Historiska platser, kulturarvsplatser & museer

Individ och samhälle

Självständigt arbete i fördjupningsämnet historia & lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Historiska platser, kulturarvsplatser & museer

En översikt av forskningen kring historiska platser, kulturarvsplatser och museibesök och dess betydelse för

undervisningen i historieämnet

Historical places, cultural heritage sites & museums - An overview of research on historical sites, cultural heritage sites and museum visits and

their significance for teaching the subject of history

Linus Bursell Harald Fehrm

Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i Examinator: Lars Berggren

grundskolan, 240 högskolepoäng Handledare: Anders Nersäter Självständigt arbete i fördjupningsämnet

Datum: 2022-01-14

1.0 Förord

Det här självständiga arbetet (SAG) är författat av Linus Bursell och Harald Fehrm som har arbetat med texten i kursen Självständigt arbete på grundnivå (SAG). På programmet ämneslärarutbildningen med historia som första ämne samt tillägg med geografi som andra ämne, på Malmö universitet. Under arbetets gång har Harald Fehrm huvudsakligen haft fokus på den första frågeställningen, som handlar om lärarnas motiv för att besöka historiska platser, kulturarvsplatser samt museer. Medan Linus Bursell huvudsakligen har haft fokus på den andra frågeställningen, som handlar om besök på historiska platser samt museer och dess samband med utvecklandet av historisk empati hos eleverna. Men vi har tillsammans kontinuerligt under arbetsprocessen hjälpt varandra med informationssökningar och sovring av information i källorna. Resterande delar i uppsatsen har vi skrivit tillsammans såsom abstract, inledningen, metod och material, syfte och frågeställningar samt slutsats och diskussion.

2.0 Abstract.

When teachers reason about where they take their students to places such as cultural heritage sites, historical places and museums, they usually have a motive for why they choose to make such a trip. And it is usually because they want to evoke their students' abilities to work and study the school subject history. One of these abilities the teacher wants their students to uphold, are for example historical empathy. The aim of this study is to map the state of knowledge for how visits to historical sites and museums are used within and motivated in history teaching. The information retrieval was mainly performed on searching empirical information via databases such as SwePub, Libsearch and Google Scholar, through the search engine in Malmö University library webpage. After an extensive and thorough research, the information gathered from the search shows that both scholars, museum educators, teachers and students agree that it is good to make these kinds of field trips. It can help students to engage with and within history, to evolve their perspectives on the history and abilities to understand other people and their actions, thoughts and beliefs in the past. The reason for doing this research is to understand the purpose of these kinds of visits and in the near future to use this as an advantage, for ourselves when we want to evoke historical abilities in our future students.

Keywords: Historical Empathy, Haptics, Cultural Heritage Sites, Historical Places, Museums, Students, Teacher and School visits.

Innehållsförteckning

1.0 Förord……….………..2

2.0 Abstract…………...……….………....3

3.0 Inledning…………..……….………...5

4.0 Syfte och frågeställning…………..………...9

5.0 Metod och material…..………...…...…...10

6.0 Resultat...……….…...12

6.1 Motiven för att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer...12

6.2 Samband mellan besök på historiska platser, kulturarvsplatser och museer och utvecklandet av elevers historiska empati…...15

7.0 Slutsats och diskussion………..…...21

Referenser………..………...25

3.0 Inledning

“Undervisningen ska stimulera elevernas nyfikenhet på historia och bidra till att de utvecklar kunskaper om hur vi kan veta något om det förflutna genom historiskt källmaterial och möten

med platser och människors berättelser……

…..Genom undervisningen i ämnet historia ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att …..reflektera över sin egen och andras

användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv,…..”

(Skolverket, 2019, s. 205)

Citatet ovan kommer ifrån kursplanen för historieämnet och det som då tas upp är att lärarna ska lyfta fram elevernas nyfikenhet och hjälpa dem att utvecklas inom historieämnet.

Uppdraget som historielärare har är att hjälpa dem att kunna ta till sig av kunskap samt kunna utveckla deras kunskaper om det förflutna och om dess förhållande såsom individers levnadsvillkor under olika tidsperioder. Historiskt källmaterial och besök på historiska platser är exempel på hjälpmedel som lärarna kan använda sig av som kan bidra till elevernas utveckling. Besök på sådana platser är inte något som bara förekommer i Sverige, utan det är också ett internationellt fenomen som också är ett hjälpmedel/komplement för att kunna bidra till elevers bildning inom historieämnet. Detta är ett fenomen som vi har valt att göra en undersöka om. Vår SAG är en forskningsöversikt som undersöker om vad andras forskning har skrivit om orsaker för varför lärare väljer att vilja besöka en specifik plats. I uppsatsen kommer vi även att undersöka vad forskningen säger om hur dessa platser kan bidra till utvecklingen av en historisk förmåga, som historisk empati. Väsentliga begrepp som kommer att användas i undersökningen är historiska platser, kulturarvsplatser, historisk empati, historical thinking och haptik. Dessa begrepp definieras här nedan för att tydliggöra begreppens betydelse för att underlätta läsningen.

Historiska platser

I rapporten Vad betyder historiska platser för dig? En medborgarundersökning om människor och kulturarv, definierar riksantikvarieämbetet historiska platser som antingen en plats, eller ett område som består av lämningar och spår från en viss tid där människor har befunnits på och varit aktiva på. Exempel på detta kan vara fornlämningar (Riksantikvarieämbetet 2016, s.

7)

Kulturarvsplatser

Kulturarv är ett begrepp som är abstrakt. Man kan beskriva det som något som människan har skapat och det kan då vara historiska byggnader, seder och traditioner. Lotta Braunerhielm har i sin doktorsavhandling Plats för kulturarv och turism: Grythyttan - en fallstudie av upplevelser, värderingar och intressen, definierat kulturarvsplats som en kulturhistorisk plats, där platsen har en stark koppling till historia, traditioner och seder (Braunerhielm 2006, s. 27).

Historisk empati

Enligt Lee och Shemilt kan historisk empati förklaras som en metod för att kunna få förståelse för hur individer agerade på ett visst sätt i en speciell situation. För att kunna göra detta så måste man ha förståelsen för att synsätten och strukturerna som gällde för en individ från det förflutna, jämfört med idag, inte är detsamma. Med detta så handlar det om att kunna förstå att deras handlingar från den tiden kan ha varit “rimliga”, betraktat utifrån den tidens struktur.

Men man ska inte acceptera det utan bara grunda en förståelse, exempelvis för diverse historiska aktörers emotioner eller föreställningar samt idéer. Dock är det essentiellt att tillägga att utifrån en sådan definition av historisk empati, betyder det inte att man kan ta del av historiska personer och aktörernas faktiska känslor som de kände en gång i tiden.

(Lee & Shemilt, 2011, s. 40)

Haptik

Själva begreppet haptik har sitt historiska ursprung i den grekiska synonymen haptesthai, som kan definieras som vidrörelse eller beröring. Men haptik är mer än så och breder ut sig längre än basal beröring via huden. Haptiken omfattar alltså även invändigt kroppsliga upplevelser och emotioner. Dessa inre kroppsliga emotioner har också fått den officiella stämpeln “haptiska systemet”. Med andra ord är det så kallade haptiska systemet ett slags verktyg, som en människa inhämtar underrättelser om angående hennes människokropp samt hennes fysiska

omgivning. Med hjälp av sin kropp uppstår en förnimmelse där människan uppfattar exempelvis ett fysiskt ting gentemot hennes kropp och tvärtom. Det finns även någonting som beskrivs som reflexiv inlärning, som innebär att när exempelvis beröring/kyla sker via känselsinnet eller kanske när en individ uppfattar en doft/lukt via luktsinnet, resulterar detta i upplevelser/erfarenheter som är förkroppsligade. Detta är ett fenomen som kan ske i alla typer av omgivningar och situationer och som beskrivs som haptiska kunskaper i vetenskapliga sammanhang (Paterson 2009, 767-768).

Historical Thinking

Det finns några modeller som beskriver vad ”historical thinking” är för något och den som vi kommer att utgå från, är den kanadensiska modellen. Den handlar om att, för att man ska kunna utveckla sitt historiska tänkande, så måste man utveckla förmågorna: Historisk signifikans, primära källbevis, kontinuitet och förändring, orsak och konsekvens, historiskt perspektivtagande och etisk dimension.

Historisk signifikans: Man har kunskapen att bestämma om vad som är signifikant och inte.

För att något ska kunna anses signifikant så måste händelsen ha påverkat många människor och att det haft en relevans för den stora historien.

Primära källbevis: Att ha kunskapen att kunna använda sig av primärkällor, förhålla sig kritiskt och kontextualisera dem i syfte och att försöka förstå dem i förhållande till det sammanhang där de tillkom.

Kontinuitet och förändring: Att ha kunskapen att kunna se kontinuitet och förändring mellan två tidpunkter.

Orsak och konsekvens: Att ha kunskapen att kunna analysera orsaker för en händelse och konsekvenser som uppstod på grund av orsakerna.

Historiskt perspektivtagande: Att ha kunskapen att kunna förstå hur sociala, kulturella och känslomässiga förhållanden formade historiska aktören och deras handlingar.

Etisk dimension: Handlar om att man har förståelsen om att vissa av de dåtida aktörerna har inte samma åsikter när det kommer till etik och moral i jämförelse med vår tid. När man undersöker om de historiska aktörerna bör man inte applicera vår tids etiska och moraliska principer på dem eller på historiska händelser som går emot vår tids åsikter (Seixas 2015, s.

597-603). För fördjupade kunskaper om historiskt tänkande traditionens teoribildning, se A Model of Historical thinking av Peter Seixas. Historical empathy är en del av att ha ett utvecklat historiskt tänkande men inom den kanadensiska historiska tänkandetraditionen/Seixas modell,

benämns historical empathy som historical perspectives. Med denna förståelse använder vi oss av begreppet, då utvecklandet av historical thinking berör utvecklandet av historical empathy, utifrån Seixas modell.

4.0 Syfte & frågeställningar

Syftet med denna kunskapsöversikt, är att kartlägga kunskapsläget för hur besök till historiska platser och museer används inom och motiveras i historieundervisning. När vi undersöker ämnet så kommer vi att förhålla oss till forskning som fokuserar kring fysiska besök, som lärarna gör med eleverna, på museer samt historiska platser/kulturarvsplatser. Det som inte inkluderas i vår kunskapsöversikt är de digitala besöken såsom vistelser genom till exempel Google Maps. Anledningen till varför det inte inkluderas är på grund av att resultat från dessa två olika typer av troligen är olika och det kan då påverka vår undersökning. Vår undersökning kommer att utgå från vårt syfte som konkretiseras i följande frågeställningar:

● Vilka didaktiska motiv anger lärare till att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer kopplat till historieundervisning?

● På vilka vis beskriver forskning eventuella samband mellan besök på historiska platser, kulturarvsplatser och museer och utvecklandet av elevers historiska empati?

5.0 Metod och material

Vår metod har utgått ifrån att använda sig av informationssökning. Utförandet av sökningen har pågått kontinuerligt under arbetets gång. Vår informationssökning har utgått från både svenska och engelska sökord, men främst har vi använt oss av engelska sökord. Framför allt har sökningen utgått från vårt syfte samt våra frågeställningar. När vi har sökt utifrån våra sökord, så har vi utgått från databaserna SwePub, samt de databaser vi främst har sökt via, det vill säga Libsearch och Google Scholar. Anledningen till varför vi främst har utgått från både Libsearch och Google Scholar, är på grund av att vi hade svårigheter att finna svenska vetenskapliga akademiska texter/artiklar/avhandlingar som passar vårt syfte och frågeställningar på SwePub. Vi använde oss till en början enbart av Libsearch för att söka efter internationella texter/artiklar/avhandlingar, för att kunna besvara på vårt syfte och våra frågeställningar. När vi sökte med Google Scholar så sökte vi med svenska och engelska sökord för att söka efter information. De svenska träffarna som kom fram kändes inte relevant för den formen av information som vi sökte efter. Medan de engelska sökorden gav mer gynnsamma sökresultat och vilka relaterade till vårt syfte samt frågeställningar.

Sökorden som vi har utgått ifrån i Libsearch har varit: Historical places, Historical sites, Education, educational, pupils, Teachers, museums och Historical empathy. Dessa sökningar gav oss ett oerhört stort antal sökträffar och många av dem ansåg vi vara irrelevanta. I ett andra steg begränsade vi därför sökningen genom att klicka in rutan “Peer review” och vetenskapligt material, vilket gjorde att söktalet minskades från 347 träffar till 257 träffar. Sen justerade vi tidsspannen på akademiska texter som var publicerade mellan åren 1990-2021. Det påverkade inte antal träffar och vi började därför sovra bland dessa utifrån vårt syfte och våra frågeställningar. När vi sökte på databasen SwePub utgick vi ifrån samma begrepp som när vi sökte på Libsearch, men istället på svenska. Men det gav oss inga träffar. Utan istället när vi sökte på SwePub så sökte på sökord som “besök” och “historiska platser” och detta sökresultat gav oss endast ett resultat och det var en svensk vetenskaplig rapport som heter Skolbarn relaterar till historiska platser. I samband med kursintroduktionen till det självständiga arbetet (SAG), blev vi rekommenderade av kursansvarige David Rosenlund om att läsa en rapport skriven av Ludvigsson. Då fann vi texten Skolbarn relaterar till historiska platser, men som är författad på engelska, via Libsearch. Men när vi som tidigare nämnt sökt från SwePub, så hittade vi den på svenska. När vi har sökt via databasen Google Scholar, har vi sökt med både de engelska och svenska begreppen som vi nämnt tidigare. Men återigen hade vi svårigheter

med att kunna hitta relevanta svenska texter. När vi sökte på engelska fokuserade vi kring begrepp som: “Historical Empathy” och “Museum activity” och där fick vi 1480 sökresultat.

Men på samma databas sökte vi även på ”impact of museum visits on pupils” och sökresultatet på den sökningen låg på 85 400 träffar. Vi läste självklart inte igenom alla dessa träffar, utan vi valde istället att kolla igenom 15 “sidor” i själva databasen och därefter läste vi igenom artiklarnas titlar samt abstract för att se om deras forskning var relevant för oss. Anledningen till varför vi valde att gallra ut 15 “sidor” bland 85 400 träffar, var för att vi hittat den information som tillfredsställde vårt syfte och våra frågeställningar. Vi har även använt oss av författare som vår handledare har föreslagit som Seixas, Shemilt och Lee.

6.0 Resultat

6.1 Motiven för att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer

I studien How Secondary History Teachers Use and Think about Museums: Current Practices and Untapped Promise for Promoting Historical Understanding har Alan Marcus, Thomas Levine och Robin Grenier gjort en undersökning som handlar om att kunna förstå lärarnas praxis, mål och problem med användning av museer. Undersökningen har utförts genom intervjuer med några få gymnasielärare och med museipersonal och museipedagoger. Vidare har man även använt sig av online/digital enkätundersökning till dessa lärare och de som arbetar i museum. Det var 12 stycken lärare som blev intervjuade angående varför de tog sina elever till museer. Lärarna påpekade att för eleverna kan museer vara en plats där dåtiden existerar och är vid liv. Exempel på detta är att lärarna uttrycker: ““You're actually there” and students

“can live it and breathe it””. Det är en fördel för historieundervisningen genom att man kan länka både händelser och objekt från dåtiden, med ett utbildningssyfte, det vill säga en mer historisk referensram i klassrumsundervisning. I studien skriver de även om att besöket bidrog till att eleverna fick kunskapen att förstå dåtiden och att besöket även bidrog till det som kallas för historical thinking. Lärarna nämnde också att det finns fördelar och nackdelar, med att använda sig av någon som arbetar i museerna som guide till deras besök. De flesta av lärarnas åsikter om dessa guider är positiva. Men problemet med dem, enligt lärarna, är att dessa guider utgår från museernas “styrdokument”. Vilket kan bli en bidragande konsekvens till att eleverna riskerar att tappa intresse för besöket (Marcus, Levine & Grenier 2012, s. 75, 77-78 & 85).

I studien Constructing Deeper Meaning: A Museum Curriculum Evaluation Framework for Students har Karen Burgard gjort en undersökning på vilket/vilka sätt lärare behöver förbereda sina elever för att de vid exempelvis ett museibesök, ska kunna begripa skildringar/beskrivningar angående till exempel en kulturarvsplats. I hennes studie skriver hon om att forskning angående besök till museer är något som är gynnsamt för eleverna och är på grund av att museer är en bra plats för att inhämta information om det förflutna. Vilket är något som lärarna håller med om och det är då på grund av att lärarna anser att museer har ett stort värde för att kunna bidra till elevernas lärande om det förflutna. Museer samt historiska platser är konstruerade för att lära människor om dåtiden samt att dessa platser ger grunden för att kunna förstå de historiska berättelserna. Burgard beskriver även att lärarna anser, att innan de

tar med sina elever till ett museum måste de ge dem en grundläggande förståelse/kunskap om vad de ska beröra, när de är på besök (Burgard 2020, s. 58-59).

I rapporten Skolbarn relaterar till historiska platser beskriver David Ludvigsson varför svenska grundskollärare väljer att göra en utflykt till lokala kulturarvsmiljöer i ett undervisningssammanhang. Lärarna påpekar också att historieundervisningen kombinerat med visiter bidrar till att historia blir levande och mer tydlig för eleverna. Visiterna medför en enastående möjlighet för att eleverna ska kunna uppnå en god referensram och färdigheter i historieämnet. Lärare är också övertygade om att elevers lärande, med hjälp av flertalet sinnen samt att en fysisk erfarenhet vid besök till en kulturarvsplats, kan öka elevernas insikt i historieämnet. Vissa intervjuade lärare understryker även att när skolelever får utforska diverse historiska platser, kan detta resultera i att elever ökar sina möjligheter att göra egna historiska tolkningar (Ludvigsson 2020, s. 2, 8).

För att undersöka vilka didaktiska skäl som grundskollärare anger för att besöka kulturarvsmiljöer, gjorde Ludvigsson en datainsamling som byggde på intervjuer samt en enkät. När lärarna besvarar frågan av vilka skäl de väljer att resa till kulturarvsmiljöer, visar det sig att dessa visiter många gånger inkorporeras tillsammans med resterande undervisning.

Exempelvis i samband med undervisningen angående istiden sades det att det var ett ypperligt tillfälle att åka till en plats där till exempel ett flyttblock från istiden, kan betraktas av elever som går i årskurserna 1-3. Medan när det kommer till mellanstadiet, årskurserna 4-6, baserar lärare sina besök här istället på ett nationellt berättande perspektiv. Därmed söker sig lärarna till regionala kulturarvsmiljöer, som ska associeras till en berättelse med nationellt perspektiv.

Ett flertal lärare understryker att visiter till särskilda kulturarvsplatser oftast inte sker för alla årskurserna. Detta kan tolkas som att visiter till kulturarvsplatser, i vissa fall baseras på traditioner som är lokala, men det kan också bero på de ekonomiska resurserna som skolorna har och det kan handla om att resan dit ska vara ekonomiskt försvarbart och nåbar/lättillgänglig (Ludvigsson 2020, s. 7-8).

Hos lärare som har blivit intervjuade i Ludvigssons studie, uppenbaras två olika tankesätt angående förbindelsen mellan teoretisk undervisning i historia i en klassrumsmiljö och vistelser till fysiska historiska kulturarvsplatser. Angående visiter till kulturarvsplatser, är det ett essentiellt inslag för främjandet till att frambringa minnen samt praktiska lärdomar i form av

samt minnen, för att därefter knyta an till dessa i relation till teoretiska kunskaper. Med andra ord kan dessa visiter vara bra exempel för att kunna vara en referens och förtydligande av den abstrakta historien. Utifrån det andra tankesättet, hävdar ett visst antal lärare att de tillsammans med sina klasser inte ens behöver befinna sig fysiskt på exempelvis en kulturarvsplats, utan att lärarna talar om dessa platser till eleverna i klassrumsmiljön.

På så sätt kan eleverna enligt detta tankesätt ändå anknyta till dessa historiska platser. De ovan nämnda tankesätten, skildrar två radikala motpoler angående elevers kännedom/kunskaper om diverse lokala kulturarvsplatser. Oberoende av vilket tankesätt de intervjuade lärarna representerar, yttras en längtan att historiska kulturarvsplatserna på något vis ska erbjuda ett

“besöksprogram” som förhåller sig till ett program som bör förhålla sig till historieämnets kursplan (Ludvigsson 2020, 8).

I studien Engage, learn, achieve, The impact of museum visits on the attainment of secondary pupils in the East of England 2006-2007, har Jocelyn Dodd, Sheila Watson och Ceri Jones gjort en forskningsrapport kring museibesök, där de intervjuade både skolanställda och elever om besöken. En kvinnlig rektor från Downham Market High School beskriver i en intervju om orsakerna för dessa besök, samt om hur man ska hantera dem. Hon nämnde om att när det kommer till utförandet av besök i utbildningssyfte, lyfte hon fram om hur sådana tillfällen är bra för elevernas lärande. Hon nämnde även om att det kan inte vara vilket besök som helst utan att det ska vara ett besök där eleverna själva anser är relevant. Det ska även vara en rolig upplevelse för eleverna. Med andra ord handlar det om att när man gör dessa besök måste man kunna balansera mellan det utbildningsmässiga samt den roliga upplevelsen, så att det kan gynna eleverna. Hon nämner också att besöken inte ska vara fritt utformade utan de ska också förhålla sig till kursplanen (Dodd, Watson & Jones 2007, s. 26).

I artikeln Preservice Teachers´ Attitudes Toward the Inclusion of “Heritage Education” in Elementary Social Studies har Keith Barton och Cemil Yeşilbursa bland annat gjort en undersökning om hur mottagliga lärarstudenterna varit inför användandet av kulturarvsresurser. De skriver om att forskare och lärare har varit i en form av diskussion i cirka hundra år och den här diskussionen har handlat om ämnet och vilka metoder som bör användas för historieundervisningen. I deras undersökning har de hittat information som beskriver hur historia kan uppfattas som tråkigt. Anledningen är för att själva undervisningen utifrån elevernas perspektiv bara handlar om döda individer, vilket är irrelevant för dem, för att enligt eleverna ger det ingen mening till nutiden. För att kunna engagera eleverna inom

ämnet skrev de om att ta eleverna till kulturarvsplatser och ha en form av undervisning som relaterar till deras kultur. Genom att man gör detta kan det skapa engagemang genom att undervisningen blir mer verklighetsanknuten. De skriver vidare om att det kan vara berikande för att kunna utveckla områden som historisk empati, relationen mellan orsak och konsekvenser, kontinuitet och förändring, genom användningen av dessa platser i historieundervisningen. Yeşilbursa och Barton beskrev även att föremålen/artefakter som finns i museum eller historiska platser kan vara något bra för lärarna, genom att de kan använda sig av materialet för sin undervisning. Detta kan få eleverna att kunna förstå dåtiden och nutiden samt att det kan också bidra med att eleverna har det lättare att minnas. I Yeşilbursa och Bartons artikel nämnde de även att genom att befinna sig på platsen och vid föremålen kan den fysiska stimulansen, upplevelsen och känslorna bidra till att en individ kan hålla fast vid den kunskapen (Barton & Yeşilbursa 2011, s. 3-5).

6.2 Samband mellan besök på historiska platser,

kulturarvsplatser, museer och utvecklandet av elevers historiska empati

I artikeln Historical Empathy in a museum: uniting contextualisation and emotional engagement har Pieter Bruijn och Geerte Savenije valt att undersöka och diskutera om elever kan utveckla en koppling med dåtida aktörer utifrån en emotionell koppling samt skaffa sig kontext och förståelse ur de dåtida individernas perspektiv. Författarna fokus har varit att utgå från att kontextualisera företeelser knutna till det förflutna. Men även det sociokulturella perspektivet när de gör sin undersökning av elevernas engagemang och hur de förhåller sig till det förflutna, för att se om de förhåller en närhet eller avstånd (temporalitet). Detta görs för att förstå den tiden och de människor som existerade då. I artikeln redovisas också hur olika forskare och teoretiker beskriver historisk empati, exempel på sådana forskare är Keith C.

Barton och Linda S. Levstik med Jason L. Endacott och Sarah Brooks. Tillsammans beskriver de historisk empati som såväl en emotionell och som en kognitiv strävan. Det finns forskning inom psykologi som argumenterar för att de emotionella och kognitiva perspektiven av begreppet empati är beroende av varandra. Man beskriver det som en process för att få en förståelse om känslomässig uppfattning utifrån andra individers tankar och känslor, i det förflutna. Författarna betonar att historisk empati är problematiskt att uppnå och anledningen är för att mottagande av dåtida aktörer och deras känslor är något som är främmande för

eleverna. Orsaken kan vara på grund av avståndet mellan de historiska aktörerna som eleverna möter och eleverna själva, utifrån olika aspekter såsom erfarenhet, tid och rum. (Savenije &

Bruijn 2017, 833, 835)

De som deltog i Savenije och Bruijns undersökning var 22 stycken gymnasieelever (åldrarna 15-19) och en museipedagog. Eleverna hade olika social, kulturell och religiös bakgrund och var av olika kön. Exempelvis var 40% pojkar/män och 60% var flickor/kvinnor samt 80% av eleverna var födda och uppvuxna i Nederländerna. Deras forskning utgår ifrån museet

“Museon”, som är placerat i Haag, Nederländerna. Analysen utgick från ett besök till en av museets utställningar. Utställningen som de fokuserade på var den som heter “War children”, temat berör en viss sorts perspektiv under andra världskriget. I utställningen fanns det 34 berättelser från människor som upplevde kriget som barn och om hur det var att leva under sådana omständigheter. För att kunna göra berättelserna mer levande, hade museet även föremål, dokument, bilder och filmklipp i utställningen. I sin studie har Savenije och Bruijn samlat ihop information genom intervjuer, elevenkät och observationer. När det kom till elevenkäten och intervjuerna, valde de att göra dem både innan och efter besöket till museet.

Anledningen till varför de gjorde detta var för att se vad för sorts kunskap som eleverna hade om ämnet. Av de 22 eleverna intervjuades 12 stycken av dem. All denna information samlade de ihop för att kunna analysera hur stor grad av intresse utifrån det emotionella engagemang som eleverna hade och för att se hur eleverna identifierade sig med de historiska aktörerna från berättelserna. Vilket Savenije och Bruijn gjorde genom att de analyserade elevernas kroppsspråkliga beteende, såsom deras ansiktsuttryck och fysiska rörelser under museibesöket (Savenije & Bruijn 2017, 835-837).

Efter besöket visade det sig i Savenije och Bruijn undersökning att museibesöket lyckades engagera några av eleverna på olika sätt. Exempel på detta var de personliga berättelser som fanns på museet och föremål som relaterade till berättelserna. Allt detta tillsammans var en bidragande faktor för eleverna skulle kunna utveckla historisk empati, utifrån två dimensioner den kognitiva och den emotionella dimensionen. Anledningen till varför några av eleverna kunde identifiera sig med personerna från berättelserna var på grund av deras gemensamma kulturella bakgrund. Detta kunde bidra till att eleverna fick möjligheten att utveckla en utvidgad förståelse för andra världskriget. Medan de övriga eleverna i studien hade svårare att identifiera sig med personerna för att de hade en annan bild av andra världskriget. Detta gjorde att de inte kunde kontextualisera och integrera berättelserna med andra synpunkter om andra världskriget.

Savenije och Bruijn påpekade att en orsak för detta kan ha varit på grund av att de inte lyckades sporra eleverna att analysera den information och föremål som fanns på plats som objektiv information. De beskrev även att det också kan ha varit på grund av att museets utställning och det som man valde att diskutera om, som handlade om moraliskt budskap om hur krig påverkar barn, gjorde att man fokuserade allt för mycket på ett perspektiv (Savenije & Bruijn 2017, 842).

I David Ludvigssons rapport Skolbarn relaterar till historiska platser framgår det enligt intervjuade lärare att elevernas lärandeprocess eventuellt i symbios med de mänskliga fem sinnena kan bidra till elevernas utveckling i ämnet, med utgångspunkt i haptik. I studien lades ett fokus på fysiska samt kroppsliga erfarenheter, samt framfördes spörsmålet huruvida haptik, resulterar i att skolelevers lärande sker vid visiter till historiska platser. Vidare i studien har haptik noga undersökts utifrån tre olika synvinklar, utifrån förhållandet till elevers lärandeprocess i historieämnet. Den första synvinkeln är på vilket sätt fysiskt vidrörande influerar elevers lärandeprocess. Den andra synvinkeln är på vilket sätt diverse kroppsliga upplevelser influerar elevers lärandeprocess. Slutligen, är den tredje synvinkeln som fokuserade på vilket sätt hörseln samt synen har för påverkan på elevers lärandeprocess, i kombination med de andra tre sinnena (Ludvigsson 2020, s. 8 & 11).

I studien utgår Ludvigsson från tre olika skolklasser, i årskurserna två, tre samt fem, som besökte tre olika exkursionsmål. Under besöken analyserade han skolelevers fysiska samt kroppsliga upplevelser i samband med tre visiter till kulturarvsplatser och en av dessa platser var i Bjäsäter i en kvarn och i ett torp. Skoleleverna som besökte Bjäsäter, kunde bevittna på vilket sätt förädlingsprocessen av brödbakning kunde gå till med hjälp av en bakugn. Men även hur malningen av mjöl, med hjälp av en vattenkvarn kunde se ut. I studien anträffas inte enbart vidrörelse som en kroppslig upplevelse, utan även ljud i form av buller i samband med vistelsen i Bjäsäter inuti kvarnen som malde mjöl. De fick även erfara exempelvis trångboddhet eller hetta när bakning ägde rum med hjälp av en gammaldags ugn. Det resulterade i funderingar över hur det var att vara en individ på den här platsen och om hur hen levde under tiden (Ludvigsson 2020, s. 8-9). Samma fenomen skildras också i Innes och Sharps artikel. Enligt artikeln Historical Empathy and Museum Culture skriver Melanie Innes och Heather Sharp också om att besök till museer är något som kan bidra till utveckling inom historieämnet. De beskrev att museer eller historiska platser, är platser som kan bidra till historisk empati.

Anledningen till detta är på grund av att dessa platser antingen är eller har förstahandskällor,

kommer i kontakt med platsen och källan, utifrån ett emotionellt perspektiv, kan det bidra till utvecklingen av historisk empati. En situation var när Innes och Sharp studerade en grupp elever när de besökte en plats där västfronten befann sig under första världskriget. Med den kunskapen som eleverna hade om kriget, kunde de kontextualisera platsen till västfronten under första världskriget. En sådan kontextualisering skedde när en av eleverna påpekade om att hennes intryck av platsen och väderförhållandena såsom kylan kombinerad med kunskapen som klassen hade fått under det tidigare museibesöket, gjorde att hon fick förståelsen om hur det var att vara en soldat på västfronten. En sådan förmåga till kontextualisering är en förutsättning för att kunna utveckla historisk empati genom att skaffa sig kunskapen och förståelsen om de dåtida aktörerna under perioden (Innes & Sharp 2020, s. 310, 312-313 &

316).

Under ett besök som eleverna från Downham Market High school var på i Dodd, Watson och Jones studie Engage, learn, achieve, The impact of museum visits on the attainment of secondary pupils in the East of England 2006-2007, var en plats som kallas för Gressenhall Farm, där de hade anställda som skådespelare och vilka agerade som 1800-tals människor.

Några av eleverna från den skolan nämnde om deras upplevelse och dess bidragande påverkan till deras inlärning. En av eleverna berättade om att det var en annan känsla/upplevelse jämfört med skolböckerna. Där kunde man enligt eleverna se de historiska aktörerna och deras agerande. En annan sak som eleven också nämnde är att där kan man också ha en form av diskussion med de historiska aktörerna jämfört med vad man kan ha med en bok, i och med att eleverna kan prata med skådespelarna (som skådespelar en historisk aktör). En annan elev nämnde också att detta moment var något som hjälpte hen att förstå mer om den tiden och dess aktörer, genom att man kunde fysiskt “delta med ämnet”. Lärarna nämnde också att de hoppas att besöket till Gressenhall Farm, kan ha varit bidragande för utvecklandet av empati. Genom att eleverna sätter sig in i en annan individs perspektiv/situation (Dodd, Watson & Jones 2007, s. 41-42).

Ett sådant liknande fenomen tog också Jeremy Stoddard, Alan Marcus, Kurt Squire och John Martin upp i artikeln Learning Local Immigration History In and Out of the Museum. Där de har undersökt om museers olika typer av praktikmodeller och hur de skulle kunna brukas i samband med historisk utbildningspedagogik, samt att på vilket sätt man kan frambringa museiutställningar som bidrar till engagemang hos elever. Museer har en tendens att frigöra elever från ett mer konstant lärande som är baserat främst på verbala undervisningstillfällen

samt historieläroböcker. Besök vid museer ger elever möjligheter att inhämta kunskaper i historieämnet på sådant vis som hade varit svårare att uppnå i andra lärandesammanhang.

Författarna menar även att museibesök vidgar elevers perspektiv och bidrar till en mer historiskt fördjupad insikt. Författarna beskriver att museer är en bra plats för lärare, för att det är en plats där historiepedagogik kan äga rum. Det främsta syftet för denna pedagogik är att utveckla olika egenskaper hos elever, såsom att expandera deras historiska empati. Det innebär i synnerhet att eleverna lär sig att leva sig in i dåtida människors synvinklar. När det kommer till olika föremål på museer, i detta fall på förintelsemuseet “Mémorial de la Shoah” beläget i Paris visades starkt emotionella föremål samt fotografier från Förintelsen. Enligt Stoddard, Marcus, Squire och Martin har sådana museiobjekt potentialen att utveckla elevers historiska empati angående detta omfattande folkmord under andra världskriget (Stoddard, Marcus, Squire & Martin 2015, s.124). Sådan uppfattning om objekt och teater/rollspel tas även upp i artikeln “We’ll Be Back by Christmas” – Developing Historical Empathy During a Museum Activity av Helene Uppin och Inge Timoštšuk som har gjort en undersökning i en fallstudie om gymnasieelever som deltar vid en museiaktivitet. Samt hur realiseringen av estländska flyktingars upplevelser i form av ett slags rollspel under andra världskriget, kunde utveckla elevernas historiska empati för dessa dåtida människor. Undersökningen utgick från ett besök till ett museum i Estland och på plats genomfördes en aktivitet i samband med en visit till en sjöflygplanshamn. När besöket var avklarat fick lärarna förslag om hur man skulle kunna precisera aktiviteten i klassrumsmiljö och dessa förslag var antingen att analysera en dikt eller skriva en uppgift om den historiska händelsen, som var kopplad till museiaktiviteten.

Museipedagogerna rekonstruerade tillsammans med eleverna en händelse kopplad till den flyktingvåg av estländska flyktingar som flydde från ett krigsdrabbat Estland (som på den tiden tillhörde Sovjetunionen), till ett neutralt Sverige under andra världskriget. Skoleleverna fick ta emot dåtida liknande flyktingpass av en museipedagog där de även fick anteckna ner deras efterfrågade individuella uppgifter för autenticitetens skull. Eleverna packade även fiktiva nödvändigheter i form av bilder på exempelvis smycken, sprit och fotoalbum som en dåtida flykting generellt hade med sig i sin packning. Museipedagogen ställde en fråga till eleverna under själva aktiviteten om vilken typ av flyktingbåt de vill korsa i för att kunna komma till Sverige och varför. Genom att de återskapade känslan av flyktinglivet till havs, exempelvis när eleverna blev ombedda att täcka sig med en filt för att gömma sig från fiktiva tyska soldater.

En annan situation var när eleverna “kom i land” fick de antingen en röd eller grön stämpel i passen. De elever som fick grönt fick stanna kvar i Sverige, medan de som fick rött blev

tillbakaskickade till Estland och därefter vidareskickade till Sibirien (Uppin & Timoštšuk 2019, s. 310, 313).

Uppin och Timoštšuk beskrev i sin studie att ett visst antal elever upplevde besöket och museiaktiviteten som gynnsam, genom att det lättare bidrog till deras förståelse om de estländska flyktingarnas orsaker för flykten och om själva flykten i sig. Enligt dessa elever var denna visualisering inget som hade kunnat ske i samband med traditionell historieundervisning i klassrumsmiljö. Enligt en intervjuad lärare som ansåg att interagerande tillvägagångssätt för att främja lärande (såsom ovan nämnda museieaktivitet), var betydelsefullt. En lärare nämnde också att hon föredrar rollspel som en metod för undervisningen, då det kan hjälpa eleverna att få förståelse för de dåtida aktörerna. För att historisk empati ska kunna uppnås hos elever är det oerhört essentiellt att man är medveten om att detta fenomen kräver att mottagaren lägger ner både mycket koncentration och tid. En kortvarig vistelse ger inte mottagaren något fruktbart utfall. Forskningen bekräftar nämligen för att utvecklandet av givande emotionella synvinklar, perspektivtagande samt historisk kontext ska kunna ske, är det en nödvändighet att i förväg sker någon form av aktivitet. Men även efter själva museieaktiviteten, för att skapandet av historisk empati ska kunna ske hos mottagaren (Uppin & Timoštšuk 2019, s. 315 & 322).

I artikeln “The educational value of field trips: Taking students to an art museum improves critical thinking skills, and more” som är publicerad i Education Next 14/1 har Jay Greene, Brian Kisida och Daniel Bowen undersökt om vad eleverna lär sig när de besöker ett konstmuseum. I artikeln beskriver de om anledningen för varför man tar elever till sådana museibesök, är för att det kan vara en bidragande orsak för att de ska kunna utveckla en förståelse för människor under en period i historien. Med andra ord att utveckla en historisk empati. Anledningen för att eleverna ska utveckla detta, är då enligt dessa undersökningar att historisk empati är en essentiell del av historieundervisningen. Ett av de material som Greene, Kisida och Bowen använder i sin undersökning är en enkät. I deras resultat så visade det sig att 6% av elever från städer/urbana områden utifrån standardavvikelsen lyckades öka sin historiska empati, medan elever som kommer från byar på landsbygden/rurala områden hade en högre ökning jämfört med eleverna från städer/urbana områden, som då var 15% (Greene, Kisida &

Bowen 2014, s. 80, 83).

7.0 Slutsatser och diskussion

I denna uppsats har vi gjort en kunskapsöversikt för att kartlägga kunskapsläget för hur besök till historiska platser och museer används inom och motiveras i historieundervisning. I uppsatsen har vi utgått från frågeställningarna:

● Vilka didaktiska motiv anger lärare till att besöka historiska platser, kulturarvsplatser och museer kopplat till historieundervisning?

● På vilka vis beskriver forskning eventuella samband mellan besök på historiska platser, kulturarvsplatser och museer och utvecklandet av elevers historiska empati?

I uppsatsen har vi kommit fram till att vistelser på museer, historiska platser och kulturarvsplatser kan utveckla förmågan historisk empati hos eleverna. Detta är något som kan vara en bidragande faktor i undervisningen och hjälpa eleverna till att inte finna ämnet

“tråkigt”. Det som gör att eleverna finner ämnet “tråkigt”, är när det kommer till läsandet om döda personer i och med att eleverna anser att det är irrelevant för deras nutid. Men genom att göra en aktivitet som att besöka dessa platser kan det väcka engagemang hos eleverna och att historien blir betydligt mer levande för dem. Forskningsöversikten visar att lärares didaktiska motiv för att besöka museer och historiska platser/kulturarvsplatser är av olika karaktär. En sådan karaktär visar att anledningar för varför lärarna tar sina elever oberoende av ålder till olika platser, såsom till historiska platser/kulturarvsplatser/miljöer eller museer, är för att det är nyttigt för eleverna angående deras undervisning inom historieämnet. I studierna är lärarna övertygade om att besök till diverse kulturarvsplatser är ett nödvändigt inslag för att eleverna ska förstå det förflutna ur ett bredare perspektiv. Enligt Ludvigsson visar hans forskning att en anledning kan vara ekonomisk orsak, då alla skolor inte har pengar för att kunna ta sina elever till specifika platser eller museer. Istället blir det att man tar det som är närmast och har en hög relevans till undervisningen. Ett exempel som är hämtat från Dodd, Watson och Jones är en engelsk rektor som nämnde att man gör sådana resor för att de ska kunna skapa ett intresse och engagemang hos eleverna då det är något “skoj” för dem. Men också att det måste också vara relevant för undervisningen och förhålla sig till läroplanen. I Marcus, Levine och Greniers forskning intervjuades ett visst antal lärare som motiverade att anledningen för varför de tog sina elever till museum var för att ett museum är en plats där dåtiden kommer till liv. Medan i

Burgards forskning beskrev hon om att många lärare anser att besök till museer är bra, i och med att det har ett stort värde för elevers lärande om historia.

Forskningsöversikten visar även på de möjliga sambanden mellan besök på dessa platser och utvecklandet av elevers historiska empati. För att lärarna ska kunna utveckla historisk empati hos eleverna i sin undervisning, krävs det mer än att enbart vara i ett klassrum. Då rektorn från Market High School påpekar att en aktivitet som studiebesök, är en rolig aktivitet för eleverna och lärorik för dem. Inhämtandet av kunskaper kan ske på grund av olika orsaker och en av dessa orsaker, enligt forskningen, är det som kallas för haptik som betyder att man tar till sig information via sina sinnen. Detta kan ske när elever är på plats och tar in/berör platsen via sina sinnen såsom lukt och känsel, samt via materiella ting. Ludvigsson menar att detta kan vara något som bidrar till utvecklingen av historisk empati hos eleverna, det vill säga att detta kan främja deras uppfattning och förståelse om hur det kan ha varit att vara en individ under en viss tidsperiod. I Uppin och Timoštšuks artikel, får eleverna genom en rollspelsaktivitet, uppleva mer konkret hur det var att fly som flykting på allvar, till exempel hur det var att skyla sig med hjälp av en pläd för att inte bli påkomna av soldater under den ovan nämnda museiaktiviteten.

Detta bidrog till att eleverna fick en mer grundlig förståelse för dessa flyktingars upplevelser och känslor, för att de själva fick uppleva hur det var och det bidrog därmed till utvecklandet av historisk empati, genom att eleverna fick bättre förståelse om händelsen och aktörernas handlingar. Man kan även se i Innes och Sharps text, där en elev fick bättre förståelse om att vara en soldat på västfronten under första världskriget. Detta fick hon via ett av hennes sinnen, som var känseln av kyla i kombination med informationen från museibesöket. I Ludvigssons vetenskapliga rapport skedde något liknande, när eleverna besökte kvarnen i Bjäsäter. Där fick eleverna en uppfattning om hur det kunde ha varit att vara en individ förr i tiden och få känna på deras levnadsvillkor, såsom trångboddhet och när de upplevde en mer intensiv hetta vid ett bakningstillfälle. Men det är inte bara haptik som kan bidra till utvecklandet av elevers historiska empati. Enligt Burgard måste lärarna, innan de tar sina elever på besök, förbereda sina elever för att de ska kunna få en mer grundläggande förståelse om ämnet innan besöket.

Sammanfattningsvis visar kunskapsöversikten att den kunskap som eleverna får av sina lärare i klassrummen, kombinerad med besök till dessa platser och involverande av de som arbetar på platserna, som till exempel museipedagoger, kan vara en bidragande orsak till elevernas utvecklande av historisk empati. Som framtida lärare, kan den här informationen ge oss men även andra lärare kunskapen att besök till dessa platser har en stor betydelse för elevernas utveckling inom historieämnet. En sådan aktivitet kan väcka engagemang hos eleverna och

intresse, vilket kan underlätta undervisningssammanhanget för oss lärare, i och med att vi har ont om tid, när det kommer till undervisning inom ett ämne.

När vi har undersökt texterna har det i många av dem givits känslan att historisk empati enbart är ett fenomen som elever generellt sätt utvecklar vid ett och samma tillfälle. I själva verket kan det faktiskt vara så att elever redan vid tidigare tillfällen har arbetat med förmågan.

Exempelvis på detta är studien skriven av Bruijn och Savenije som diskuterar hur besök på museum, har resultat som är givande för utvecklingen av historisk empati. Men nämner inget om elevernas tidigare erfarenhet med historisk empati. Vi har även märkt att många av texterna inte heller nämner ifall elevers kulturella bakgrund hade någon påverkan på utfallet för elevers utvecklande av historisk empati, till exempel i en positiv eller negativ bemärkelse. När det kommer till den kulturella aspekten och historisk empati, kan man se att Brujin och Savenije berör detta till en viss del men inte mycket. I de olika källorna tar man inte heller upp om huruvida elever med föräldrar som har en akademisk bakgrund har lättare att utveckla denna förmåga jämfört med en elev, vars föräldrar har en arbetarbakgrund eller tvärtom. I Greene, Kisida och Bowens text berörs det i en oerhört liten omfattning att det finns en skillnad mellan de elever som bor i rurala och urbana områden, men de förklarar inte orsaken för varför det finns skillnader. En annan aspekt som inte tas upp i texterna är ifall det existerar skillnader mellan hur pojkar eller flickor utvecklar historisk empati, eller om ett av könen har lättare att kunna utveckla det, jämfört med det andra.

De brister som främst framgår i vår undersökning är att vi har ett större fokus på fördelarna när det kommer till motiveringar till att besöka historiska platser eller museer. För att vår undersökning ska bli lite mer nyanserad, hade det varit viktigt att även belysa ett antal nackdelar som kan uppstå i samband med till exempel ett museibesök. En annan brist med vår kunskapsöversikt, är att vi fokuserar på hur elever kan utveckla historisk empati och detta är inte den enda förmågan man kan utveckla i samband med ett besök. Vi skulle även kunnat ha undersökt andra förmågor såsom exempelvis historiemedvetande. En ytterligare brist är att vi använder oss av allt för många internationella vetenskapliga texter. En fördel hade eventuellt kunnat vara om vi själva hade kunnat arbeta med empiriska materialinsamling. Den empiriska materialinsamlingen kan ske via enkäter eller lärarintervjuer, för att kunna främja framtida analyser och styrka resonemanget om samband mellan besök på historiska platser, kulturarvsplatser och museer och utvecklandet av elevers historiska empati. Där vi skulle kunna

Detta är något som man skulle kunna göra i framtida projekt för att skapa en mer nyanserad förståelse för dessa platsers betydelse i undervisningssammanhang.

Referenser

Barton, Keith och Yeşilbursa, Cemil. 2011. Preservice Teachers´ Attitudes Toward the Inclusion of “Heritage Education” in Elementary Social Studies. Journal of Social Studies Education Research 2(2): 3-5.

https://dergipark.org.tr/en/download/article-file/179025 (Hämtad 2021-12-11).

Braunerhielm, Lotta. 2006. Plats för kulturarv och turism Grythyttan - En fallstudie av upplevelser, värderingar och intressen. Doktorsavhandling., Karlstads universitet.

http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:5642/FULLTEXT01.pdf (Hämtad 2022-01-12).

Bruijn, Pieter och Savenije, Geerte. 2017. Historical Empathy in a museum: uniting contextualisation and emotional engagement. International Journal of Heritage Studies 23(9):833, 835-837 & 842.

https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/13527258.2017.1339108?needAccess=true (Hämtad 2021-11-12).

Burgard, L.B., Karen. 2020. Constructing Deeper Meaning: A Museum Curriculum Evaluation Framework for Students. Kappa Delta Pi Record 56(2):2-3. https://www-

tandfonline-com.proxy.mau.se/doi/full/10.1080/00228958.2020.1729635 (Hämtad 2021-12- 09).

Dodd, Jocelyn, Watson, Sheila och Jones, Ceri. 2007. Engage, learn, achieve, The impact of museum visits on the attainment of secondary pupils in the East of England 2006-2007.

Leicester: Research Centre for Museums and Galleries, University of Leicester.

https://leicester.figshare.com/articles/report/Engage_learn_achieve_the_impact_of_museum_

visits_on_the_attainment_of_secondary_pupils_in_the_East_of_England_2006- 2007/10079411 (Hämtad 2021-12-12).

Greene, Jay, Kisida, Brian och Bowen, Daniel. 2014. The educational value of field trips:

taking students to an art museum improves critical thinking skills, and more. Education Next 14(1): 83. https://eds.p.ebscohost.com/eds/pdfviewer/pdfviewer?vid=7&sid=eeb9a125-1766- 486b-a166-37c6b7fea2df%40redis (Hämtad 2021-12-11).

Innes, Melanie och Sharp, Heather. 2021. Historical Empathy and Museum Culture. Journal of Museum Education 46(3). 310, 312-313 & 316.

https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/10598650.2021.1954771?needAccess=true (Hämtad 2021-12-09).

Lee, Peter och Shemilt, Denis. 2011. The concept that dares not speak its name: Should empathy come out of the closet?. Teaching History 143(39). 40.

https://www.proquest.com/docview/884430934/fulltextPDF/24B9CBB4A3A4444APQ/1?acc ountid=12249 (Hämtad 2021-12-12).

Ludvigsson, David, Johansson, Harrie, Anna, Soltare, Martin och Trenter, Cecilia. 2020.

Skolbarn relaterar till historiska platser. Linköping: Institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet. http://mau.diva-

portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1545059&dswid=5331 (Hämtad 2021-11-11).

Marcus, Alan. Levine, Thomas och Genier Robin. 2012. How Secondary History Teachers Use and Think about Museums: Current Practices and Untapped Promise for Promoting Historical Understanding. Theory & Research in Social Education 40(1): 75, 77-78 & 85.

https://www-tandfonline-com.proxy.mau.se/doi/full/10.1080/00933104.2012.649466 (Hämtad 2021-12-10).

Paterson, Mark. 2009. Haptic geographies: ethnography, haptic knowledges and sensuous dispositions. Progress in Human Geography 33(6): 767-768.

https://journals-sagepub-com.proxy.mau.se/doi/pdf/10.1177/0309132509103155 (Hämtad 2021-12-10).

Riksantikvarieämbetet. 2016. Vad betyder historiska platser för dig? En

medborgarundersökning om människor och kulturarv. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/10425/Rapp2016_31.pdf?sequence=1&isAllo wed=y (Hämtad 2022-01-12).

Seixas, Peter. 2015. A Model of Historical Thinking. Educational Philosophy and Theory 49(6): 597-603.

https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/00131857.2015.1101363?needAccess=true (Hämtad 2021-12-12).

Skolverket. 2019. Kursplan - Historia. Stockholm: Skolverket.

https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for- grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-

fritidshemmet?url=1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode

%3DGRGRHIS01%26tos%3Dgr&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa219f (Hämtad 2021-12- 09).

Stoddard, Jeremy, Marcus, Alan, Squire, Kurt och Martin, John. 2015. Learning Local Immigration History In and Out of the Museum. William & Mary 13(12): 124.

https://scholarworks.wm.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1007&context=articles (Hämtad 2021-12-10).

Uppin, Helene och Timoštšuk, Inge. 2019. “We’ll Be Back by Christmas” – Developing Historical Empathy During a Museum Activity. Journal of Museum Education 44(3): 313, 315 & 322. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/10598650.2019.1612660 (Hämtad 2021-12-08).