Pedagogrollen i Reggio Emilia i förhållande till lpfö98

I teori delens sista avsnitt har jag beskrivit pedagogrollen utifrån lpfö98 i sammandrag. I detta avsnitt har jag valt att diskutera närmare pedagogrollen inom Reggio Emilia- filosofin i förhållande till lpfö98 utifrån det som har presenterats i teoridelen.

Enligt Lpfö98 vilar förskolans verksamhet på demokratins grund. En viktig uppgift för verksamheten är att den ska grundläggas i överrensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar som ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet” samt att ”i förskolan läggs grunden för att barnen skall förstå vad demokrati är” (Lärarförbundet, 2004, s.25,22). Enligt Rinaldi (2006, k.12) är förskolan en av de platser där värderingar överförs till barnen. Därför är det ett viktigt uppdrag för pedagoger att kunna känna ett djupt ansvar för detta. För att kunna förmedla de

grundläggande demokratiska värdegrunden skall pedagoger vara en förebild för barnen. Som pedagog skall man själv vara medveten om värdegrunden och agera utifrån den för att kunna förmedla den till barnen.

I läroplanen för förskolan står det också skrivet under barns inflytande att förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att kunna uttrycka sina tankar och åsikter och får möjligheter att påverka sin situation (Lärarförbundet, 2004, s.22). Åberg och Lenz Taguchi (2004, s.65) menar att det är en viktig uppgift för pedagogen att skapa en förskola som är en demokratisk mötesplats för gemensam lärande. Det betyder att man ska ge barnet utrymme för att tänka fritt och respektera dem och deras tankar. Detta är pedagogens ansvar dvs. att ge möjligheter till barnen så att de kan uttrycka sina åsikter och på så sätt påverka sin vardag.

Läroplanen lägger tonvikten på att barnen ska ses som aktiva och en viktig del i utveckling och lärande. Lpfö98 betonar vidare att ”Verksamheten skall utgå från

barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barnen söker och erövrar sin kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också iaktta, samtala och reflektera”(Lärarförbundet, 2004, s.28).

I Reggio Emilia ses barn som kompetenta. De har lust och vilja att utforska världen och lära sig saker i samspel med andra. Detta stämmer överrens med läroplanens syn, att barn har en stor drivkraft till att söka kunskap. Barnet som vi ska tänka på utifrån Lpfö98 är ett rikt, kommunicerande barn som liknar det barn man tror på i Reggio Emilia (Jonstoij & Tolgraven, 2001, s.25).

En pedagog skall utforma verksamheten utifrån synen på barnen som kompetenta och rika. Samtidigt att i Reggio Emilia-filosofin är det viktigt att man hela tiden utgår från barnens erfarenheter, intressen och barnens tankar och teorier. Pedagogens roll skiljer sig i denna filosofi från den traditionella rollen. Man ska lyssna på barnens teorier och frågor, utmana barnens teorier och inte ge barnen svaren utan utmana och vägleda dem till rätta svaret (a.a.s.27).

Läroplanen betonar att miljön skall vara öppen, uttrycksfullt och lockande. Förskolan skall skapa en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Miljön skall stimulera barnen att utforska omvärlden (Lärarförbundet, 2004, s.20).

Utifrån Reggio Emilias syn på miljön ska pedagoger skapa förutsättningar för lärande genom att ordna miljöer där individen aktiv kan tillägna sig kunskap. Man ska skapa meningsfulla sammanhang och en miljö som kan stötta barnens utforskande, lärande och delaktighet (Svedberg & Zaar, 1998, s.196).

I Lpfö98 framhålls att ”förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar, och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik och dans och drama.”

Detta för tankarna till citatet ”ett barn har hundra språk”. Det lyfter fram en bild av barnet som initiativrik och nyfiket som vill kommunicera med sin omvärld från första stund. Det behövs vuxna som ska utvidga barnens tillvaro och uttrycksmöjligheter, inte hämma vare sig barnen eller oss själva.

Ett barn har många uttryckssätt och det är genom att öva sig med de uttryckssätten som ett barn kan förstå sig själv, sin omvärld och få en tilltro till sig själv. Därför ska en pedagogisk verksamhet stimulera barnens många språk genom att erbjuda olika

aktiviteter för att barnen ska använda sina olika sinnen. Detta ska ske genom t ex musik, dans, bilder, berättelser, skulpturer, konstruktioner osv. På detta sätt ska barnen vara i ständigt kommunikation med omvärlden (Jonstoij & Tolgraven, 2001, s.25).

Förskolans uppgift är att barnen ska känna tilltro till sin egen förmåga, tänka själva, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska (Lärarförbundet, 2004, s.28). Pedagoger ska stödja barnen att kunna utveckla tillit och självförtroende. Jonstoij & Tolgraven (2001,s.25) menar att när ett barn får träna och se genom de olika uttryckssätten får barnet ”simma i sin personlighet” och på detta sätt får de ett förtroende och tillit till sin egen förmåga som är ett av de stävansmål som framhålls i Lpfö98.

Läroplanen ger frihet till pedagogerna att själva välja vilken metod de vill arbeta med. Pedagogerna ska utifrån barnens förutsättningar välja arbetssätt för att uppfylla

läroplanens mål. Det är barnens förutsättningar som styr innehållet och läroplanen talar om vilka krav som ställs på verksamheten, därför kan verksamheten inte utformas på samma sätt överallt (Lärarförbundet, 2004, s.26).Detta överrensstämmer med det som Malaguzzi sa att när man väljer riktning är alltid barnen och nutiden som är vägvisarna (Wallin, 1996, s.41).