Att vara inne för att få respektabilitet och statusupphöjande

Utifrån våra informanters olika social position, alltså om de är studenter eller arbetande påvisar ingen större skillnad i deras konsumtionsvanor. Många menar att det kostar att vara modemedveten och inne, flera av dem känner sig mer modemedveten idag för att de har råd att vara det. Eftersom bara en del människor har möjlighet eller lyckats uppnå den ideala konsumenten, undrar vi om det leder till skapelse av ett ”vi” och ”de” känsla även i denna typ av samhälle?

Respektabilitet uppnås genom att inneha det som är legitimerad av hög värde. Media har en stor roll som redan konstaterats, och den särskiljer de olika livsstilar och de varorna av värde eller betydelse för individens status. Emelie menar att mode och trend inte är viktigt för henne, men när det väl spelar roll handlar det om grupptryck. Hon betonar detta, eftersom hon verkar mindre intresserad av mode och trend men i annat fall kan vi återigen påpeka att alla våra informanter på ett eller annat sätt klär sig efter omgivningens förväntningar. De vill med andra ord inte anses som avvikande, men frågan här är var gränsen går för grupptryck och att känna att man måste passa in med mängden?

Bourdieu menar att individens val är beroende av hennes sociala position och inte av en slump, den habitus som hon ingår i reglerar hennes tillträde till och inplacering i den sociala världen. Dessutom har ens kulturella, sociala och ekonomiska kapital stor betydelse. Som svar på en av vår inledande fråga, om t.ex. köpandet av de rätta byxorna kan medföra samhörighet med mängden eller gruppen, är att det både kan och inte. Utifrån våra informanter har det framgått att rätt kläder kan framkalla acceptans och gemenskap. Därmed kan utseendet ses som symbolisk kapital, ”/…/det som av sociala grupper igenkänns som värdefullt och tillerkänns

värde”(Bourdieu i Broady 1998, s 6) Det symboliska kapitalet kan idag få med sig både

kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital, eftersom den är tydligast att se samt att den dessutom värdesätts mycket högre genom media. Det kan alltså tyckas att det är de symboliska resurserna som kan få en att hamna i en finkultur, rikt umgänge och få tillträde till materiella tillgångar. Betydelsen av det ekonomiska kapitalet är givetvis av högt värde för att skaffa sig det symboliska, men med dagens all möjlighet till lån kan detta ordnas smidigt.

Sofia berättar om de falska märken som vissa människor väljer att köpa, för att på något vis bära det som är legitimt och värdefullt, ett symboliskt värde som kan tänkas bringa individen viss status. Men enligt henne är detta dessvärre motsatsen, för att genom att bära ett förfalskat

föremål och vill tillhöra en grupp. Genom att försöka uppnå respektabilitet utifrån yttre attribut är ett sätt att disidentifiera sig med den egna gruppen. (Skeggs 1999) Därmed måste det symboliska kapitalet vara av rätt typ. Alltså har man inte det som krävs, kan man inte heller dissimulera det man faktiskt är. I fråga om att följa trenderna, kan man finna ett klädesplagg från H&M för ett viss pris och i MQ för ett annat. Men då är frågan om det handlar om kvalitet och hållbarhet eller om detta kan handla om att visa att man har råd med det som anses vara bättre? Sen är frågan om det då handlar om att tillhöra en viss grupp?

Respektabilitet vore ingenting att sträva, om den inte hade uppfattas som en egenskap av värde. Sofias berättelse om en äldre dam på caféet är ett bra exempel, då det som marknadsför på tv- rutan inte är riktade för äldre främst, utan oftast handlar det om att gömma rynkorna och se yngre ut. Därmed förklaras de yngres brådska mot det förskönade vuxna livet, liksom de äldres ängslan att åldras ifrån den.

Media fungerar som en bro mellan konsumenter och producenterna med influens av trendsättarna. Här sker en ömsesidig process där både delarna, konsumenterna och producenterna, är beroende av varandra. Ifråga om kvinnors extra uppmärksamhet inom media kan också handla om en ömsesidig relation. Kvinnors intresse för shopping och utseende skapar och omskapar medias förtrolighet för dem som trogna konsumenter. Frågan om vilket som skapar vilket kan vidare resoneras såsom teorin om ”om hönan kommer före ägget eller om ägget kommer före hönan”. Enligt Bourdieu (1999) är samhället en strukturerad struktur som är en strukturerande struktur. Här kan media ses som en struktur som vi själva skapat och som i sin tur” omskapar” oss. I konsumtionssamhället skapas utsikter liksom missnöjet av dem, när de väl är besuttna.

Då trenderna idag oftast är densamma i samtliga butiker kan man undra hur lätt det blir att skilja mellan klasser? Går det att se skillnader i trenderna på vad som är bättre och sämre? Vi anser att följa trender är inte en klassfråga i sig, däremot om man satsar på kvalitet och om det är synbart för individen är en annan fråga. Införande av t.ex. skinnjackan finns både i äkta skinn, hög kvalitet och även för de som inte har råd att satsa på äkta . Hur klassificeras individen då?

Klass fungerar dialogiskt. Vid varje omdöme om sig själv mäter man sig med andra. Arbetarklasskvinnorna gjorde detta och i den processen konstruerades den utsedda andra, som bestod av den respektabla medelklassen. (Skeggs 1999) Eftersom vi i

konsumtionssamhället alla har en tendens att följa den mode och trend som erbjuds, tenderar stora grupper av människor att se likadana ut. Därmed är det också svårt att se skillnad på klasser, om vi nu ska kalla det så. Enligt Elvis kan de rika se ut som vilka bönder som helst, och fattiga få det att se ut som bratsen. Men Sofia menar att det ändå går att se på märken på deras kläder. Eftersom de dyra kläderna är mer stilrena och inte så visibla i färgen. Även om det finns de som bär de falska märken, kan man om man själv känner till dem se att de är kopierade. Därför kan vi tyvärr inte fastslå ännu att klassgränserna suddas ut i konsumtionssamhället.

Med utgångspunkt från våra manliga informanter kan vi anse att märkes kläder för dem upplevs som mer betydelsefulla än för de kvinnliga. Detta kan vi relatera till det vi tidigare nämnt om att kvinnor konsumerar mer i mängd men män lägger ner mer pengar på det de köper. Vi kvinnor vill gärna vara ombytliga, männen vill synas genom värdesak. Avslutningsvis vill betona det som redan påpekats, om detta hör ihop med att vi kvinnor är påverkade av reklam som låter oss tro att vår utseende är av värde medan männens utstrålning av rikedom lyfts fram?