Informanternas upplevelser gällande språkinriktad undervisning

Två av informanterna har en tydlig uppfattning gällande vad språkinriktad undervisning innebär och hur det skiljer sig från ett språkutvecklande arbetssätt. Övriga informanter har svårigheter att särskilja begreppen åt och tycker att det är samma sak som ett språkutvecklande arbetssätt.

Att synliggöra för eleverna att man kan använda sin kunskap och ha ett “språktänk” i alla ämnen är språkinriktad undervisning - ge eleverna hjälpfraser och skrivmallar i alla ämnen, så att eleverna hela tiden arbetar med olika texttyper i olika sammanhang, men ändå känner igen dem utifrån innehåll, form och struktur. Vi måste återta undervisningen, eleverna lämnas ensamma och förväntas att klara av eget arbete, men det är så många som inte har drivkraften och har svårigheter att komma igång och förstå varför man ska lära sig detta. Jag förespråkar genrepedagogik och att arbeta utifrån cirkelmodellen. Vi måste arbeta med att eleverna ser helheten med sitt lärande och kunskapsutveckling. (L1)

37

Varje arbetsmoment kan ses som en byggsten som ska kompletteras under hela skoltiden. Genom att kroka i föregående lektioner och tidigare kunskaper med kommande lektioner och arbetsmoment tydliggör man för eleverna att deras förmågor bygger på ett större sammanhang.

Språkinriktad undervisning, ja undervisning som är inriktat på språket, kanske mer ämnesspecifikt, mer inriktat mot ord och begrepp som “fackspråk”, som i princip bara används inom vissa ämnen och inte som ämnesövergripande som faktiskt kan ha olika betydelser i olika sammanhang. Jag pratade om att tunntarmen mynnade ut i tjocktarmen och eleverna tittade frågande på mig och förstod inte vad jag menade, så jag började rita och ha mig på tavlan. Tillslut kom vi fram till att de förknippade begreppet “mynna ut” med geografi – ”att en flod mynnar ut”.

L2 tar upp ett exempel från en lektion då eleverna uppvisade stora svårigheter att omsätta sin kunskap från geografin till att kunna använda begreppet i ett annat ämne, trots att det faktiskt inte är ett ämnesspecifikt begrepp. För att nå de högre kunskapskraven i läroplanen, ska eleverna kunna reflektera och dra paralleller, vilket kräver språkliga färdigheter och förståelse för ordens betydelse och mening i olika kontexter.

Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt vet skillnaderna mellan språkinriktat arbete och språkutvecklande arbete. Det borde jag väl efter alla mina verksamma år i yrket. Skillnaden bör ju ligga mellan hur man tolkar orden inriktning och utveckling. Väcker tankar om att verksamheten borde ha någon form av språklig policy. (L3)

Informanterna lyfter vikten av att arbeta med helheten och att ha en samsyn gällande språket i undervisningen. En informant nämner att man kanske skulle ha någon form av språkpolicy för hela verksamheten, vilket skulle gynna elevernas språk- och kunskapsutveckling, samt stärka det ämnesövergripande arbetet.

Själva begreppet språkinriktad undervisning är inte något vi använder oss av men när jag hör vad det innebär så arbetar jag med alla delarna i min undervisning, allt från att eleverna ska kunna uttrycka sig i text och tal till att språkligt stötta individuellt utifrån den kunskapsnivå de befinner sig på…. men ändå ge de utmaningar, så att de motiveras till att nå nästa steg, att vilja utvecklas och få dem dit. (L4)

L4 nämner att det bör vara ett fokus på språkfärdigheterna och ämnesinnehållet i den språkinriktade undervisningen. L5 och L6 hade inte direkt någon insyn i ett språkinriktat arbete utan ansåg det vara jämställt med att arbeta språkutvecklande genom att eleverna läst på materialet inför kommande lektion och själva arbetade med ordlistor eller ta upp ord och begrepp som de inte förstod.

38 Analys

Framgångsfaktorer i skolan beror främst på att undervisningen bygger på målen i kunskapskraven och att kommunikation är grunden i kunskapsbyggandet. I resultatet lyfts vikten att eleverna använder sig av sitt språk, vilket stöds av Säljö (2015). Pedagogerna behöver vara ämnesspråkligt medvetna och använda centrala ord och begrepp som är typiska för ämnet och vad som kännetecknar typiska texter för ämnet (Skolverket, 2012) och sätta det i relation till elevernas förkunskaper. Lindberg (2014) anser att en förutsättning för att eleverna ska kunna ta del av skolans undervisning är att undervisningen är synlig, explicit och systematiskt språkutvecklande samt utgå ifrån de olika ämnenas språkliga krav. Detta ökar möjligheterna att identifiera språkliga hinder för elevernas kunskapsutveckling, vilket kan få elevernas vardagsspråk och ämnesspråk att komma närmare varandra. Elevernas lärande måste bli synligt om det ska utvecklas på ett effektivt sätt, vilket kan innebära att målen för lektionen ska vara explicita och utvärderingsbara (Hajer & Meestringa, 2014). Det måste finnas en tydlighet gällande undervisningens innehåll för att eleverna ska kunna utvecklas mot målen. Viktiga aspekter i en språkinriktad undervisning är stöttning och återkoppling. Alla lärare oavsett ämne, skolform eller verksamhet har ett ansvar för att utveckla undervisningen så att den blir mer språkutvecklande och ge eleverna möjlighet till språkanvändning och interaktion kombinerat med stöttning. För att lyckas behöver alla elever en undervisning som gör att de både kan lära sig ämnesspråket och ämnesinnehållet parallellt (Hajer & Meestringa, 2014). Evenshaug och Hallen (2001) menar att det dialogiska samarbetet och stödstrukturer inom den proximala utvecklingszonen spelar en väsentlig roll för elevernas utveckling av en språklig repertoar. Det är av stor vikt att utgå ifrån ett helhetsperspektiv eftersom det till stor del handlar om lärarens kompetens och didaktiska förmåga att anpassa undervisningen så att fokus ligger på lärmiljö samt didaktik och inte på individen enligt Bruce m.fl. (2016).