Inledning - Historiska platser, kulturarvsplatser & museer

“Undervisningen ska stimulera elevernas nyfikenhet på historia och bidra till att de utvecklar kunskaper om hur vi kan veta något om det förflutna genom historiskt källmaterial och möten

med platser och människors berättelser……

…..Genom undervisningen i ämnet historia ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att …..reflektera över sin egen och andras

användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv,…..”

(Skolverket, 2019, s. 205)

Citatet ovan kommer ifrån kursplanen för historieämnet och det som då tas upp är att lärarna ska lyfta fram elevernas nyfikenhet och hjälpa dem att utvecklas inom historieämnet.

Uppdraget som historielärare har är att hjälpa dem att kunna ta till sig av kunskap samt kunna utveckla deras kunskaper om det förflutna och om dess förhållande såsom individers levnadsvillkor under olika tidsperioder. Historiskt källmaterial och besök på historiska platser är exempel på hjälpmedel som lärarna kan använda sig av som kan bidra till elevernas utveckling. Besök på sådana platser är inte något som bara förekommer i Sverige, utan det är också ett internationellt fenomen som också är ett hjälpmedel/komplement för att kunna bidra till elevers bildning inom historieämnet. Detta är ett fenomen som vi har valt att göra en undersöka om. Vår SAG är en forskningsöversikt som undersöker om vad andras forskning har skrivit om orsaker för varför lärare väljer att vilja besöka en specifik plats. I uppsatsen kommer vi även att undersöka vad forskningen säger om hur dessa platser kan bidra till utvecklingen av en historisk förmåga, som historisk empati. Väsentliga begrepp som kommer att användas i undersökningen är historiska platser, kulturarvsplatser, historisk empati, historical thinking och haptik. Dessa begrepp definieras här nedan för att tydliggöra begreppens betydelse för att underlätta läsningen.

Historiska platser

I rapporten Vad betyder historiska platser för dig? En medborgarundersökning om människor och kulturarv, definierar riksantikvarieämbetet historiska platser som antingen en plats, eller ett område som består av lämningar och spår från en viss tid där människor har befunnits på och varit aktiva på. Exempel på detta kan vara fornlämningar (Riksantikvarieämbetet 2016, s.

Kulturarvsplatser

Kulturarv är ett begrepp som är abstrakt. Man kan beskriva det som något som människan har skapat och det kan då vara historiska byggnader, seder och traditioner. Lotta Braunerhielm har i sin doktorsavhandling Plats för kulturarv och turism: Grythyttan - en fallstudie av upplevelser, värderingar och intressen, definierat kulturarvsplats som en kulturhistorisk plats, där platsen har en stark koppling till historia, traditioner och seder (Braunerhielm 2006, s. 27).

Historisk empati

Enligt Lee och Shemilt kan historisk empati förklaras som en metod för att kunna få förståelse för hur individer agerade på ett visst sätt i en speciell situation. För att kunna göra detta så måste man ha förståelsen för att synsätten och strukturerna som gällde för en individ från det förflutna, jämfört med idag, inte är detsamma. Med detta så handlar det om att kunna förstå att deras handlingar från den tiden kan ha varit “rimliga”, betraktat utifrån den tidens struktur.

Men man ska inte acceptera det utan bara grunda en förståelse, exempelvis för diverse historiska aktörers emotioner eller föreställningar samt idéer. Dock är det essentiellt att tillägga att utifrån en sådan definition av historisk empati, betyder det inte att man kan ta del av historiska personer och aktörernas faktiska känslor som de kände en gång i tiden.

(Lee & Shemilt, 2011, s. 40)

Haptik

Själva begreppet haptik har sitt historiska ursprung i den grekiska synonymen haptesthai, som kan definieras som vidrörelse eller beröring. Men haptik är mer än så och breder ut sig längre än basal beröring via huden. Haptiken omfattar alltså även invändigt kroppsliga upplevelser och emotioner. Dessa inre kroppsliga emotioner har också fått den officiella stämpeln “haptiska systemet”. Med andra ord är det så kallade haptiska systemet ett slags verktyg, som en människa inhämtar underrättelser om angående hennes människokropp samt hennes fysiska

omgivning. Med hjälp av sin kropp uppstår en förnimmelse där människan uppfattar exempelvis ett fysiskt ting gentemot hennes kropp och tvärtom. Det finns även någonting som beskrivs som reflexiv inlärning, som innebär att när exempelvis beröring/kyla sker via känselsinnet eller kanske när en individ uppfattar en doft/lukt via luktsinnet, resulterar detta i upplevelser/erfarenheter som är förkroppsligade. Detta är ett fenomen som kan ske i alla typer av omgivningar och situationer och som beskrivs som haptiska kunskaper i vetenskapliga sammanhang (Paterson 2009, 767-768).

Historical Thinking

Det finns några modeller som beskriver vad ”historical thinking” är för något och den som vi kommer att utgå från, är den kanadensiska modellen. Den handlar om att, för att man ska kunna utveckla sitt historiska tänkande, så måste man utveckla förmågorna: Historisk signifikans, primära källbevis, kontinuitet och förändring, orsak och konsekvens, historiskt perspektivtagande och etisk dimension.

Historisk signifikans: Man har kunskapen att bestämma om vad som är signifikant och inte.

För att något ska kunna anses signifikant så måste händelsen ha påverkat många människor och att det haft en relevans för den stora historien.

Primära källbevis: Att ha kunskapen att kunna använda sig av primärkällor, förhålla sig kritiskt och kontextualisera dem i syfte och att försöka förstå dem i förhållande till det sammanhang där de tillkom.

Kontinuitet och förändring: Att ha kunskapen att kunna se kontinuitet och förändring mellan två tidpunkter.

Orsak och konsekvens: Att ha kunskapen att kunna analysera orsaker för en händelse och konsekvenser som uppstod på grund av orsakerna.

Historiskt perspektivtagande: Att ha kunskapen att kunna förstå hur sociala, kulturella och känslomässiga förhållanden formade historiska aktören och deras handlingar.

Etisk dimension: Handlar om att man har förståelsen om att vissa av de dåtida aktörerna har inte samma åsikter när det kommer till etik och moral i jämförelse med vår tid. När man undersöker om de historiska aktörerna bör man inte applicera vår tids etiska och moraliska principer på dem eller på historiska händelser som går emot vår tids åsikter (Seixas 2015, s.

597-603). För fördjupade kunskaper om historiskt tänkande traditionens teoribildning, se A Model of Historical thinking av Peter Seixas. Historical empathy är en del av att ha ett utvecklat historiskt tänkande men inom den kanadensiska historiska tänkandetraditionen/Seixas modell,

benämns historical empathy som historical perspectives. Med denna förståelse använder vi oss av begreppet, då utvecklandet av historical thinking berör utvecklandet av historical empathy, utifrån Seixas modell.

4.0 Syfte & frågeställningar

Syftet med denna kunskapsöversikt, är att kartlägga kunskapsläget för hur besök till historiska platser och museer används inom och motiveras i historieundervisning. När vi undersöker ämnet så kommer vi att förhålla oss till forskning som fokuserar kring fysiska besök, som lärarna gör med eleverna, på museer samt historiska platser/kulturarvsplatser. Det som inte inkluderas i vår kunskapsöversikt är de digitala besöken såsom vistelser genom till exempel Google Maps. Anledningen till varför det inte inkluderas är på grund av att resultat från dessa två olika typer av troligen är olika och det kan då påverka vår undersökning. Vår undersökning kommer att utgå från vårt syfte som konkretiseras i följande frågeställningar:

● Vilka didaktiska motiv anger lärare till att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer kopplat till historieundervisning?

● På vilka vis beskriver forskning eventuella samband mellan besök på historiska platser, kulturarvsplatser och museer och utvecklandet av elevers historiska empati?

5.0 Metod och material

Vår metod har utgått ifrån att använda sig av informationssökning. Utförandet av sökningen har pågått kontinuerligt under arbetets gång. Vår informationssökning har utgått från både svenska och engelska sökord, men främst har vi använt oss av engelska sökord. Framför allt har sökningen utgått från vårt syfte samt våra frågeställningar. När vi har sökt utifrån våra sökord, så har vi utgått från databaserna SwePub, samt de databaser vi främst har sökt via, det vill säga Libsearch och Google Scholar. Anledningen till varför vi främst har utgått från både Libsearch och Google Scholar, är på grund av att vi hade svårigheter att finna svenska vetenskapliga akademiska texter/artiklar/avhandlingar som passar vårt syfte och frågeställningar på SwePub. Vi använde oss till en början enbart av Libsearch för att söka efter internationella texter/artiklar/avhandlingar, för att kunna besvara på vårt syfte och våra frågeställningar. När vi sökte med Google Scholar så sökte vi med svenska och engelska sökord för att söka efter information. De svenska träffarna som kom fram kändes inte relevant för den formen av information som vi sökte efter. Medan de engelska sökorden gav mer gynnsamma sökresultat och vilka relaterade till vårt syfte samt frågeställningar.

Sökorden som vi har utgått ifrån i Libsearch har varit: Historical places, Historical sites, Education, educational, pupils, Teachers, museums och Historical empathy. Dessa sökningar gav oss ett oerhört stort antal sökträffar och många av dem ansåg vi vara irrelevanta. I ett andra steg begränsade vi därför sökningen genom att klicka in rutan “Peer review” och vetenskapligt material, vilket gjorde att söktalet minskades från 347 träffar till 257 träffar. Sen justerade vi tidsspannen på akademiska texter som var publicerade mellan åren 1990-2021. Det påverkade inte antal träffar och vi började därför sovra bland dessa utifrån vårt syfte och våra frågeställningar. När vi sökte på databasen SwePub utgick vi ifrån samma begrepp som när vi sökte på Libsearch, men istället på svenska. Men det gav oss inga träffar. Utan istället när vi sökte på SwePub så sökte på sökord som “besök” och “historiska platser” och detta sökresultat gav oss endast ett resultat och det var en svensk vetenskaplig rapport som heter Skolbarn relaterar till historiska platser. I samband med kursintroduktionen till det självständiga arbetet (SAG), blev vi rekommenderade av kursansvarige David Rosenlund om att läsa en rapport skriven av Ludvigsson. Då fann vi texten Skolbarn relaterar till historiska platser, men som är författad på engelska, via Libsearch. Men när vi som tidigare nämnt sökt från SwePub, så hittade vi den på svenska. När vi har sökt via databasen Google Scholar, har vi sökt med både de engelska och svenska begreppen som vi nämnt tidigare. Men återigen hade vi svårigheter

med att kunna hitta relevanta svenska texter. När vi sökte på engelska fokuserade vi kring begrepp som: “Historical Empathy” och “Museum activity” och där fick vi 1480 sökresultat.

Men på samma databas sökte vi även på ”impact of museum visits on pupils” och sökresultatet på den sökningen låg på 85 400 träffar. Vi läste självklart inte igenom alla dessa träffar, utan vi valde istället att kolla igenom 15 “sidor” i själva databasen och därefter läste vi igenom artiklarnas titlar samt abstract för att se om deras forskning var relevant för oss. Anledningen till varför vi valde att gallra ut 15 “sidor” bland 85 400 träffar, var för att vi hittat den information som tillfredsställde vårt syfte och våra frågeställningar. Vi har även använt oss av författare som vår handledare har föreslagit som Seixas, Shemilt och Lee.

6.0 Resultat

6.1 Motiven för att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer

I studien How Secondary History Teachers Use and Think about Museums: Current Practices and Untapped Promise for Promoting Historical Understanding har Alan Marcus, Thomas Levine och Robin Grenier gjort en undersökning som handlar om att kunna förstå lärarnas praxis, mål och problem med användning av museer. Undersökningen har utförts genom intervjuer med några få gymnasielärare och med museipersonal och museipedagoger. Vidare har man även använt sig av online/digital enkätundersökning till dessa lärare och de som arbetar i museum. Det var 12 stycken lärare som blev intervjuade angående varför de tog sina elever till museer. Lärarna påpekade att för eleverna kan museer vara en plats där dåtiden existerar och är vid liv. Exempel på detta är att lärarna uttrycker: ““You're actually there” and students

“can live it and breathe it””. Det är en fördel för historieundervisningen genom att man kan länka både händelser och objekt från dåtiden, med ett utbildningssyfte, det vill säga en mer historisk referensram i klassrumsundervisning. I studien skriver de även om att besöket bidrog till att eleverna fick kunskapen att förstå dåtiden och att besöket även bidrog till det som kallas för historical thinking. Lärarna nämnde också att det finns fördelar och nackdelar, med att använda sig av någon som arbetar i museerna som guide till deras besök. De flesta av lärarnas åsikter om dessa guider är positiva. Men problemet med dem, enligt lärarna, är att dessa guider utgår från museernas “styrdokument”. Vilket kan bli en bidragande konsekvens till att eleverna riskerar att tappa intresse för besöket (Marcus, Levine & Grenier 2012, s. 75, 77-78 & 85).

I studien Constructing Deeper Meaning: A Museum Curriculum Evaluation Framework for Students har Karen Burgard gjort en undersökning på vilket/vilka sätt lärare behöver förbereda sina elever för att de vid exempelvis ett museibesök, ska kunna begripa skildringar/beskrivningar angående till exempel en kulturarvsplats. I hennes studie skriver hon om att forskning angående besök till museer är något som är gynnsamt för eleverna och är på grund av att museer är en bra plats för att inhämta information om det förflutna. Vilket är något som lärarna håller med om och det är då på grund av att lärarna anser att museer har ett stort värde för att kunna bidra till elevernas lärande om det förflutna. Museer samt historiska platser är konstruerade för att lära människor om dåtiden samt att dessa platser ger grunden för att kunna förstå de historiska berättelserna. Burgard beskriver även att lärarna anser, att innan de

tar med sina elever till ett museum måste de ge dem en grundläggande förståelse/kunskap om vad de ska beröra, när de är på besök (Burgard 2020, s. 58-59).

I rapporten Skolbarn relaterar till historiska platser beskriver David Ludvigsson varför svenska grundskollärare väljer att göra en utflykt till lokala kulturarvsmiljöer i ett undervisningssammanhang. Lärarna påpekar också att historieundervisningen kombinerat med visiter bidrar till att historia blir levande och mer tydlig för eleverna. Visiterna medför en enastående möjlighet för att eleverna ska kunna uppnå en god referensram och färdigheter i historieämnet. Lärare är också övertygade om att elevers lärande, med hjälp av flertalet sinnen samt att en fysisk erfarenhet vid besök till en kulturarvsplats, kan öka elevernas insikt i historieämnet. Vissa intervjuade lärare understryker även att när skolelever får utforska diverse historiska platser, kan detta resultera i att elever ökar sina möjligheter att göra egna historiska tolkningar (Ludvigsson 2020, s. 2, 8).

För att undersöka vilka didaktiska skäl som grundskollärare anger för att besöka kulturarvsmiljöer, gjorde Ludvigsson en datainsamling som byggde på intervjuer samt en enkät. När lärarna besvarar frågan av vilka skäl de väljer att resa till kulturarvsmiljöer, visar det sig att dessa visiter många gånger inkorporeras tillsammans med resterande undervisning.

Exempelvis i samband med undervisningen angående istiden sades det att det var ett ypperligt tillfälle att åka till en plats där till exempel ett flyttblock från istiden, kan betraktas av elever som går i årskurserna 1-3. Medan när det kommer till mellanstadiet, årskurserna 4-6, baserar lärare sina besök här istället på ett nationellt berättande perspektiv. Därmed söker sig lärarna till regionala kulturarvsmiljöer, som ska associeras till en berättelse med nationellt perspektiv.

Ett flertal lärare understryker att visiter till särskilda kulturarvsplatser oftast inte sker för alla årskurserna. Detta kan tolkas som att visiter till kulturarvsplatser, i vissa fall baseras på traditioner som är lokala, men det kan också bero på de ekonomiska resurserna som skolorna har och det kan handla om att resan dit ska vara ekonomiskt försvarbart och nåbar/lättillgänglig (Ludvigsson 2020, s. 7-8).

Hos lärare som har blivit intervjuade i Ludvigssons studie, uppenbaras två olika tankesätt angående förbindelsen mellan teoretisk undervisning i historia i en klassrumsmiljö och vistelser till fysiska historiska kulturarvsplatser. Angående visiter till kulturarvsplatser, är det ett essentiellt inslag för främjandet till att frambringa minnen samt praktiska lärdomar i form av

samt minnen, för att därefter knyta an till dessa i relation till teoretiska kunskaper. Med andra ord kan dessa visiter vara bra exempel för att kunna vara en referens och förtydligande av den abstrakta historien. Utifrån det andra tankesättet, hävdar ett visst antal lärare att de tillsammans med sina klasser inte ens behöver befinna sig fysiskt på exempelvis en kulturarvsplats, utan att lärarna talar om dessa platser till eleverna i klassrumsmiljön.

På så sätt kan eleverna enligt detta tankesätt ändå anknyta till dessa historiska platser. De ovan nämnda tankesätten, skildrar två radikala motpoler angående elevers kännedom/kunskaper om diverse lokala kulturarvsplatser. Oberoende av vilket tankesätt de intervjuade lärarna representerar, yttras en längtan att historiska kulturarvsplatserna på något vis ska erbjuda ett

“besöksprogram” som förhåller sig till ett program som bör förhålla sig till historieämnets kursplan (Ludvigsson 2020, 8).

I studien Engage, learn, achieve, The impact of museum visits on the attainment of secondary pupils in the East of England 2006-2007, har Jocelyn Dodd, Sheila Watson och Ceri Jones gjort en forskningsrapport kring museibesök, där de intervjuade både skolanställda och elever om besöken. En kvinnlig rektor från Downham Market High School beskriver i en intervju om orsakerna för dessa besök, samt om hur man ska hantera dem. Hon nämnde om att när det kommer till utförandet av besök i utbildningssyfte, lyfte hon fram om hur sådana tillfällen är bra för elevernas lärande. Hon nämnde även om att det kan inte vara vilket besök som helst utan att det ska vara ett besök där eleverna själva anser är relevant. Det ska även vara en rolig upplevelse för eleverna. Med andra ord handlar det om att när man gör dessa besök måste man kunna balansera mellan det utbildningsmässiga samt den roliga upplevelsen, så att det kan gynna eleverna. Hon nämner också att besöken inte ska vara fritt utformade utan de ska också förhålla sig till kursplanen (Dodd, Watson & Jones 2007, s. 26).

I artikeln Preservice Teachers´ Attitudes Toward the Inclusion of “Heritage Education” in Elementary Social Studies har Keith Barton och Cemil Yeşilbursa bland annat gjort en undersökning om hur mottagliga lärarstudenterna varit inför användandet av kulturarvsresurser. De skriver om att forskare och lärare har varit i en form av diskussion i cirka hundra år och den här diskussionen har handlat om ämnet och vilka metoder som bör användas för historieundervisningen. I deras undersökning har de hittat information som beskriver hur historia kan uppfattas som tråkigt. Anledningen är för att själva undervisningen utifrån elevernas perspektiv bara handlar om döda individer, vilket är irrelevant för dem, för att enligt eleverna ger det ingen mening till nutiden. För att kunna engagera eleverna inom

ämnet skrev de om att ta eleverna till kulturarvsplatser och ha en form av undervisning som relaterar till deras kultur. Genom att man gör detta kan det skapa engagemang genom att undervisningen blir mer verklighetsanknuten. De skriver vidare om att det kan vara berikande för att kunna utveckla områden som historisk empati, relationen mellan orsak och konsekvenser, kontinuitet och förändring, genom användningen av dessa platser i historieundervisningen. Yeşilbursa och Barton beskrev även att föremålen/artefakter som finns i museum eller historiska platser kan vara något bra för lärarna, genom att de kan använda sig av materialet för sin undervisning. Detta kan få eleverna att kunna förstå dåtiden och nutiden samt att det kan också bidra med att eleverna har det lättare att minnas. I Yeşilbursa och Bartons artikel nämnde de även att genom att befinna sig på platsen och vid föremålen kan den fysiska

In document Historiska platser, kulturarvsplatser & museer (Page 6-0)