Genom att använda material som har ett lägre utsläpp i den utsträckning det går utan att tumma på en vald estetisk riktning kan koldioxidsnåla material- och vegetationsval göras inom landskapsbranschen. Vid projektering av projekt med vegetation kan den betydande koldioxidbindande funktionen från grönskan tillgodoses projektens totala utsläppsresultat vid klimatkalkylering. Med stor andel vegetation av total plan och många lövfällande träd kan de mest koldioxidsnåla projekten projekteras eller projekt som till och med upptar mer än vad som släpps ut totalt sett, räknat i koldioxidekvivalenter. Utifrån studien rekommenderas att material- och vegetationsval appliceras på klimatkalkyleringsverktyg för att förankra de val som görs med hjälp av konkreta data. Klimatkalkyleringsverktyg kan vara verktyg såsom AFRY:s CO2 Kalkyl eller Typologikalkyleringen som gjorts i detta examensarbete. Nedan besvaras de tre frågeställningarna som examensarbetet utgått från därefter presenteras en resultatdiskussion, metoddiskussion samt förslag till vidare studier.
6.1.1 Frågeställning I
Hur kan material och vegetation väljas så att ett landskapsarkitektoniskt projekt genererar ett så lågt totalt koldioxidavtryck som möjligt utan att tumma på estetiken?
Material- och vegetationsval
Dagens landskapsprojektering var enligt jämförelsen av AFRY:s tre referensprojekt mer koldioxidsnålt vid projektering av en stadsdelspark och en förskolegård än ett gaturum. Det berodde på att gaturummet endast planerats med 2 % grönyta medan de andra två projekten planerats med mer än 60 % grönyta. Träds inverkan för projektens totala resultat var tydligt vid jämförelse efter klimatkalkyleringen för de tre projekten. Stadsdelsparken hade 10 gånger fler träd än förskolegården och 50 gånger fler än gaturummet och därmed hade parken en överlägsen koldioxidbindande effekt.
Därmed var den tydligaste slutsatsen av testkalkyleringen av AFRY:s tre referensprojekt i deras verktyg CO2 Kalkyl var den betydande koldioxidbindande funktionen från vegetation. Stor andel vegetation av total plan och många träd gav de mest koldioxidsnåla projekten - projekten till och med upptog mer än de släppte ut totalt sett räknat i koldioxidekvivalenter. Att vegetationens inverkan för det totala växthusgasutsläppet och upptaget var av så stor betydelse var ett viktigt resultat. För att nå nettonollutsläppsmålet 2045 krävs att koldioxid binds och lagras och där visade sig växtlighet i landskapsprojekt vara en betydande kolsänka. Detta visar alltså att det går att planera anläggningsprojekt som kan generera ett nettonollutsläpp eller binda mer än vad som släpps ut. Landskapsprojekt i såväl stor som liten skala kan därmed ses som ett viktigt komplement till övriga bygg- och infrastrukturprojekt som har svårare att planera in kolsänkor med hjälp av vegetation.
För att generera ett projekt med så lågt totalt koldioxidavtryck som möjligt bör hårdgjorda ytor väljas utifrån materialens utsläppsmängd. Där är träflis med ett utsläpp på nära noll i systemlösning överlägset som gång- och sittytematerial men stenmjöl kan även ses som ett grönt alternativ. Asfalt och gatsten genererade också utsläppsvärden som låg under medel och kan därmed också klassas som hårdgjorda material som kan väljas vid klimatpositiva projekt. Men för att göra utsläppande val är det viktigt att projekten planeras med vegetation för att nå ett så lågt utsläpp som möjligt. Det är dock en stor risk för suboptimeringar. Det är viktigt att ha i åtanke att det är problematiskt att klimatkompensera materialval och utsläpp som genereras av dem genom att till exempel träd planteras på en annan plats än vart utsläppen sker. De träd som planteras binder således inte det faktiska utsläppet som projektet orsakat utan ett annat utsläpp som orsakats av andra aktiviteter där projektet anläggs.
Estetik
För att besvara frågan hur koldioxidsnåla material- och vegetationsval kan väljas samtidigt som estetiken bevaras behöver vad som anses vackert eller fult definieras. Dock är utseende och stil mycket subjektivt och upplevelser av utemiljöer så individuellt att det är svårt att konkretisera. Ord och uttryck såsom
53
grönytor, hårdgjorda ytor, mönsterverkan, mjuka ytor, färgval, vildvuxet, ordnat, ledigt, strikt, välskött, misskött, billigt och dyrt intryck kan användas för att beskriva hur materialval kan påverka estetiken, men åsikterna är individuella.
Exempelvis kan betong och asfalt få en orättvist hård och osmickrande stämpel då de är material som ofta syns på stora ytor såsom vägar och parkeringsplatser och därmed inte anses så ”fina”. Trä kan ge ett mjukt inbjudande intryck med sitt organiska formspråk med lukt och färgvariationer samt varieras i sin oändlighet med diverse ytbehandling. Sten kan ge en koppling till fina konstnärliga eller historiska miljöer, läggas i varierande mönster och form samt signalera exempelvis övergångsställen i trafikmiljö. Marktegel kan ge en varierande yta beroende på varje stens individuella slitningsgrad, färgval och ytstruktur. Plast och gummi kan förekomma i flera färger, former och användningsområden och angående konstgräs bör användningen av materialet begränsas på grund av låga rekreativa värden samt dess mikroplastspridning. Metaller förekommer i räcken, staket, spaljéer och möbler exempelvis. Helt och ej repat glas kan ge skönhet, genomsiktlighet och bryta ljus på ett särskilt sätt som exempelvis plexiglas inte kan åstadkomma. Olika typer av grus på exempelvis grusgångar kan påminna om äldre vägar och historiska platser. Vegetation kan ge en naturnära rekreativ känsla, andlig berikning, kognitiv utveckling, arkitektoniska volymer samt ett vilt eller ordnat uttryck medan konstgräs inte har samma värden.
Då material väljs till ett område kan platsen ges en prägel på grund av att materialvalet påminner om en viss typ av yta på en annan plats. Ett angreppssätt för att analysera hur materialval påverkar utformningen av en plats kan vara genom att applicera material- och vegetationsval på en exempelplan och sedan illustrera varianterna, som det gjorts i detta examensarbete. Illustrativt kan då skillnader i uttryck och känsla visas och de val som gjorts bedömas i samklang med hur området senare kan upplevas.
6.1.2 Frågeställning II
Hur skiljer sig utsläpp/upptag mellan olika material och vegetation som används inom landskapsprojekt, räknat i koldioxidekvivalenter?
Material- och vegetationsval vid landskapsprojektering påverkar det totala utsläppet eller möjliga upptaget för ett projekt mätt i koldioxidekvivalenter, sett ur ett livscykelperspektiv. Men olika material och vegetation bidrar med varierande utsläpp eller upptag. Övergripande har studien visat att vegetationsytor generellt upptar koldioxid medan hårdgjorda ytor orsakar ett utsläpp av växthusgaser. Det har även tydliggjorts att överbyggnaders dimensionering påverkar det totala utsläppet för en systemlösning av ett vegetations- eller materialval per kvadratmeter. Vid klimatkalkylering av tre referensprojekt; en förskolegård, ett gaturum och en stadsdelspark i AFRY:s verktyg CO2 Kalkyl visade skillnader i resultat att antal träd och landskapsplantor samt andel vegetationsyta stod i direkt korrelation med koldioxidsnåla projekt. Upptaget från vegetation, främst träd, landskapsplantor och buskar, var överlägset hårdgjorda material och andra typer av vegetation såsom gräs-, ängs- och perennplanteringar. Eftersom det visade sig skilja väldigt mycket mellan material och vegetation kunde studien påvisa att det finns mycket som kan göras för att minska koldioxidutsläppet genom genomtänkta val. Från testet av CO2 Kalkyl drogs slutsatsen att många lövfällande träd och buskar samt stor andel vegetationsyta av total plan är vägen att följa för att nå koldioxidsnåla eller till och med upptagande projekt totalt sett. Typologikalkyleringen visade att det även i systemlösning, inkluderat överbyggnader, var stora skillnader mellan att välja material mot vegetation. Samtlig vegetation, förutom konstgräs och perennytor, beräknades ha ett totalt upptag räknat i koldioxidekvivalenter trots att ytornas överbyggnader orsakade ett utsläpp. Alla gång-/sitt- och körytematerial orsakade ett totalt utsläpp på grund av utsläpp från överbyggnader samt ytskiktsmaterialen. Trots att träflis som rent material ses ha ett upptag fick ytan i systemlösning ett totalt utsläpp per kvadratmeter.
54 Slutsatser av typologikalkyleringen visade att för att göra de mest koldioxidsnåla materialvalen för gång- eller sittytor bör träflis, stenmjöl, asfalt, råkilad svensk smågatsten eller trädäck väljas framför sågad gatsten, betongplattor, betongmarksten, marktegel och naturstenshällar. Undvik gummigranulat om möjligt då det orsakar ett väldigt stort utsläpp, mer än 50 ggr så mycket som träflis, enligt denna studie. För att anlägga en koldioxidsnål köryta bör råkilad svensk gatsten eller asfalt väljas framför sågad svensk gatsten, betongmarksten och naturstenshällar. Angående vegetationsytor visade typologi-kalkyleringen att det mest koldioxidupptagande alternativet var att anlägga träd (10-15m) i buskyta, inkluderat överbyggnader. Välj att anlägga träd (10-15m) i buskyta, gräsyta, perennyta samt buskytor, träd (<10m) i gräsyta samt träd (10-15m) i hårdgjord yta framför att anlägga ängsyta, gräsyta, lökplanteringar, perennplanteringar och konstgräs. Ett befintligt träd kan uppta lika mycket som en gräs- eller ängsyta per kvadratmeter inkl. överbyggnader men minskar utsläpp från rivning och att koldioxid frigörs från träet. För att ge ett exempel på upptag och utsläpp i jämförelse beräknades en kvadratmeter asfalt släppa ut lika mycket som en gräsyta kunde ta upp, inkluderat överbyggnader.
Nya innovativa material har framtagits som ämnar generera ett lägre utsläpp än de som finns på marknaden. Men dessa material tenderas att väljas bort på grund av ett högre pris samt organisatoriska hinder och en bristfällig erfarenhetsåterföring inom bygg- och anläggningsbranschen. Forskning och innovationer för minskat utsläpp bedöms ha potential, trots att alla materialtillverkare i nuläget inte redovisar sin klimatdata i nuläget. Exempel på sådana material är klimatförbättrad betong, biokol, träkompositer (trä och återvunnen plast), plank gjort av fiberförstärkt återvunnen plast, alternativa gräsmattor, fallskydd av bunden träflis eller kork samt OrganoWoods behandling av trä.
6.1.3 Frågeställning III
Vilka potentiella fördelar finns det att undersöka utsläpp/upptag från en kvadratmeter anlagd yta, dvs ytmaterial eller vegetation inkl. överbyggnader, jämfört mot att se till ett material i taget?
Genom att beakta såväl varje material som mängden av vardera har examensarbetet sett att en beräkning av koldioxidekvivalenter kan göras för projekt i storleksordning av en förskolegård, ett gaturum och en stadsdelspark. En sådan beräkning kan ge en indikation på hur mycket utsläpp/upptag projektet har och vart möjligheter finns att minska utsläppet i projekten. Det kan vara så att andra material eller vegetation bör väljas då de orsakar olika mängd utsläpp och upptag. För att beräkna hur stor klimatpåverkan variationer av material- och vegetationsval har behöver klimatkalkylering av projekt göras i ett tidigt stadie av projekteringen. I nuläget är därmed klimatkalkylering beroende av relativt projektspecifika mängdningar. Men i fall såsom tidigt skede då det inte finns färdiga mängdförteckningar och argument och kunskap behövs som styrker koldioxidsnåla val kan typologiberäkning och studiens riktlinjer vara hjälpmedel.
Typologikalkyleringen som gjorts i examensarbetet kan ses som en vidareutveckling av den klimatkalkylering som vanligtvis görs genom att skriva in mängder för varje material för sig. Genom resultat från typologikalkyleringen kan utsläpp/upptag från material- och vegetationsval inkluderat överbyggnader ses på ett lättöverskådligt vis. Resultaten kan multipliceras med tänkt planareas olika material- och vegetationsområden och därmed indikera vilka val som bör göras för att nå ett nettonollresultat eller ett upptag totalt räknat – utan utförlig klimatkalkylering! Genom att applicera typologikalkyleringens resultat med utsläpp/upptag från material och vegetation i systemlösning på en exempelplan kan det i stora drag visa hur material- och vegetationsval kan påverka projektets utsläpp eller upptag mätt i koldioxidekvivalenter. På ett användarvänligt och lättöverskådligt sätt kan material och vegetation skiftas och i och med att utsläppsmängden är inklusive överbyggnader kan siffror enkelt jämföras mot varandra. Exempelplansappliceringen kan kombineras med att illustreras för att inkludera upplevelsen av anläggningen vilket därmed ger ännu en dimension av typologimetodiken.
Enligt studien är det viktigt att hänsyn tas till om varje material värderas var för sig eller i systemlösning för en rättvis bedömning av utsläppsdata. Att se material och vegetation inkluderat överbyggnader kan
55 vara enklare att greppa då det kan appliceras direkt på en planarea medan en kubikmeter av ett material är svårt att få en känsla för. Hur många kvadratmeter anlagd yta räcker en kubikmeter asfalt till exempelvis och vilka lager i vilken dimension ska finnas under? Med hjälp av typologikalkyleringen är detta redan löst. De 22 riktlinjer som presenteras i examensarbetet ämnar även underlätta val i en koldioxidsnål riktning. De kan vara praktiskt tillämpbara för de som inte kan eller hinner räkna på värden mot en planarea men ändå ämnar göra koldioxidsnåla val eller uppnå nettonollresultat för landskapsprojekt. Eftersom riktlinjerna och typologierna presenterar ”färdiga siffror” inkluderat överbyggnader och argument för koldioxidsnåla material- och vegetationsval kan de appliceras och värderas direkt utan stor förkunskap. För att klimatkalkylera med de kalkyler som finns på marknaden idag krävs kunskap som inte alla besitter. Genom att se till utsläppsvärden från material och vegetation i systemlösningar kan därmed även personer med låg detaljkunskap göra mer koldioxidsnåla ställningstaganden.
Slutligen, genom att välja ytmaterial eller vegetation inkluderat överbyggnader påverkas hur mycket växthusgaser som släpps ut och binds. Med hjälp av typologier, riktlinjer och systemlösningstänk kan koldioxidsnåla material- och vegetationsval främjas på ett lättillgängligt sätt. Genom att se fler än ett material i taget kan systemlösningarna tydligare indikera hur val kan göras i en koldioxidsnål riktning.