1.1 Problemformulering
Skogsbränder, värmeböljor, översvämningar och orkaner är alla naturkatastrofer, som på grund av klimatförändringarna vi ser idag, blivit allt vanligare de senaste årtiondena. Antalet naturkatastrofer som inträffat i världen har mellan 1970 och 2019 ökat från 81 till 390 stycken årligen (Emdat 2020). Enligt Röda korset (2019), kommer 200 miljoner människor behöva humanitärt stöd år 2050 på grund av ökningen av antalet naturkatastrofer. Idag är 108 miljoner i behov av humanitärt stöd, vilket beräknas bli dubbelt så många om 30 år. Den ökande trenden av naturkatastrofer kan dessvärre fortsätta i framtiden om inget drastiskt sker för att minska klimatförändringarna. Naturkatastrofer som tsunamin i Indonesien 2004 och jordbävningen i Japan 2011, har fått stor uppmärksamhet i media på grund av dess stora humanitära och ekonomiska omfattning. Forskare undersöker i dagsläget olika sätt för att kunna förutspå naturkatastrofer och på så sätt minska skadan. Forskningen kring hur en naturkatastrof påverkar ett lands ekonomi och tillväxt är begränsad och det är svårt att studera vilka faktiska konsekvenser en naturkatastrof innebär för ett land.
Enligt tidigare forskning om ekonomisk tillväxt har forskare ännu inte hittat tydliga resultat på om naturkatastrofer påverkar ett lands ekonomiska tillväxt eller inte. Inom loppet av ett år efter en naturkatastrof sker enligt Rasmussen (2004) en direkt minskning av ett lands
ekonomiska produktion. Detta påverkar i sin tur BNP-tillväxten som under samma år riskerar att minska med allt från en till 20 procent. En naturkatastrof kan även påverka ett lands bytesbalans på kort sikt, där Rasmussen menar att tidigare forskning visat att importen vanligtvis ökar och exporten minskar. Detta eftersom det drabbade landet ofta måste
importera material vid återuppbyggnaden där även exporten kan minska på grund av förstört jordbruk etc. Ökade offentliga utgifter är också en bidragande faktor som kan minska den ekonomiska tillväxten på kort sikt. Det kan krävas högre utgifter från staten vid
återuppbyggnaden av landet, nödhjälp samt en eventuell minskad konsumtion i samhället som leder till ett skatteunderskott. Ökad fattigdom är även det en bidragande faktor på kort sikt som påverkar den ekonomiska tillväxten efter en naturkatastrof. Det är oftast de fattiga i samhället som drabbas värst av en naturkatastrof eftersom de bor i sämre konstruerade bostäder i utsatta områden.
Enligt den neoklassiska tillväxtteorin påverkar en naturkatastrof direkt fysiskt kapital och humankapital som förstörs. (Cavallo et al. 2010)(antar att källan kan sättas här?). Detta påverkar i sin tur inte den teknologiska utvecklingen i landet vilket betyder att en
naturkatastrof kan medföra konsekvenser för den ekonomiska tillväxten på kort sikt. Det kommer sedan att driva landet från dess steady state, vilket är när BNP är i jämviktsläge på lång sikt. Den endogena teorin tar hänsyn till det långsiktiga perspektivet, samt hur teknikens framsteg påverkar tillväxten och menar istället att en naturkatastrof uppmuntrar till
teknologisk utveckling eftersom nya investeringar i kapitalvaror är nödvändiga. Detta bidrar till fler jobb, ökad produktion och effektivisering, vilket främjar den ekonomiska tillväxten.
Det råder därför ovisshet kring frågan om hur naturkatastrofer faktiskt påverkar ett lands ekonomiska tillväxt och vilka konsekvenser den medför på både kort och lång sikt. De konstaterar dock att katastrofer generellt sett inte tycks ha någon väsentlig effekt på den ekonomiska tillväxten förutsatt att ingen radikal politisk revolution efterföljer incidenten. De utesluter dock inte att direkta kostnader såsom förlusten av liv samt rekonstruktionskostnader kan få en viss påverkan.
Asien och stillahavsområdet är den regionen som enligt statistik drabbas värst av
naturkatastrofer, där jordbävningen och den efterföljande tsunamin i Indiska Oceanen 2004 samt jordbävningen i Japan 2011 är två exempel på storskaliga katastrofer (Khalid et al.
2019). Åren 2014 till 2017 drabbades Asien av 217 stormar, 236 översvämningar och 55 jordbävningar enligt Wood (2018). Dessa naturkatastrofer påverkade 650 miljoner människor och kostade 33,000 människoliv. Det som många länder i Asien och stillahavsområdet har gemensamt är växande befolkning där en hög andel lever i fattigdom. Fattigdomsgraden i Indonesien 2019 uppskattades till 9,4% enligt The World Bank (2020). Detta gör det svårt för fattiga byar att skydda sig från framtida katastrofer eftersom de saknar resurser. Urbanisering är också en bidragande faktor till sämre skydd i dessa länder eftersom befolkningen tvingas bo trångt i sämre konstruerade boenden. Eftersom Indonesien och Japan är två länder med olika ekonomiska förutsättningar är det intressant att se hur länderna skiljer sig i
återhämtningen av naturkatastroferna 2004 och 2011.
I december 2004 utlöstes en jordbävning följat av en tsunami i Sumatra, Indonesien, med magnituden 9,1 på richterskalan vilket är en av historiens kraftigaste uppmätta jordbävning och orsakar stora skador över flera mils. Tsunamivågen beräknas haft en längd på 1200 km och en höjd på upp mot 30 m. Det är en av nutidens värsta tsunamis som inträffat och
orsakade dödsfall upp mot 230,000 personer i 14 länder. Utan någon som helst förvarning förstördes hela kommuner av tsunamin, människor förlorade sina hem och familjer som försörjde sig på fiske förlorade allt. De länder som drabbades värst av tsunamivågen var Indonesien, Indien, Thailand och Sri Lanka.
Den 11 mars 2011 skakades Japan utav en av de värsta jordbävningarna, med magnituden 9.1 (USGS 2011), som någonsin inträffat i landet och följdes av en ödeläggande tsunami som spolade bort över 500 kvadratkilometer land. Närmare 20,000 människor omkom eller försvann i samband med katastrofen och hundratusentals tvingades lämna sina hem. Den ekonomiska skadan beräknas vara upp mot 210 miljarder dollar och beräknas vara den mest kostsamma jordbävningen någonsin (Ranghieri & Ishiwatari 2014). Detta kan sättas i perspektiv mot den ekonomiska skadan i Indonesien vilket enligt The World Bank (2020) upskattades till 4,45 miljarder dollar. Katastrofen innebar inte endast en förlust på liv, det var även den första katastrofen som inkluderade en jordbävning, tsunami, kärnkraftverksolycka och enorma strömavbrott, allt under ett och samma förlopp.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med studien är att jämföra de ekonomiska effekterna av jordbävningen i Japan 2011 med tsunamikatastrofen i Indonesien 2004, samt att identifiera eventuella skillnader mellan hur ett rikt och ett fattigt land påverkas. Hur påverkade katastrofen den ekonomiska tillväxten samt landets finans- och real marknader. Slutligen är syftet att studera hur Japans ekonomi drabbades efter katastrofen 2011 vilket görs med hjälp av en syntetisk kontrollgrupp.
Följande forskningsfrågor formuleras:
● Skillnader mellan ett rikt och fattigt land, vilka konsekvenser fick naturkatastroferna i Japan och Indonesien, hur påverkas länders ekonomiska tillväxt på kort- och lång sikt?
● Vilken inverkan har naturkatastroferna i Indonesien och Japan haft på landets finans- och realmarknader?
● Hur hade Japans BNP per capita-tillväxt sett ut om naturkatastrofen 2011 inte inträffat?
1.3 Metod och Avgränsning
Uppsatsen bygger på en kvantitativ studie, uppdelad i två analyser vilket dels studerar skillnader i ekonomisk tillväxt samt krishantering i ett rikt och fattigt land orsakade av naturkatastrofer. Vidare, med hänsyn till den storskaliga ekonomiska skadan i Japan 2011 orsakad av tsunamikatastrofen används paneldata för att jämföra de ekonomiska effekterna i Japan med syntetiska kontrollgrupper.
Analysen utgår från sekundärdata i reala termer hämtad från OECD, Our World in Data och The World Bank. För att mäta den ekonomiska tillväxten i landet på lång- samt kort sikt kommer analysen bygga på endogen och exogen tillväxtteori. För att studera eventuella skillnader i återhämtningen efter en naturkatastrof är studien avgränsad till katastrofen i Japan respektive Indonesien. Detta för att jämföra skillnaden mellan två helt olika ekonomier i återhämtningen och hur hårt det drabbade respektive land på lång sikt. För att kunna studera hur ländernas ekonomiska tillväxt förändras över tid kommer studien vara avgränsad under två bestämda tidsperioder. All data som samlats in för att analysera jordbävningen i Japan 2011 kommer utgå från åren 2001–2018. För att analysera Jordbävningen och efterföljande tsunami i Indonesien kommer data samlas in från åren 1994–2018. Detta är för att kunna studera olika variabler innan, under och efter det att katastroferna inträffat. För att mäta katastrofernas effekter i respektive land, både innan och efter händelserna, kommer studien utgå från en longitudinell design och vi kommer i den andra delen konstruera syntetiska kontrollgrupper för att endast fokusera på Japan och studera effekterna av naturkatastrofen.
Med hjälp av dessa metoder kan man studera lokala makroekonomiska effekter, före och efter katastroferna, för att sedan studera både direkta och indirekta effekter. Dessa metoder kan även användas för att analysera återhämtningen i ett land och hur lång tid återuppbyggnaden tagit.
1.4 Disposition
Nästa kapitel i studien innehåller beskrivningar om den teori som står till grunden för analysen. I kapitel tre redogörs för tidigare forskning om naturkatastrofer samt en
presentation av tidigare forskning kring direkta och indirekta effekter av en naturkatastrof. I uppsatsens fjärde kapitel redogörs för hur datainsamlingen samt hur studien utmynnar sig i en longitudinell design med paneldata. Vidare förklaras den statistiska metoden syntetisk
kontrollgrupp där urval och bortfall presenteras. Avslutningsvis redogörs för studiens metod-
och källkritik. Det femte kapitlet i studien är uppdelat i två delar. Första delen inleds med en komparativ jämförelse mellan naturkatastroferna i Japan och Indonesien. Avslutningsvis jämförs båda länderna och hur återuppbyggnaden av länderna sett ut. I den andra delen redovisas det statistiska resultatet från jämförelsen mellan Japan och den syntetiska
kontrollgruppen. Avslutningsvis redovisas studiens slutsats och huruvida frågeställningarna kring hur naturkatastrofer påverkar ett lands ekonomiska tillväxt besvaras.