På förskolan sitter tre barn och spelar ett spel. Det är en pojke och två flickor och de är fyra år gamla. Plötsligt kastar Stina i väg en spelpjäs som hamnar i en låda som står nära pojken. Erik: ”Kasta inte, jag kan få den i ansiktet du kan lägga ner den i stället”
Stina härmar det Erik säger Erik: ”Sluta nu”!
Stina fortsatte att härma det Erik sa.
Erik:” Sluta nu! Nu går jag och hämtar fröken”.
Efter att ha pratat med fröken så går han fram till Stina igen. Erik:” Jag blir ledsen om du härmar mig”.
Stina fortsatte att härma honom
Erik går iväg och kallar på en fröken igen och nu går pedagogen fram till Stina
Pedagogen: ”Din kompis vill inte bli härmad och han blir ledsen så det är så att du får sluta med det.”
Erik följde aldrig med pedagogen till flickan utan han gick in i ett annat rum. (Ur fältanteckningar den 15/06 2007)
I citat ovan belyses en konflikt som sker mellan Erik och Stina och en pedagog. Det framgår att det ena barnet visar upp en kommunikativ kompetens i en konfliktsituation med ett annat barn. Han är verbal, tydlig och förklarar hur han känner sig när kompisen sårar honom.
Enligt Maltèns forskning (1998) spelar kommunikation en avgörande roll i samspel med människor. Enligt honom är det i just dessa vardagliga situationer som barn har möjlighet att träna och utveckla sin kommunikativa förmåga.
Pedagogens roll är också intressant i denna situation. Pedagogen går fram till flickan och talar tydligt om för henne att kompisen blir ledsen när hon härmar honom och att hon får sluta med det. Här fungerar pedagogen som en tydlig förebild för båda barnen då hon förklarar att kompisen blir ledsen när hon härmas och att hon ska sluta med det. Kärrby (1985) anser att genom att barn får identifiera sig med tydliga vuxna förebilder gynnar det barns utveckling att bilda sig en stabil jag- uppfattning.
När barn inte klarar av sina konflikter berättar Lena att det är viktigt att som pedagog hjälpa barn så att de kan lösa sina konflikter själva.
Om barn inte klarar att sköta sina konflikter själva så säger vi kom till oss det är bättre än att de bråkar. Man ska prata och berätta om vad som hänt och prata med varandra istället för att ta till händerna eller fötterna. Man ska använda sitt språk och förklara hur det känns, vad det är som är fel och varför blev jag så arg på dig.
(Ur intervju 15/6 2007)
Så här förklarar Lena hur de går tillväga kring barn och deras konflikter. Hon betonar att de vill att barn ska använda sitt språk och om man inte kan reda ut konflikten genom att prata så ska man kalla på en fröken och få hjälp. Här framgår det tydligt att pedagogerna på förskolan vill hjälpa barnen så att de kan lösa sina konflikter själva på ett konstruktivt sätt. Genom att förklara hur det känns och varför de blev arga riktas konflikten till deras känslor i stället för att rikta uppmärksamheten mot den andra parten i en konflikt. Lamers forskning (1991) belyser just att man bör rikta uppmärksamheten i en konflikt mot den andra personens obehag och förklara hur den andra känner sig. Detta prosociala beteende stimulerar barnet till
rolltagande och det utvecklar ett socialt ansvar för att kamraten ska må bra.
Detta prosociala beteende är något som förskolan främjar på sina ”hjärtestunder”. Lena berättar att under hjärtestunderna arbetar de med jag- stärkande övningar där man ska lära känna sin egen kropp och sina egna känslor:
Vidare berättar hon:
På våra hjärtestunder pratar vi om olika känslor, vad det finns för känslor, att man kan vara arg och ledsen och definiera dem och särskilja de. Om han säger så blir jag ledsen, om jag slår mig gör det ont. Man lär känna hur man reagerar i olika situationer och sen att nu kanske du ska gå undan en stund. Vill du sitta ner och tänka igenom det här det är kanske bättre och sen går du och leker när du har tänkt.
(Ur intervju 15/6 2007)
På detta sätt beskriver Lena förskolans hjärtestunder. Dessa hjärtestunder är enligt samma informant ett sätt att hjälpa barn att kunna hantera sina konflikter. Genom att träna sig att kunna sätta ord för sina känslor och kunna särskilja de hjälper det barn att lära känna sig själv. Någon som stödjer förskolans arbetssätt är Carlsson (2001) och hennes forskning.
Forskningen riktar sig mot vikten av att träna små barn i att kunna sätta ord för olika känslor och att känna igen de olika känslorna (Carlsson 2001:202). Vidare anser Carlsson att genom att hjälpa barn att klara av att lösa sina konflikter kan detta ge dem självförtroende som i sin tur ger goda erfarenheter.
Dessa goda erfarenheter antar vi vara barns självkänsla som pedagogerna kan hjälpa till att stärka i detta arbete. Genom att stärka barns självkänsla ger det i sin tur ett civilkurage som barn behöver för att kunna lösa sina konflikter.
Robert den andre informanten uttryckte sig fåordigt om ”hjärtestunderna”, han menade på att ”Lena har ju säkert redan berättat”.
Vi kommer nu till att övergå till utomhuslek där det blir andra aktiviteter av en mer ostrukturerad karaktär än inomhusleken.