Inte styra hela tiden, lyssna på barnens teorier

Samtliga pedagoger talade om att det är viktigt att man verkligen utgå från barnen, lyssna på barnen och fånga upp barnens teorier.

Sara talar om att hennes roll som pedagog oavsett vilken filosofi man arbetar efter är styrande. Hon tycker att hon med sina kollegor styr verksamheten genom sina val. Men genom att lyssna på barnen och följa upp barnens svar och teorier blir det barnens tänkande som styr och inte hennes. På detta sätt ger man utrymme till barnen att kunna

styra och vara delaktiga i sin kunskapsskapande. Hon säger att: Verkligen lyssna på

barnens funderingar och gå vidare utifrån deras svar, deras teorier, inte jag som styr.

Rita talar om: Att man ska vara närvarande, att man ska vara till hands för barnen men

man ska inte vara styrande. Man ska sitta och prata med barnen och se vilka idéer barnen har. Mona säger att inte styra hela tiden, låta barnen komma med idéer och hypoteser.

Samtliga pedagoger anser att man ska vara närvarande och lyssna på barnens idéer och teorier. De menar att som pedagog ska man inte vara styrande hela tiden. Man ska låta barnen tänka själva och man ska lyssna på barnen. Här blir det tydligt att på detta sätt får barnen möjlighet till inflytande och blir delaktiga i sin vardag. I Reggio Emilia talar man om ett demokratiskt arbetssätt och att barnen ska vara delaktiga i sin vardag. Malaguzzi (1998, s.12) menade att barnen har rätt att vara delaktiga i sitt eget liv. Här kan man se att pedagogerna tycker att man ska ge barnen utrymme och möjlighet att kunna vara delaktiga i sin vardag.

Mia och Susan menar också att man hela tiden ska utgå från barnen, fånga upp deras teorier och idéer. Inom Reggio Emilia pratar man om att ”det kompetenta barnet” behöver ”den kompetenta pedagogen”. Med ”den kompetenta pedagogen” menar man att pedagoger som ser barnen och lyssnar till barnens idéer och teorier (Gedin, 2005, s.5).

Min tolkning är att pedagogerna i undersökningen anser att synen på barnen som kompetenta kräver andra satsningar av pedagoger än den traditionella synen. Utifrån citaten kan man se att pedagogerna tycker att man skall lyssna på barnens teorier och utforma verksamheten utifrån deras intresse. I Reggio Emilia-filosofin är det viktigt att man hela tiden utgår från barnens erfarenheter, intressen och barnens tankar och teorier (Jonstoij & Tolgraven, 2001, s.27).

Här kan jag också se att på detta sätt kommer pedagogerna att lyfta fram och synliggöra den subjektiviteten av varje individ. Jag kan koppla detta till Rinaldi (2006, k.12) som menar att det är viktigt att se varje barn som subjekt som ska växa fram och utvecklas i samspelet med andra i sin omgivning.

4.1.4 Miljö, den tredje pedagogen

Miljön som den tredje pedagogen beskrivs som viktig, inspirerande och uppmuntrande av samtliga intervjuade pedagoger. Samtliga pedagoger talar om vikten av en

inspirerande miljö. Miljön betraktas som en viktig del i deras verksamhet.

Sara talar om att: Miljön är viktig att barnen kan själva välja, tar allt material själva.

Det är också viktigt att vi har olika ställen för olika saker och göra. I hennes avdelning

är alla bord och stolar i barnsstorlek. Hyllorna är anpassade till barnens storlek och materialet är tillgängligt för barnen. De kan själva gå fram och plocka det material som de behöver arbeta med. Det finns även olika ställen för att barnen ska kunna arbeta med olika saker. Rita menar att miljön ska vara utmanande för vissa och ge trygghet till andra. Ja…miljön som den tredje pedagogen. Miljön är jättestor del av helheten. Det

ska finnas olika material för olika ålder, vara rörlig för oss, vara utmanande för vissa och ger trygghet för andra. Man utformar miljön hela tiden. Min slutsats här är att hon

utgår från att barnen är olika och man ska uppmuntra dem på olika sätt. Ett barn kan behöva en mer inspirerande miljö för inlärning medan ett annat barn kan behöva en mer trygg miljö för inlärning. Hon menar även att miljön ska vara föränderlig så att man kan anpassa den efter barnens förutsättningar och intresse.

Min tolkning är att samtliga pedagoger inser att miljön är betydelsefull för barnens inlärning. I Reggio Emilia talar man om miljön som den tredje pedagogen som ska vara inspirerande, rolig och utmanande. Att skapa stimulerande och utmanande miljöer för att barnen ska självständigt kunna utveckla egna metoder för sin inlärning är en viktig uppgift för pedagoger (Svedberg & Zaar, 1998, s.197).

Utifrån intervjuerna och observationerna har jag kommit fram till att pedagogerna satsar mycket på utformningen av miljön i sina verksamheter. Alla pedagoger försöker

utforma miljön utifrån barnens förutsättningar. Pedagogerna vill skapa en pedagogisk miljö anpassad efter barnens behov. Att utforma stimulerande miljöer för barnens inlärning är ett viktigt uppdrag för pedagoger (Svedberg & Zaar, 1998, s.197).

Utifrån observationerna har jag sett hur pedagogerna utformar miljön på olika sätt utifrån barnens ålder, förutsättningar och intressen. Pedagogerna är väldigt lyhörda för

detta och försöker verkligen skapa utmanande miljöer för barnens skapande, utforskande och inlärning. Miljön på olika förskolor ses olika och detta kan vara

anledningen att pedagogerna utformar miljön utifrån barnens förutsättningar och behov. Mia talade om att barnen på hennes avdelning var intresserade av att bygga kojor. Därför har hon ordnat utrymme och olika material så att barnen kan bygga kojor och leka.