Initiativ och självständighet Den förberedda miljön

Det är fruktstund och pedagogen läser en saga för barnen. Gösta och Arvid äter clementin och upptäcker att det blir lite kladdigt. De vill ha papper som de kan lägga clementinen och torka sig på. Pojkarna går till pappersrullen som hänger på väggen i barnens höjd. Pojkarna upptäcker att det inte finns något papper och står länge och funderar på vad de kan göra. Efter en stund går de ut till toaletten som ligger i korridoren. De kommer efter en stund tillbaka med papper och sätter sig återigen i samlingen.

Gösta och Arvid tar båda initiativ när de under fruktstunden går och hämtar papper att lägga clementinen och torka sig på. Pappersrullen som är fäst på väggen i barnens höjd gör att Gösta och Arvid själva har möjlighet att ta papper. När de upptäcker att det inte finns något papper

blir de först stående en stund och funderar över vad de ska göra. De andra barnen sitter i en ring på golvet och pedagogen läser för dem. Efter en stund går pojkarna ut till toaletten som ligger i korridoren och hämtar papper där istället. Utifrån denna situation kan man se att Gösta och Arvid både tar initiativ och är självständiga. Miljön i sin tur tillåter barnen att vara självständiga eftersom pappret finns tillgängligt för barnen och är möjligt för dem själva att ta. Enligt Björklid (2005 s.11) ska miljön vara utformad på ett självinstruerande sätt så att barnen ska kunna klara sig själva och inte ska behöva be om hjälp. Miljön i ovanstående händelse var verkligen självinstruerande. Gösta och Arvid kunde själva ta pappret som de behövde utan att behöva fråga pedagogerna. Pappersrullen fanns placerad i en behållare på väggen som i sin tur var placerad i barnens höjd.

Sanna tycker att barnen får vara självständiga eftersom miljön är förberedd och att det alltid

finns saker framme. Hon menar att det lockar och då framförallt ögat. Det finns alltid något

som intresserar barnen. Sanna pratar även om att det är anpassat efter barnen och att allt finns i deras nivå för att de själva ska kunna gå och titta vilket utbud som finns. Detta för att de ska kunna vara så självständiga som möjligt. Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds (1997 s.41) skriver att barnet i Montessoriförskolan stöds i sin självständighetssträvan, pga. den anpassade miljön och materialet.

När samlingen är slut skickar pedagogen ut barnen en efter en för att ta på sig ytterkläder innan de går ut. Detta klarar barnen på egen hand. Barnens kläder hänger på krokar i deras höjd så att de själva kan nå sina kläder.

Ovan visas ett exempel på hur den anpassade miljön ger barnen stöd i deras självständighetssträvan. Krokarna där barnen hänger sina kläder är i barnens höjd så att barnen själva kan hänga upp och ta ner sina kläder från krokarna.

Sanna pratar vidare om den förberedda miljöns betydelse för barnens självständighet. Även Karin poängterar den tillrättalagda miljön och säger att det ska vara enkelt för barnen att kunna hänga upp sina kläder och kunna hämta saker och ting. De ska inte alltid behöva fråga

pedagogerna om hjälp, utan ska kunna vara självständiga.

Pedagogen är ett stöd för barnen

Lisa behöver gå på toaletten. Dörren är stängd vilket gör att Lisa har svårt att öppna den. Handtaget är lite trögt att få ner och dörren är lite tung. En av pedagogerna upptäcker att Lisa har det svårt och säger åt henne att trycka på med rumpan. Efter ett antal försök lyckas Lisa öppna dörren med hjälp av pedagogens uppmuntran.

Lisa har svårt att öppna dörren men får stöd och uppmuntran från pedagogen att själv försöka öppna dörren trots att det är lite svårt. Enligt Montessori (1987 s.139) uppnår man självständighet genom att man gör egna försök, utan att få hjälp från någon annan. I ovanstående situation lyckades Lisa själv öppna dörren med lite stöd och uppmuntran från pedagogen, vilket gör att Lisa till viss del uppnår självständighet.

Det fria valet

Barnen arbetar med materialen. De tar själva det som de vill arbeta med och när de är färdiga plockar de undan efter sig. Pedagogerna finns till hands men låter barnen själva ta det som de vill arbeta med.

Barnen väljer själva sådant som de vill arbeta med och tar på så sätt egna initiativ. De arbetar självständigt och väljer själva när de vill plocka undan och arbeta med något annat.

Karin tycker att barnen får vara självständiga eftersom de själva får välja vad de vill arbeta

med. Sanna menar också att barnen har det fria valet att välja. Karin poängterar dock att det finns en del regler som barnen måste följa. De får t.ex. inte lov att välja saker som de inte redan har blivit visade av en pedagog. Detta pratar även Sanna om, de visar barnen innan de får använda ett nytt material och ser till att det är lämpligt för åldern på barnet. Skjöld Wennerström och Bröderman Smeds (1997 s.41) skriver att barnen i Montessoriförskolan gör sina egna val med läraren som stöd, vilket främjar barnens självständighet (a.a.). Att barnen har det fria valet att välja vad de vill arbeta med kan vi se både utifrån våra observationer och utifrån våra intervjuer. Både Karin och Sanna poängterar barnens fria val att själva välja vad de vill arbeta med.

Sammanfattning

Utifrån våra observationer och intervjuer kan vi se att barnen har stor möjlighet till att utveckla sin självständighet i de två Montessoriförskolorna. Dels genom att miljön är förberedd och tillrättalagd för barnen, med allting inom barnens syn- och räckhåll, och dels för att barnen har det fria valet att själva ta det vill använda, med undantag från sådant som de

inte har blivit visade ännu.

4.1.4 Demokrati och medinflytande