Ur ett historiskt perspektiv motiverades incestbestämmelsen av religiösa skäl. I dagens förarbeten motiveras incestbestämmelsen istället främst av genetiska och etiska skäl. En förändring kan ses även i modern tid där de etiska skälen tidigare vägde tyngre än de genetiska, men där genetik idag har blivit huvudargumentet. Jag tror dock inte att anledningen till varför incestbestämmelsen finns idag kan hittas bland de skäl som anges i förarbetena. Jag tror att det finns två andra bakomliggande faktorer till varför vi har incestbestämmelsen. För det första tror jag att det är en kvarleva från våra historiska lagar som grundades på kristen moral och som skulle styra det sexuella beteendet. Även om strafflagstiftning inte längre har religion som värdegrund kan det ta lång tid att frångå äldre värderingar. Ett exempel på detta
är att incest mellan ingifta släktingar fortsatte att vara kriminaliserat långt efter att religion slutat vara värdegrund för straffrätt och långt efter att medicinska upptäckter gjorts angående de genetiska riskerna.
För det andra tror jag att det faktum att syskonincest är tabubelagt har gjort att lagen inte har upphävts. Det känns helt enkelt fel att upphäva en lag som väcker så starka känslor av obehag. Med hänvisning till avsnittet om det allmänna rättsmedvetandet skulle nog också den svenska befolkningen reagera mot ett sådant beslut. Ämnet är, minst sagt, kontroversiellt och känsloladdat.
Dessa starka känslor var förmodligen också en av anledningarna till att Europadomstolen inte följde sin tidigare praxis gällande frivilliga sexuella relationer utan valde att hänvisa till Tysklands margin of appreciation. Den djupt rotade tabun gjorde förmodligen att det kändes magstarkt för domstolen att hävda att Tyskland bröt mot Stübings rättigheter när han inte fick ha samlag med sin syster. Istället för att göra en djup analys av ämnet valdes därför den enkla utvägen att söka konsensus mellan medlemsstaterna och när detta inte förelåg hänvisades till statens margin of appreciation. Jag kan förstå att domstolen gör detta eftersom ett annat beslut skulle kunna leda till en politisk motreaktion. Jag är dock kritisk till att domstolen inte klargjorde varför de frångick sin tidigare praxis gällande frivilliga sexuella relationer och att de använde margin of appreciation som ett substitut till att göra en ordentlig analys av målet. Jag är också skeptisk till utgången i detta mål och anser att ett straffbeläggande av frivilliga syskonrelationer mycket väl kan innebära en kränkning av artikel 8 EKMR. Hade Europadomstolen följt sin tidigare praxis gällande frivilliga sexuella relationer hade det ansetts oproportionerligt av staten att ingripa i dessa fall. Det mesta pekar på att syskonincest kan straffbeläggas så länge konsensus saknas. Flera länder har dock diskuterat en avkriminalisering. Länder som har kriminaliserat syskonincest måste därför vara vaksamma på om andra länder börjar avkriminalisera syskonincest. Då kan en konsensus börja växa fram och en dom i Europadomstolen kan få en annan utgång. En sådan utveckling kan ses gällande homosexuella relationer, där en kriminalisering inte längre var godtagbar efter det att en konsensus börjat växa fram bland medlemsländerna. En förändrad syn i medlemsländerna är således viktig för utgången i Europadomstolen.
Historiskt sett har incestbestämmelsen gått från att kriminalisera incest mellan vida kategorier av släktningar till att endast kriminalisera de närmsta familjemedlemmarna. Det har skett en successiv avkriminalisering och frågan är om syskonincest inte bör vara nästa steg. Utifrån de
perspektiv jag har undersökt incest ifrån talar mycket för ett upphävande av bestämmelsen. De etiska och genetiska argumenten saknar tillräcklig bärkraft för att motivera en kriminalisering. En kriminalisering av incest bör inte endast bygga på känslor av obehag och att majoriteten anser att handlingen är moraliskt förkastlig. Incestbestämmelsen uppfyller inte heller de straffrättsliga kriterier som framtagits av Jareborg, Lernestedt och straffanvändningsutredningen. Kriminaliseringen är utifrån de principerna ej godtagbar. Incestbestämmelsen, som den är utformad idag, är motsägelsefull och inkonsekvent. Jag anser att rätten bör vara ett enhetligt, koherent och logiskt system. Motsägelsefulla bestämmelser ser jag som brister i lagstiftningen som bör åtgärdas. Incestbestämmelsen är ologisk och måste därför ses över. Ska den kunna motiveras ur ett etiskt perspektiv måste den utvidgas till att även omfatta alla syskon som växt upp tillsammans: adoptivsyskon, styvsyskon, halvsyskon och syskon av samma kön. Detta skulle i sin tur även påverka äktenskapsreglerna eftersom vissa av dessa personer idag får gifta sig.
Det bör också påpekas att det inte finns några övriga förbud mot sexuella relationer. Andra lagar som syftat till att styra det sexuella beteendet har upphört och det finns inga förbud mot sexuella relationer där en ökad risk för ärftliga sjukdomar föreligger. Att motivera lagen av genetiska skäl är förövrigt inget annat än olämpligt då det liknar den argumentation som användes i Sveriges nu upphörda steriliseringslagar. Enligt mig är sådan argumentation stötande.
Jag ser vidare ingen anledning att kriminalisera incest idag. Hade bestämmelsen varit riktad till att skydda ett offer eller ett annat värdefullt intresse hade slutsatsen varit en annan. Jag kan dock inte se hur incestbestämmelsen utgör ett effektivt skydd för någon eller något. Det är heller inte rimligt att anta att incest någonsin kommer bli mer än en marginaliserad företeelse på grund av den psykologiska spärr som finns. Incesttabun finns i alla kulturen, oberoende av kriminalisering. Personer i ett incestuöst förhållande utsätts också för ett hårt socialt tryck. Att då även åtala dessa personer ger effekten att förorsaka dem ytterligare lidande. Genom att avkriminalisera incest kan det bli lättare för dessa personer att söka stöd och hjälp om de behöver det. En avkriminalisering skulle också korrelera med sexualbrottsbestämmelsernas syfte om självbestämmande.
Att grunda en kriminalisering på känslor av obehag och en över 700 år gammal tabu som fortfarande finns djupt rotad i dagens samhälle är inte tillräckligt, men det är troligen anledningen till att bestämmelsen kommer att finnas kvar ett tag till.