Inledning - Öst är Väst men Väst är bäst: Östtysk identitetsformering i det förenade Tyskland

Bakgrund

Idén till den här avhandlingen föddes sommaren 2003, då jag lärde känna en ung kvinna från Berlin. Under ett av våra första samtal berättade hon att hon hade bytt studieort från Berlin till ett mindre universitet i östra Tyskland.

Hon motiverade flytten med att det fortfarande fanns några marxister kvar bland professorerna på detta mindre och mer perifera lärosäte. ”Och då me-nar jag inte de här 68-marxisterna” (underförstått från Väst), tillade hon syr-ligt. Det är knappast ovanligt att studenter väljer lärosäte efter inriktningen på forskningen och undervisningen. För min nya vän var dock inte lärarnas marxistiska tillhörighet i sig ett uttryck för kvalitet, utan de skulle dessutom vara från Öst. Det tycktes således vara kontinuiteten, det vill säga att det fortfarande fanns några lärare från DDR-tiden vid lärosätet och att dessa hade behållit sin politiska färg, som var avgörande. Senare under samtalet talade vi om en boken Zonenkinder av den unga, östtyska författaren Jana Hensel (2002). Den kan inordnas i genren Wende-literatur, det vill säga den litteratur som tematiserar DDR:s upplösning och Tysklands enande. Hon hade inte själv läst boken, men sa att den fått bra kritik i radio och eftersom det var en ”östkanal” som recenserat den så kunde man nog lita på kritiken.

Återigen gjordes Öst och radiokanalens ursprung i DDR till en garanti för kvalitet.

Dessa båda uttalanden intresserade mig. Jag var vid den här tiden ganska insatt i den tyska samhällsdebatten och samhällslivet därför att jag levde tillsammans med en västtysk. Därigenom hade jag fått tillfälle att lära känna människor i olika delar av Tyskland och hade även varit bosatt i de sydvästra delarna. Jag visste att frågan om Öst och Väst var högst aktuell och kunde vara kontroversiell, både i den offentliga debatten och i vardagliga situatio-ner. Att denna unga kvinna, som var tolv år då DDR upphörde att existera, fattade små som stora beslut, som till exempel var hon skulle studera eller vilken radiokanal som var pålitlig, utifrån dikotomiseringen i Öst och Väst, väckte min nyfikenhet. Vad betydde kategorierna Öst och Väst för henne idag? På vilka sätt var de fortfarande relevanta i hennes vardagliga liv? Vad sa hennes sätt att använda sig av dem om hennes syn på sig själv i relation till det samtida Tyskland? Dessa frågor om unga människors relation till Öst

och Väst har varit en utgångspunkt då jag formulerat problemställningen till den här studien.

I de postsocialistiska transformationsprocesser som Öst- och Centraleuro-pa har genomgått under 1990- och 2000-talen intar den före detta Deutsche Demokratische Republik (DDR) och Tyskland en särställning. Berlinmurens oväntade öppnande den 9 november 1989 innebar att det kalla krigets geo-grafiska och symboliska centrum raserades. Medan de socialistiska regimer-nas fall i stora delar av Öst- och Centraleuropa innebar att stater splittrades, ledde Sozialistische Einheitspartei Deutschlands-regimens¹ fall i DDR till

”återföreningen” av två stater (Betts 2000). Tysklands enande innebär att en hel stat, som tidigare har förståtts som Västtysklands och Västvärldens mot-pol, har inkluderats i den tyska nationella gemenskapen med hjälp av etniska argument. Sammanslagningen av de två tyska staterna DDR och Bundesre-publik Deutschland (BRD) skedde på Västtysklands villkor.² Efter SED-regimens sammanbrott fanns det ingen östtysk part som åtnjöt tillräckligt folkligt förtroende för att förhandla med den västtyska regeringen på lika villkor. Strömmen av emigranter från DDR till Västtyskland, som tilltog efter att gränsen öppnats, tillsammans med resultatet av det första demokra-tiska valet i DDR i mars 1990 visade med all önskvärd tydlighet att majorite-ten av DDR:s befolkning önskade en snabb transition till västtyska förhål-landen (Fautz 1995, Grosser 1999). Tysklands enande innebar att två anta-gonistiska nationella diskurser, som tidigare hade legitimerat existensen av två skilda stater, skulle förenas i en stat. Den politiska nationella definitio-nen, som hade dominerat den officiella diskursen i DDR, gav vika för den västtyska nationella diskursen, som definierade nationen som en etnisk ge-menskap som omfattar alla tyskar. DDR:s polemiska attityd gentemot den kapitalistiska världen i allmänhet och mot Västtyskland i synnerhet, utifrån vilken DDR definierades som den bättre och sannare delen av Tyskland, ersattes av en diskurs om socialismen som ett misslyckat projekt och DDR som en parentes i tysk historia (Gerber 2004).

Ganska snart förbyttes entusiasmen över att få ta del av det västerländska samhällssystemet i besvikelse och resignation hos många av de före detta DDR-medborgarna. Avvecklingen av stora delar av DDR:s industri har lett till hög arbetslöshet, med sociala och ekonomiska skillnader mellan de östra och de västra delarna av Tyskland som följd (Büttner 1995). Under 1990-

1 Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, SED, bildades 1946 i den sovjetiska ockupa-tionszonen, SBZ, under inflytande av Sovjetunionen. SED utgjordes av en sammanslagning av det socialdemokratiska och det kommunistiska partiet. Även om andra partier var tillåtna och kunde ställa upp i valet till Volkskammer kontrollerades valen och politiken i praktiken av SED och dess systerorganisationer. För DDR:s historia se Weber (2000): Die DDR 1945-1990, Scholz (2009): Die DDR 1949-1990.

2 Det enande Tysklands benämning Bundesrepublik Deutschland var den officiella beteck-ningen för Västtyskland även före 1990. Förkortbeteck-ningen BRD betraktades som ett ”kommunis-tiskt påfund”. Hela namnet skulle användas, alternativt bara Bundesrepublik (Almgren 2009:451).

och 2000-talen har kategorierna öst- och västtyskar, ofta kallade Ossis och Wessis, reproducerats både i mediala och i vardagliga diskurser. Svårigheten att övervinna den tidigare gränsdragningen har gett upphov till uttrycket

”muren i våra huvuden”. Det beskriver den oförståelse och de motsättningar som antas råda mellan de i politisk mening enade tyskarna. Öst och Väst utgör således högst aktuella och i synnerhet laddade begrepp i det förenade Tyskland.

Avhandlingens syfte och vetenskapliga bidrag

Tysklands enande innefattar både nationella och postsocialistiska transfor-mationsprocesser. I dessa processer spelar begreppen Öst och Väst en avgö-rande roll, både när det gäller att kategorisera människor och när det gäller att definiera vad Tyskland har varit, är och bör vara. De nya gränsdragning-arna ger upphov till nya identifikationer och omvänt. Människors sätt att förstå sig själva och sin omvärld kan alltså betraktas som en del av själva förändringsprocessen, snarare än som en effekt av den.

Syftet med avhandlingen är att visa hur människor som vuxit upp i DDR definierar ”Öst” och ”Väst” i det förenade Tyskland samt vilken roll begrep-pen spelar i deras sätt att förstå sig själva, det förflutna och sin omvärld.

I och med murens fall och Tysklands enande har relationen mellan Öst och Väst förändrats och därmed även begreppens innebörd. Jag undersöker kam-pen om tecknens betydelse i relation till människors identifikationsprocesser.

Avhandlingen problematiserar relationen mellan samhällets diskursiva struk-turer och olika möjligheter att vara människa. Jag fokuserar särskilt hur des-sa är varandras förutsättning och hur de förändras över tid. Utifrån biografis-ka intervjuer analyserar jag vilbiografis-ka olibiografis-ka betydelser människor som vuxit upp i DDR lägger i begreppen Öst och Väst idag. Hur blir Öst och Väst till me-ningsfulla kategorier genom att kopplas till andra kategoriseringar såsom klass, nation, generation, kön och etnicitet? När återskapas Öst och Väst som skilda kategorier och när överskrids Öst-Väst-dikotomin? Hur har skillnader och likheter förändrats i och med Tysklands enande? På vilka skiftande sätt inordnar sig de intervjuade själva i kategorierna Öst och Väst när de talar om det förflutna och om samtiden? Hur används, reproduceras och kritiseras samtida föreställningar och stereotyper om livet i DDR av de intervjuade?

Hur förhåller de sig till de skiftande tolkningar av DDR som tar sig uttryck i media, litteratur och film samt i vardaglig kommunikation? Vilken roll spe-lar erfarenheterna av att ha levt i två olika system och de förändringsproces-ser som DDR:s upplösning och Tysklands enande innebar för de intervjua-des sätt att se på sig själva och sin omvärld? Genom att undersöka ovanstå-ende frågor analyserar jag hur det förflutna tolkas utifrån ett nutida

perspek-tiv, men också hur det förflutna används i samtida identifikationsprocesser.

För att fånga komplexiteten i identifikations- och förändringsprocesserna intresserar jag mig för hur de intervjuade både befäster och överskrider kate-gorierna Öst och Väst.

Avhandlingen ger en inblick i en historisk epok som inte ligger långt till-baka i tiden, men som kan te sig nog så avlägsen och främmande ur dagens perspektiv. Jag syftar här på det kalla krigets dualistiska uppdelning av värl-den och dess effekter på människors liv i både Öst och Väst. Vi får kunskap om livet i sjuttio- och åttiotalets DDR, liksom om de dramatiska händelser som ledde till denna stats undergång, ur barns och ungdomars synvinkel.

Avhandlingen ger också en bild av livet i dagens Tyskland, ett land som på många sätt liknar det svenska samhället, men som också skiljer sig på intres-santa och avgörande punkter. Vi får ta del av detta samhälle genom en grupp människor som levt delar av sina liv i ett samhälle som skiljer sig från da-gens och som därför har en särskild relation till sin samtid. Det ”östtyska”

perspektivet är avgörande för den bild som framträder, inte minst genom de många kontrasteringar som görs mellan dåtid och nutid. Tyskland är även intressant ur ett europeiskt perspektiv, då det med sin historia och sitt geo-grafiska läge intar en central position i det nya, utvidgade EU. I likhet med många andra etnologer har jag sett det som meningsfullt att studera hur kate-gorier reproduceras och omvandlas i tider av samhällelig förändring (se t.ex.

Frykman & Löfgren 1979, Lindelöf 2006, Lindqvist 1994, Svensson 1993).

Tysklands uppdelning, liksom dess mycket snabba enande, utgör genomgri-pande historiska händelser som organiserat människors vardagliga liv och sätt att förstå och organisera världen. Samtidigt som händelserna är excep-tionella, både när det gäller skärpan i gränsdragningen och omfattningen av förändringarna, är det möjligt att föra generella resonemang kring dessa pro-cesser.

För det andra kan avhandlingen ge oss kunskap om det nationellas kon-struerade karaktär som en föreställd gemenskap (Anderson 1993), vars grän-ser kan förändras med oanad hastighet. Tysklands delning och enande, som stod i centrum för det kalla kriget och dess slut, visar på det nationellas genomgripande konsekvenser i människors vardagliga liv. Utifrån transfor-mationsprocesserna kan vi studera vilka som inkluderas och exkluderas i olika nationella gemenskaper och utifrån vilka kriterier.

För det tredje innebär dessa processer också en möjlighet att undersöka begreppen socialism och kapitalism respektive postsocialism och neokapita-lism och se hur de blir meningsfulla i relation till varandra. Med postsocialis-tisk förstår jag både de tidigare socialispostsocialis-tiska staternas omvandling och de förändringar som detta inneburit för den kapitalistiska världen. Prefixet post- symboliserar att det socialistiska projektet är dödförklarat, trots att det exi-sterar både som idé och realitet i andra delar av världen. Prefixet neo- syftar på att även den kapitalistiska ”Första världen” omdefinieras när dess motpart i form av den socialistiska ”Andra världen” försvunnit som alternativ sedan

de socialistiska regimernas fall i Central- och Östeuropa. Studiet av postso-cialistiska transformationsprocesser kan synliggöra villkor i det nuvarande samhällssystemet som ofta tas för givna, men som framträder då de kontras-teras mot andra sätt att organisera samhället. Här kan de människor som upplevt dessa radikala transformationer i sin vardag bidra med andra per-spektiv än de som levt sina liv inom ett och samma system.

Slutligen erbjuder avhandlingens problemställning och material också möjligheter att fördjupa kunskapen om identifikationsprocesser i relation till transformationsprocesser. DDR:s övergång från ett samhällssystem till ett annat skedde på mycket kort tid och dessa förändringar grep in i snart sagt alla livets områden. De före detta DDR-medborgarna har således upplevt en förflyttning från ett system till ett annat utan att själva ha flyttat på sig. Sam-tidigt kan de transformationsprocesser som östtyskarna upplevt inordnas i en mer allomfattande transformation från ett modernt till ett postmodernt sam-hälle. Det moderna projektet har luckrats upp även i Väst och dess grand narrative om tron på framsteget och människans förmåga att forma sin om-värld har ifrågasatts. Den postmoderna människan har att hantera en om-värld präglad av fragmentering, osäkerhet och flexibilitet (Bauman 2000, Lind-qvist 2008, Sennett 2000). De extrema förändringar som östtyskarna upplevt kan således tydliggöra globala processer som i Västvärlden tar sig uttryck i gradvisa förskjutningar. Avhandlingen handlar om människors sätt att hante-ra och använda sig av olika, ofta motstridiga, diskurser om vem man är och hur samhället är beskaffat. Förutom att studien ger kunskap om identifika-tionsprocesser i övergången från modernt till sen/postmodernt samhälle kan den även relateras till studiet av andra grupper i samhället som upplevt för-flyttningar till exempel genom migration (se t.ex. Farahani 2007, Lindqvist 1991, Lundström 2007, Pripp 2001, Ågren 2006).

Teoretiska utgångspunkter

Den här studien tematiserar meningsskapande ur ett konstruktivistiskt per-spektiv. I analysen använder jag ett diskursteoretiskt angreppssätt som möj-liggör problematisering av både fasthet och öppenhet och hur mening både fixeras och upplöses. Genom att fokusera på kampen om tecknens betydelse erbjuder det diskursteoretiska perspektivet stora möjligheter att fånga kom-plexa processer och situera dem historiskt. Diskursteorin har utvecklats som en reaktion på de socialistiska regimernas fall i Öst- och Centraleuropa. En central uppgift har varit att dekonstruera hur dikotomiseringen i en socialis-tisk och en kapitalissocialis-tisk pol har förändrats, snarare än att utgå ifrån att den ena har upplösts medan den andra har konsoliderats, liksom att undersöka hur de förändrade maktförhållandena ger upphov till nya begränsningar och möjligheter för människor i postsocialistiska samhällen (Laclau 1990).

Diskursteorin, så som den utvecklats av framförallt Ernesto Laclau och

Chantal Mouffe, ligger således nära den här avhandlingens problemområde.

Samtidigt är den synnerligen abstrakt. Därför har det krävts en hel del opera-tionaliseringar för att den ska kunna tillämpas på avhandlingens etnologiska och vardagsnära material. Jag kommer i det följande att redogöra för teorins ontologiska utgångspunkter samt för hur jag använder den i analysen.

Identifikation och artikulation

Avhandlingens analytiska fokus ligger på identifikation snarare än på tet. Antropologen Thomas Hylland Eriksen menar att fördelarna med identi-fikationsbegreppet är att det synliggör att meningsskapande är dynamiskt och processuellt, i kontrast till ett mer essentiellt och statiskt identitetsbe-grepp. Att tala om identifikation är således att poängtera identiteters relatio-nella och situatiorelatio-nella karaktär (Eriksen 1996:52f). Identiteter är ett resultat av relationer som förändras över tid och beroende på situation. Synsättet avvisar både föreställningen om ett stabilt själv, som förblir konstant och identiskt över tid, liksom föreställningen om kollektiv identitet som något på förhand givet. Istället är det just avsaknaden av stabila identiteter som ger upphov till identifikationer. Eftersom människor inte har en på förhand given identitet behöver de identifiera sig med något (Laclau 1994, Laclau & Zac 1994). Att vara östtysk är inte en identitet i essentiell mening. Det är något man blir genom att identifieras eller identifiera sig som något eller någon, till exempel arbetarklass, kritiskt tänkande individ, underutvecklad. Dessa iden-tifikationer blir i sin tur meningsfulla genom att inordnas i olika diskurser om klass, utveckling och så vidare. Identiteter formas alltså genom identifi-kationsprocesser, där ett begrepp blir meningsfullt genom att förbindas med andra begrepp.

Stuart Hall har beskrivit hur särskilt senmoderna identiteter är fragmente-rade och konstitueras av överlappande, ofta motstridiga diskurser och prakti-ker (Hall 1996:4). Det innebär att en och samma person kan identifieras och identifiera sig som östtysk, tysk, kvinna, arbetarklass, ung, heterosexuell och så vidare beroende på situation. I avhandlingen undersöker jag hur olika identifikationer ges mening genom att länkas till varandra på olika sätt. Så kan intervjupersonerna till exempel koppla arbetarklassidentiteten till en identifikation som östtysk eller tvärtom se den som något som överskrider Öst-Väst-dikotomin. En person som identifierar sig som tysk snarare än öst-tysk kan i egenskap av kvinna framhålla en särskilt östöst-tysk kvinnlighet. De olika identifikationerna griper in i, understödjer, motverkar och upplöser varandra. Det är därför omöjligt att studera östtysk identitet utan att samti-digt undersöka hur denna förhåller sig till andra identifikationer.

En identifikation kan alltså omfatta flera diskurser. Hur diskurser kombi-neras är avgörande för vilka identiteter som uttrycks. Genom upprepningar av tidigare kombinationer kan identiteter befästas, medan nya kombinationer kan leda till att nya identiteter skapas. Identifikationsprocesser innehåller

både kontinuitet och diskontinuitet eftersom en identifikation alltid sker ut-ifrån tidigare identifikationer, samtidigt som varje identifikation innebär att tidigare positioner förändras genom att befästas eller ifrågasättas. I avhand-lingen undersöker jag på vilka sätt DDR:s upplösning och Tysklands enande uppfattas som kontinuitet respektive diskontinuitet samt hur identiteter ges mening genom att beskrivas som uttryck för kontinuitet respektive diskonti-nuitet.

Eftersom identifikationer utgör en kombination av de möjligheter som finns till hands, får de sätt på vilka identiteter görs effekter på människors möjligheter att agera (jfr Mouffe 1995). Identiteternas fragmentisering har varit utmärkande för det moderna samhället, men har accentuerats efter kalla krigets slut och upplösningen av den dualistiska världsordning som präglade stora delar av 1900-talet. Fragmentiseringen kan utgöra en källa till konflikt inom och mellan subjekt, men den möjliggör också samhällelig förändring och subjektens agens. Genom att antalet sätt att kombinera olika identifika-tioner ökar öppnas nya möjligheter för människor att gestalta sina identiteter och det samhälle de lever i (Laclau 1994).

En central diskursteoretisk utgångspunkt är att subjektet är överdetermi-nerat. Med detta menas att människor har möjlighet att positionera sig bland flera olika tillgängliga diskurser. Om positionerna skulle vara givna på för-hand skulle agens vara omöjlig och vi skulle befinna oss inom ett slutet sy-stem som reproducerar sig självt och de identiteter det består av (Laclau &

Mouffe 2008). Subjektet är inte något som förekommer världen, men värl-den är inte heller något som förekommer subjektet. Det får sina betydelser genom att ta plats i en struktur, som formas av subjektens sätt att ta plats i den. Identiteterna och de förhållanden som är förutsättningen för deras exi-stens utgör således en helhet (Laclau 1990:21). Vilka identifikationer och ageranden som framstår som möjliga är beroende av den historiska situatio-nen. I avhandlingen undersöker jag på vilka sätt subjekten är överdetermine-rade, det vill säga vilka identifikationsmöjligheter som tycks finnas för dem som vuxit upp i DDR, och på vilka sätt de ger uttryck för dem i dagens för-enade Tyskland.

Jag analyserar de dubbla artikulationer i vilka subjektens och omvärldens identiteter blir till. Med artikulation menar jag varje praktik som förändrar relationen mellan två (eller flera) identiteter och därmed även identiteterna i sig. I princip är alla praktiker artikulatoriska eftersom de aldrig bara är en upprepning av en på förhand given relation, utan alltid innehåller möjligheter till förändring (Laclau & Mouffe 2008:157, 169f). Artikulationer kan vara verbala, icke-verbala eller av materiell karaktär. Till exempel kan talet om Berlinmuren, uppförandet av densamma liksom själva muren ses som artiku-lationer som upprättar en särskild relation mellan Öst och Väst. Genom arti-kulationer upprättas relationer mellan olika identiteter och det är genom denna länk som identiteterna får sin tillfälliga och situationella betydelse (Mouffe 1995:319). En artikulation är en tillfällig fixering av mening som

undertrycker andra möjliga betydelser, men som kan förändras genom nya artikulationer. I avhandlingen undersöker jag de artikulationer i vilka de intervjuade beskriver sig själva, det förflutna och sin omvärld samt hur de relaterar till andra artikulationer som är med om att definiera relationen

In document Öst är Väst men Väst är bäst: Östtysk identitetsformering i det förenade Tyskland (Page 9-40)