgrupperna har varit att inom PDP, komma överens om att presidentmakten och andra höga poster ska gå runt mellan norra och södra regionen. Det var av den anledningen som de muslimska nordborna blev arga över att Jonathan ersatte Yar’Adua efter hans död för enligt systemet så borde Yar’Adua ha ersatts av en muslimsk nordbo

under resten av mandatperioden¹⁵⁴. Den federala strukturen kan dock ha varit ett sätt att bevara landet enat. Detta, eftersom etniska och religiösa konflikter kan lösas på statlig eller lokal nivå utan att de når den centrala regeringen.

Federalism har även gjort det möjligt att tillgodose olika gruppers intressen utan att de kolliderar och gjort det möjligt att fördela samhällsresurserna från staterna till kommunerna.

Den federala strukturen i Nigeria har även sina nackdelar. En nackdel är att den centrala regeringen styr resursfördelningen för delstaterna och de lokala myndigheterna vilket gör dem beroende av den centrala regeringen för att kunna slutföra sina åtaganden. En ytterligare nackdel för befolkningen i de oljerika staterna är att delstaternas intäkter delas på nationell, statlig och lokalnivå. Det beräknas att 80 procent av statsintäkterna kommer från oljeproduktionen i de oljerika delstaterna¹⁵⁵. Det har skapat ett stort missnöje i de oljerika delstaterna då invånarna känner sig orättvist behandlade för att de måste dela med sig av sina intäkter till andra. Återigen, har den federala strukturen i Nigeria gjort det möjligt för minoriteter att kunna påverka beslut som tas på lokalnivå.

154 Landguiden. https://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Nigeria/Politiskt-System (hämtat 2015-09-20)

155 Francis M. Deng. Self-determination and national unity: A challenge for Africa, Asmara: Africa world press, Inc, 2010, 95-103