5.4 Koldioxidsnåla material- och vegetationsval
5.4.2 Material- och vegetationsval
I detta avsnitt analyseras erhållen kunskap kopplat till riktlinjerna och sedan kommenteras koldioxidsnåla material- och vegetationsval för landskapsprojekt. De flesta riktlinjer i föregående avsnitt är kopplade till resultat från typologikalkyleringen och kortfattat visade utsläppsberäkning för systemlösningar att är det är mer koldioxidsnålt att välja stenmjöl, träflis eller asfalt framför gatsten, marktegel eller betongplattor till exempel, se avsnitt 4.2.1. För vegetations-ytor visade det sig exempelvis vara mer koldioxidbesparande att välja buskytor eller ytor med träd på framför gräs-, äng-, perenn- eller lökytoräng-, se avsnitt 4.2.1.
49
Trämaterial
Samtlig analys under denna rubrik kan kopplas till de riktlinjer som rör trämaterial i föregående avsnitt, 5.4.1. Det vill säga riktlinje 1, 6, 7 och 22.
Forskning gjord av Hadden beskrev att skog i dess olika faser inte bara binder utan även släpper ut koldioxid (2017) gav ett nytt perspektiv på materialet trä. Skogsindustrins kampanjer om hur god inverkan på miljön skogen har är därmed kanske vinklad till företagens fördel i vissa fall då skogsbruket även genererar ett utsläpp, se 2.4.3. Hadden skrev även att en av skogarna som undersökts hade ett utsläpp på 25 ton koldioxid under 10 år, vilket motsvarar fem varv runt jorden med bil (2017). Inom husbyggande ses trä som ett mycket koldioxidsnålt material och det kan det anses vara, jämfört mot exempelvis betong och stål. Tryckimpregnerat trä släpper ut cirka 70 kg CO2e/m³ medan utsläppet för betong är cirka 400 kg CO2e/m³ och för stål ungefär 1 500 kg CO2e/m³ (AFRY, 2020).
Trädäck i såväl tryckimpregnerad furu och sibirisk lärk fick ett högre utsläppsvärde än förväntat i typologikalkyleringen, se 4.2.1, då trä som ovan nämnt ofta förväntas vara ett av de mest koldioxidsnåla alternativen. Men enligt typologikalkyleringen var trädäcket i tryckimpregnerad furu ett mer utsläppande materialval än asfalt, inräknat de båda ytmaterialens överbyggnader. Enligt AFRY:s verktyg är trädäck gjorda av svensk tryckimpregnerad furu per kvadratmeter rent material utan överbyggnader sex gånger mer koldioxidsnålt än naturstenshällar i granit (AFRY, 2020), men i typologikalkyleringen inkluderat överbyggnader bara tre gånger bättre. Det pekar därmed på vikten av att se material i system och inte endast bedöma dem individuellt. I slutändan samverkar alla material i ett bygg- och anläggningsprojekt med andra material och enligt denna studie kan koldioxidsnåla val underlättas genom att veta hur materialen beter sig i systemlösning.
I utomhusmiljöer är trä mindre hållbart än andra material såsom plast, stål och betong i utsatta lägen på grund av träets mjuka yta och risk för röta och fuktpåverkan, 2.4.3. Trä i utemiljöer har därmed inte en så lång livslängd då det slits snabbare än för stomträ i exempelvis hus. Livslängden kan vara cirka 15 år för en träsoffa och ungefär 30 år för tryckimpregnerat trävirke (AFRY, 2020). Kolinlagringen i trämaterialet sker så länge träet står och det kan därmed vara problematiskt att beräkna trämaterial som kolsänkor för konstruktioner som står kortare tid än 100 år, 2.4.3. Då projekten exempelvis beräknas stå i 40 år kan trämaterialen då behöva bytas ut minst en gång. Det ger därmed ett tydligt exempel på varför det är viktigt att planera för flexibilitet och design och att det kan vara en materialbesparande och utsläppsminskande åtgärd, se 1.1 och 2.3.1. Dimensionering och standardisering kan även vara ett sätt att minska materialmängden, se 2.3.1. Genom att skapa design där endast skadade delar byts ut behöver alltså inte hela konstruktionen rivas upp vilket då kan minska avfallsmängden. Genom god planering kan även chanser till återbruk ökas, 2.1.3.
Klimatfördelar från trämaterial beror utöver livslängden även på skogsbruket, träets underhållsbehov och hur det hanteras vid rivning, se 2.4.3. I samma avsnitt nämns även att trä sägs ha en ”tidig minskning” av koldioxid under trädets tillväxt men det förs diskussioner kring huruvida avverkat trä kan tillgodoräkna kolinlagring sett till dess livscykel vid jämförelse mot andra material. Trots detta finns miljöfördelar med att välja trä med tanke på gifter och att trä ändå har ett lägre koldioxidutsläpp än andra material. Det kan därför ur utsläppssynpunkt vara intressant att främja användningen av trä till exempelvis staket och bullerplank samt kanske skapa stamskydd gjorda i trä istället för stål? Dock är livslängden för trä som nämnt ovan kortare än för stål och betong.
Vegetation
Samtlig analys under denna rubrik kan kopplas till de riktlinjer som rör vegetation i föregående avsnitt, 5.4.1. Det vill säga riktlinje 1, 6, 7, 9-18, 21 och 22.
Det har under examensarbetet blivit tydligt att vegetation och antal träd eller landskapsplantor spelar en stor roll för om landskapsprojekten kommer nå ett nettonollutsläpp eller till och med generera ett upptag totalt sett, se avsnitt 4.1 och 4.2. Genom att vegetation har en förmåga att binda koldioxid, se 1.1, 2.1.5,
50
2.4.3 och 2.4.10, kan vegetation ses som det främsta valet för att generera koldioxidsnåla projekt totalt sett. Av de landskapsmaterial och -växter som studerats, kalkylerats samt i verktyget CO2 Kalkyl, AFRY, är det endast vegetation och biokol som har ett negativt värde för kg CO2e/enhet, se 2.1.5, 2.4.3, 2.4.9, 2.4.10, 2.5, 4.1 och 4.2. Det vill säga de som genererar negativa utsläpp eller kolsänkor. Det är alltså av stor relevans att planera projekt med stor andel vegetation och biokol för att uppnå så koldioxidsnåla eller koldioxidbindande projekt som möjligt.
Då klimatdata för träd jämförs med andra material och växter sticker de ut. Om ett medelstort lövfällande träd kan binda cirka (-)2 500 kg CO2e/st så motsvarar trädet alltså binda lika mycket som det släpps ut för nästan två kubikmeter stål eller sex kubikmeter betong under respektive livslängd. Ett träd binder även 250 gånger så mycket mätt i koldioxidekvivalenter jämfört mot en kvadratmeter gräs- eller ängsyta. Jämfört med lövfällande buskar binder ett medelstort lövfällande träd cirka 60 gånger så mycket som en kvadratmeter buskyta. (AFRY, 2020). Det är därmed överlägset mest koldioxidbindande att planera med många träd i landskapsprojekt.
Klimatdata för träd kan anses höga men vid beräkning med träd inkluderat överbyggnader i typologikalkyleringen gavs värden som kan anses rimliga per kvadratmeter, då värdet landade på en knapp dubblering av en buskyta per kvadratmeter, se 4.2.1. För typologikalkyleringen räknades träden per löpmeter och inte var för sig vilket gav en genomsnittlig siffra per kvadratmeter, se 3.3.1. Med löpmeter menades att träden antogs ha ett cc-avstånd á sex meter vilket gav varje träd en jordlott på 36 kvadratmeter som sedan kunde multipliceras med angiven yta. Det allra bästa alternativet för vegetationsval inkluderat överbyggnader var att anlägga träd i buskytor för att maximera koldioxidbindande processer så buskytor hade det näst mest upptagande resultatet, se 4.2.1. Även här understryks därmed nödvändigheten av att räkna vegetation och material i det sammanhang de ska vara i istället för att jämföra dem var för sig. Typologikalkyleringsmetodiken visade sig åter igen vara ett viktigt verktyg.
Bemärk att mängden koldioxidupptag från vegetation beror på temperatur och klimat där exempelvis ett träd står. Ålder på trädet spelar även roll, då träden binder mer koldioxid under dess tillväxtfas än senare i dess livslängd. Detta nämns i avsnitt 2.4.3.
Hårdgjorda material
Samtlig analys under denna rubrik kan kopplas till de riktlinjer som rör hårdgjorda material i föregående avsnitt, 5.4.1. Det vill säga riktlinje 1-5, 8, 19, 20 och 22.
Det har under examensarbetet blivit tydligt att samtliga hårdgjorda material, förutom biokol, orsakar ett utsläpp, se avsnitt 4.1 och 4.2. Resultatet av typologikalkyleringen, se 4.2.1, visade att alla material i systemlösning orsakade ett utsläpp. Samtliga materialval för hårdgjorda ytor genererar därmed ett utsläpp, till skillnad från vegetationen som kan agera kolsänkor, se ovan. Dock så visade det sig i 4.2.1 att träflis inkluderat överbyggnader gav ett värde nära noll per kvadratmeter, 0,40 kg CO2e/m². Så valet av träflis kan därmed klassas som mycket koldioxidsnålt. Dock är inte träflis tillgänglighetsanpassat och lämpar sig därmed inte för alla gång-/sittytor eller som fallskyddsmaterial, se avsnitt 2.4.3. Stenmjöl kan även ses som en koldioxidsnålt val, om än sämre än träflis, vilket uppfyller tillgänglighetskrav, se 4.2.1 och 2.4.9. Angående tillgänglighetskrav är gummigranulat därmed det som lämpar sig bäst som fallskyddsmaterial på grund av tillgänglighetsaspekter då både träflis och sand inte uppfyller tillgänglighet för alla, se 2.4.3 och 2.4.9. Dock beräknades gummigranulat ha det mest utsläppande värdet, inkluderat överbyggnader per m², 4.2.1.
Under test av verktyget CO2 Kalkyl sågs att det är en stor skillnad på om gatstenar som används är sågade eller råkilade, samt om stenen är utvunnen och huggen i Kina eller i Sverige. Anledningen till de stora skillnaderna mellan svensk och kinesisk gatsten kan vara skillnader i förutsättningar inom respektive land såsom exempelvis val av maskiner och drivmedel. Utsläpp från maskiner, se 2.1.2, är en post som behöver minskas för att nå klimatmålen. Enligt typologikalkyleringen sågs att det släpps ut
51
mer att såga än att råkila gatsten, se 4.2.1. Att betong bör väljas framför stål enligt riktlinjerna baseras på materialens utsläpp per kubikmeter och inte konkreta användningsområden. Det kan vara svårt att jämföra betong mot stål då materialens användningsområden oftast är olika, se 2.4.2, 2.4.7. Men ett exempel där båda materialen kan väljas kan vara planteringskärl och kantsten/kantavskiljare.
Estetik
Analys under denna rubrik kan kopplas till de riktlinjer som rör estetik i föregående avsnitt, 5.4.1. Det hanteras främst i riktlinje 7, 8 och 16.
Estetik är en mycket subjektiv fråga som Vitruvius redan för 2 000 år kommenterade i samspelet mellan hållbarhet, ändamålsenlighet och skönhet, se 2.3.2. Dessa tre punkter känns aktuella än idag, och i takt med att städerna förtätas ökar kraven på landskapsarkitekturen, 2.3.2. Värdet för det formgivna kan i en mening vara omätbart men statens offentliga utredningar pekar på att arkitektur, form och design skapar värden för samhället på både lång och kort sikt, se 2.3.3. Uttryck såsom gröna mjuka ytor, hårdgjorda kalla ytor, mönsterverkan, färgval, vildvuxet, ordnat, ledigt, strikt, välskött, misskött och dyrt intryck kan användas för att beskriva hur materialval kan påverka estetiken, 2.4, men åsikterna är ändock individuella. För att undersöka hur estetiken kan påverkas av material- och vegetationsval kan områdeskategoriseringen och appliceringen på exempelplanen vara ett sätt, se 4.2.2 samt 4.2.3. Genom att illustrera en exempelplan med olika kombinationer av material och vegetation kan estetiken jämföras illustrativt, se 4.2.3.
Det finns idag en ny vegetationsestetik och de konventionella gräsmattorna har börjat ifrågasättas, 2.4.10. I samma avsnitt presenteras bland annat att olika typer av gräs- och ängsytor har olika estetiska värden och att de inte får bytas ut mot konstgräs på grund av högt slitage. Grönområden ger bland andlig berikning och tid för rekreation estetiska upplevelser som kan förgylla vår upplevelse av omvärlden, se 2.4.10. Det är även en fråga om estetik gällande hur material som används i landskapsprojekt kommer att åldras, se 2.3.2, samt hur skötseln ser ut blir både en fråga om att inte skapa områden i förfall samtidigt som skötseln orsakar ett utsläpp, 2.3.4. Yttre påverkan som påverkar upplevelsen av landskapsmiljöer kan även vara nedsmutsning, klotter och tuggummin, 2.4.2.
I de fall typologikalkyleringen, se 4.2.1, visade att material- eller vegetationsval gav ungefär samma utsläppsmängd för två eller flera alternativ kan valet snarare vara estetiskt, eller till och med gynnas av att baseras på estetik. På grund av ovanstående kan det då väga tyngre att skapa en särskild känsla och karaktär för området än att se till växthusgasfördelar som dessutom skulle bli små. Om val görs trots vetskap om att det är ett mindre koldioxidsnålt alternativ, exempelvis om trädäck väljs framför asfalt utifrån typologiernas resultat i 4.2, orsakas ett större utsläpp och därmed kan andra argument behöva styrka det valet. Valet kan då bero på estetiska eller funktionella ställningstaganden vilka kan skapa en sammansatt gestaltning i landskapet genom konstnärlig kompetens, 2.3.2.
Nya material
Slutligen, angående innovativa eller nya material på marknaden finns det flertalet nytillskott med en grön profil men i nuläget finns tyvärr väldigt lite tillgängliga data för dessa material. Enligt Boverket riskerar innovativa material väljas bort om de avviker mycket från de etablerade (Boverket, 2018) vilket kan innebära att ett innovativt material som är snarlikt det etablerade i egenskaper och pris kanske hade valts. Om ett material är mer klimatsmart än det konventionella och kan säljas till samma pris ökar troligtvis alltså möjligheten att det väljs. Dock kan det krävas en extra skjuts in på marknaden för att nya material ska synas och väljas.
52