Illustration av exempelplan

Beroende på materialval förändrades exempelplanens utseende och funktion. De sju kombinationerna av material- och vegetationsval baserades på områden som de vanligtvis förekommer i och dessa områden kan ha olika karaktär och rumslighet. Utifrån estetik kan resultat av de val som gjorts exempelvis bedömas genom illustrationer, som visas här. Två av områdena med olika karaktär och sammanhang illustrerades och presenteras nedan. Figur 10 visar en illustration av området Innerstaden med dess material- och vegetationsval applicerat på exempelplanen. Figur 11 visar en illustration av området Skogsområdet med dess material- och vegetationsval applicerat på exempelplanen

-8000 -7000 -6000 -5000 -4000 -3000 -2000 -1000 0 ^S K O G S O M R Å D E T P A R K EN B O S T A D S G Å R D E N LE K Y T A N K U LTU R K V A R TER ET IN N ER S T A D E N F Ö R O R TEN

40 Figur 10: Illustration av området Innerstaden med material- och vegetationsval på exempelplanen.

41 Figur 11: Illustration av Skogsområdet med material- och vegetationsval applicerat på exempelplanen

42

5 Analys

I följande detta avsnitt presenteras analyser av resultaten från kalkyleringen av de tre referensprojekten, typologiernas utsago, illustrationer av exempelplanen, de 22 riktlinjerna för koldioxidsnåla material- och vegetationsval samt växthusgasutsläpp från material och vegetation jämfört mot varandra.

5.1 Test av CO2 Kalkyl

Genom att kalkylera tre olika typer av referensprojekt; en skolgård, ett gaturum och en stadsdelspark i AFRY:s verktyg CO2 Kalkyl sågs en utsläppsvariation mellan de olika projekten. Det stod klart att utsläppsmängd berodde på materialval och andel vegetation som planerats till projekten.

Per kvadratmeter släppte gaturummet ut mest per kvadratmeter, 22,5 kg CO2e/m², vilket var ett väntat resultat då gaturummet främst bestod av hårdgjorda ytor belagda med asfalt, betongplattor och natursten. Det var väntat eftersom materialen i sig har ett relativt högt utsläpp enligt AFRY:s verktyg CO2 Kalkyl samt att alla hårdgjorda ytor kalkylerades ha ett totalt utsläpp i typologikalkyleringen, se 4.2.1. Det var endast cirka 2 % vegetationsyta av total yta på platsen och cirka 20 stycken träd, vilket är mycket färre än de andra referensprojekten. Dock hade utsläppet för gaturummet totalt kunnat vara ännu högre om inte gatsten och granitkantstöd återbrukats, eftersom återanvänt material kan leda till en koldioxidbesparing, se avsnitt 2.1.5 och 2.4. De 610 kvadratmetrar gatstensyta och 865 meter granitkantstöd, som förenklat inte räknades orsaka ett utsläpp, hade tillsammans släppt ut cirka 4 800 kg CO2e (AFRY, 2020). Det hade gett en ökning av 0,48 kg CO2e per kvadratmeter. Trots att vegetationsytorna ändå upptog cirka (-)5 kg CO2e/m² vid klimatkalkyleringen av gaturummet i CO2 Kalkyl, släppte de hårdgjorda ytorna ut cirka 27,5 kg CO2e/m², vilket totalt gav ett utsläpp.

Sorterat efter utsläppsmängd kom därefter förskolegården som visade ett upptag på (-)11,4 kg CO2e/m². Förhoppningen var att förskolegården skulle ha ett upptag eftersom projektet planerats med större andel grönyta än hårdgjord yta och vegetation generellt sett binder koldioxid, se avsnitt 2.4.10 och 4.2.1. Men det var svårt att förutspå innan kalkylering om växtligheten skulle uppta tillräckligt för att generera ett totalt upptag för projektet. På grund av att förskolegården främst var belagd med ytor av gräs, äng, buskar och träd som har ett upptag enligt 2.4.10, 4.2.1 samt perenner, sand och gångar i barkflis som har ett lågt utsläpp enligt 4.2.1, 2.4.9 visade det sig att förskolegården totalt beräknades ha ett negativt utsläpp. På förskolegården fanns markbeläggning av bland annat asfalt och betongplattor som genererade ett utsläpp, se 4.2.1, men upptaget från växtligheten som täckte 61 % var alltså större. Så mycket som en fjärdedel av total yta var belagd med gräs- och ängsyta samt det planterades cirka 60 träd, vilket gav goda resultat. Enligt kalkyleringen upptogs cirka (-)26 kg CO2e/m² samtidigt som utsläppet var cirka 14,6 kg CO2e/m². Förskolegården upptog alltså fem gånger så mycket som gaturummet räknat i koldioxidekvivalenter. Gaturummet släppte nästan ut tre gånger så mycket som förskolegården. Dock inräknades inte all utrustning, förutom bänkar och soffor i trä, som planerats vara på förskolegården då det saknades data i CO2 Kalkyl och i den litteratur som studerats.

Det referensprojekt som var mest koldioxidsnålt och därmed även mest koldioxidpositivt var stadsdelsparken. Det var väntat då AFRY arbetat särskilt med att välja koldioxidsnåla material och extra mycket växtlighet i detta projekt. Stadsdelsparken bestod till 64 % av grönytor som bestod av gräs, buskytor, träd, landskapsväxter, klätterväxter, perenner och lökplanteringar enligt AFRY:s mängdförteckning för projektet. Grönytorna bidrog därmed generellt sett till ett stort upptag i enlighet med 2.4.10 och 4.2.1 och nästan 300 träd och upp mot 7 000 landskapsplantor planterades, vilka har ett stort upptag enligt 4.2.1. Då parken bestod av så stor andel vegetationsyta innebar det att inte en så stor del av parkens totala planarea bestod av hårdgjord yta såsom asfalt, betongplattor och marktegel vilka orsakar ett utsläpp enligt 4.2.1. Gångar anlades även med träflis och stenmjöl som visat sig vara koldioxidsnåla gångytsmaterial i 4.2.1 samt 2.4.9. Enligt kalkyleringen i CO2 Kalkyl beräknades stadsdelsparken totalt för hela projektet landa på ett upptag, (-)62,3 kg CO2e/m². Därav upptogs alltså cirka (-)70 kg CO2e/m² samtidigt som utsläppet var cirka 8,0 kg CO2e/m². Det var intressant att resultatet därmed bekräftade att material- och vegetationsval som gjorts för stadsdelsparken var koldioxidsnåla

43 trots att bland annat stora massor jord schaktades, vilka kan orsaka ett maskindrivet utsläpp i enlighet med 2.1.2.

Utsläppet från gaturummet var nästan 3,5 gånger högre än i stadsdelsparken. Stadsdelsparken beräknades binda 14 gånger så mycket som gaturummet och två och en halv gång så mycket som förskolegården! Att det skiljde 84,8 kg CO2e/m² mellan gaturummet och stadsdelsparken tros vara på grund av den enorma mängd vegetation samt att en typ av urban skog planterats i stadsdelsparken och att parkens vegetation binder väldigt mycket räknat i koldioxidekvivalenter, se 2.4.10 och 4.2.1. Resultaten för höga upptag för projekt ses ha en direkt koppling till antal träd och landskapsplantor, där flest ger bäst resultat för koldioxidbindande effekt. Därmed beror det på fler träd och landskapsplantor att stadsdelsparken får ett så mycket högre värde för upptag än förskolegården.

Data som kan dra ner den sammanvägda siffran som totalt sett ger ett stort upptag för stadsdelsparken kan vara utsläpp från (nya material) såsom Corkeen fallskydd samt idrotts- och lekutrustning som planerats men det inte fanns siffror för i CO2 Kalkyl, AFRY 2020. En del utrusning såsom bänkar, bord och soptunnor inräknades i kalkyleringen i enlighet med 2.6. Dock räknades landskapsplanteringen bestå av mindre träd (<10 m) även om vissa landskapsväxter växer upp till 20 meter höga träd. Att räkna med att landskapsväxter består av mindre träd antogs ge en genomsnittlig siffra för att dessa även kan bli i storlek av buskar beroende på art, i brist på specifika data för landskapsväxter (Spjuth, 2020). Möjligen hade därmed landskapsväxterna totalt sett kunnat bidra till att ännu mer koldioxid kommer bindas än vad som kalkylerats.

Referensprojekten jämfördes sedan med hänsyn till hur mycket växthusgaser som släpps ut eller tas upp per år per projekt kalkylerat i CO2 Kalkyl. Stadsdelsparken kalkylerades ha ett totalt upptag; (-)1,01 kg CO2e/m² år, förskolegården (-)0,16 kg CO2e/m² år och gaturummet beräknades orsaka ett utsläpp på 0,70 kg CO2e/m² år. Det skiljde alltså 1,71 kg CO2e/m² år mellan gaturummet som släpper ut mest och stadsdelsparken som har det största upptaget per år. Att se till de olika materialens livslängd visade sig därmed ha en betydande inverkan, vilket styrks av att det är känt inom LCA att val av livslängd påverkar, se 2.1.4. Genom att räkna på att alla material får tjäna hela sin livslängd kunde det utläsas under projektets gång att värdet per år blir lägre än om anläggningarna skulle ges en total livslängd på exempelvis 40 år och alla material skulle avvecklas i enlighet med det. Livslängden för stadsträd kan antas vara 60 år, se 2.4.10, vilket innebär att exempelvis träd kan stå kvar i 20 år mer trots att andra landskapsmaterials livslängd planeras ta slut vid 40 år, se 2.4.2, 2.4.7 och 2.4.9. Just träd spelar som sett ovan i analysen en stor roll för resultatet. Då gaturummet har färre träd än de andra referensprojekten tros det ha inverkan på projektets höga utsläppsvärde per år, jämfört mot de andra två. Färre träd är därmed troligen en faktor då trädens livslängd på 60 år och total koldioxidlagring per träd sprids ut över en längre tid än exempelvis betong, med livslängd 40 år, och asfalt, 20 år (AFRY, 2020).

Gaturummet bestod till stor del av betongplattor och asfalt vilka har en relativt kort livslängd, se ovan. Då dessa två material täcker nästan 2 300 m² av gaturummet enligt projektets mängdförteckning spelar deras livslängd stor roll för genomsnittet. Förskolegården har en liten andel asfalt och en större andel gatsten enligt projekts mängdförteckning vilka har en livslängd på 20 och 140 år (AFRY, 2020). Förskolegården har även många fler träd än gaturummet och mer än en fjärdedel gräs- och ängsyta med en livslängd på 40 år som under den tiden binder koldioxid, se 2.4.10. Enligt examensarbetets litteraturstudie och test av verktyget CO2 Kalkyl påverkar alltså material och vegetations livslängd årsutsläppet. Därmed kan det vara koldioxidsmart att projektera med material med lång livslängd – förutsatt att hela anläggningen inte rivs samtidigt och att material återbrukas.

44

5.2 Typologikalkyl

Genom att kalkylera utsläppet från ytmaterial och vegetation inkluderat samtliga överbyggnader baserat på indata från AFRY:s verktyg CO2 Kalkyl kunde ett växthusgasresultat för systemlösningar per kvadratmeter studeras. De sorterades under typologierna gång-, sitt-, vegetations- och köryta. Gång- och sittyta

Det högsta utsläppet gav gummigranulat med dess överbyggnader, 55,8 kg CO2e/m², se avsnitt 4.2.1. Att det högsta utsläppet orsakades av gummigranulat var väntat både på grund av att gummi-framställningen orsakar mycket utsläpp, se 2.4.6, samt att ett fallskyddsmaterial kräver ett tjockare lager överbyggnader än övriga material som undersöktes, enligt Malmö gatukontors överbyggnadsmall (2014), Stockholm stads typritning THVB025 (2017) samt AFRY:s bygghandlingar (2020).

Gummigranulat som skapas av uttjänta däck kan dessutom innehålla höga halter av skadliga ämnen, se 2.4.6. Det lägsta utsläppet gav träflis med dess överbyggnader, 0,40 kg CO2e/m², se 4.2.1, vilket även det var väntat då träfliset är ett förnybart organiskt material, se 2.4.3, som dessutom i vissa fall är en spillprodukt. Dock har träflis den kortaste livslängden av ytmaterialen, endast fem år (AFRY, 2020). Utöver utsläpp är det även angeläget att se till tillgänglighetsaspekter och där begränsar tyvärr både träflis och sand tillgängligheten för personer i rullstol, se 2.4.3 och 2.4.9.

Det spelar roll vilken typ av gatsten som används även om båda sorterna är från Sverige. Vid jämförelse av typologiresultaten för gång och sittyta i 4.2.1 ses att användningen av sågad istället för råkilad gatsten släpper ut 2,3 gånger så mycket. Oväntat nog släpper ett trädäck av Sibirisk lärk ut ungefär lika mycket som sågad svensk smågatsten enligt typologikalkyleringen. Det är även förvånande att råkilad gatsten, asfalt och ett tryckimpregnerat trädäck släpper ut ungefär lika mycket enligt kalkyleringen. Troligtvis beror det på att asfaltslagret är så tunt, 35 mm, jämfört mot gatstenens tjocklek och trädäckets materialåtgång, se bilaga 8.2 för typologikalkylering inkl. lagertjocklekar. Trots att asfalten har ett högt utsläpp per kubikmeter visar beräkning av systemlösningar, 4.2.1, alltså att asfalt och tryckimpregnerat trädäck för gång-/sittyta är i samma storleksordning vid anläggning. Asfalt är till och med mer koldioxidsnålt än det tryckimpregnerade trädäcket. Dock är endast asfalten bättre ur växthusgas-perspektiv i systemlösning. Trä- och stenutvinning sprider troligtvis färre gifter än vad asfalt kan göra och oljan i asfalt är känt att vara en ändlig resurs, men de ämnena har studien inte fokuserat på. Betongmarksten, marktegel och naturstenshäll av granit släpper ungefär ut lika mycket och betongplattor släpper ut snäppet mindre, enligt 4.2.1. Att betongplattor släpper ut mindre kan bero på att det används en mindre mängd betong till dem jämfört mot betongmarksten, enligt Malmö gatukontors överbyggnadsmall (2014). Det var förvånande att marktegel och naturstenshällar orsakar ungefär lika mycket utsläpp i systemlösningen med dess överbyggnader som betongmarkten per kvadratmeter, se 4.2.1, då betong tillsammans med stål vanligen målas upp som boven i bygg- och anläggningsbranschen, se 2.1.2 och 2.1.6.

Vegetationsyta

Då vegetationsytornas utsläpp och upptag beror på antalet växter, buskar och träd som planteras på kvadratmetern som undersöks har generella c/c-avstånd för de olika växttyperna använts. Träd i fullvuxen storlek på 10 - 15 meter har ett c/c-avstånd på 6 meter, se 3.3.1. I avsnitt 3.3.1 beskrivs hur löpmeter för träd räknades ut för att undvika att träden dubbelräknas och därmed visar ett för högt upptag. För att kunna visa en siffra per kvadratmeter behöver varje träd alltså stå på 36 m² och siffran för träd och växtlighet kring trädet med dess överbyggnader har därmed dividerats med 36. Det kan således innebära att trädens upptag till och med är lite för lågt räknat, alltså att träd per kvadratmeter, inkluderat överbyggnader, kan binda ännu mer koldioxid än vad som visas i typologiavsnittets resultatdel, 4.2.1.

Den vegetationsyta som släppte ut mest var konstgräs med dess överbyggnader, 10,7 kg CO2e/m², se 4.2.1. Att konstgräs har valts att jämföras mot levande vegetation är på grund av att konstgräs kan efterfrågas vid tät stadsstruktur på grund av stor motståndskraft mot slitage, se avsnitt 2.4.6. I samma

45

avsnitt nämns att konstgräs räknas även till den näst största kvantifierbara källan till utsläpp av mikroplast i Sverige, efter däck- och vägslitage, och det är okänt hur stor del som når våra vattendrag.

Det vegetationsval som upptar mest per kvadratmeter är då ett träd (fullvuxet 10 – 15m) planteras i en buskyta, (-)110,4 kg CO2e/m², se 4.2.1. Det är enligt typologikalkyleringen ungefär 3,5 gånger mer koldioxidbindande att plantera ett lika stort träd (fullvuxet 10 – 15m) i en buskyta jämfört mot en hårdgjord yta med betongplattor. Att plantera trädet i en gräs- eller perennyta skiljer bara med en faktor på 1,2 till gräsets fördel, 4.2.1. Ett befintligt 50-årigt träd som tillvaratages har inte så hög tillväxt längre och därmed har trädet troligen ett lägre upptag än ett nyplanterat träd, därav det lågt kalkylerade värdet som redovisas i 4.2.1. Upptaget från det befintliga trädet kalkylerades vara likt en gräs- eller ängsyta i enlighet med verktyget CO2 Kalkyl, AFRY. Det får dock ej glömmas att så länge trädet står så är koldioxiden inlagrad i träet, se 2.4.3, och på så vis (om än omätbart) koldioxidbesparande. Om trädet fälls startar alltså nedbrytningen, vilket friger koldioxid.

En buskyta som planterats i en kolmakadambädd är mer koldioxidupptagande än en som planterats i ny växtjord, med en faktor på 1,4, enligt typologikalkyleringen. Det är mer än två gånger bättre att endast plantera en buskyta i ny växtjord än att plantera kombinationen av buskar och perenner i ny växtjord, med dess överbyggnader per kvadratmeter, se 4.2.1. Jämförs en gräs- och ängsyta är äng sju gånger bättre än gräs, se 4.2.1, på grund av skötsel, se avsnitt 2.3.4 samt typologikalkyl 4.2.1. Eftersom blomlökar ofta planteras ihop med en gräsyta (Spjuth, 2020), som upptar CO2e enligt 2.4.10, upptar lökplanteringen mer än en perennyta enligt typologikalkyleringen i examensarbetet. En gräsyta utan lökplantering är dock nästan två gånger så upptagande än den med lökar vid jämförelse av typologiresultat i 4.2.1.

Köryta

Systemlösningarna för körytematerial och dess överbyggnader liknar gång- och sittytornas. Dock dimensioneras körytan för högre last vilket innebär tjockare bär- och slitlager, enligt Malmö gatukontors överbyggnadsmall (2014), Stockholm stads typritning THVB025 (2017) samt AFRY:s bygghandlingar (2020). Naturstenshällen i granit inkluderat överbyggnader släppte ut 35,6 kg CO2e/m² vilket gav det största utsläppet för körytor i typologikalkyleringen, 4.2.1. Den råkilade svenska gatstenen släppte ut minst, 10,9 kg CO2e/m², se 4.2.1. Det är alltså enligt typologikalkyleringen mer än tre gånger bättre att välja gatsten framför naturstenshäll, även om båda är gjorda av granit och tillverkade i Sverige. Dessutom är livslängden för gatsten nästan tre gånger så lång som för naturstenshällar (AFRY, 2020). Det visade även sig att det är mer än två gånger bättre att använda asfalt än betongmarksten utifrån denna beräkning med koldioxidekvivalenter i systemlösning, se 4.2.1. Dock har asfalt hälften så lång livslängd som betong, 20 år jämfört mot 40 år (AFRY, 2020). Det kan därmed innebära att asfalten kan behöva brytas upp och bytas under anläggningens livslängd vilket då resulterar i växthusgasutsläpp.

5.3 Typologier applicerat på exempelplan

De sju versionerna av applicering av typologikalkyleringens resultat, avsnitt 4.2.1, på exempelplanen, 3.3.2, visade ett varierande totalt upptag räknat i koldioxidekvivalenter i avsnitt 4.2.2. Av de sju kombinationerna av material- och vegetationsval i systemlösning definierat i sju olika typer av områden kunde det ses att skogsområdet upptog mest, (-)7 470 kg CO2e/96 m², se 4.2.2. Där 96 m² var exempelplanens area i enlighet med metodbeskrivningen i 3.3.2. Det exempel som upptog minst var lekytan som tog upp (-)440 kg CO2e/96 m², se 4.2.2. Samtliga appliceringar hade ett upptag, mätt i koldioxidekvivalenter, vilket troligen var på grund av att samtliga exempelplaner planerades ha träd i storleken 10 – 15 m. Det är även på grund av att samtliga exempelplaner har träd som siffrorna kan jämföras, då träd upptar överlägset mest av vegetationsvalen, se 2.4.10. Det mest koldioxidbesparande området då typologikalkyleringens resultat applicerades på exempelplanen i 4.2.3 var därmed skogsområdet och i fallande skala; kulturkvarteret, bostadsgården, innerstaden, förorten, parken och sist lekytan. Det kan anses förvånande att parken hamnade så pass långt ner på skalan då en park kanske oftast förknippas med mycket grönska och träd. Det får därav tas i beaktning att exempelplanen var ett utsnitt av en del av en park där även gång- och sittyta tog upp en del av total yta vilket påverkade

46 resultatet, se exempelplanen i 3.3.2. Det kan även bero på att ytan inte har ”träd i gräsyta” över hela vegetationsytan utan även har ängsyta utan träd på, se 3.3.2.

Appliceringen av ytmaterial med överbyggnader ger främst exempel på hur resultat från typologikalkylen (som baserats på CO2 Kalkyl, AFRY) kan användas för att gestalta hur material- och vegetationsval släpper ut och tar upp olika mycket. Samtidigt som klimatpåverkan kan kalkyleras kan även exempelplanen visa hur estetiken förändras med olika val av ytmaterial och vegetation. Illustrationer av två exempelplaner redovisas nedan. Med samma grundelement ger de två planerna helt olika uttryck och karaktär. Det är intressant hur intuitivt de olika planernas karaktärer ger en känsla för vilket område de gestaltar. Den mjuka barkflisen mot den hårda naturstenshällen, det lummiga mot det ordnade. Se figur 12 och 13 nedan.

Figur 12: Illustration över skogsområdet Figur 13: Illustration över innerstadskvarteret