Interkategorisk komplexitet (det kategoriska förhållningssättet)

Detta förhållningssätt kan man säga ligger i andra änden av skalan i förhållande till den antikategoriska komplexiteten. Här använder man sig av befintliga sociala kategorier strategiskt för att analysera ojämlika förhållanden mellan olika sociala grupper, men också för att analysera “ojämlikhetens konfigurationer i multipla och motstridiga dimensioner.”191

Utgångspunkten är alltså att det finns ojämlikheter mellan redan existerande sociala kategorier, hur instabila och bristfälliga dessa än är. Relationen mellan kategorierna fokuseras och uppgiften blir att förklara denna. För att kunna göra detta måste kategorier användas, om än provisoriskt. Intresset ligger alltså vid relationen mellan olika sociala grupper och hur dessa förändras. Här finns också ett intresse för att undersöka om dessa olika ojämlikheter verkligen existerar, hänsyn tas därför till regionella skillnader men även till historisk förändring. Frågor man ställer sig är om det finns en meningsfull ojämlikhet i dag eller om relationen förändrats mellan vissa kategorier, eller om det finns en skillnad i relationen mellan dessa två kategorier på olika platser. Komplexiteten hanteras inom detta förhållningssätt genom att man erkänner möjligheten att större sociala grupperingar speglar den empiriska verkligheten även i detaljerade sociala grupperingar. Det som skiljer detta förhållningssätt från de två tidigare är att ojämlikhetsrelationerna står i fokus för hela undersökningen och utgör målet för den. I det antikategoriska och intrakategoriska förhållningssätten kommer ojämlikhetsrelationerna in som diskurser, bakgrundsfakta eller ideologiska faktorer men i interkategorisk forskning utgör den alltså fokus för forskningen, och detta innebär att kategorisering är oundviklig. Att empiriskt kartlägga de föränderliga relationerna mellan multipla sociala grupper är själva syftet. För att kunna hantera det faktum att användningen av kategorier riskerar att homogenisera och överförenkla, fokuserar denna forskning på komplexiteten mellan olika sociala grupper inom och tvärsigenom olika analyskategorier. Det är alltså inte komplexiteten inom en social grupp eller kategori som undersöks utan multigrupper och metoden som används är systematiskt komparativ, alltså alla analys kategorier som är intressanta för undersökningen jämförs systematiskt med varandra.

Komplexiteten består i att för varje ny analyskategori som tillförs blir det ytterligare multipla grupper inom denna kategori att ta hänsyn till i analysen. Exempelvis gör införandet av kategorin kön att två grupper måste jämföras med varandra, kvinnor och män (eller om man har en mer queerfeministisk inriktning, ytterligare könsgrupper). Tillförs ytterligare kategorier som klass och etnicitet kan grupperna som ska jämföras med varandra bli många fler. Därför kräver mer detaljerade undersökningar inom denna metod att forskaren begränsar sig för att antalet analyskategorier inte ska bli oöverstigligt. Denna metod kan till en börja se reduktionistisk ut då man fokuserar en eller två av relationerna mellan grupperna åt gången, exempelvis tittar man kanske först på inkomstskillnader mellan män och kvinnor för att sedan utöka med inkomstskillnaden mellan kvinnor i olika samhällsklasser, men blir en mer holistisk metod då alla dessa analyser på slutet förs samman och bildar en mycket komplex och detaljerad bild av förhållandena.

Detta förhållningssätt används inte ofta inom genusvetenskapen för att göra intersektionella undersökningar. McCall menar att det finns ett antal anledningar till

191

69

detta. För det första har intresset för att studera exempelvis skillnaden mellan fattig och rik intersektionellt uppståt efter att genusvetenskapen blev en etablerad forskningsgren, och frågan som då uppstod var vad man gör när ett område av intresse uppstår inom ett annat forskningsfält som nu befinner sig ganska långtifrån det nya (intersektionalitet)? För det andra används ett mycket kvantitativt förfaringssätt med stora mängder data insamlade från opersonliga enkäter. McCall anser att aversionen mot den kvantitativa metoden, som av många förknippas med positivismen, begränsar den intersektionella forskningen då man inte vill använda sig av den ens när det skulle vara berättigat och berika analysen. Slutligen anser McCall att de feministiska teorierna många gånger inte utvecklats för att studera de perspektiv som hon menar att det kategoriska förhållningssättet kan göra. Hon efterfrågar därför en större tvärvetenskaplighet mellan feministisk och samhällsvetenskaplig forskning.

Enligt min mening lämpar sig nog interkategorisk eller kategorisk komplexitet bäst som metod pga användandet av statistiska fakta och analysen av dessa. Det är svårt för en historiker att göra något som liknar en fallstudie där komplexiteten kan belysas på det sätt som görs i det antikategoriska eller intrakategoriska förhållningssättet. Däremot att jämföra olika sociala kategorier som McCall gör enligt det interkategorisk förhållningssättet är absolut genomförbart för historiker och dessutom fruktbart för att det ger en annan komplexitet till analysen som kan vara både intressant och berikande. Att ge ett historiskt sammanhang en komplexitet som gör det mer levande och mindre statiskt är en fördel, speciellt när det gäller undersökningar som rör sociala relationer och maktrelationer i samhället. Detta för att undersöka och kunna lyfta fram annorlunda konstitutioner av kategorier och relationen mellan dessa. I historiska perioder har inte alltid intersektionen mellan sociala kategorier sett ut som de gör i dag och detta skulle kunna belysas genom att använda denna metod. Det är naturligtvis beroende av källmaterial vilken metod som fungerar bäst. Vid exempelvis användning av någon form av självbiografiskt material eller person studier eller gruppstudier i mindre skala skulle de andra förhållningssätten även kunna vara användbara för historiker. Analysen kan dock bli begränsad när det gäller vissa intersektioner pga begränsad information om dessa sociala kategorier eller relationen mellan en viss kategori och andra. Om lite uppgifter finns om ojämlikhet mellan olika sociala kategorier när det gäller etnicitet exempelvis kan det vara svårt att göra den analysen fullt ut, men denna begränsning bör ändå inte avgöra om intersektionalitet ska användas som perspektiv över huvud taget. Intersektionen mellan andra kategorier kan ändå ge intressanta resultat. En begränsning som egentligen inte skiljer sig från annan historisk forskning.

5 Matris för undersökningen

För min analys har jag valt att hypotetiskt definiera begreppet intersektionalitet på följande sätt: Analysen fokuserar på intersektionen mellan olika sociala kategorier så som kön, klass, etnicitet/ras, sexualitet, funktionshinder osv. Detta genom en förståelse för att alla dessa kategorier konstituerar varandra och interagerar med varandra i ständig förändring, och inte går att separera. Det innebär också en dekonstruktion av större sociala kategorier som kvinnor och män för att i analysen kunna identifiera skillnader inom dessa grupper. Men också en förståelse för att kategorier så som kön görs och inte är preexisterande tillföljd av någon inneboende essens hos kvinnor och

70

män. Detta för att kunna identifiera ojämlikheter inom men också mellan olika sociala grupper och förklara förtryck och diskriminering. Det handlar om att förklara kön genom en maktanalys av flera identiteter som påverkar människors position i samhället. Med andra ord anser jag att oavsett vilken av McCalls tre metoder som används kan analysen kallas intersektionell så länge den uppfyller de andra kriterierna. Vad det gäller McCalls tre metodiska förhållningssätt följer här ett förtydligande av vilka aspekter ur de olika metoderna jag kommer att leta efter för att identifiera forskarnas metoder som den ena eller andra.

Antikategorisk komplexitet: För att en metod ska kunna hänvisas till detta förhållningssätt krävs det för det första att en dekonstruktion av sociala kategorier förekommer. Sociala kategorier anses inte ha någon grund i verkligheten utan skapas diskursivt vilket betyder att en analys inte kan bygga på användandet av sociala kategorier.

Intrakategorisk komplexitet: För att en metod ska kunna hänvisas till detta förhållningssätt kräver det att en dekonstruktion av sociala kategorier förekommer, men endast för att identifiera nya och “mindre” analyskategorier som ökar analysens komplexitet. Samtidigt accepterar man användningen av analyskategorier i undersökningen även om en kritisk hållning inför stora svepande kategorier behålls. Det är den multipla intersektionen mellan olika sociala grupper som fokuseras. Interkategorisk komplexitet: Redan befintliga sociala kategorier används för att studera ojämlikheter mellan dessa och förändringen som sker i dessa relationer. Relationen mellan kategorierna fokuseras alltså och uppgiften är att förklara denna. Målet för undersökningen är ojämlikhetsrelationen som står i fokus. Det görs en systematisk jämförelse mellan de olika sociala kategorier som är intressanta för undersökningen. Metoden är mycket kvantitativ då stora mängder data samlas in för att jämföras med varandra och analyseras.

6 Tre avhandlingar med ett intersektionellt angreppssätt