Intersektionell analys av socialtjänstens attityder

Ett sätt att förklara den skillnad vi ser i socialtjänstens attityder gentemot unga män inom hederskulturer är med hjälp av en intersektionell analys. Intersektionalitet går ut på att analysera hur olika kategorier sammanvävs och påverkar varandra. Intersektionalitet bygger på konstruktionism som innebär att antaganden om verkligheten blir på det sätt som individer tolkar den. Individer har en benägenhet att se och uppleva det de förväntar sig och förklarar verkligheten med en utgångspunkt utifrån vad de redan tror sig veta. Detta leder till att individer återskapar sina egna föreställningar om hur världen förhåller sig.

39

Synen på hur identitet skapas genom interaktion med och med hjälp av binära oppositioner är viktigt när det gäller socialt arbete (Mattson, 2015).

Hall (1992) beskriver hur binära oppositioner är centrala för att konstruera kategorierna kön, klass, sexualitet och etnicitet. Binära oppositioner innehåller motsatspar som ställs emot varandra och bidrar till att bibehålla maktstrukturer och system som skapar ojämlikhet. Binära oppositioner är med och skapar ett vi och dem tänk och gör att världen blir mer begriplig men de skapar även stereotyper. Enligt Mattson (2015) innehåller kön och etnicitet motsatspar där män och maskulinitet har högre hierarki och utgör den grundläggande normen i vårt samhälle. Att manlighet ses som den grundläggande normen och genom deras överordnade maskulinitet kan männens känslor av att vara ett offer osynliggöras eftersom det är ett attribut som tillskrivs det kvinnliga könet. Kategorierna etniciteter och kön samspelar och är beroende av varandra. Olika etniciteter och olika kön har olika föreställningar och olika konstruktioner om vad som bör tillskrivas män och manliga ideal men också etnicitet (Mattson, 2015). Inom hederskulturer ska männen vara familjens överhuvud och vara de som bestämmer i familjen. Mattson (2015) skriver att män från en annan kultur och en annan etnicitet än majoritetssamhället konstrueras som aggressiva och med föreställningar om att vara våldsamma mot kvinnor och barn. Att män med annan etnicitet redan har tillskrivits en norm påverkar socialtjänstens syn på dem och deras föreställningar enligt oss. Kategoriseringen av männen kan påverka att de anställda på socialtjänsten generaliserar och typifierar männen vilket enligt oss leder till att de unga männen stigmatiseras ytterligare. Stereotypisering, stigmatisering samt att män ses som överordnade och därmed inte som offer bidrar till att de unga männens offerskap osynliggörs. Det kan enligt oss förklara den uppmätta attitydskillnaden hos socialtjänsten om att de unga kvinnorna skulle vara mer utsatta än de unga männen inom hederskulturer. Stigmatiseringen kan enligt oss också bidra till att de unga männen hamnar i utanförskap och inte accepteras som en del av det svenska samhället. När kategorierna kön och etnicitet samspelar blir det komplext för männen inom hederskulturer. Männen tillhör en kategori av manlighet där de ses som överordnade men tillhör också den kategorin inom etnicitet som inte ses som den mest hierarkiska i det svenska samhället och de kategoriseras därmed som avvikande. Om männen konstrueras som avvikande blir de underordnade eftersom de inte följer normen (Mattson, 2015). Att vara underordnad inom hederskulturer kan leda till känslor av skam (Schlytter & Rexvid, 2016). Känslan av skam kan enligt oss leda till att männen inte söker hjälp hos socialtjänsten eftersom känslor av skam inte hör hemma inom

40

hederskulturer (Schlytter och Rexvid, 2016). Vi menar därmed att det inte tillhör normen för en man att söka hjälp och speciellt inte inom hederskulturer. Detta skulle enligt oss därmed kunna vara en anledning till att det finns en uppmätt attitydskillnad då socialtjänsten sällan kommer i kontakt med de unga männen och därmed ej förstår problemets omfattning. Resultatet i studien visar på att socialtjänsten har attityder om att det är de unga kvinnorna som är offer, men även de unga männen kan vara offer enligt Hadmanenca (2010). Att socialtjänsten och de unga männen tillhör två olika kategorier är något som gör de unga utsatta männens situation komplex. Vilket kan leda till att de anställda inom socialtjänsten har svårt att relatera till de unga männens situation

Enligt Baianstovu et al. (2019) är föreställningen i Sverige att den svenska demokratiska kulturen är den ideala kulturen som andra ska följa. Vi menar att den därmed sätts överst i den hierarkiska ordningen av kategorier. Enligt oss kan detta påverka socialtjänstens arbete och attityder om de arbetar efter en policy att den demokratiska svenska kulturen är det hierarkiska och den rätta. De påståenden som socialtjänsten i vår studie har besvarat handlar om etniska minoritetsgrupper då de tillhör hederskulturer. I så fall skulle det utifrån vårt resonemang kunna påverka socialtjänstens syn på undersökningsgruppen då det handlar om individer från underordnade etnicitetgrupper. Baianstovu et al. (2019) är inne på samma spår när de skriver att den överordnande positionen av det svenska påverkar socialtjänstens arbete när det gäller individer från hederskulturer eftersom villkoren inte blir jämlika och arbetet i stället blir diskriminerande. Vi anser också att det går att generalisera att de flesta anställda inom socialtjänsten är kvinnor, något som kan påverka hur de unga män som besöker socialtjänsten bemöts. De unga männen är socialiserade till att de ska ha mer makt än kvinnor vilket kan leda till en krock i föreställningarna om manlighet och manliga normer med de föreställningar som de anställda på socialtjänsten har. Något som resulterar i att de anställda måste ha speciell kompetens gällande bemötandet av de unga männen i hederskulturer.

Människor skapas i interaktion med varandra och genom interaktionen speglar och jämför vi oss med varandra. På så sätt skapas och definieras skillnader och likheter. Detta är något som sker i både kategorin kön och etnicitet. Genom att upprätthålla och skapa gränser till andra skapas ett vi och dem. Ett vi och dem tänk skapar stereotyper. Att göras till den andra kan leda till att individen på olika sätt anpassar sig och på så sätt förverkligar individer de normer som samhället och socialtjänsten tillskriver dem (Mattson, 2015). Eliassis (2010) forskning visar att föreställningar om etnicitet och kultur ger uttryck för kulturella

41

stereotyper om de andra vilket begränsar de människor som tvingas in i dessa stereotyper. Unga män med annat etniskt ursprung än svenskt som ständigt möts med fördomar tvingas ständigt försvara sig (Mattson, 2015). Enligt Eliassis (2010) studie formas stereotyper kring hederskulturer som bara tillskrivs vissa grupper. Baianstovu et al. (2019) tar i sin rapport upp att unga män med annan etnisk bakgrund möts med föreställningar om att de alltid är förövare. De unga männen går runt med en känsla av att allmänheten alltid ser på dem som farliga samtidigt som de unga kvinnorna alltid ses som offer. Baianstovu et al. (2019) skriver att om socialtjänsten tillskriver de unga personerna vissa ideal finns det en risk att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck i stället skapar ett vi och dem tänk. Det kan finnas risk att det skapar hierarkiska relationer som bidrar till att skapa motstånd mot förändringsarbetet (Baianstovu et al., 2019). Vi menar att socialtjänsten även i denna studie använt sig av stereotyper både gällande kön och etnicitet som kategoriserar in de unga männen som förövare och de unga kvinnorna som offer. Då stereotypen av det hedersrelaterade våldets offer är en ung, heterosexuell flicka eller kvinna (Baianstovu et al., 2009). Därav missar socialtjänsten de unga männens utsatthet och offerskap.

Konstruktionen av kön kan enligt oss påverka de unga männen eftersom de är uppfostrade efter ett patriarkalt system som socialtjänsten i det svenska samhället kan förväntas motverka. Vi menar att det går att anta att de anställda på socialtjänsten och de unga männen som de möter i hederskulturer är socialiserade inom olika system. Det innebär att de har olika konstruktioner på kategorin kön och etnicitet. Därmed har de även olika föreställning om hur män och kvinnor ska vara både gällande kön och etnicitet. Detta kan göra att det blir svårt att förstå den verklighet och den situation som de unga männen befinner sig i för de anställda på socialtjänsten. I dagsläget är stereotypen av det hedersrelaterade våldets offer en ung, heterosexuell flicka eller kvinna, vilket gör att männens och pojkarnas utsatthet osynliggörs. De som inte uppfyller de normer som är stereotypiska för ett offerskap kan bli diskriminerade när de vill ha hjälp ifrån samhället, dessutom osynliggörs, misstros och avvisas de från relevanta insatser (Baianstovu et al., 2019). Att det manliga står högst upp i hierarkin kan enligt oss göra det svårt att inse att den med högre makt även kan vara ett offer. Vilket kan innebära att männen inte ses som offer utan som förövare vilket enligt oss ger en osann bild. Genom att kategorierna är sammanvävda och komplexa anser vi att det är enkelt att generalisera för socialtjänsten och därmed missar de den komplexa situation som de unga männen befinner sig i vilket gör att de missas som offer.

42

Om mäns kön och etnicitet vävs samman kan män med annan etnicitet bli den andra och därmed bli bortvald från ett homogent vi. Män som konstrueras som våldsamma i det svenska samhället har ofta invandrarbakgrund enligt Mattson (2015) vilket enligt oss har betydelse för både kategorin kön och etnicitet. Socialtjänsten tenderar att se män från vissa områden och vissa patriarkala strukturer som våldsamma mot kvinnor och barn. Genom att tala om patriarkala kulturer och hederskulturer ges utrymme att definiera mannen som våldsam och avvikande. Män från patriarkala familjesystem ses som familjens överhuvud och när den rollen inte ses som viktig i det svenska samhället förlorar männen en del av sin identitet i relation till den nya kulturen. Om det är en utländsk man blir han dessutom automatiskt inte inkluderad i ett vi (Mattson, 2015). Detta kan enligt oss påverka attitydskillnaderna i resultatet eftersom socialtjänsten har en maktposition och därmed är en del av att upprätthålla normerna i samhället. Genom att socialtjänsten är med och medvetet samt omedvetet upprätthåller maktstrukturerna anser vi att det är problematiskt att de inte uppfattar de unga männen som offer då detta gör att normerna upprätthålls. Förändras inte socialtjänstens attityder och föreställningar om de unga männen kommer inte normerna i samhället att förändras och därmed inte heller de unga männens situation.