Intervention eller nonintervention?

3.5 Intervention eller nonintervention?

Den första oktober år 1918, elva dagar efter det första dödsfallet i kommunen, tar hälsovårdsnämnden och kommunalnämnden för första gången ställning i frågan rörande spanska sjukan.

[…] ordförandens åtgärd att tillsammans med ordföranden i Karlskoga kommunalnämnd hava, när epidemiska influensan (”spanska sjukan”) nyss utbrutit inom Karlskoga municipalsamhälle samt närgränsande bruksområden och därstädes mycket allvarligt gripit omkring sig rörande

bruksområdena Bofors och Björkborn från och med tisdagen den 1 oktober och förstnämnda municipalsamhälle från och med fredagen den 27 september tills vidare, vid vite av 100 kronor, förbjudit alla sammankomster vid inom sagda område belägna biografer- och teaterlokaler ävensom att av nämnda anledning vederbörande uppmanats att söka förekomma andra icke nödiga folksamlingar […].87

Vidare framgår det, den tionde oktober, att ovanstående beslut skulle upphöra att gälla och istället ersättas med nya åtgärder. Enligt de nya åtgärderna som egentligen var av samma karaktär, skulle man mot bakgrund av ”den påföljd lag förmår” inställa samtliga

sammankomster i kommunen, oavsett karaktär. Å samhällets vägnar skulle de nya ”kungörelserna” kommuniceras i ortens tidningar, men också tryckas och sättas upp på anslagstavlor. Tanken bakom de nya åtgärderna var kort sammanfattat att ” […] På detta sätt söka förekomma icke nödvändiga folksamlingar, genom vilka sjukdomens utbredning kan underlåtas […] ”.88

I samband med hälsovårdsnämndens beslut om åtgärder kommunicerades detta mycket riktigt i tidningen. Den första oktober sammanfattade man myndigheternas beslut, man betonade bland annat vitesbeläggningen vid offentliga sammankomster, men också påfrestningen av sjukvården. I artikeln skrev man med anledning av epidemins utbredning att ”Läkare och sjuksköterskor hafva därför nu ett kolossalt ansträngande arbete och få knappast unna sig någon hvila hvarken natt eller dag”. Vidare betonade man att allt som kunde bidra till minskad smittspridning var något man behövde iaktta och att myndigheternas fattade beslut därför var av tillfredsställelse.⁸⁹

I det nästkommande numret av dagstidningen verkade man något mer optimistisk i rapporteringen om epidemin. Enligt en intervju med Karlskogas stadsläkare Wiman hade antalet rapporterade sjukdomsfall och inläggningar på Bofors provisoriska sjukhus minskat,

87 Karlskoga kommun- och folkrörelsearkiv, Hälsovårdsnämnden E 6:74 - 75, Hälsovårdsnämndens protokoll, 1

oktober 1918, s. 17.

88 Hälsovårdsnämndens protokoll, 1 oktober 1918, s. 18.

34

för tiden hade uppskattningsvis fem personer avlidit i sjukdomen.⁹⁰ Den åttonde oktober, fyra dagar senare, är optimismen återigen borta. I en lång artikel om epidemins utbredning kan man läsa följande:

[…] Öfverallt gör sjukdomen sig märkbar, inte blott vid sjukbäddarna och vid dödslägren, utan äfven på många andra ställen. Folk äro också rädda för den smygande sjukdomen och litet hvar försöker att så godt sig göra låter följa gifna råd och anvisningar, så som att undvika folksamlingar och lokaler, där många människor äro tätt hopade etc.91

I artikeln finns även en upplysning om hur epidemin tagit ut sin rätt i Bofors industriområde, inom vilket man arbetade tätt och många arbetare hade insjuknat. Redogörelsen i tidningen följde:

Fr. o. m. 20 Sept. t. o m. 1 Okt: Antalet sjuka var 90 den 20 Sept. (11,5 proc. af arbetsstyrkan); 21 Sept. 109 (14 proc.); 23 Sept. 121 (15 proc.); 24 Sept. 112 (14 proc.); 25 Sept. 116 (14,5 proc.); 26 Sept. 130 (16,5 proc.); 27 Sept. 136 (17 proc.); 28 Sept. 166 (21 proc.); 30 Sept. 140 (18 proc.); 1 Okt. 141 (18,2 proc.).92

Artikeln vittnar om en dyster prognos och ett särskilt utsatt område. I Bofors hade i princip varenda avdelning kommit att påverkas av epidemin. Av tidningen och hälsovårdsnämndens protokoll att döma, tycks det varken ha funnits något intresse eller någon befogenhet att tillfälligt stänga ned verksamheten. Vad man däremot hade förbjudit var de offentliga

gudstjänsterna. Enligt artikeln ljöd kyrkoklockorna ändå, men inte av anledningen att kalla till gudstjänst. Varje klockringning markerade, under söndagen den sjätte oktober, en jordfästning av epidemins offer.93

Prognoserna i tidningarna var de fyra nästkommande numren fortsatt dystra. Man

rapporterade flitigt om sjukdomens utbredning och dess skörd av liv runt om i kommunen. Den elfte oktober hade man i tidningen låtit upprätta allmänna råd i syfte att förekomma spridning och smitta. De friska skulle bland annat undvika folksamlingar och lokaler där människor var tätt hopade. Man skulle även undvika onödiga resor med järnväg eller båt, men också se över sin renlighet.⁹⁴

Den 22a oktober återkommer optimismen i tidningen. Liksom den fjärde oktober skriver man nu om hur influensan tycks vara på tillbakagång i kommunen. Man menar att insjuknandet varit väsentligt mindre jämfört med en månad tillbaka. Antalet behandlade och anmälda fall av spanska sjukan hade enligt tidningens intervju med stadsläkaren Wiman uppgått till

90 KARLSKOGA TIDNING, N:o 80 fredagen den 4 oktober 1918.

91 KARLSKOGA TIDNING, N:o 81 tisdagen den 8 oktober 1918.

92 KARLSKOGA TIDNING, N:o 81 tisdagen den 8 oktober1918.

93 KARLSKOGA TIDNING, N:o 81 tisdagen den 8 oktober 1918.

35

omkring 500 från epidemins början i september. Enligt prognosen för den 22a oktober hade under den veckan endast 15 - 20 nya fall inrapporterats. Vidare skriver man i tidningen:

Å provisoriska sjukhuset ha hittills vårdats 36 fall, af hvilka 22 med lunginflammation och lungsäcksinflammationer. Af dessa ha, som förut nämnts, 7 aflidit. Epidemin synes sålunda glädjande nog vara på retur i vårt samhälle, men man torde dock icke helt få bortse från möjligheten att epidemin å nyo kan blossa upp.95

Av hälsovårdsnämndens protokoll från den 23e oktober att döma tycks de också anse att faran för ytterligare spridning hade avtagit. I protokollet skriver man bland annat med anledning av detta, att förbudet mot statskyrkans och missionshusens förmiddagsgudstjänster, från och med den 27e oktober, kunde upphöra att gälla. Man är dock överens om att det övriga förbudet beträffande andra offentliga sammankomster ska fortsätta att vara gällande.⁹⁶

Redan två dagar senare beslutar man i nämnden att samtliga råd och restriktioner rörande spanska sjukan, kunde upphöra att gälla från och med den första november, förutsatt att hälsovårdstillståndet inte försämrades.⁹⁷ Parallellt med detta fortsatte man under oktober månad att i tidningen rapportera om spanska sjukans många offer och hur den i synnerhet lade unga, starka och friska människor under sig.98

Under november månad kan vi enligt diagrammet i föregående kapitel se att antalet

influensarelaterade dödsfall minskat påtagligt. I tidningarna rapporterade man sparsamt om sjukdomens förlopp under månadens början. Man gav förvisso de influensarelaterade

dödsfallen utrymme i tidningen, men utöver det var informationen kring sjukdomens förlopp mycket knapp. Under fredagen den första november tycktes, med undantag för ett rapporterat influensadödsfall, saker och ting ha återgått till det normala. Man annonserade bland annat om ett föredrag som skulle hållas i Bofors samlingshus under fredagskvällen, men också om en kommande folkkonsert i samma lokal två dagar senare.⁹⁹

Den femte november sammanträdde hälsovårdsnämnden igen. Under mötet diskuterade man spanska sjukans avtagande spridning, men också eventuella åtgärder om sjukdomen återfick spridning. Bland annat skrev man att ”om sjukdomen visade tendenser att ånyo på allvarligt sätt framträda, onödiga sammankomster, såsom i biograf- och teaterlokaler […] borde genast förbjudas […].100

95 KARLSKOGA TIDNING, N:o 85 tisdagen den 22 oktober 1918.

96 Hälsovårdsnämndens protokoll, 23 oktober 1918, s. 20.

97 Hälsovårdsnämndens protokoll, 25 oktober 1918, s. 21.

98 KARLSKOGA TIDNING, N:o 86 fredagen den 25 oktober 1918.

99 KARLSKOGA TIDNING, N:o 88 fredagen den 1 november 1918.

36

Som nämnts tycktes epidemin under november ha varit som bortglömd, med undantag för ett fåtal tidningsartiklar om de som avlidit. Först den 26e november skulle man återigen börja rapportera om sjukdomens förlopp, i tidningen skrev man att ”Spanska sjukan tyckes ännu icke ha fullständigt slutat upp att härja i Karlskoga och sjukdomsfall förekomma ofta, hvarför den största försiktighet är af nöden. Det provisoriska sjukhuset i Bofors är nu indraget”.¹⁰¹ Karlskoga hälsovårdsnämnd hade dock inte gått ut med nya åtgärder och rekommendationer till allmänheten, varför man redan i nästa nummer av tidningen annonserade om en julkonsert å fattiga barns vägnar. I annonsen skrev man att ” […] då den präktiga musikkåren anordnar denna konsert för ett så behjärtansvärdt ändamål som fattiga barns klädnad är det att hoppas att allmänheten talrikt infinner sig i Bofors samlingshus på söndag […] ”.102

Enligt diagrammet kan vi se att dödstalen i kommunen uppgick till minst femton under december månad. Med anledning av den ökade spridningen under slutet av november kom hälsovårdsnämnden, den tredje december, med nya uppmaningar och åtgärder till

allmänheten:

[…] Då spanska sjukan ånyo börjat allvarligt utbreda sig inom Karlskoga municipalsamhälles hälsovårdsområde, synnerligast på dess utkanter, uppmanas härigenom vederbörande på det allvarligaste att tills vidare inställa alla sådana icke nödiga sammankomster, genom vilka sjukdomens utbredning kan underlättas […].103

I och med detta blev bland annat vitesbeläggningen vid evenemang som konserter, biografer och danstillställningar återigen aktuell. Man uppmanade även kyrkoherden, pastorerna för de fria församlingarna och föreståndaren för frälsningsarmén att genast inställa sina gudstjänster. Motiveringen till åtgärderna var enkel, man menade kort sammanfattat att ” […] om icke kraftiga åtgärder vidtages mot smittans spridning, fara för en ödeläggande epidemi synes förestående […].104

I tidningen från den sjätte december kan man läsa precis samma rekommendationer och åtgärder som ovan redogjorts för, återigen började man att rapportera om sjukdomens spridning. I samma artikel hade man vänt sig till stadsläkaren Wiman som konstaterade att spridningen blivit av en mer omfattande karaktär, i synnerhet längs municipalsamhällets utkanter och på Karlskogas landsbygder. Wiman menade att ett 90-tal sjukdomsfall hade konstaterats under en tvåveckorsperiod, från slutet av november till början av december, en

101 KARLSKOGA TIDNING, N:o 95 tisdagen 26 november 1918.

102 KARLSKOGA TIDNING, N:o 96 fredagen 29 november 1918.

103 Hälsovårdsnämndens protokoll, 3 december 1918, s. 23.

37

väsentlig ökning mot tidigare prognoser. I tidningen rapporterade man om allt fler dödsfall till följd av sjukdomen, på mindre än en vecka konstaterade man, i samma nummer av tidningen, att två unga vuxna hade avlidit i kommunen.¹⁰⁵

I samband med att förbuden införlivats framgår det hur näringsidkare vädjar till

hälsovårdsnämnden om lättare restriktioner, eller undantagstillstånd. Under ett sammanträde den femte december tar nämnden upp en skrivelse rörande Folkets hus. Skrivelsens

undertecknad vädjar om att de förbud man infört den tredje december, med anledning av spanska sjukans utbredning, inte ska gälla teaterföreställningar arrangerade av Folkets hus. Hälsovårdsnämnden beslutade att avslå ärendet med hänvisning till de föreskrifter man stipulerat två dagar tidigare.106

I tidningen tycks man under månadens fortskridande ha varit relativt förtegen om epidemin, med undantag för rapporteringen kring epidemins offer. Den tionde december skriver man om en kvinna som frivilligt biträdde det provisoriska sjukhuset i Bofors och som i och med detta kom att kontamineras och till följd av detta även att avlida.¹⁰⁷ Utöver detta finns i artikeln inga andra upplysningar kring sjukdomens utbredning i kommunen. En vecka senare vittnar tidningen om hur direktören för Karlskoga teater har fått nog av restriktionerna. Enligt artikeln annonserar direktören ”trots mötesförbudet, som han ej ämna respektera” om en kommande teaterföreställning.¹⁰⁸

Som tidigare nämnts fanns under månaden ett växande missnöje över mötesförbuden och förbuden mot offentliga sammankomster. Den 18e december sammanträder

hälsovårdsnämnden för tredje gången under månaden. Under sammanträdet lyfte man bland annat en missnöjesyttring från arbetarkammaren, å kommunstyrelsens vägnar. Enligt

skrivelsen fann man att hälsovårdsnämnden förfarit orättvist, man menade vidare att ” […] antingen alla möten inom municipalsamhället tillåtas eller ock förbjudas.”.¹⁰⁹ Det var dock inte bara de kommunala tjänstemännen som fann åtgärderna frustrerande. Under samma möte hölls muntliga framföranden av representanter för Karlskoga centralbiografs aktiebolag och Folkets hus. Av i synnerhet ekonomiska skäl yrkade man på att förbuden mot biograf- och teaterföreställningar omedelbart borde upphävas. Varken det skriftliga eller de muntliga

105 KARLSKOGA TIDNING, N:o 98 fredagen 6 december 1918.

106 Hälsovårdsnämndens protokoll, 5 december 1918, s. 25 - 26.

107 KARLSKOGA TIDNING, N:o 99 tisdagen 10 december 1918.

108 KARLSKOGA TIDNING, N:o 101 tisdagen 17 december 1918.

38

framförandena fick gehör. Med hänvisning till anledningen bakom åtgärderna, höll nämnden fortsatt fast vid att förbuden inte kunde slopas så länge epidemin visade sig tillta i styrka.110 Meningsskiljaktigheterna slutade dock inte där. Den 27e december sammanträdde nämnden på nytt med anledning av missnöjet kring förbuden. Det skulle visa sig att Karlskoga centralbiograf AB hade överklagat beslutet hos Örebro läns Kungl. Maj:ts

befallningshavande.¹¹¹ Hälsovårdsnämnden blev därmed skyldig att lämna en förklaring till förbudsbesluten, i vilken man stod på sig att ha agerat i enlighet med Medicinalstyrelsens allmänna råd:

[…] Hälsovårdsnämnden, i likhet med Kungl. Medicinalstyrelsen enligt dess uttalanden i ”Råd och anvisningar angående influensa (Spanska sjukan)” av den 19 sistlidne september anser, att

sjukdomen sprides genom folksamlingar, såsom vid danstillställningar, biografer […].112

Vidare skriver man att influensan från och med i slutet av november, enligt uppgifter från läkaren Wiman, hade ökat i omfattning inom hälsovårdsområdet och dess närmaste omgivning. I syfte att förekomma större spridning menade man således att ”det

ifrågavarande förbudet måste anses fullt motiverat”. Man skriver även att man inom vissa områden inte har någon laglig befogenhet att utfärda förbud, även om så var önskvärt. Om sammankomster i kyrkan och i bönehus, som enligt hälsovårdsnämnden knappast kunde betraktas som ”onödiga folksamlingar”, skriver man bland annat att man vädjat till kyrkoherden och föreståndarna för friförsamlingarna att begränsa sina sammankomster, men också att vidta försiktighetsåtgärder vid begravningar.113

I protokollet reserverar man sig också för beslutet om skolan, om vilken man skriver att ” […] vad skolorna angår, nämnden icke haft anledning att vidtaga stängningsåtgärder då ingen nämnvärd sjuklighet inom dessa vid den ifrågavarande tidpunkten förefanns […] ”. Mot slutet av protokollet beklagar man för de eventuella ekonomiska förluster som Karlskoga centralbiograf lidit, men poängterar samtidigt att åtgärderna är ett viktigt steg i att förekomma förluster av människoliv. Avslutningsvis kan man i protokollet även utläsa att föreståndarna för både centralbiografen och Folkets hus överträdde lagen i alla fall, detta trots hälsovårdsnämndens juridiska rätt i frågan.¹¹⁴

110 Hälsovårdsnämndens protokoll, 18 december 1918, s. 26 - 27.

111 Hälsovårdsnämndens protokoll, 28 december 1918, s. 27.

112 Hälsovårdsnämndens protokoll, 28 december 1918, s. 28.

113 Hälsovårdsnämndens protokoll, 28 december 1918, s. 28.

39

Parallellt med förbudsdispyterna rasade epidemin ute i kommunen. På julafton år 1918 hade tidningen på nytt börjat att rapportera om sjukdomen. Den 24e december skriver man hur influensan ständigt gör sig påmind och hur den under loppet av bara några dagar lagt under sig inte mindre än åtta personer.¹¹⁵

Samma artikel vittnar även om en solidarisk kommunbefolkning, vilka genom en frivillig ”nödhjälpskommitté” bestämde sig för att dela ut pengar till familjer som ”hemsökts av spanska sjukan”. Man motiverade den här handlingen med att ”I dessa svåra tider med så mycken sjukdom, nöd och elände bör det också för hvar och en bättre lottad människa vara en bjudande plikt och skänka en tillfredsställande känsla att kunna bispringa sin behöfvande nästa”.116

115 KARLSKOGA TIDNING, N:o 101 tisdagen 24 december 1918.